Micke - triathlet

2011-11-05T08:29:00.000-07:00

Bergen triathlon 2011 - english version

2011-06-22T04:09:00.000-07:00

When we walked down to the registration I regret that I didn’t bring more clothes. It was around 10 degrees Celsius and with a nice pouring rain it felt even colder. At that moment I can honestly say I didn’t feel like competing today … The swim was moved to the same lake as last year due to cold water in the planned swim course and that felt like a wise decision to me. With the cold air temperature it would be cold enough anyway! At least it was no wind this year and from what I heard it is really uncommon in this part of Norway. So, all in all it was quite good conditions for us competitors. I guess it was worse for the volunteers …

I heard about Bergen triathlon when I raced Norseman last year. The course looked really beautiful and challenging without being extreme and on a good day I thought I could fight for a top 5 in the field. So I planned this race together with two teammates but for some reasons I didn’t have the time to train very much so I decided early to cancel the race and just follow as support. In the beginning of May one of my friends decided not doing it because he had several weeks of illness behind him and I took an impulsive decision to take his place and do the race after all. So, there I was on the start line in a ironman triathlon in tough conditions without any good preparations and it felt kind of surreal. But fun!

When the gun went off I started to swim really easy and I tried to find a comfortable pace that I could hang on the full 3860 meters. With 72 people on the start line it was not really crowded and it felt actually quite good! The water was around 16-17 degrees and that is perfect for a wetsuit swim and it was no waves. I shocked myself doing 1.12 and that is only a few minutes slower than I have done before with tons of more training behind me. The first transition was a little bit cold and I found it hard to get on my gear so maybe I skipped a little bit too much clothes there getting out on the bike.

With only short tights and a triathlon top the first lap out of four felt quite cold but it was far from freezing and when it stopped raining every now and then my body temperature raised and it was no problem at all. And again, it was no wind so we could see some really fast bike splits this year. And the course is tough! It is up and down all the time but mostly short hills and I actually enjoyed it. You need to be very active and use more or less every gear on the bike but the time flied and with four laps within two minutes difference I was very happy with my 5.51 today. I felt strong all the way and now I looked forward to the run. Transition 2 was really slow because I had no strength in my arms and it took forever getting on my socks :)

I thought before the race that the run was more or less flat but that was wrong. Like the bike course it was rolling all the time but now the weather had cleared and we finally got some sun on us! I like that it was four laps and you never felt alone because the field was spread out on all the course even it wasn’t many of us. The volunteers were friendly and the small but enthusiastic crowd was awesome. The first lap went OK but then my problems started. The legs felt like shit and when I was in the transition area after my second lap I was REALLY close to call it the day. I had to dig deep just moving forward there and it was a misery all the way out to the turning point. On the way back around 27 kilometers it started to feel a little bit better and when I lapped for the last time I felt fantastic! I could finish the race in a good mood and I shook some of the volunteers’ hands on the way back and said thank you for a good job! My lap times were around 1.00-1.03-1.17-1.08 and I was really happy when I crossed the line in a total time of 11.40 and a 22nd place.

These small, friendly races really attracts to me and I think there are many advantages compared to the big dragons even if those of course also gives you a fantastic experience. The main reason I like this kind of races is the atmosphere. With quite few people on the course you get to know almost all of them and it feels really friendly. I really recommend this race and I will definitely return! Thank you Bergen Triathlon and all the participants for this year!

Mikael Selvin

Bergen Triathlon 2011

2011-06-21T02:12:00.000-07:00

När vi gick ner mot registreringen var det 10 grader ”varmt” och regnet gjorde att det kändes ännu kallare. Jag önskade att jag hade haft lite mer kläder på mig och att kasta sig i vattnet för att simma 3860m kändes ärligt talat inte så lockande just då. Simningen var flyttad till en mindre sjö på grund av att vattnet var för kallt i den tänkta simbanan och det medförde lite logistiska problem men hellre det än att frysa halvt ihjäl sig redan från början. Med det väder som var skulle det nog bli tillräckligt kallt ändå. Efter att transporterat oss på cykel till starten och något stressade förberett första växlingen var det dags att kränga på sig våtdräkten och ta sig ner i vattnet. Jag försökte få lite tävlingskänsla men det kändes som om jag befann mig i en bubbla. Hela situationen kändes på något sätt overklig och jag kunde knappt fatta att jag stod på startlinjen för att göra en Ironman i tuffa förhållanden. Hur hamnade jag här egentligen? Detta år var det verkligen inte tänkt att jag skulle göra något sådant här!

I de flesta av mina tävlingsrapporter brukar jag nämna lite runt förberedelserna inför loppet men den här gången är det inte mycket att säga i träningsväg. Bergen Triathlon hörde jag talas om när jag körde Norseman förrra året och inför säsongen planerades denna tävling in i kalendern. Det är en liten tävling med ganska få deltagare och enkelt men ändå stabilt arrangemang. Tävlingsbanan såg lockande ut i Norges fantastiska landskap och dessutom bedömde jag chanserna att placera sig högt i tävlingen som goda och det är ju inte ofta man får den möjligheten … Planerna blev dock ändrade i samband med husbygge och allt vad det innebär. I alla fall tänkte jag följa med till tävlingen för att stötta mina klubbkamrater och reka lite för egen del men då Kleberg drog sig ur några veckor före loppet tog jag det impulsiva beslutet att överta hans startplats och ändå göra ett försök. På den vägen var det och jag fick helt enkelt träna på så gott det gick sista veckorna in i loppet och det kändes i alla fall så pass bra att jag trodde jag skulle kunna ta mig igenom. Kanske den sämsta form jag haft inför en ironman någon gång men ändå helt OK. Dock var ambitionerna att placera sig ändrade till att bara ta sig i mål på ett något sånär respektabelt sätt.

När startskottet gick helt plötsligt kom jag iväg och enda tanken jag hade var att öppna lugnt och bara komma in i en bekväm ansträngningsnivå. Med 72 startande var det i alla fall inga problem med trängseln och det var ju skönt. Stärkt av att faktiskt ha genomfört ett bra simpass ett par dagar innan tävlingen hade jag hyfsat självförtroende och det kändes faktiskt ganska bra. När jag var inne på andra varvet blev jag omsimmad av en kille och fick sedan en skön resa resten av vägen då jag låg på hans fötter. Trodde jag skulle simma runt 1.15 och blev glad när jag kom in ett par minuter bättre än det. Första växlingen blev riktigt usel och det krånglade med det mesta. Kände mig av någon anledning stressad trots att jag inte brydde mig om placeringar … visst, lätt att säga men när man väl är inne i det kommer tävlingsdjävulen fram! Kanske skulle haft lite mer kläder visade det sig sedan.

Simning: 1.12,51 - 20:e tid
Växling 1: 3.21 - 5:e tid

bild på slutet av cyklingen

Cyklingen var blöt, kall och extremt kuperad. Inga monsterbackar men upp och ner precis hela tiden och det är på sådana banor jag trivs som bäst, i alla fall om jag är tränad för det. Jag gick även här ut lugnt och kontrollerat och kunde såklart inte låta bli att räkna hur många jag mötte på väg ut mot vändpunkten. Jag låg runt 13:e plats från början och det var ju över förväntan! Jaja, jag körde på i mitt tempo och måste säga att det kändes riktigt bra. Lite kyligt såklart i enbart linne och korta tights men det var hanterbart och de korta stunder det inte regnade fick man upp lite värme igen. Vi cyklade fyra varv och det var riktigt skoj! Inte många deltagare men tack vare detta kändes det aldrig ensamt ute på banan. Första två varven satte jag på precis samma tid och sedan tappade jag en minut på kommande två så jag körde skapligt stabilt måste jag säga. Tycker jag anpassade farten efter den träning jag gjort och snittade 140 i puls vilket är några slag lägre än ”vanligt”. Det ömmade i höger knä sista varvet och det var inte jättekul att cykla ärligt talat men jag kom till andra växlingen med bra känsla och sugen på att springa. På grund av att jag var lite nedkyld tog det ett bra tag att få på sig strumporna men sedan bar det iväg med raska steg! Tydligen hör det till att jag ska växla extremt långsamt i Norge, det var exakt samma sak på Norseman.

Cykel: 5.51:10 - 17:e tid
Växling 2: 4.17 - 30:e tid

Löpbanan var helt klart mer kuperad än vad jag trodde den skulle vara och det gick i princip upp eller ner hela tiden. Min mage var inte riktigt i toppskick under första varvet men ett par hukningar i buskarna gjorde susen och jag tyckte jag var extremt disciplinerad när jag satte första varvet på timmen med lätt känsla. Min plan var nämligen att springa kontrollerat på fyra timmars-fart och skulle det kännas lätt halvvägs skulle jag öka farten. Det var planen. Ut på andra vändan med glatt humör och ganska snart visade det sig att mina ben inte riktigt var överrens med mig. Redan vid 15km började det göra riktigt ont och på tillbakavägen mot andra varvningen började jag tänka på att bryta loppet. Inne i växlingsområdet där vi varvade var jag RIKTIGT nära att bryta. Det krävdes djup övertalning av mig själv att fortsätta och som tur var gjorde jag det. Dock ångrade jag mig hela vägen ut till vändpunkten och förbannade min dumhet att jag inte klev av när jag hade chansen. Sedan vet jag inte om det var mentalt eller om jag helt enkelt hade återhämtat mig lite men vid 27km började jag få tillbaka lite power igen. När jag varvade för sista gången kunde jag till och med börja le och vinka till de som hejade på mig igen vilket jag inte gjorde under mitt tredje misärvarv. Jag var tvungen att gå i några av backarna men annars höll jag rätt så bra fart under sista varvet och kunde till och med öka farten på slutet lite symboliskt för att gå under 4.30 på maran vad nu det spelade för roll :) Varvtiderna blev ungefär 1.00-1.03-1.17-1.08.

Löpning: 4.28:23 – 39:e tid.
Mål: 11.40:02 – 22:a

Ja, nu i efterhand så är jag stolt att jag faktiskt klarade av det med tanke på den lilla träning jag gjort och att jag dessutom kom hyfsat till i startfältet. Jag kan ju inte låta bli att tänka på att jag skulle kommit topp 10 om jag hade satt en mara på fyra timmar men det gick inte helt enkelt. Det kändes bra i ungefär åtta timmar och sedan gick det inte lura kroppen längre. Det är ju egentligen logiskt att jag inte skulle springa bra men man kan ju alltid hoppas :) Jag fick gräva djupt för att ta mig runt och är tacksam för att min hjärna inte lyssnade helt och hållet på kroppen. En målgång är ju så mycket skönare än en DNF även om det kanske inte riktigt går som man vill alla gånger. Hur man än tänker är det faktiskt en bedrift att ens ta sig runt en så här lång tävling!

Jag vill också passa på att rekommendera tävlingen om ni vill ha en trevlig lite spartansk tävlingsupplevelse. Det är lite back to basic och allt det handlar om är dig själv och din prestation där ute på banan. Jag har provat både små och stora tävlingar och det finns för- och nackdelar med båda men en sak är säker: dessa mindre tävlingar är sjukt roliga och det blir en speciell atmosfär när man i princip lär känna hela startfältet och alla funktionärer. Stämningen var varm och hjärtlig och jag skulle kunna tänka mig att köra den igen.

Lagd på is

2010-12-02T02:11:00.001-08:00

Jag kommer kommande säsong inte satsa på någon Ironman utan det blir ett mellanår till. Vi ska köpa hus och även om kalkylen håller redan idag tänker jag jobba ihop några procent till av kostnaden. Så är det.

Hoppas såklart att tid kommer finnas till träning och tävling så vi kanske ses ute på banan någon gång i alla fall under 2011!

Kör hårt!

Igång igen!

2010-10-27T14:07:00.000-07:00

Efter ett oförtjänt långt säsongsbreak har jag nu kört igång officiellt med 2010/2011! Som vanligt när man vilat länge känns kroppen lite mosig och seg men det är ju lite med tjusningen tycker jag. Dels så är motivationen på topp efter vilan och dels så gör man ju snabba framsteg när man börjar i botten :) Jag vet att många har svårt att acceptera känslan av att tappa form men jag är övertygad om att man behöver ett rejält break varje år. Hur som helst så är det fantastiskt skönt att äntligen ha tid och ork till träning igen!

Jag kommer inte ha något jätteuppstyrt schema till en början utan använda mina tidigare som någon form av mall och sedan blir det att pussla så gott det går. Jag tänkte i alla fall försöka få till en periodisering men vi får se :) Grundstrukturen i träningen blir under hösten/vintern:

Simning: 3 pass per vecka. Rejäla pass där jag kör fokuserat med både teknik och volym.

Cykel: 2 pass. Får bli någon timme här och där och mestadels i intervallform då volymen blir extremt låg.

Löpning: 4 pass. Blir väl ett långpass, ett halvlångt pass, ett med långa intervaller och ett där jag improviserar efter tycke och smak :)

Jag kommer också köra ett styrkepass och även något kortintervallpass då och då när nya friidrottshallen öppnar.

Nu kör vi! Jag ska återuppliva träningsdagboken igen inom kort!

Film från Norseman

2010-10-07T02:31:00.000-07:00

Sjukt bra film om årets Norseman! Se och njut!

Analys av säsongen 2009/2010

2010-09-19T05:47:00.000-07:00

Man sitter här lite lätt vemodig efter att triathlonsäsongen är över och tänker på hur långt det är till nästa. Det är ju i och för sig två sidor av myntet då det positiva i det är att jag kommer hinna träna ordentligt den här gången. Förhoppningsvis :) Hur som helst tänkte jag försöka göra en kort reflektion av året som gått och det är något jag gör efter varje säsong. För mig är det viktigt att utvärdera och lyfta både sånt som fungerat och inte fungerat så att man kan göra det bättre nästa gång.

Träningen

Hela året har ju egentligen präglats av Norseman som jag lyckosamt fick en plats i. Detta var tänkt att bli året då jag kom igång på allvar igen och som jag såg det var det perfekt att anmäla sig till världens hårdaste Ironman, vad kan vara mer motiverande? Nu blev det (som vanligt) inte som jag tänkt då övriga saker och ting här i livet tog mer tid än beräknat och jag vet inte hur många "uppstartspass" jag hade i vintras ... inte bra. Jag fick aldrig igång någon kontinuitet på min träning och när det helt plötsligt var sommar kändes det som jag nyss kommit igång.

Jag försökte dock göra bästa möjliga med den lilla tid jag hade och nästan varje pass körde jag t.ex. i backar, både cykling och löpning. Kleberg bjöd med mig till Lanzarote när han tävlade och den veckan blev verkligen en kickoff som jag hade nytta av resten av sommaren. Från juni och framåt höll jag i träningen ganska bra och lyfte mig rejält kändes det som. Löptester visade att jag låg bra till och det kändes helt OK på cykeln också även om jag sällan cyklade över två timmar. Simningen blev bortprioriterad men det var jag inställd på så det gjorde inget. I juli kände jag att jag faktiskt började komma i form och gjorde några riktigt bra träningspass. Var nu så tränad att jag i alla fall trodde att jag skulle fixa Norseman på ett skapligt sätt, alltså inte bara "ta sig igenom".

Tävlingarna

Säsongen inleddes med duathlon-SM där jag faktiskt gjorde ett lopp jag är riktigt nöjd med. Hade 41.40 på den inledande milen och det var med extremt lätt känsla. Höll också ihop loppet bra med en avslutande löpning som gick fortare än första. Helt OK. Sedan var det lugnt på tävlingsfronten en period tyvärr och nästa lopp blev inte förrän i början av juli då jag körde Sövde 1/2IM. Det loppet blev en riktigt boost för självförtroendet då jag trots träning ända in placerade mig på topp 10% totalt och framför allt var jag stark hela vägen. Fixar man en halva löser sig alltid en hela, eller hur? Ja, och så klämde jag ju in kalmarsprinten också lite impulsivt som slutade med ett rejält PB. Så när det till slut var dags att gå ombord på färjan i Eidfjord kände jag mig trots allt ganska lugn. Jag var också helt ärligt inställd på att göra mitt eget lopp och inte bry mig om placeringar. Det lyckades och jag fick ut oerhört mycket positivt ur det loppet även om jag hamnade längre ner i listan än vad jag tänkt från början.

Tränande småbarnsförälder

Kort sagt var det en tuffare utmaning än vad jag trott att lyckas kombinera familjelivet och träningen. Det har krävts mycket pusslande och framför allt en förstående sambo för att det skulle gå ihop. Jag känner att jag blivit bättre och bättre på att vara flexibel och jag har också insett att det gäller att ha disciplinen att träna när tillfälle dyker upp, inte när man själv känner för det. Det finns ganska många luckor att slänga in träning i men det gäller att vara förberedd och kunna utnyttja dessa. Viktigaste lärdomarna inför nästa säsong:

- Ha alltid väskan packad och ta med den i princip överallt. Man vet aldrig när det dyker upp tillfälle att träna och jag vet inte hur många gånger jag önskat att väskan hade varit med.
- Dyker det upp tidsluckor så träna i stället för att sitta i soffan och dricka kaffe. Disciplin!
- Börja med morgon- och kvällsjogg. Har svårt för detta men det är ett nödvändigt ont och de som håller i säger ju att det blir skönt så småningom.
- Kostintaget blir extra viktigt under dessa omständigheter. Se till att ha matförråden fyllda hela tiden men var noga med att det ändå blir bra mat. Så lite skräpmat som möjligt!
- Kombinera familjeaktiviteter med träning. Cykla eller spring så tar de andra bilen.
- Var lyhörd och snäll mot familjen. Ett inställt pass i rätt läge är mycket bättre än det omvända ...
- Och viktigast av allt: anpassa ambitionsnivå efter träningsmängd och var tacksam för den träning som blir i stället för bitter över det som inte blir av.

Målsättningar nästa säsong

Jag tycker det är lite tråkigt att de flesta av mina PB är från 2007 så ett av målen blir att förbättra några av dessa i alla fall. Jag vill också köra minst en Ironman och ett projekt. Med projekt menar jag något i stil med superklassikern eller Ö till Ö. Vi får se vad som händer, det känns i alla fall som att suget finns där. Triathlon är sjukt kul!

Sala Silverman

2010-08-28T09:33:00.000-07:00

Jaha. Jag har ingen exakt koll på hur många tävlingar jag brutit i mitt liv men det är inte många. Det ska mycket till om jag ska kliva av men idag var det dags. Jag hade ju ärligt talat ingen jättelust att tävla idag men väl på plats började det pirra i kroppen och suget kom. Det är alltid kul med Sala för stämningen är extremt avslappnad och det är många man känner. Helt klart en av mina favorittävlingar.

Simningen gick OK. Det var ganska gruffigt ända fram till andra bojen där det lugnade ner sig och jag kunde simma i mitt eget tempo. Det blev mycket simning i ingenmansland men det gjorde inte så mycket. Jag koncentrerade mig bara på att komma in i rytmen och känslan var bra hela vägen. Uppe på 32min ungefär och första växlingen gick superbra.

Cyklingen förra året här var ju en mardröm rakt igenom och idag var förhoppningen om en något mer behaglig stund i sadeln. Det var lite trögt att komma igång men efter ett par mil hade jag bra tryck. I slutet av andra varvet blev jag omkörd av en liten grupp på fem man och jag chansade lite och la mig på godkänt avstånd bakom. Det är ju mycket psykologiskt men lite lättare går det ju. Kändes lite för hårt och när det blev lite backigt efter en mil på tredje varvet fick jag släppa och köra mitt eget tempo innan jag gick över gränsen. Helt klart en bättre cykling än förra året och det kändes kontrollerat hela vägen men långt ifrån riktigt bra.

Ut på löpningen kände jag direkt att benen inte riktigt var som jag ville att de skulle vara. Jag fick slita från start men jag hoppades det skulle släppa efter en stund. Vid tre kilometer hade jag 4.30 i snitt och det började kännas som att jag kommit in i en lagom ansträngningsnivå. Då började det ömma rejält i vänster hälsena och jag som inte haft några problem med hälsenor sedan 2003 undrade vad det var frågan om. Ibland kan det ju ömma och sedan släppa men nu gick det över i värk och det blev ett väldigt haltande löpsteg. Resten av varvet gick och jag och joggade utan att det blev bättre. Så fort jag höjde farten gjorde det riktigt ont så jag klev av vid varvning. Inte kul men troligen klokt.

Jag tror min kropp inte var redo för det här egentligen och inte min hjärna heller. Det kändes lite omotiverat och lite småtrögt hela vägen. Även om det känns trist med en DNF är jag inte så bitter. Jag har ju kört bra tidigare i år och det hade ju egentligen varit konstigt om jag gjort ett bra lopp idag ... Norseman sitter nog i benen mer än vad man tror. Får hoppas nu att hälsenan inte blir mer än just en känning bara.

Som vanligt ett klockrent arrangemang och det var också kul att ett par stycken som jag inte kände innan kom fram och gratulerade till Norseman och berömde min hemsida. Stort grattis också till Mikael Nordström som lyckades slå klubbrekord på distansen. Att det var mitt tidigare gör inget, det var på tiden att det slogs :)

Även kul att se Puppygrabbarna som fortsätter imponera i sina framsteg. Bra jobb!

Norseman

2010-08-19T09:16:00.000-07:00

Här kommer en liten rapport från Norge. Mer bilder kommer senare.

När klockan ringde klockan 02.00 var jag redan vaken för det hade börjat röra lite på sig i triathletflocken som oroligt sovit på golvet under natten. Det första jag såg när någon brutalt tände fyra tusen ljusrör i taket var två personer som stod och krängde på sig våtdräkterna. What??? Jag skrattade lite för mig själv och insöp den underbara atmosfären. Äntligen började all laddning och spänning som byggts upp de senaste dygnen i Eidfjord frigöras och det var avslappnat men otroligt fokuserat på samma gång. En liten strimma skräck kunde avläsas i mångas ögon men konstigt vore det ju annars. Jag tror de flesta av oss ägnade en och annan tanke på vad vi gett oss in på egentligen där och då.

Efter att intagit en härlig frukost med förvånadsvärt bra aptit rullade jag ner till starten och gjorde mig klar för att kliva på båten som avgick 04.00. Lite smånojig för att glömma något på land dubbelkollade jag allt innan jag klev ombord. Inte så roligt att stå mitt ute i fjorden utan våtdräkten ... I mån av plats fick även supportteamet följa med ut och med lite tur slank både Mattias och Kleberg med. Ombord på båten luktade det som en neoprenfabrik och i varenda skrymsle satt det folk och laddade. Själv kände jag mig relativt lugn då jag intalade mig att detta har jag gjort förut, det är ju bara en helt vanlig Ironmansimning! Visserligen med en lite annorlunda touch men ändå ... OK! Jag erkänner! Jag hade en och annan släng av ångest när jag satt där och begrundade mina synder. En sak jag i alla fall inte behövde oroa mig över var vädret. Jag såg framför mig hur snöblandat regn skulle piska oss i ansiktet innan vi hoppade i iskallt vatten men vädergudarna var med oss. Det var varmt och skönt både i luften och i vattnet.

Det omtalade hoppet från båten var inte så mycket att hetsa upp sig över. Jag hade förväntat mig lite värre än så men å andra sidan var det väl det minsta problemet den dagen. Jag hoppade i några minuter före start och med 17 grader i vattnet kändes det nästan ljummet. Jag simmade lätt och fint fram till startlinjen och intog en plats ganska långt in nära land. Vid min sida hade jag fjolårsvinnaren så det var ju perfekt! Bara att ta fötter och simma på!

Taktiken var ganska enkel. Simträningen har under året blivit lite bortprioriterad så det skulle bara handla om att komma in en behaglig känsla och hoppas på det bästa. Det gick riktigt bra i början och jag låg fint i liten grupp som jag tyckte simmade lagom fort. Efter första högersvängen vet jag inte riktigt vad som hände men då splittrades gruppen och vi simmade alla åt lite olika håll. Hade själv inte riktigt koll på nästa riktmärke och här förlorade jag helt klart lite tid innan jag fick klart för mig vart jag skulle. Inte för att jag simmade speciellt mycket för långt men jag fick simma resten av vägen i ingenmansland och då simmar jag alltid sämre än om jag har någon att bita fast i. Särskilt när vattnet är lite strömt som det var idag. Jaja, jag hade skaplig känsla hela vägen och det får jag vara nöjd med även om jag just då blev lite besviken över tiden. Det kändes ju fortare! Växlingen gick i alla fall helt smärtfritt och jag var ganska raskt iväg ut på cykelbanan.

Simning: 1.14:00 66:e tid av 210 fullföljande

Växling 1: 1.55 10:e tid

Cyklingen. Ja, vad ska man säga ... efter att betat av både Lanzarote och Nice så trodde jag väl att jag redan upplevt riktigt tuffa cykelbanor men ack så fel jag hade. Detta var en riktig utmaning som var brutalare än vad jag kunde föreställa mig. Det hela började med en lättåkt mil innan allvaret satte igång med en rejäl klättring upp till Dyranut. När klockan är typ sex på morgonen och man precis simmat över en timme i en fjord så blir en sådan här stigning värre än normalt. Jag fick det riktigt tufft hela vägen och funderade faktiskt ett par gånger på att bryta. Kändes det så här nu skulle det inte finnas en möjlighet att överleva resten av dagen ... men dessa tankar var det bara att ignorera och köra på. Det hör liksom till under långlopp att man stundtals vill kliva av och lägga sig i diket i stället men det kan man ju inte göra varje gång dessa tankar kommer. Sakta men säkert blev känslan bättre och när det blev lite mindre brant sista kilometrarna kändes det i alla fall helt OK. Fick armvärmare på toppen och såg nu fram mot 45 ganska lättåkta kilometrar.

Detta parti av banan var hur skönt som helst att komma till! Visst blåste det motvind men det kändes ändå oerhört bra att få några sköna mil i tempoställning samtidigt som jag fyllde upp depåerna inför kommande bergsetapp. Efter Geilo som är halvvägs på banan betar man av fyra toppar men då de är av mer normal längd kändes det ganska lätthanterligt. Inte mycket värre än att köra upp till Ånnaboda några gånger ... Jag kände mig riktigt stark detta parti förutom i slutet av den tredje toppen som aldrig tog slut i motvinden. Sedan återhämtade jag mig bra i nedförskörningen och sista klättringen gick hur stabilt som helst. Vid det här laget hade det gjort ont lite här och där i kroppen ett tag och jag antar att både tiden och de många backarna tog ut sin rätt. Värst var det i ryggen och jag fick ställa mig upp och stretcha mycket på slutet. Sista tre milen är i princip nedför men de blev ändå nästan de värsta på hela cykelsträckan. Det var riktigt dålig asfalt och man kunde inte slappna av en sekund samtidigt som jag började skaka av köld trots vindväst och armvärmare. Jag har inte frusit så mycket sedan jag och Kleberg kom upp ur vattnet under vår superklassiker förra året då vi simmat en timme i 14 gradigt vatten. Jag skakade verkligen och det är därför tiden i växling nummer två är väldigt lång. Det fick bli lite klädombyte och varma kramar av mitt supportteam innan jag tog mig i kragen och lunkade iväg ut på löpningen. Cykeltiden blev ju lite längre än vad jag trodde innan men jag tycker ändå jag körde bra och behöll trycket nästan hela vägen. Tror inte jag skulle kunnat kört så mycket snabbare idag och är nöjd att jag fixade det med skapligt lätt känsla överhuvudtaget.

Cykling: 7.21:11 91:a

Växling 2: 5.11 100:e

Första kilometrarna ut på löpningen kände jag mig som kylskåp då jag var både stel och kall. Jag kommer ihåg att jag såg en kilometerskylt närma sig och efter att tittat på klockan tro att det var 3km blivit lätt förvånad när det bara var 2km. Har för mig att jag hade 15min här och förberedde mig mentalt på en lång dag. Men som så många gånger förut började det konstigt nog kännas bra i kroppen igen och efter 5km låg jag runt 5.20-fart. Jag började också springa om lite folk samtidigt som peppningen från både mitt eget och andras supportteam var kanon. Stundtals var jag och nosade på 5-fart och det rullade på enormt fint. Jag drack cola och vatten och förutom ett litet besök i skogen hade jag inga problem med magen. Löpningen i denna tävling är i princip platt och går runt en sjö första 25km innan klättringen börjar så här hade jag ganska trevligt. Efter halvmaran började det göra lite ont och jag fick börja bita i lite för att hålla farten men det gick. Jag höll mig springande fram till stigningen och och nu skulle jag få mig en riktig käftsmäll.

Jag hade innan givetvis förberett mig på att sista 17km är uppför men jag hade aldrig kunnat föreställa mig detta. Det smällde bara till så var det så brant att det var jobbigt att bara gå uppför. Här kom jag in i dagens mörkaste och djupaste svacka då det kändes som ett nederlag att gå. Jag hade tänkt att vissa partier skulle vara "normala" och relativt löpbara men upp till 32km var det riktigt brant. Det är inte för inte detta parti kallas Zombie Hill. När jag liksom accepterat mitt öde gick jag helt enkelt upp så fort jag kunde, vad annat kan man göra. Jag var grymt trött i benen och trots att det planade ut lite fram till 37km kändes varje stigning som ett stort berg. Nu väntade bara den ökända klättringen uppför Gaustatoppen och jag förstår inte vad som hände men nu kände jag mig stark igen. Det var väl lukten av målgång jag vädrade! Jag kände mig riktigt peppad och tog mig upp på strax över timmen räknat från sista check-pointen.

Löpning: 5.33:10 86:e

Sluttid: 14.15:27 69:a totalt

Att äntligen få kravla sig uppför de sista stenarna och över mållinjen var en mäktig upplevelse. En stolthet och en enorm lättnad att faktiskt klara av detta lopp kom över mig och jag kunde inte låta bli att sitta under min filt och snyfta ett bra tag. Det var så många känslor som bara kom över mig. Den här sommaren har varit stressig och krävt många uppoffringar för att detta skulle vara möjligt. Stundtals så mycket att jag knappt tyckt det var värt det och jag vågar inte tänka på hur det skulle ha känts om jag tvingats kliva av. Jag kan inte tacka min familj nog för att ni stått ut sista månaderna. Utan er hjälp hade det aldrig gått! Den här upplevelsen är verkligen ett minne för livet och jag är tacksam över att få vara en av ganska få som varit med om den.

Självklart vill jag också tacka mitt excellenta supportteam. Mattias och Micke gjorde ett kanonjobb och överträffade alla mina förväntningar. Tack. Det var underbart att få dela detta med er och vi fixade detta som ett team.

Norseman är speciell. Det är en triathlon men ändå inte på något sätt och jag uppmanar verkligen alla som är ute efter en upplevelse utöver det vanliga att anmäla er.

Alla foton kommer från tävlingens hemsida. Kolla in den!

Kalmar sprint triathlon

2010-08-01T15:35:00.000-07:00

Hade inte tänkt åka ner först men blev sugen tidigare i veckan eftersom flera klubbkamrater skulle köra Kalmar i år. Vi lyckades konstigt nog få tag i ett hotellrum fredag till lördag så då var det bara att packa bilen och köra. Jag passade självklart på att köra sprinten på fredag kväll som en liten genomkörare inför nästa helg plus att det alltid är skoj att tävla!

Kalmar triathlon växer stadigt och i år var det över 600 startande på Järnmannen och 500 på sprinten/minin. Riktigt mycket folk alltså och mängder av folk i publiken gjorde detta evenemang till en folkfest. Jag hade en härlig upplevelse trots att jag "bara" höll på en dryg timme!

Loppet

Vattnet var lite kyligt men jag körde ändå några minuter innan start för att känna på det lite och det gjorde verkligen ont i ansikte och huvud i början men det släppte efter en stund. Jag blev väl inte direkt uppvärmd men det var ändå skönt att invänta starten utan att tänka på hur kallt det var :) Jag intog en plats ganska långt fram och sedan minns jag inte så mycket av själva simningen måste jag säga. Det var trångt ut till första bojen och sedan blev det vågigt ut till nästa men jag sluggade mig i alla fall genom utan större besvär. Det var ingen vacker simning men jag är ganska nöjd med tiden och känslan. Det var långt att springa från vattnet till cykeln och väl framme hade jag ovanligt svårt att få av mig våtdräkten. Kanske skulle slitit av mig den direkt när jag kom upp ur vattnet men det har aldrig varit några problem förut. Jaja, inte en lysande växling men iväg kom jag till slut.

Cyklingen gick helt OK men jag hamnade i ett lite för bekvämt tempo kände jag. Hade svårt att trycka riktigt ordentligt men jag blev bara omcyklad en gång och cyklade om några stycken så det var ju bra. Det blåste ganska friska vindar åt alla möjliga håll så det var svårt att hitta en bra rytm. Andra växlingen gick mycket bättre än första och jag sprang ut på löpningen med ambitionen att köra riktigt hårt idag.

Jag rusade iväg i ett ganska högt tempo och passerade rätt så många ut till vändpunkten där jag kom ifatt killen som cyklade om mig tidigare. På tillbakavägen peppade vi varandra och han fick upp farten rejält så jag hängde i så gott det gick. Helt klart gjorde det att jag tog ut mig lite extra jämfört med om jag sprungit själv hela vägen! Han ryckte och fick en lucka när det var 500m kvar som jag inte lyckes täppa men undvek i alla fall med nöd och näppe hålla segraren i 50-årsklassen bakom mig som var uppe och flåsade mig i nacken i början av upploppet :) Jag kände mig sjukt stark idag på löpningen.

Simning 12.05
Cykel: 30.11
Löpning: 19.31
Totalt: 1.04:11 och 17:e av 38st i Herrar senior

Cyklingen var förmodligen något kort då jag tvivlar på att jag snittade nästan 40 idag men hur som helst är jag mycket nöjd. Det var skönt med ännu ett positivt formbesked och som bonus blev det PB på distansen med ca 4min! Jag fixade också övre halvan av resultatlistan vilket får anses bra för mig i ett så här kort lopp.

Lördagen ägnades åt att titta på den långa varianten och vi tog gemensamt beslut i familjen att satsa på denna tävling nästa år. Det är en otrolig trevlig tävling som känns proffsig, det är ganska billigt och det är lätt för närmast sörjande att komma och titta. Sist jag körde var 2007 så det är ju på tiden igen.

Stort grattis till Kleberg som fick på ett riktigt bra lopp! Och grattis till Nordström, Anders och Patrik som debuterade på denna distans och gjorde det bra!

Järngutten

2010-07-24T05:35:00.000-07:00

Jag har efter Sövde tränat på ganska bra och för första gången på år och dag känner jag mig lite nertränad ... Samtidigt har det varit en ganska jobbig period med mycket extrajobb och annat i privatlivet så en av lärdomarna till nästa år är att helst lägga A-racet före eller efter sommaren. För mig är det helt enkelt inte optimalt att träna som mest under sommaren som det ser ut just nu i livet. Jaja, vi tar en sak i taget och nu är det fokus på Norseman.

Att jag körde bra i Sövde var väldigt skönt för självförtroendet och motivationen framöver. Jag är nu säker på att jag med lite flyt kan tävla mig igenom en Ironman och inte bara ta mig igenom. I Norge har jag såklart inga högre ambitioner resultatmässigt men jag ska göra allt jag kan för att hålla trycket uppe hela dagen. Jag ser verkligen fram mot loppet och nu är vi inne på slutspurten när det gäller förberedelserna. Jag kommer fram till onsdag träna på ganska mycket och eventuellt kör jag sprinten i Kalmar på fredag. Sista veckan blir mest att hålla igång lite och att simma i princip varje dag. Jag tror på en lite kortare toppningsperiod än vanligt när man inte har så mycket tung träning i bagaget.

Har jag kvar någon motivation efter Norge så kommer jag köra Sala som säsongsavslutning plus en och annan löptävling. Nu ska jag upp till Kilsbergen och springa i backarna!

P.S. I morgon går Ironman i Zurich av stapeln och det ska bli skoj att följa med många svenskar på startlinjen. Jag var ju själv anmäld till detta lopp 2009 men körde inte på grund av ändringar i familjesituationen :) Är dock ett lopp som jag av någon anledning är väldigt sugen att köra någon gång i livet. D.S.

Sövde 1/2 Ironman

2010-07-14T01:58:00.000-07:00

Jag hade milt sagt en viss oro inför detta lopp och framför allt när det gällde simningen. Den lilla träningstid jag haft i år har jag lagt på cykel och löpning och jag vet av tidigare erfarenhet hur snabbt jag förlorar simform. För att spä på olustkänslan ytterligare var det 24 grader i vattnet och därmed ingen våtdräkt. Nice! För övrigt kände jag mig stark och i bra form så bara jag överlevde badet så skulle det nog ordna sig. Dock såg jag framför mig hur andra varvet liknade en drunkningsolycka och knappt flytfart :)

Jag vet också att när det vankas tävling så brukar jag konstigt nog för det mesta simma bra så jag intog en position långt fram i det nästan 200 man stora startfältet och inväntade startskottet. Min taktik var lite av bära eller brista och första varvet avklarades som det kändes ganska fort. I varvningen blev jag peppad av att se tiden 16min på klockan! Ut på andra varvet körde jag på och jag fick kämpa lite sista biten och blev konstant omsimmad men det var långt ifrån katastrof och framför allt var känslan kanon. Det var med lätta ben och utan mjölksyra jag sprang igenom växlingsområdet och ut på cykeln. Fick dessutom till en av mina bättre växlingar någonsin och var ute på cykeln blixtsnabbt. Sett till min simträning måste jag nog säga att det gick bättre än vad jag förtjänade ;) Möjligen något kort bana men de snabbaste hade över 25min så den var nog ganska korrekt.

Simtid: 32.05 och 19:e tid

Ett nyckelmoment idag var helt klart att inte påbörja löpningen med allt för mycket minus på vätskekontot. Det var riktigt varmt ute och även om det inte märktes så jättemycket när man cyklade var jag hela tiden noga med att dricka. I en artikel jag läste i en triathlontidning när jag var på Lanza gavs rådet att dricka när man är törstig och äta när man är hungrig. Detta råd tycker jag är klockrent och det fungerade bra idag (svårare än vad man tror att följa dock ... ). Jag kände mig stark genom hela cyklingen och banan tyckte jag var perfekt som tävlingsbana! Det var vändpunktsbana på tre mil där i alla fall jag använde i princip hela växlingsregistret. Det gick lite upp och ner hela tiden och man var hela tiden tvungen att vara aktiv i sin cykelåkning och när jag är i något så när anständig form är det på sådana banor jag kör som bäst. Sövde är ju känt för att erbjuda mycket blåst men jag tror det var förhållandevis lugnt idag. Eftersom jag var ganska långt ner i resultatlistan när jag började cykla så var det skönt att börja passera lite folk. Jag cyklade om ganska många fick t.ex. "bara" stryk med 5min av Hultgren så det var klart godkänt! Under sista varvet kände jag att det var synd att man inte fick cykla lite längre ... :) Jaja, jag hade läget under kontroll och kände mig fulltankad så nu var det bara att ge sig ut på halvmaran i 34 graders värme.

Cykeltid: 2.34:33 och 11:e tid

Ut på löpningen kändes det ganska bra och nu kände man också hur varmt det var i luften. Banan var på fyra varv och höjdpunkterna var idag helt klart vätskestationerna :) Annars så var banan ganska variationsrik och gick både genom skog, villaområden och på stekheta fält. Jag gick väl ut skapligt hårt tror jag men kände ganska snart att idag inte var en dag att ligga på yttersta gränsen på. Idag skulle det löna sig att hålla sig springande hela vägen och därför safade jag lite och sänkte tempot lite. Jag visste att det snart skulle bli jobbigt ändå ... Mycket riktigt så skördade värmen ordentligt med offer idag. Det var riktigt många som fick gå alternativt lunka fram så även här hade jag nöjet att få passera en hel del folk. Vid vätskan hävde jag i mig två, tre muggar vatten och hällde lite över mig och det var en underbar känsla varje gång! Som vanligt när jag kör fyra varv så var tredje varvet tyngst men sedan var det bara spurten kvar. Jag fick plocka fram en hel del pannben för att hålla farten nu men det var väldigt få negativa tankar i mitt huvud som det annars kan vara under långlopp. Jag tänkte bland annat på de som skulle hålla på ett par timmar till så inte skulle jag klaga över att det gjorde lite ont här och där. Sista biten längs stranden och in på upploppet var helt sjukt underbar! Jag har skrivit detta förut i mina rapporter men det var helt klart en av de skönaste målgångar någonsin. Inte för att jag gjorde någon märkvärdig tid men att jag ändå genomför loppet så bra som jag gör med tanke på träning och de tuffa förhållanden som rådde. Jag är väldigt stolt och nöjd över det här loppet!

Löptid: 1.46:22 och 11:e tid

Totalt: 4.55:16. 11:a i min klass och 19:e totalt av 187st startande.

Fullständiga resultat

Idag hade jag också min familj på plats som hejade och fanns där för min skull. Det betyder otroligt mycket med det stödet och självklart vill man ju göra bra ifrån sig när de står och tittar. Det var också trevligt att bli omhändertagen av dem när jag låg och gnydde efter målgång :)

Jag vill också rikta ett tack till Triathlon Syd som ordnade en kanontävling! Banan var fin och att anordna en tävling en sådan här varm dag är ingen dans på rosor. Funktionärerna längs banan var positiva och glada hela tiden. En stor eloge!

Detta lopp rekommenderas starkt!

Lite inför Norseman

2010-06-30T06:02:00.000-07:00

Fullt upp som vanligt och den lilla tid jag har lägger jag hellre på träning än på att blogga. Just nu är det ett litet försök att köra så mycket volym som möjligt fram till två veckor före Norseman för att i alla fall göra bästa möjliga av det jag har. Igår simmade jag i öppet vatten och sprang löpsträckan på vår tävling. Det var faktiskt första gången jag gjorde det och kan nu verkligen intyga att det är en tuff bana :) Nu tog jag inte ut mig direkt men det är inte helt enkelt att springa den banan under 50min. Att springa på 40 blankt som Fredrik Swhan gjorde är sjukt starkt! Jag ska försöka springa några pass där framöver eftersom stigningen är ganska lik avslutningen på Norseman. Det är ju lite speciell teknik att springa uppför ändå.

Jag har också efter lite research ändrat mig om cykelval igen. Det blir inte linjehoj. Jag ska köra på Plasman och troligen lämnar jag Zipphjulen hemma och kör på mina Dure-Ace hjul. Dels känns det lite sådär att ha högprofil när man kommer snitta typ 25km/h och dels så är de mycket enklare att åtgärda en punktering på. Men hjulvalet är inte helt spikat, vi får se.

Det är också en del praktiskt att förbereda sig inför då hela tävlingen är så speciell och det är framför allt samspelet mellan mig och mitt supportteam som måste klaffa smidigt på tävlingsdagen. Som jag sagt förut: ju bättre förberedd man är desto mindre oro och stress inför och under loppet.

Närmast på tävlingsfronten väntar nu Sövde och det ska bli skoj!

Kilsbergen och inställt Malaysia

2010-06-18T23:21:00.000-07:00

Sista tiden hektisk med framför allt förberedelser och genomförande av Kilsbergen Triathlon. Tävlingen gick av stapeln för tredje gången och det är med njutning jag konstaterar att det blev succé! Än så länge har jag i princip bara hört positiva kommentarer från de tävlande. Deltagarantalet ökade rejält och vi klev över första drömgränsen med 103st på startlinjen. Faktiskt 100st i mål då vi "bara" hade tre brytningar. Vi har ju haft skitväder förut och det var en extra bonus att vädret var kanon under dagen, både för de tävlande och för funktionärerna. Räkna med att tävlingen återkommer nästa år!

Annars har jag slängt in lite träning här och där när det passat och formen är i alla fall inte usel. Jag kommer inte komma i mitt livs form direkt till Norseman men jag tror i alla fall att jag tar mig i mål och det är gott nog. Innan dess blir det inte så mycket tävlande som det ser ut nu. Det enda jag har inplanerat är Sövde halv ironman och det ska bli skoj. Vi tar en weekend i Malmö och jag passar på att få in ett riktigt pass när vi ändå är där. Jag funderar också lite på Säter som är en tävling jag aldrig kört men vi får se.

Jag har ju i ett tidigare inlägg skrivit att jag ska köra Ironman Malaysia. Det ska jag inte. De har nämligen lagt ner loppet!!!!!!!!! Hur jävla typiskt är inte det? Jag har sedan jag började med triathlon tänkt att det loppet ska jag köra någon gång och när man väl spikar det så blir det så här. Och ja, jag är bitter! Vad ska vi hitta på nu nästa år?

Duathlon-SM 2010

2010-05-31T03:10:00.000-07:00

Efter en späckad vecka med hemresa från Lanzarote och sista minutenförberedelser av min cykel som var allt annat än tävlingsklar bar det iväg upp till Stockholm på fredag kväll för inkvartering hos Marikas bror. Vi passade på att ta en liten weekend i hufvudstaden när vi ändå höll på.

Vädret var väl ingen höjdare när vi förberedde oss inför loppet. Stundtals vräkte det ner regn och det var 10 grader varmt men värre har man ju varit med om. Nu skulle man ju i alla fall inte börja dagen med att hoppa i vattnet :) Som tur var lättade det faktiskt upp och under loppet föll det bara några enstaka droppar.

Jag stallde mig längst bak i det ganska lilla startfältet och planen att gå ut lugnt och sakta öka mot halvmarafart medförde att jag var sist ett tag men det brydde jag mig inte om. Jag la mig i något så när bekvämt tempo runt 180 i puls och höll mig till min race-plan. Sakta men säkert kom jag in i loppet och det kändes förvånadsvärt bra i benen. Första 10km gick på 41.40 och det är jag riktigt nöjd med. Efter en liten felspringning och en långsam första växling var jag ute på cykeln efter 43.52.

Cykeln var en vändpunktsbana med medvind åt ena hållet och motvind åt andra. Roligare än så var det inte :) Hade det inte varit för vinden hade det varit en riktigt snabb bana då det var helt platt. Jag tycker den dryga timmen gick ganska fort och jag körde i alla fall ikapp några stycken. Cyklingen var strax under 39km enligt min GPS och jag körde på 1.06. Helt OK!

Målet med andra löpningen var att mosa och hålla högre fart än första löpningen. Jag lyckades även om det inte var med mycket (4.08-fart mot 4.10-fart) och det kändes helt klart som att jag fick ut det jag hade för dagen. Jagär riktigt nöjd med mitt lopp och att det kändes så bra hela vägen. Placeringen 14 av 20 är ju inte så mycket att höja ögonbrynen över men jag är glad att vara igång igen och ser nu fram mot mer träning och fler tävlingar!

Resumé av Lanzarote

2010-05-31T02:36:00.000-07:00

En vecka i solen, vinden och lavan var ett faktum igen. När jag åkte från den här ön förra gången (IM Lanzarote 2007) trodde jag nog inte att jag skulle komma tillbaka. Den gången var det ju fullt fokus på loppet och ärligt talat tyckte jag själva ön inte var speciellt upphetsande alls. Den här gången kunde jag ta mig an denna mytomspunna ö på ett annat sätt och faktum är att jag älskade att vara där den här gången. Miljön är verkligen speciell och liknar inget annat som i alla fall jag har sett. Landskapet består av berg, svart lavasten, sandstränder och ett fantastisk blått hav. Lägg på en skopa vind och en smula sol på det så har du Lanzarote i ett nötskal.

Vi bodde helt perfekt den här gången på ett lägenhetshotell som låg 200m från tävlingsområdet. Helt perfekt! Dessutom var det grymt prisvärt med fina rum och en sjysst pool på hotellet. Åker jag dit någon mer gång så kommer jag starkt överväga detta ställe igen, särskilt om man ska tävla. Atlantis Las Lomas hette det. Träningsmässigt är det bra att bo i Puerto del Carmen och jag cyklade olika slingor på alla mina cykelpass. Löpningen genomförde jag enbart på strandpromenaden och det var helt OK även om jag tror man kan hitta finare slingor om man vill. Personligen fick jag nog med backar när jag cyklade och ville därför hålla löpningen slät :) Det finns mängder av restauranger och mataffärer så det är bara att välja och vraka.

Jag anlände ju med en något bristfällig form så jag tränade inte så fruktansvärt mycket räknat i timmar men jag tränade varje dag och det kändes bra hela tiden. Jag hyrde dessutom cykel och det kändes väldigt ovant de första turerna innan jag fick till en bra position. I det skedet jag är i nu såg jag det här som en riktig kick-off och inte en vecka där jag tränade ner mig. I skrivandes stund känns kroppen fräsch och motivationen är skyhög nu inför säsongen!

Jag vill självklart också tacka herr Kleberg för en trevlig vecka! Det var skoj att vara med om hans äventyr och vi ägnade oss också åt trevliga icke träningsrelaterade aktiviteter. Tack mannen!

(Själva träningen har jag redovisat under "träningsdagbok")

Inför Lanza

2010-05-08T05:33:00.000-07:00

Har precis ägnat ett par timmar åt att försöka förbereda allt som går att förbereda inför IM Lanzarote om två veckor. Nu ska jag ju inte tävla själv men för att Kleberg bara ska kunna ägna sig åt det han kan bäst, att träna, sköter jag allt annat i egenskap av coach. Dessutom bjuder han på resan så lite nytta för brödfödan ska man väl göra :) Jag var ju där och tävlade -07 men det betyder ju inte att man kommer ihåg allt ... En sak kommer jag dock ihåg och det är att en genomtänkt planering och bra förberedelser gör att man kan slappna på ett annat sätt och bara luta sig tillbaka. Visst kan det alltid hända saker som inte går att förutsäga men det är det ju ingen anledning att oroa sig över innan det händer. Vi har också haft lite strul med flygbolaget som ändrat om sina rutter och därmed tvingat oss att tillbringa en natt i Madrid på tillbakaresan. Jaja, bara vi kommer ner i tid så får väl resten ordna sig.

Idag sprang jag med klubben och det blev 22km med riktigt bra känsla. Efter 45min tryckte vi på lite och jag kände mig stark hela vägen, helt klart årets bästa löppass. Jag börjar känna mig i skaplig form förutom i simningen såklart men det ordnar sig. Jag kommer köra på så mycket jag kan nu innan Lanza och där nere köra väldigt mycket. Jag funderar på hur många varv på IM-banan man fixar på en vecka ... ;)

Statusen på herr Kleberg är mycket bra. Nästa vecka inleds toppningen och det ser riktigt bra ut på alla fronter. Häromdagen simmade han en IM-simning på 55min och 35min på startmilen för några veckor sedan är ju skönt att ha med sig i ryggen. På cykeln är han i fruktansvärd form och det är egentligen mest imponerande med tanke på hur förutsättningarna har varit i år vädermässigt ...

Nu är det bara lite askmoln som oroar lite i bakgrunden ...

Power!

2010-05-03T13:22:00.000-07:00

Jag börjar sakta men säkert bygga upp något som liknar bra form igen. Jag börjar känna mig starkare, friskare och mycket motiverad till regelbunden träning! Det har tagit lite tid att lära sig träna i kombination med familjelivet men nu börjar jag i alla fall få lite kläm på det. Nyckelorden är disciplin, struktur och flexibilitet. Kanske kan bli ett kommande blogginlägg :)

Lanzarote börjar närma sig och spänningen börjar nu byggas upp runt herr Kleberg. Vi har ju haft lite smolk i bägaren sista veckorna orsakat av en snabb startmil, många cykelmil och fel inställda skor. Han har inte kunnat löpa som planerat och det har blvit ett par vändor till kiropraktorn men nu verkar det ha vänt. Positivt är i alla fall att simning och cykel kunnat fortgå ungefär som planerat. Det är nu sista veckan med mycket träning innan nedtrappning och enligt rapporterna ser allt riktigt bra ut! Nu är självklart fokus på att kunna genomföra loppet men vi tar också med oss dessa erfarenheter när vi sedan tar sikte mot nästa mål. Det handlar som sagt inte om att träna mest, det handlar om att träna smartast ...

Jag vill ju också ha ut lite av Lanza där planerar ett litet träningsläger. Måste ju komma i lite form tills dess så jag orkar med mycket fin träning!

Tävlingar i år

2010-04-18T12:38:00.001-07:00

Det är inte helt lätt att planera in årets tävlingssäsong måste jag säga. För det första så verkar alla cuptävlingar gå med drafting och det tycker jag är uselt. Jag är av den åsikten att det kan vara kul med drafting men vill gärna ha lite blandat. Dessutom ska väl en segrare i Svenska Cupen kunna bemästra båda formaten? Jaja, jag tror deltagarantalet kommer minska på vissa tävlingar i år men det är väl kanske värt ett försök. För det andra så känns det som att årets tävlingskalender innehåller färre tävlingar än vanligt. Är det bara jag eller är det så? Och var är Sundbyholm????

Jag har i alla fall gjort upp en preliminär plan men är samtidigt flexibel och öppen för annat skoj som dyker upp.

13/6 Kilsbergen Triathlon. Blir inte som tävlande iofs men det blir nog jobbigt ändå :) Kanske att vi klämmer in en funktionärstävling dagen innan.

19/6 KIVHHIM (Kanske Inte Världens Hårdaste Halv Ironman). I år kör vi den som träningstävling men på sikt hoppas vi få till en blivande vårklassiker. Samarbete med Roberth som arrangerar KIVHH. Nästa år blir det i slutet av maj.

9/11 Utmaningen i Nora. Är jag hemma så kör jag självklart denna underbart trevliga tävling!

11/7 Sövde HIM. Synd att stryka Örserum men det här blir en bra genomkörare inför Norseman så det blir bra.

8/8 Norseman. Årets huvudmål.

28/8 Sala HIM. Mycket trevlig tävling som har blivit lite av en tradition för min del. Ligger också bra till geografiskt.

Utöver detta så vill jag självklart få in någon sprint och olympisk också men det löser sig säkert. Kommer också säkert köra några löptävlingar när det passar.

Satan ...

2010-04-14T11:16:00.000-07:00

... vad jobbigt det var att springa idag. Efter typ en månad utan träning och dessutom över en vecka med sjukdom nyligen impulsivstartade jag idag på Örebro AIK halvmaraton.

Väder: Perfekt. Soligt, 14 grader och lite blåst.
Startfält: Förmodligen +100st
Form: Osäker

Ja, det gick som det gick kan man säga. Efter en disciplinerad lugn start började jag beta av kilometrarna på 4.25-4.30. Känslan var bra och ansträngningen var långt ifrån vad jag skulle haft på milen. Vid sju började det dock bli tungt och vid åtta insåg jag att jag var rökt. Det är inte ofta jag bryter ett lopp men idag känns det faktiskt helt OK. Det var inte värt att plåga sig i ett varv till med den känslan halvvägs. Körde i alla fall milen på 43.54 och det är ju ändå inte skandal. Eller ... jo det är klart det är men just nu är jag inte bättre än så här. Går träningen bra nu så kör jag Kumla stadslopp 24/4. Bara tio dagar dit men det ska bli kul(?) att se vad man kan göra på så kort tid. Kan det bli sub 42 tro?

Så gick det med att komma igång

2010-04-02T11:05:00.000-07:00

Jag hann bara yttra att jag kommit igång igen så blev jag självklart sjuk. Det började i söndags med hosta och snuva efter att i alla fall kört hyfsat några veckor. Det höll i sig några dagar men nu börjar det kännas bättre igen så förhoppningsvis blir det "bara" en veckas tvångsvila.

För övrigt så har arbetet med att arrangera Kilsbergen Triathlon startat och självklart siktar vi även i år på att förbättra tävlingen ytterligare. Det är riktigt skoj att en gång om året stå på "andra sidan" och ordna en tävling faktiskt. Det känns lite som att man ger tillbaka till alla andra som år efter år lägger ner stort jobb på att man själv ska få en bra tävlingsupplevelse. Det är mycket jobb både före, under och efter loppet men de ger mycket mer kraft än vad det tar. Tveka inte om ni funderar på att arrangera en tävling. Triathlonsverige behöver fler tävlingar och gör man bara ett grundligt jobb första året så rullar det på av bara farten sedan. Jag vill också hylla förbundet som på sin hemsida lagt ut all tänkbar information en tävlingsarrangör behöver.

Vi funderar också på att ordna med en träningstävling i början av juni på distansen 1/2IM. Jag återkommer om detta längre fram. Personligen så saknar jag Hjorten (kördes sista gången 2006) enormt mycket då det var perfekt att inleda säsongen med en halva för att se vad vinterträningen gett för resultat. På sikt och om intresset finns kanske vi kan överta den fina traditionen att ordna en halva i säsongsinledningen.

Får jag in lite träning kommande vecka så siktar jag på Startmilen. Satan vad det kommer göra ont ... :)

Är det bara jag eller är tävlingskalendern gleasare i år än vanligt? Som det ser ut just nu kommer jag bara få in två, tre tävlingar förutom Norseman ... draftinglopp är inte intressant i år, annars hade väl Säter och Örserum varit aktuellt. Jaja, vi får se vad som händer. Det får bli som det blir.

Coachning part 2

2010-03-27T07:32:00.000-07:00

Visserligen börjar jag komma igång själv igen och nu tror jag min träningsdagbok kommer fyllas på lite mer än tidigare framöver. Idag fick jag lida lite när vi sprang långpass med klubben. 24km är inte att leka med i dagsläget men det gick helt OK. Jag ser det som ett litet framsteg att jag ens tog mig runt med min nuvarande form :)

Roligt är att Kleberg som jag coachar gör stora framsteg. Det svåraste med att lägga upp en träningsplan till någon som har hur mycket tid som helst att träna på är att hamna rätt. Vi verkar dock ha lyckats skapligt som det ser ut och vi har båda lärt oss mycket på det här. Jag har också haft lite dialog med min gamla tränare Peter Dahl som kommit med bra input. Herr Kleberg ligger för närvarande och snittar runt 25h/vecka och var 4:e, var 5:e vecka har vi kört återhämtning. Han har inga skadekänningar, han är hyfsat motiverad inför varje pass och framför allt går han framåt i de tester vi kör. Med andra ord ser det riktigt bra ut! Man kan ju tycka att han gått mycket framåt jämfört med förra säsongen och det har han gjort men det beror inte bara på att han tränar mer.

Då och då inom ironmanvärlden dyker det upp exceptionella talanger som redan i första loppet gör toppresultat men för de flesta krävs det flera års gnetande innan resultaten kommer. Tittar man närmare på svenska eliten t.ex. kan vi ju nämna två killar som gjort ganska skilda resor till de riktigt bra resultaten. Ted Ås första resultat på Ironman kom1997 i Kalmar då han gjorde 9.17. Absolut en bra tid men inget man höjer ögonbrynen över. Sedan började han det hårda arbetet och 2001 gör han 8.58, 2005 8.45 och 2009 gör han sub 8.30 och det får ju anses som en riktigt bra tid även internationellt. Som synes sänker han sig en kvart ungefär var 4:e år. Hårt arbete lönar sig till slut …

Clas Björling är lite av motpolen med en karriär som gått lite mer spikrakt uppåt. 2001 gjorde han sin första Ironman på 9.05. 2002 vinner han sin agegroup (18-24) på både Nya Zeeland och Hawaii. 2003 kliver han upp i proffsklassen och blir fyra på NZ. 2004 tar han medalj på både NZ och i Brasilien. 2005 slår han svenskt rekord och förbättrar sedan den tiden till 8.15 2006. Han är i princip med i världseliten redan från början och på fem år är han med och slåss om segern i stora internationella lopp. Nu har han ju varit borta från tävlingarna under två års tid och det kan ju bero på att allt gick för fort men han är nu tillbaka och förhoppningsvis många erfarenheter rikare. Förra året i Kalmar var det lite skoj att just dessa herrars vägar möttes och de hade en stenård fight om guldet. Det visar ju också att den rakaste vägen inte alltid är den snabbaste …

Kleberg är ingen Clas Björling utan hans karriär har än så länge skett i det tysta men nu börjar slitet löna sig. Han har kört i fem år nu och det är väl ungefär vad som krävs för de flesta antar jag för att vänja kroppen vid riktigt tuff träning. Den viktigaste slutsatsen är nog att hålla i och hela tiden ha en långsiktig plan med sin träning. Man blir inte bättre på en vecka med 30h träning utan det gäller att orka vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Oavsett vilket upplägg man har med sin träning är just kontinuitet den absolut viktigaste ingrediensen. Hur långa eller hur hårda intervaller är inte så viktigt egentligen …

Spännande saker på G

2010-03-21T03:32:00.000-07:00

Det har hänt en hel del sedan sist och jag ska försöka fatta mig hyfsat kort ...

- Vi har flyttat till hus som vi visserligen hyr men det är ändå ett hus! Flytten tog mycket tid och kraft i anspråk under några veckor blev det i princip ingen träning. Hur som helst trivs vi enormt bra än så länge och jag tror det blir riktigt bra.

- Jag ska byta jobb i början av april. Jag ska lämna avdelningen och i stället jobba i öppenvård. Känns som ett jättelyft och jag hoppas det kan ge mig en kick i positiv riktning. Fortsätter med delvis föräldraledig men går upp lite grann till 60%.

- Kleberg har bjudit med mig till Lanzarote som verkställande coach. Enormt sjysst och jag är tacksam över att få följa loppet på plats! Detta gör han som tack för hjälpen med träningsupplägget. Tack mannen! Bortsett från att guida herr Kleberg kommer jag också se till att få in några fina träningstimmar där nere.

- Bitarna börjar falla på plats runt Norseman. Nu ska det bara tränas också ...

- Och kanske det största: Det blir Ironman Malaysia 2011! Jag kommer alltså köra två av de lopp jag drömt om att köra sedan jag började med triathlon och det under samma halvår. Galet! Upplägget kommer bli en familjeresa till Thailand med kombinerat tävlande. Mer detaljer om detta framöver men det känns enormt skoj!

Som synes en hel del skoj att se fram mot.

Kleberg - Selvin - Coachning - Part 1

2010-02-15T04:38:00.001-08:00

I brist på egna idrottsliga framgångar för tillfället så får jag glädja mig åt de killar jag hjälper i träningen. Kleberg som jag har haft många trevliga äventyr med, både på träning och tävling gör nu en satsning på elitnivå och jag har fått äran att styra upp träningen. Han har under hösten och vintern lagt en fin grund och från och med nyår tagit tjänstledigt från jobbet och tränar alltså på heltid. Jag är impad och avundsjuk på den mannen att han verkligen gör slag i det vi flesta av oss någon gång önskat och kanske till och med planerat. Living the dream!

Hur som helst så är det ju med skräckblandad förtjusning jag sitter och gör träningsprogrammet. Det handlar ju om lite annorlunda förutsättningar mot vad man är van med men vi har nu tillsammans jobbat fram en struktur som jag tror kommer fungera bra. Första målet är Lanza och sedan vänder vi blicken mot Kalmar.

Kleberg är en man av rätta virket så jag tror verkligen förutsättningarna finns för riktigt bra IM-lopp i sommar. Han har dels den talang som krävs och dels har han förmågan att lyssna på sin kropp och tränar och tävlar smart. Att ha hur mycket tid som helst till träning är inte automatiskt lika med framgång men i det här fallet kommer det lyckas. Det ska verkligen bli spännande att se hur långt detta kan räcka och jag är tacksam över att få vara med på resan!

Följ honom i hans blogg.

Analys av säsongen 2009

2010-02-02T01:30:00.000-08:00

Säsongen 2009 var väldigt speciell och även om jag aldrig var i någon storform tävlade jag mycket och fick många positiva erfarenheter och upplevelser. Det blev till och med något personligt rekord och ett par insatser jag är väldigt nöjd med även resultatmässigt. Jag hade över säsongen aldrig någon formtopp utan tränade egentligen så mycket det gick utan någon genomtänkt plan. Det som händer då är att man visserligen är jämn men å andra sidan en bit under sin egentliga potential. Detta var dock helt OK och jag gick verkligen in i denna säsong med ambitionen att göra bästa möjliga.

Det som var lite roligt var att innan vi fick reda på att vi skulle få barn i april hann jag med att anmäla mig till Ironman Schweiz och etablera nytt samarbete med Peter Dahl, min gamla coach jag samarbetade med under 2006 och 2007. Uttalad ambition: Hawaii. De planerna fick sedan revideras om och jag fick i stället uppleva allt det fantastiska kring föräldraskapet!

Träningen
Som jag tidigare nämnt tränade jag under 2009 helt utan en plan. Det kändes både skönt och olustigt eftersom jag tidigare varit väldigt strukturerad i min träning. Skönt eftersom lite av pressen släppte då jag sällan ens visste hur nästa dag skulle bli och olustigt då jag stundtals kände att jag inte hade mål att sträva mot. Hur som helst gick det väl ändå ganska bra stundtals i alla grenarna sett över året men jag var aldrig i bra form i alla samtidigt ...

Tävlingarna
Året inleddes med två lite nya erfarenheter för mig. Jag körde mycket skidor med sikte på Öppet spår som till slut blev kanske den tävling som gick bäst under hela året. Jag var bra förberedd och fick till ett riktigt bra lopp sett till den träning jag gjort. Därefter tog jag tillsammans med Kleberg tag i ett gammalt projekt och körde en superklassiker i samband med Vätternrundan. Ja, det gick ju som det gick för min del men det gav mersmak och jag tänker inspirerad av Kleberg genomföra det igen framöver. Sedan blev det triathlon för hela slanten och jag tror nästan jag tävlade mer än jag tränade under sommaren :) Hamnade på nedre halvan av resultatlistorna för det mesta men fick till det väldigt bra i Nora (2:a och min näst bästa tid) och i Sundbyholm där jag gjorde min bästa tävling på olympisk distans. Klämde också in ett PB på sprint i Väsby men där var mitt gamla pers från 2003 så det var ju inte så svårslaget. Jag är också nöjd med Sala där jag gjorde ett superlopp, kanske den bästa triathlontävlingen under säsongen med extremt mycket pannben och lidande på slutet. Som avslutning ett nytt projekt med Kleberg och vi körde Ö till Ö som på många sätt blev den mest minnesvärda idrottsupplevelsen alla kategorier.

Sammanfattning
Är nöjd med att ha tagit mig igenom detta år med ett fortsatt sug på triathlon. Har också varit en utmaning att få ihop familjelivet med träningslivet.

Tack för att jag fick vara med förra året!

2010-02-01T11:09:00.001-08:00

Jag är så glad att jag redan genomfört ÖtillÖ. Var precis inne på deras hemsida och blev smått chockad när jag såg vad anmälningsavgiften låg på. Jag har sagt det förut och säger igen att det är Sveriges tuffaste och bäst arrangerade endagstävling men nu har det gått från att vara "en-rolig-grej-att-avsluta-säsongen-med" till en "seriös-tävling-där-man-måste-vara-i-bra form-med-höga-ambitioner". Visserligen har de i år förbättrat arrangemanget ytterligare med bättre boende och lite annat men för min del säger jag tack för mig.

Men de har fått oerhört bra rykte de här åren och det har varit stor efterfrågan på de platser som finns att tillgå så jag antar att det vore dumt att inte höja priset ... men lite synd är det då det kommer medföra en ökad proffsighet bland deltagarna och ett stort tapp av oss "vanliga dödliga". Det är alltså en risk att mycket av charmen med loppet försvinner och därför är jag som sagt glad över att jag gjorde det förra året. Tycker att allt var perfekt då och jag tar hellre en våningssäng i ett flerbäddsrum än ett fint hotellrum ...

På gång

2010-01-29T02:59:00.000-08:00

Har inte varit en flitig bloggare men det är för en gångs skull positiv tendens i min träning så jag skyller på det :) Förutom ett par smärre avbrott så har årets första veckor innehållit regelbunden träning och det märks. Jag känner mig starkare, piggare och rent allmänt mår jag bättre. Även om jag inte var helt ur form är det ändå stor skillnad på att vara på gång och känna att kroppen återigen hamnat i sitt rätta element!

Att jag kör regelbundet har t.ex. visat sig i simningen och jag gör framsteg i bassängen varje gång jag är där. Jag har på tal om det bytt träningsarena från Hagabadet till Gustavsvik och det är på många sätt ett stort lyft, framför allt när det gäller simningen. Nu har jag en 50:a plus möjlighet till 25:a, vattnet är mycket fräschare och håller perfekt simtemperatur. Toppklass! Nackdelen jämfört med Haga är att konditionsmaskinerna är lite sämre och det blir satans varmt eftersom gymet ligger i simhallen men det är OK. Igår testade jag spinningen för första gången och cyklarna var nya, lokalen fin och instruktören mindre bra men det gör inget. Eller mindre bra är väl att ta i men upplägget passade inte mig helt enkelt. Får testa fler pass framöver och komma med en mer gedigen utvärdering.

Måste också nämna att jag hjälper mina klubbkamrater Fredrik och Kleberg lite grann i deras träning och nu när man själv kanske har toppen bakom sig :) är det skoj att se deras utveckling. Det kommer bli en intressant säsong där båda kommer förbättra sig enormt om de håller i som de gjort hittills!

Närmaste månaden kommer bli intensiv med flytt och företagande så vi får se hur träningen blir men det löser sig nog. Träna på där ute!

Träningsdagbok

2010-01-06T00:31:00.000-08:00

Jag har ju en längre tid struntat i att föra träningsdagbok eftersom "jag ändå tränar så lite" ... dumheter! Nä, nu börjar jag igen och tänker använda den som det verktyg den faktiskt är. Man inser när man inte skriver hur dålig koll man har egentligen på hur mycket man tränar, i alla fall jag. Ska bli intressant att se hur 2010 blir! Nu kör vi!

Runners high!

2009-12-31T04:31:00.000-08:00

Ensam hemma betyder självklart träning och jag har innan tänkt spendera ett par timmar på Hagabadet. Jag ändrar mig dock när dagen utvecklas till kanske den vackraste vinterdagen jag varit med om. En sån här dag måste man ju utomhus! Enda haken är temperaturen som visar -16 men jag har kört i kallare väder än så, det är bara en fråga om klädsel. Funderar ett tag på skidåkning men orkar inte göra i ordning på grejerna som ligger orörda sedan Öppet spår så jag drar på mig löpskorna i stället och sticker iväg.

Jag tar mot min vana med mig telefonen eftersom jag måste vara nåbar. Egentligen gillar jag inte att ha musik i öronen när jag springer men jag sätter på radion när jag ändå har lurarna i öronen. Det är strålande solsken och jag kommer snart in i en smått euforisk känsla. Jag har pigga ben, löpsteget känns bra och jag möter knappt en själ på vägarna. Jag bestämmer mig för att springa Tysslingerundan och tar den åt "fel håll" för omväxlings skull. Funderar en stund om det är klokt att springa +2h med min dåliga form men vad fan ... en sån här dag gäller det att utnyttja till max och vad kan vara bättre att göra än detta?

In på Runnaby kvarnväg och miljön är fantastisk med snöiga träd och helt OK underlag så jag kör på och kilometrarna rullar raskt på. Efter drygt en timme svänger jag in mot Tysslingen och en liten väg mitt ute på Närkeslätten. På slutet av den här vägen är jag glad att radion är på. Benen börjar kännas lite tyngre nu 90min in i passet och den euforiska känslan börjar sakta men säkert ersättas av en längtan till värme och något sött ... det är ett program där man får önska låtar och då som på beställning dyker kanske en av världens bästa låtar upp och ger mig en enorm kick. November Rain med Guns n' Roses ljuder i öronen när jag springer här ute mitt i ingenstans. Det är magiskt och jag visualiserar mig själv som i en film när jag svävar på lätta steg genom det gnistrande snölandskapet.

På nästa parti av rundan kommer helt plötsligt en sträcka som är helt oplogad. Jag får pulsa fram och det känns fint i mina nu mörbultade ben. Ut på slät väg igen och jag försöker öka farten för att komma hem fortare och jag kommer återigen in i en skön rytm. Ännu ett parti med djup snö dyker upp men nu börjar jag närma mig målet så det gör inget. Det går inte särskilt fort längre men det går framåt och det känns nästan som en målgång i ett stort lopp när jag kommer fram till Karslunds herrgård. Nu är det bara en kort bit kvar hem och klockan stannar på 2.27h när jag kommer fram till lägenheten.

Jag ser ut som en isbjörn med is i hela ansiktet och jag är riktigt trött men mycket nöjd med den här löpningen. I badet suger jag i mig en kall cola och njuter av varenda sekund. Detta måste upplevas!

Jag är en idrottsman

2009-12-13T23:57:00.000-08:00

Den här hösten har inneburit en hel del eftertanke och reflektion över mitt liv som triathlet. Familjelivet med två barn och allt detta medför förändrar naturligtvis förutsättningarna och där kanske andra i liknande situation känner igen sig.

Jag har ägnat några år nu åt en satsning på långdistanstriathlon och faktum är att jag 2007 var i min bästa form. De senaste två åren har det varit lite halvdant och jag har kört med filosofin att "träna så mycket jag hinner". Målet har hela tiden varit att hålla igång och att försöka komma upp till en anständig nivå igen när tiden finns men det funkar inte riktigt så. Tid måste man skapa för dygnet innehåller 24h för oss alla, det är bara en fråga om hur man prioriterar. Min träningsvolym har ju sakta men säkert minskats de senaste två åren och det är väl helt enkelt så att jag har prioriterat andra saker högre.

Det som har hänt är att jag blundat för detta faktum och i stället satt mig själv i en ond cirkel där jag konstant haft dåligt samvete, både när jag tränat och när jag inte tränat. För enkelhetens skull kan vi säga att livet för en idrottsman består av träningstid, ambitionsnivå och övrig tid. Summan av dessa blir då känslan av välbefinnande, framgångkänsla eller vad vi nu ska kalla det. I den bästa av världar är det en balans mellan dessa tre faktorer och den totala summan av dessa blir då till och med högre en de enskilda delarna (1+1=3). Har vi å andra sidan obalans som i mitt fall med en alldeles för hög ambitionsnivå blir summan i stället lägre.

Det är ju så lätt att säga till andra hur man ska göra men jag har helt enkelt inte levt som jag lärt. När man bygger upp sitt träningsprogram och sätter upp målsättningar gäller det att vara realistisk. Är målen för höga leder det till att man aldrig når upp till dom med följden att man aldrig får känslan att lyckas. Det är ju så oändligt mycket skönare att överträffa sina mål än att inte nå upp till dom … Men som sagt … det är lättare sagt än gjort att få ihop det här …

Jag hoppas nu på en nystart där jag framöver blir en bättre idrottsman för det är det jag är oavsett om jag byter blöjor, träffar släkten eller ligger och krampar på en klippa i skärgården. Genom hela mitt liv har idrotten funnits där och satt så djupa spår att de aldrig kommer försvinna. Jag skulle vilja gå så långt att säga att det jag lärt mig och upplevt genom idrotten har format mig till den människa jag är idag. Nu ska jag bara ändra en del vanor och mitt sätt att tänka och se till så att jag återigen känner glädje och stolthet över att vara idrottsman!

Förnedrad men inspirerad part 2

2009-12-06T13:16:00.000-08:00

Jaha, då har man varit i mässan och gjort säsongens typ fjärde uppstartspass. Det har varit otroligt trögstartat i år men skam den som ger sig. Än är det ingen panik men ska jag klara av Norseman bör jag å det snaraste se till att träningen blir regelbunden.

Passet idag var en plåga och inte det minsta roligt faktiskt. Vi körde 6x4min med 2min vila och redan efter första var det sega ben trots att jag höll mig på 4.05-fart. Hmm .... sämre än någonsin men jag körde på och blev gång på gång förnedrad och varvad alldeles för tidigt av gasellerna. Dom tre sista gick i 4.15-fart ...

Det här passet var ganska tufft mentalt och jag har nog aldrig varit så nära att bryta ett träningspass (utan att göra det). Inte kul att borra så här hårt på ett träningspass men jag är i alla fall motiverad att se till att det inte händer igen. Den här gången kanske ändå var det sista uppstartspasset ... Nu jävlar!

PS. Här är första delen jag syftar på i rubriken. D.S.

The båttom is nådd

2009-11-21T07:10:00.000-08:00

Jag har nu kört på skapligt några dagar och jag hoppas jag är på väg upp från den kanske sämsta formen sedan 2003 typ. Efter Ö till Ö har jag varit både sjuk i omgångar och haft ryggproblem så just nu känner jag mig både långsam och fet. Glädjande är dock att redan nu känns det markant bättre och det är underbart skönt att känna sig lite småtrött av träning igen. Helt klart mår man bra av att röra på sig ... det visste ni inte va? :)

2009 var året där jag försökte köra så gott det gick under de omständigheter som rådde och faktum är att jag är väldigt nöjd. Jag har kanske inte gjort några superresultat tidsmässigt men haft väldigt skoj och tävlat ganska flitigt. Jag har lärt mig mycket och framför allt har jag återfått glädjen med sporten. Jag har visserligen alltid haft lätt att inte bara fokusera på resultatet när jag tävlar men detta år har fått mig att utveckla denna förmåga ytterligare. Jag tänker t.ex på gemenskapen i klubben och alla gånger vi åkte tillsammans och tävlade. Jag tänker på tävlingen i Väsby när jag stod där med punka på bakhjulet och fick låna ett hjul av en av funktionärerna. Jag tänker på när vi hela familjen var i Nora och jag fick tävla när de var med. Jag tänker på när jag i Örserum höll på drunkna under simningen. Jag tänker på Superklassikern som jag inte genomförde men som ändå gav så otroligt mycket glädje när Kleberg lyckades. Och självklart tänker jag på Ö till Ö där jag pressade min kropp mer än jag någonsin gjort i mitt liv. Jag är stolt över att syssla med den här sporten och jag hoppas få uppleva många fler minnesvärda stunder kommande säsonger!

Ryggen bra igen!

2009-11-10T02:16:00.000-08:00

Körde i söndags första passet sedan ryggen knöt sig och det var självklart lite nervöst hur det skulle gå. Passet bestod av inomhuslöpning med klubben och jag var väldigt noga med att köra i bekvämt tempo utan att ta i för mycket. 6x4min i milfart med en minuts vila är ju ett halvhårt och skönt pass. Det kändes riktigt bra hela vägen och jag låg som en klocka på 4.10-fart utan att slita det minsta så det var ju över förväntan. Mest glädjande är dock att det inte blev några som helst sviter efteråt utan att det snarare känns bättre i ryggen nu än innan!

Så planen blir helt enkelt att mjukstarta den här veckan och köra igång officiellt nästa måndag. Jag tänker också gå regelbundet hos min kiropraktor nu för att hålla lite mer koll på min kära rygg. Kan nog löna sig i längden ...

Har också fått positivt besked av Kleberg som kommer ingå i mitt supportteam under Norseman. Han om någon vet hur jag fungerar under tävling så det blir utmärkt att ha med honom. Vet inte om jag ska ha med någon ytterligare eller om jag nöjer mig med en. Är det någon som är sugen på att göra Kleberg och mig sällskap kan ni väl iofs höra av er. Självklart gör jag detsamma mot Kleberg när han kör 2011 :)

Inspirerande läsning i höstmörkret

2009-10-30T10:52:00.000-07:00

Ni har säkert redan läst det här men har ni inte det så häll upp en stor kopp kaffe, luta er tillbaka och sug in av de bästa tävlingsrapporter jag läst. Snacka om att sätta fingret på vad Ironman handlar om.

Maccas Hawaiirapport

Fan ta er om ni bryter ett lopp efter att läst det här! ;)

Ryggont

2009-10-29T07:33:00.000-07:00

Jaha. De senaste veckorna har jag mer eller mindre vilat förutom något ströpass här och där. I måndags var det dags att officiellt starta upp säsongen 09/10 och det började i alla fall bra. Jag körde simtest 4x500m med 1min vila och de gick på 9.41, 9.32, 9.44, 9.43. Långsamt men helt i linje med vad jag brukar ligga när jag kör igång simträningen. Det blev också ett löptest där jag helt enkelt sprang 8km runt min aeroba tröskelpuls och klockade km-tider. Låg rätt så stabilt på 5.50 och det är riktigt långsamt :) Glädjande med ett sånt test är att nu kan det bara bli bättre ...

Så vad händer? Vaknar upp i onsdags med sjuhelvetes ryggvärk och den sitter med oförminskad kraft i fortfarande. Har varit två gånger hos kiropraktor och behandling är påbörjad. Har ett par riktiga knytningar där bak och enligt honom är det något som legat och lurat kanske i flera månader. Nu råkade det lösas ut. Prognosen är i alla fall i dagsläget att om någon vecka bör jag vara frisk. Just nu är jag nöjd om det bara blir lite bättre så att jag kan göra något annat än att stappla fram med mycket möda i lägenheten. Kan inte ens bära på Ronja nu, riktigt skit!

Jag antar att lärdomen från det här är att inte vila så länge nästa år ... ;)

P.S. Jag drog inte hem någon vinst i lotteriet till Norseman. Jag blev uttagen bland 50st i elitgruppen. Hmm, nu blev det ju lite press och högre förväntningar. Antar att jag måste träna lite ... D.S

Norseman 2010

2009-10-23T10:06:00.000-07:00

Ja, då vet man vad det stora målet för nästa säsong är :) Tror det är första gången jag drar hem en vinst i ett lotteri! Mer info om loppet på http://www.nxtri.com/

För övrigt så skäms jag nästan lite när jag tänker på mina kollegor i Puppy TS. De har öppet haft detta lopp i fokus sedan de började med triathlon och tyvärr fick de inte vara med den här gången. Själv slängde jag in en anmälan för skojs skull och brydde mig inte så mycket om jag skulle få plats eller inte. Jag lider med er grabbar men jag är i alla fall glad över att ni bet ihop och i stället anmälde er till Ironman Schweiz. Kämpa på boys!

Inomhusträning

2009-10-09T07:29:00.000-07:00

Har kommit igång lite nu efter mitt säsongsuppehåll och idag när jag körde ett kombopass simning och duathlon så kom jag på mig själv att ha längtat lite efter det här. Det är faktiskt inte så tokigt att springa och cykla inomhus om jag ska vara ärlig. Det blir ju inga långpass direkt men vad gör det nu den här tiden på året? Personligen så tror jag det är omväxlingen och enkelheten som tilltalar mig. Det är liksom skönt att slippa krångla med kläder, pumpa däck, justera växlar, frysa, bli skitig och allt annat man får utstå när man tränar utomhus. Självklart har det en viss charm att komma hem halvt nedfrusen och sakta men säkert tina upp men det är inget jag direkt längtar efter varje dag :)

Nu kommer detta kännas skoj några månader och sedan när våren börjar nalkas spyr man på att vara inomhus. Är inte de första passen i vårsolen helt sjukt underbara? Skulle de vara så underbara om man inte haft den här perioden innan? Nä, jag tror faktiskt inte klimatet i Sverige är så jävla tokigt ändå för oss triathleter. Älska vinterträningen!

Funderingar från en barnvagn

2009-09-29T03:07:00.000-07:00

Ja, inte bokstavligt alltså men rubriken lät bättre så. Jag har den senaste tiden inte tränat alls och har samtidigt passat på att verkligen känna efter hur det är i en vardag utan träning. Under de många barnvagnspromenaderna funderar på både det ena och det andra. På ett sätt känns det som att "hur fan hann jag med att träna nästan varje dag" och den tankeställaren tar jag verkligen med mig framöver. Nu har jag visserligen inte mer än drygt tre veckors erfarenhet men jag tycker mig ändå ha fått extra förståelse för de som hävdar att de inte hinner träna ...

En av anledningarna till att denna insikt är extra bra att ha nu är att jag äntligen håller på starta igång mitt företag. Det här är något jag funderat över ett par år nu men vissa saker här i livet kräver lite eftertanke och mental förberedelse innan det kan genomföras. Själva idén ser jag lite som en lerklump som jag knådat och format om flera gånger längs vägen men nu börjar den ta så pass mycket form så att jag ser vad den föreställer :) Jag kommer dock inte lägga in den i ugnen för bränning eftersom jag vill kunna modifiera min klump allt eftersom.

Jag ska inte gå allt för mycket in på det här med företaget i den här bloggen men det finns en stark anledning att i alla fall nämna det. En av de saker jag kommer syssla med är coachning inom långdistansidrott, allt från motionären som vill kunna genomföra sin första halvmara till den seriöse ironmantriathleten. Hör av dig om intresse finns att utnyttja mina tjänster! Mer info kommer komma upp på ny hemsida inom någon månad.

Nu ser jag fram mot en spännande höst, både för egen del och för de jag kommer hjälpa över kommande säsong!

Ö till Ö epilog

2009-09-15T01:29:00.001-07:00

Det här inlägget skulle kommit för länge sedan men jag har haft en sjukdomsperiod efter Ö till Ö. Var först förkyld ovanligt länge med en jobbig seghet i kroppen och detta gick sedan över till sinuit. Så nästan två veckor med sjukdom i kroppen ... helt klart min längsta period jag minns. Till 100% den längsta de senaste fem åren i alla fall. 10km simning i kyligt vatten varvat med varma löpningar, vätskebrist och allmän utmattning kanske inte var helt sunt ändå ... men det var det värt!

När man läser mitt förra inlägg kan det låta som jag hade ett 13 timmars helvete i skärgården men så var naturligtvis inte fallet. Tvärtom var det en av mina absolut roligaste och mest minnesvärda tävlingar alla kategorier och då tänker jag inte bara på själva loppet. En anmälan till Ö till Ö innebär en hel helg med all inclusive i Stockholms skärgård. Tävlingen får man liksom på köpet :) Det var grymt skön stämning bland deltagarna och hela konceptet att man sov och åt tillsammans gjorde mycket för helhetsintrycket. Man mötte en hel del intressanta människor som det var kul att snacka med och det kändes på något sätt som att man gjorde detta tillsammans trots att vi tävlade mot varandra. Lite svårt att förklara men jag tror de flesta var relativt ointresserade av sin tid och placering i mål utan det var fokus på upplevelsen. Ni som var med eller kört innan vet vad jag snackar om ...

Jag kan ärligt säga att vi inte åkte dit med ambitionen att "bara ta sig runt" utan vi ville göra det fortare än de flesta andra. Vi var bra förberedda med en taktik som vi ansåg vara riktigt bra och framför allt kom vi dit med en hel del erfarenhet av långlopp. Kleberg var såklart den starkare av oss men jag trodde nog att jag skulle kunna pumpa på ganska bra. På pappret lät ju inte sträckorna så farliga - 10km simning, 38km löpning och 16km cykel. Hur svårt kan det vara? Dessutom uppdelat på mängder av etapper så visst hade jag respekt för loppet men jag kände ingen oro. Nu visade ju sig terrängen vara av en lite annan karaktär än vad jag som mesig triathlet är van vid och det gick som det gick.

Det var som ni förstått oerhört tufft för mig och helt klart det lopp jag fått kämpa mest i. När besvikelsen över att falla genom fältet lagt sig la vi helt enkelt om fokus till att genomföra så fort det gick under de förutsättningar som rådde. Nu i efterhand kan jag inte fatta att jag kom i mål överhuvudtaget men någonstans tog man en simning till, en löpning till och så vidare och timmarna rullade på. Att omgivningarna och miljön var otroliga gjorde sitt till och det är synd att säga att det någon gång blev enformigt! Kleberg var grym att ha vid sin sida och han agerade inte en sekund som att han tyckte det var jobbigt att ha mig på släp utan pushade och stöttade i rätt lägen. Det var ett extremt sätt att testa sina gränser på men jag är oerhört stolt och glad över att jag kämpade på och tog mig i mål. Att dessutom få göra det i ett lag tillsammans med Kleberg var en oerhörd kick och något jag kommer minnas lång tid framöver.

Givetvis dröjde det inte länge innan tankar om hur vi nästa år ska göra allt lite bättre men nu känner jag mig kluven. Det var kanske en grej som man gör en gång, jag vet inte, men hur som helst så uppmanar jag alla som är simkunniga och sugna på en annorlunda tävling att anmäla er till nästa år. Ni kommer inte ångra er!

Läs också detta:
Klebergs tävlingsrapport finner ni att läsa här
Colting rapporterar på Slowtwitch här

Ö till Ö 2009

2009-09-09T09:12:00.000-07:00

Det är svårt att helt beskriva den upplevelse vi var med om i Söndags men jag gör ett försök. Tävlingen har kallats Sveriges tuffaste endagstävling och det kan nog vara sant. Ö till Ö är ett riktigt kraftprov på alla sätt och vis och det är med en riktigt mörbultad kropp jag sitter och skriver detta ett par dagar efter loppet.

Starten gick strax efter sex och det var skönt att äntligen få komma iväg. Loppet inleddes med en löpning på 1,5km och dagens längsta simning på 1600m. Väl i vattnet kom vi iväg bra och avancerade genom fältet. Vi simmade riktigt fort och var faktiskt inte långt från täten i detta skede av loppet. Tyvärr varade detta inte så länge för när vi kravlade upp på land vi snart känna på vad detta lopp verkligen handlade om. Terrängen var riktigt tuff med hala klippor, snårig skog och sankmarker som verkligen sög musten ur benen. Ingen av oss är någon erfaren terränglöpare och vi tappade på land men körde på bra under simningarna. Vi hade bra fart som kändes något så när bekväm men successivt blev det tyngre och tyngre för mig.

Jag minns att jag kollade på klockan efter tre, fyra timmar och tänkte hur fan jag skulle orka åtta timmar till … Nu började jag få problem med kramper som framför allt blev besvärliga efter varje simning och den första riktiga krisen kom efter en simning på 1000m. När jag kom in i vattenbrynet knöt sig benen totalt och jag låg som en klubbad säl på rygg och skrek av smärta. Med hjälp av Kleberg tog jag mig till slut upp på fötter och vi började ta oss framåt igen på tunga ben. Det kändes inte speciellt kul att än en gång agera bromskloss (förra gången under superklassikern) men all heder åt min kamrat som pushade på mig. Nu började operation återhämtning på allvar och jag hävde i mig mycket vätska och så länge vi tog oss framåt fanns inte tanken att bryta loppet. Helt plötsligt dök en grymt snäll tant upp som vid sitt hus hade dukat upp med vätska och energi. Jag var precis då inne i en av de tyngre perioderna och hon dök verkligen upp i rättan tid. Jag blev dock lite orolig när hon beskrev hur banan såg ut framåt och snart väntade den så kallade ”helvetessimningen”, en simning på 1400m i strömt vatten som gjorde att det blev extra kallt.

Efter ett jobbigt parti löpning kom vi då fram till denna simning och jag kan ärligt säga att jag blev livrädd när jag blickade ut över sundet vi skulle ta oss över. Nu var det en fråga om säkerhet och just då kändes det ärligt talat som om jag skulle drunkna om jag hoppade i. Vi stod (jag låg) på klipporna och diskuterade hur vi skulle göra när lag efter lag kom förbi och här visade sig lite av den mentalitet som rådde under det här loppet. ALLA stannade till och frågade hur det var med mig och erbjöd sig hjälp innan de fortsatte. Tack för det allihopa! När Normans lag kom förbi började Jesper genast massera mina ben och även om det gjorde fruktansvärt ont var det på något sätt en skön smärta. Han visade Kleberg hur man gjorde och sa åt honom att fortsätta några minuter till så skulle vi nog kunna ta oss över. Efter en stund kändes det faktiskt bättre ända tills jag reste mig upp … benen knöt sig totalt igen och nu fattades beslutet att bryta detta lopp. Vi kom fram till att vi skulle fråga nästa lag om Kleberg kunde få hänga med dom in i mål och då dyker våra rumskamrater Peter och Roine från natten upp och visar en så hjälpsam sida att jag blev rörd. De ville inte lyssna på snacket om att bryta utan började i stället övertala mig om att i alla fall försöka. De skulle simma med oss och dessutom ropade vi på en följebåt som lovade att åka precis bredvid oss hela vägen över. Detta gjorde att jag intalade mig själv att hoppa i för nu skulle det i alla fall till mycket om jag skulle drunkna … Jag vevade på med enbart armarna för att spara benen och låg fint inbäddad bland mina kamrater. Det gick faktiskt hyfsat och sakta men säkert kom den andra sidan närmare. När det var en tredjedel kvar fick jag en ny kramp men efter att hängt på båten och stretchat körde jag igång igen och väl uppe på land ropade jag högt av glädje. Snacka om delseger! Jag kan inte nog tacka för stödet i det läget, det var riktigt nära att det tog slut där.

Vi lunkade på igen och med vetskapen om att det värsta nu var gjort gick det härifrån faktiskt lite bättre och bättre. Vid redbull-stationen tryckte jag i mig en stor bit saltgurka och jag kände att jag började få ordning på vätskebalansen. Det fortsatte självklart med jobbig terräng och mängder av simningar men nu gjorde det liksom "bara" ont i benen. Kramkänningen hade mer eller mindre försvunnit och det gick i alla fall springa på de lättare partierna. Jag körde också utan fenorna så Kleberg fick det lite jobbigare då han fick släpa på dessa under simningarna. Det gjorde i och för sig inte så mycket då han som vanligt var grymt stark. Cykelsträckan var ett stort delmål och det var riktigt skönt när vi äntligen fick gränsla våra vackra damcyklar.

Vi tog det ganska lugnt här och njöt av att vi tog oss framåt på ett relativt lätt sätt. Vägen var vacker och cykeln fungerade klockrent så det var bara att ladda batterierna med vätska och energi som vi hade med oss. Enda missödet var ett getingstick på min hand men det var ju inget i det här sammanhanget. Timmen på cykeln gick fort och nu var det bara några få korta sim- och löpsträckor kvar. Precis på slutet av cyklingen träffade vi på Håkan och hans lagkamrat men tyvärr var de lite sega så vi fick köra på utan dom. Efter en stund kom vi ifatt Roine och Peter igen och vi bestämde oss för att hålla sällskap resten av vägen. Sista biten gled vi på i skönt tempo och snart uppenbarade sig den SISTA simningen vilket var grymt härligt! Lite skoj här var att vi träffade på den följebåt som följde oss över den jobbiga simningen och de undrade hur i helvete jag hade lyckats ta mig hit : ) Sista löpningen var på 2,5km och det var bara att mosa på. Snart såg vi mållinjen och det var absolut en av mina skönaste målgångar någonsin. Underbart!

Vi hade innan fått höra att detta var Sveriges bästa organiserade tävling och vi kan bara instämma. Det är imponerande hur de får ihop ett sånt är arrangemang och allt runt tävlingen fungerade verkligen klockrent. Visst hade vi högre ambitioner än ”bara ta sig i mål” men jag är så fruktansvärt nöjd över att jag tog mig igenom det här och upplevelsen totalt sett är helt klart den bästa jag haft i tävlingssammanhang. Rekommenderas starkt!

Ett par till rapporter:
Min vapendragare Kleberg
Vision Unlimited
Tommy
Olsson

Bilder från årets upplaga

Satans jävla skitblogg

2009-09-08T06:34:00.000-07:00

Jag hatar när det händer. Hade skrivit en lång rapport som försvann. Fan!!!!!!!!!!!!!! Får väl göra ett nytt försök i morgon. Orkar inte nu.

Status inför Ö till Ö

2009-09-03T08:58:00.000-07:00

Igår när jag och min kompanjon i Ö till Ö skulle träna uppe i Ånnaboda sjön hann vi bara med en simning och en löpning när det hördes ett illavarslande ljud när han drog upp dragkedjan i sin våtdräkt. Jag vältrade mig upp på land igen och inspekterade sorgligt nog en väldigt trasig dragkedja. Så det var bara att byta om igen och ringa Lena på hemvägen som lovade leverans av en ny redan idag. Shit happens kan man säga men oändligt mycket bättre att det hände nu och inte under tävlingen. Stort tack till Lewasport för snabb service!

Vi hann i alla fall testa den slutliga versionen av taktik Selvin/Kleberg i loppet med ett resultat över förväntan. Det ska bli intressant att se hur det går på söndag men hur som helst har det varit grymt kul att förbereda sig inför detta. Vi har tänkt ut och testat ganska många olika varianter med varierat resultat och är nu mycket nöjda. Vi är också i skaplig form båda två så vi kommer köra riktigt hårt med vetskapen om att efter det här får vi vila några veckor :) Vi är tävlingsmänniskor båda två och kommer slåss för varje placering men självklart är vi ödmjuka inför uppgiften. Med tanke på tidigare års resultat är målgång i sig en bedrift och vi hoppas kunna genomföra till att börja med (16 lag kom i mål förra året). För mig är det första gången i Stockholms skärgård så det ska bli en intressant weekend, om inte annat ur sightseeing-synpunkt.

Vi kommer ha GPS-sändare på oss och via hemsidan ska det gå och följa oss live om jag förstått det hela rätt. Vårt artistnamn är Calzone Special Forces och vi är lag nr 38. 60 lag är för övrigt anmälda så det är många dårar ute bland kobbar och skär på söndag. Lyckas vi överleva detta så utlovas tävlingsrapport å det snaraste. Nu jävlar ska vi köra!

Sala Silverman

2009-08-30T00:56:00.000-07:00

Dags för årets sista triathlontävling i Sala på distansen halv ironman. Denna tävling är en av mina favoriter med trevlig bana och ännu trevligare funktionärer. Det är inte för inte att jag varit på plats fyra år i rad. Sällskapet från Örebro AIK var för dagen sex tappra atleter så även om två dragit sig ur strax innan hade vi en ganska stor trupp. Jag var glad att kunna tävla överhuvudtaget med tanke på hur det kändes häromdagen och mina mål med tävlingen var inte speciellt storslagna. Jag hade simmat och srungit en hel del sista tiden men förstod att cyklingen skulle bli tung. Förra gången jag cyklade var på Sundbyholm för två veckor sedan ...

Vi var ett hyfsat stort startfält på plats i vattnet och jag intog min sedvanliga lite defensiva position ute på kanten. Kände direkt att simformen var där jag ville att den skulle vara och cruisade med lätt känsla igenom första varvet ihop med några andra. Då det kändes bra ökade jag trycket och fick som det kändes på ett snabbare andravarv. Tittade på klockan när jag klev upp och blev riktigt förvånad att den stod på 25min. Funderade till och med på om det inte var tre varv vi skulle simma ... :) Det kändes verkligen kanon i kroppen när jag sprang upp till cykeln. Oavsett hur korrekt simsträckan var är jag grymt nöjd med genomförandet och känslan. Helt klart årets bästa simning för mig.

Växlingen gick perfekt och jag satte iväg ut på cykelbanan som i år bestod av tre varv i stället för två. Kändes väl helt OK till en början men snart fick jag smaka på det tråkiga i att vara i bra simform men dålig cykelform. Jag blev förnedrad och omblåst av ganska många och efter fem, sex mil kändes det helt ärligt som om jag var sist kvar på banan. Med pungskav, konstant motvind och trötta ben var det svårt att tycka cykling var kul men jag hängde i så gott jag kunde. Även om det gick sakta tycker jag att jag lyckades anpassa farten efter min form ganska bra och hade i alla fall hyfsat jämna varvtider. Efter omständigheterna är jag ändå nöjd, jag är helt enkelt inte tränad för nio mil hård cykling just nu.

Ut på löpningen var frågan hur cyklingen skulle påverka min löpning då en snabb triathlonlöpning handlar om lite mer än hur snabbt man springer i vanliga fall. Jag var i alla fall fast besluten att försöka göra den här tävlingen så bra som möjligt och det var inget fel på motivationen när jag stack ut på den första rundan av tre. Om inte annat hade jag ju ett par klubbkamrater att jaga :) Det kändes helt OK och efter några kilometer kom jag in i en ansträngningsnivå som kändes lagom hård. Första varvet gick på drygt 32min och jag kände i och för sig att jag fick slita mer ont än exempelvis förra året men det flöt på skapligt och jag borrade ut på varv två. Detta varv körde jag stabilt och faktiskt lite snabbare än första utan någon svacka. Sedan fick jag plocka fram pannbenet för nu började det göra riktigt ont och kroppen skrek att den ville lägga sig ner i diket och vila men lite mer fick den tåla. Jag mosade på och det enda jag hade i huvudet var att hålla farten uppe ända in i mål vilket jag ville komma till så fort som möjligt så att jag kunde lägga mig ner. När det var 4km kvar gick jag om en kille som jag legat bakom en bra stund och tryckte på lite för att avgöra det hela utan snack. Det var droppen som fick bägaren att rinna över och härifrån var jag rökt. Benen gick knappt framåt och i motluten var det jävulusiskt jobbigt. Höll mig i alla fall springande och målgången var en av mina absolut skönaste kan jag lova. Det gjorde ont överallt och det tog ett bra tag och mycket sockerintag innan jag slutade skaka.

Resultat:
Simning: 26.35 7:e tid
Cykel: 2.34:30 18:e tid
Löpning: 1.40:25 11:e tid
Totalt 4.41:30 och 12:a av 25st i Seniorklassen.

Fullständiga resultat

Dålig buk och ÖtillÖ-träning

2009-08-27T11:48:00.000-07:00

Efter en orolig natt med massa mardrömmar och ständiga uppvaknanden tillbringade jag förmiddagen i ryggläge. Jag kände mig riktigt risig med feberkänning och orolig mage, nästan precis samma känsla som under Superklassikern. Då jag tillbringat en ansenlig mängd tid i Hästhagens bakteriefyllda vatten de senaste dagarna trodde jag det var dags för en rejäl magsjuka. Alla prover har i och för sig varit godkända men viss förekomst av E.Coli har ändå förekommit och sväljer man tillräckligt så kanske det märks :) Jaja, det blev ingen träning idag men i skrivandets stund känns det i alla fall OK och jag hoppas det bara var en känning av något skit.

Jag och Kleberg har kört ganska mycket ÖtillÖ-träning nu och börjar hitta ett koncept som vi tror blir en framgångssaga :) Det är ju en del logistiska problem att lösa om man säger så ... Då tävlingen är ganska ny gick vi in i det här med inställningen att den perfekta lösningen ännu ej har använts (i alla fall inte publicerats) och därför själva testat oss fram. Vi har landat i en lösning som faktiskt ser lite olika ut för oss båda då vi upptäckte att vi simmar på olika sätt. Jag kommer inte gå in på detaljer nu innan loppet men kort sagt satsar vi på enkelhet á la Colting (som för övrigt har börjat blogga igen). Vi kommer lägga lite krut på att simma fort då det ändå är i vattnet den mesta tiden kommer spenderas. Det ska bli riktig jävla skoj och nu när det faktiskt känns helt OK att ta sig fram i både vattnet och på land är vi riktigt laddade.

Här är en video som visar lite vad Ö till Ö handlar om:

Men först väntar Sala i helgen och jag hoppas jag kan köra. Känner jag mig risig står jag såklart över då jag hellre är i form helgen efter. Wish me luck!

Friidrott

2009-08-22T00:27:00.000-07:00

Jag är ett stort friidrottsfan och älskar sporten eftersom den är så enkel. Den som springer fortast, hoppar högst eller kastar längst vinner, that's it. Som jag ser det är detta en av anledningarna till att sporten är så populär hos så många plus att det är lätt att sätta sig in i deltagarnas prestationer. De flesta av oss har ju själva någon gång i livet provat många av grenarna och vem har inte som barn tävlat i "friidrottsliknande" lekar. Vi förstår liksom hur svårt det är att hoppa över åtta meter i längd eller springa milen på 26min eftersom vi själva förmodligen har ett PB att relatera till.

Höjdpunkterna än så länge under VM är självklart Usain Bolts båda världsrekord men detta tjatar ju alla andra om så det behöver inte jag göra ytterligare. Förutom detta hyllar jag mångkamparna som jag ser som de mest kompletta idrottsmännen. Nu är jag visserligen partisk eftersom jag själv höll på med detta som junior men finns det något mer imponerande än allsidighet? Särskilt kul är det att Henrik Dagårds gamla rekord från -94 äntligen slogs av Niclas Wiberg. Han må se ut som en förvirrad, tanig skolpojke men satan vilken potential den mannen har. Fortsätter han sin utveckling så är det inte omöjligt med medaljer kommande mästerskap. Respekt!

Måste också beklaga mig lite över friidrottens svarta får som jag alltid sett som lite av en freak show - gångsporten! Här går vi emot allt friidrotten står för och inför både onaturlighet och dessutom bedömning. Visserligen är gång kanske det mest naturliga vi gör i vardagslivet men inte i 4-minutersfart och på ett sätt som är skrattretande att titta på. Som jag ser det är det som att tävla i vem som viskar högst och jag tror inte många skulle bli ledsna om skiten ströks ur mästerskapsprogrammen. Dom fick ju inte ens gå i mål på stadion i år utan blev förpassade till någon bakgata någonstans och det var fler funktionärer än publik längs banan ... :)

Blodomloppet

2009-08-21T02:14:00.000-07:00

Sprang Blodomloppet igår och det var en trevligare upplevelse än jag trodde det skulle bli. Var inte laddad för fem öre och hade inte haft tid att träna sedan loppet i lördags men det gick bra. Körde på känsla med planen att ta loppet som det blev och försöka att inte vara helt slut efter 6km som jag varit de senaste milloppen jag gjort ...

Det är kul att se hur många man faktiskt har framför sig när man öppnar första kilometern på fyra prick i ett sånt här lopp. Lätt att ryckas med i strömmen men jag höll mig i skinnet och log lite när jag hörde en del flåsa redan efter två kilometer. Jag lunkade på och efter halva loppet som gick på 20.45 tyckte jag det kändes helt OK. Mellan sju och åtta kilometer hade jag den sedvanliga lilla svackan och Magnus kom upp och förbi. Försökte hänga på men tappade några sekunder som sedan var omöjligt att ta in igen och han fick sin revansch :) Andra halvan på 21.04 och sluttid 41.49 är ändå ett bra lopp efter omständigheterna och just nu är jag inte bättre. Är nöjd att jag körde på känsla och att det gick stabilt hela vägen.

Placering: 25 av 365 i herrar 10km.

Bra jobb Mange!

Bilder från Sundbyholm

2009-08-21T02:05:00.000-07:00

Lite bilder från Sundbyholm. Fotograf: Pontus Bengtsson

Bra lopp i Sundbyholm!

2009-08-17T07:23:00.001-07:00

Då var det dags för duellen alla hade snackat om innan. Vem skulle ta hem Sundbyholm? Skulle rutin eller stegrande formkurva fälla avgörandet idag. Skulle detta bli första gången Mange kom före mig i en triathlontävling? Stämningen hade trissats upp ungefär som i mötet Bolt - Gay och det var till och med så spänt att vi var tvungna att färdas i olika bilar till tävlingen ... :)

Det bjöds på perfekt tävlingsväder dagen till ära med solsken och en inte allt för stark vind. Cykelbanan hade i år ändrats till fyra varv och det var vändpunkt som gällde så man hade bra koll på sina motståndare. Sundbyholm är en tävling jag kört två gånger tidigare och jag framhåller nog detta lopp som det trevligaste i Svenska Cupen (av de jag kört). Arrangemanget känns proffsigt så som sig bör av en arrangör på den här nivån men samtidigt behåller de charmen och den avslappnade atmosfären som man oftast får på mindre tävlingar. Dessutom kör de med masstart för alla på olympisk distans och det tycker jag är ett plus. Kanske att det var lite väl tjockt ute på cykelbanan stundtals och den smala löpstigen var väldigt smal i år, särskilt sista biten innan vändpunkt.

Då jag simmat några pass den här veckan och känt att formen börjar ta sig stallde jag mig på startlinjen med gott mod och såg fram mot simningen, särskilt när vi fick ha våtdräkt! Höll mig långt ute på högerkanten ut till första bojen och hade det väldigt behagligt måste jag säga. Låg hela tiden ihop med andra och första varvet avklarades som det kändes väldigt lätt och snabbt. Hoppade glatt i igen och behöll min position ganska lätt genom andra varvet, simmade till och med om några stycken och det är ju inte något jag varit bortskämd med i år ... Sprang upp till cykeln med lätta ben och jag vet inte när det kändes så här lätt att simma senast. Gött!

Hade lite strul med att få på mig cykelskorna men i det stora hela en helt OK växling och jag cyklade iväg ganska lugnt. Taktiken var att köra de första två varven stabilt och sedan trycka på lite extra de sista två. Blev omcyklad av ett par stycken de första kilometrarna men sedan började jag plocka folk. Det blåste ganska rejäl motvind på vägen ut och jag ändrade därför taktiken till att trycka på utåt och köra mer avslappnad på vägen tillbaka varje varv. Detta fungerade väl och känslan var bra hela vägen och jag hade grymt skoj där ute på vägen.

Växlingen ut till löpning gick nästan perfekt och jag hittade omgående en skön fart att ligga på och det var bara att köra på. Backen med trappan var som vanligt otroligt seg men annars kändes det bra och de fyra varven avklarades i något så när jämnt tempo. Hade lite spurtstrid från sista vändpunkten med damtrean och det var skoj. Denna fartökning gjorde att jag precis kom under 45min på löpningen.

Simning: 24.44, 24:e tid
Cykel: 1.12:21, 18:e tid
Löpning: 44.53.
Totalt: 2.21:57 och 21:a av 38st i min klass.

Simningen lär väl varit någon minut för kort men jag är hur som helst riktigt nöjd med känslan genom hela loppet. Jag hade bestämt mig för att köra detta som träning i första hand och se det som ett pass inför Sala om två veckor. Jag ska inte säga att jag gled igenom. Givetvis tryckte jag på men det fanns mer att ta av, helt klart. Nu är det bara att köra på någon vecka till och sedan trappa ner lite inför Sala.

Och hur gick det i vår interna kamp? Mange har fortfarande något att sträva mot ... ;)

Den vilda jakten på formen

2009-08-11T13:06:00.000-07:00

Eftersom jag har tre tävlingar framför mig nu närmaste månaden inleddes i lördags operation formjakt. Jag kommer köra i mina mått mätt mycket träning och planen är i grova drag följande:

1. Simma så mycket jag har möjlighet till. Ö till Ö 5/9 består av 10km simning ... vill inte komma helt oförberedd.

2. Springa i princip dagligen. Behöver inte vara långt eller hårt alla gånger men ett litet löpfokus blir det nu. Några pass måste dessutom ske i våtdräkt av samma orsak som ovan nämnda tävling.

3. Vara jävligt effektiv och inte försaka familjelivet allt för mycket!

Igår körde jag ett kul pass. Cyklade till en liten sjö, simmade 30min, sprang 15min, cyklade hem och sprang 15min. Tog 2.30h inklusive växlingar och det kändes som en timme :) Idag var det duathlonträning och det kändes helt OK. Kanske att formen börjar ta sig.

Tävlingar

13/8 Nu på lördag kör jag Sundbyholm som jag inte kommer bry mig om särskilt mycket. Tränar hela vägen och enda målet är att spöa Mange ;) Får väl också se till inte få stryk av Teddie ...

29/8 Sala Silverman. Halv ironman där målet blir att göra ett stabilt lopp och gärna med en bra simning och löpning. Här vill jag köra bra!

5/9 Ö till Ö. Team Kleberg/Selvin tar sig an ännu ett vansinnesprojekt! http://www.otillo.se/

Tungt på Hälleby Triathlon

2009-08-08T23:11:00.000-07:00

Satan vad jobbigt det var! På menyn stod 225m simning-8,4km cykel-2,6km löpning. Det mesta i terräng. Sist jag körde detta lopp var 2004 och det var väl ungefär så länge sedan jag använde min MTB. Jag fick leta fram den längst in i garaget och efter lite smörjning och pumpning av däck fick den duga att köra på :)

Det roliga med det här loppet är att det är intervallstart och det är ju lite annorlunda i triathlonsammanhang. Jag hade ganska bra utgångsläge med Per Eklöf en minut före mig och planen var att simma ikapp honom, glida med på cykeln och sedan bli ifrånsprungen med mindre än en minut. Efter lite plaskande lyckades jag faktiskt växla ut tillsammans med honom men sedan var det god natt. Första kilometern är en saftig backe och med mjölksyra ända ut i underarmarna var allt jag fick se av Per hans rygg som försvann längre och längre bort i fjärran. Efter backen var det nerförskörning som var ganska lätt som tur var men lite läskigt var det i rullgruset. Cykeln avslutas med ca 3-4 km på asfalt och jag pumpade på så gott jag kunde men det var bara jobbigt hela vägen. När jag började springa fick jag fick flashbacks från min första triathlontävling då jag knappt kunde stå på benen. Det blev inte bättre av att underlaget var stig av väldigt mjuk modell ... Efter en löpning som förmodligen var en av dagens långsammaste kom jag i mål som 10:e man och faktiskt PB på banan med hela 10 sekunder! Oj, det är fantastiskt vad 5 års träning kan göra ;)

Hur som helst en otroligt trevlig inramning och en annorlunda triathlonupplevelse. Stort grattis till Fredrik som tog hem segern trots enligt egen uppgift dålig form ... :) Och till Per Johansson som vann klassen 40+. En bra dag för Örebro AIK!

Resultat

Kanon i Kalmar

2009-08-02T07:08:00.000-07:00

Är på lite semester på västkusten och vi har varit i Varberg för att dra vidare till Smögen i morgon. Riktigt nice och givetvis är träningskläderna med även om jag tränar lite "när jag känner för det" och inte efter något program.

Följde Kalmar igår via datorn och det var en riktigt spännande show det bjöds på. Live-resultaten fungerade klockrent och det var inga problem att hänga med här hemma. Stort grattis till Clas Björling som tar hem detta och jag kan inte ens föreställa mig hur stort det måste kännas för honom. Att gå in i väggen så totalt att man inte ens tar sig ur sängen för att komma tillbaka och spränga målsnöret som svensk mästare tre år senare är fruktansvärt stort. Jag glädjer mig med Clas och hoppas och tror detta bara var början. Vi kommer få se mycket av honom några år till!!!

För att inte tala om Eva Nyström som gör 9.09 och krossar det svenska rekordet! Detta är alltså en tid i absolut toppklass även internationellt! Nu slog visserligen Chrissie Wellington världsrekord häromdagen på 8.31:59 men hon är ju från en annan planet. Efter henne är det väldigt få kvinnor som gör tider som Eva presterade igår. Grymt jobbat och förhoppningsvis är detta också bara början. Det är spännande tider svensk långdistanstriathlon står inför!

Kleberg gör ett bra jobb och sätte sub10 även om han hoppats på lite mer än så. Du är på väg mannen och det är ju bra att inte slå FÖR stora PB:n. Nu finns det ju lite kvar att förbättra! ;)

Väsby Triathlon - sprintdistans

2009-07-13T07:28:00.000-07:00

Igår gick den första upplagan av Väsby triathlon av stapeln och jag stod på startlinjen även om det var nära att det blev en DNF. När jag skulle åka iväg på morgonen var bakhjulet tomt på luft och jag hade inte (dumt nog, jag vet ... ) en extraslang med mig som det gick ha ventilförlängare på. Hur som helst åkte jag på vinst och förlust dit, jag var ju ändå uppe och kunde jag inte tävla så är det ju alltid kul att kolla på lite sport :) Väl där löste det sig genom att jag fick låna ett hjul av en av funktionärerna som stack hem och hämtade det. Stort tack Anders!! Du räddade min dag! Distansen var sprint och inget jag kanske skulle åkt 25 mil för att köra men nu skulle vi ändå tillbringa helgen i Stockholm så jag tog med tävlingsgrejerna.

Simningen var ganska trevlig med en bana på två varv med stora tydliga bojar. Det var vattenstart och jag tog plats i fronten och pumpade på ganska hårt ut till första bojen där jag lugnade mig lite och kom in i en skön rytm. Hade sällskap hela vägen av två andra och klev upp ur vattnet på precis under 11min. Helt OK men jag misstänker att det nog borde varit någon minut till på den tiden :)

Första växlingen gick bra och jag var tvåa ut från vår lilla simgrupp och runt 10:a totalt. Cykelbanan var på fyra varv och det var riktigt skoj att cykla idag. Det var lite småtekniskt med mycket kurvor och inte en helt platt banprofil. Dessutom blåste det ganska mycket så det var en händelserik cykling trots att det inte var så långt. Tror jag hade ganska jämna varvtider och det kändes stabilt hela vägen.

Växel nummer två gick perfekt och jag klev ut strax bakom en kille som cyklade om mig sista varvet och försökte hänga på honom. Benen kändes oväntat pigga och det kändes som om jag höll en ganska hög fart i alla fall även om han jag jagade gled ifrån ganska lätt. Löpbanan var på två varv och jag är ganska säker på att jag fixade en negativ split. Tryckte på hårdare och hårdare och på slutet var det någon som skrek att slå på en långspurt nu så tar du han framför. Han hade dock en för stor lucka och klarade sig även om jag tog in ganska mycket.

I mål på 1.08:46 och ett PB på sprintdistans. Gött!

Grymt bra arrangerat Väsby! Även om tävlingen var liten så var allt proffsigt ordnat och funktionärerna var grymma! Dessutom mycket trevlig bana så jag hoppas verkligen ni kör nästa år igen.

Resultat

Örserum – den snabba banan som försvann

2009-07-05T01:40:00.000-07:00

Glöm min fråga i tidigare inlägg om hur lång banan i Örserum egentligen är. Det spelar ingen roll för i år hade de modifierat både cykling och löpning och distansen blev bekräftad av min klubbkollega som körde med GPS. Inte nog med att distansen var rätt, de hade också ändrat cykelsträckan så att den nu var riktigt tuff med konstant rullande terräng. Örserum har med andra ord gått från att ha varit den snabbaste (kortaste) cuptävlingen till en av de långsammaste. Jag tycker banan var extremt rolig att köra och det var en utmaning att fixa cyklingen på ett bra sätt så att man orkade springa efteråt. Bra jobbat Örserum!!!

Simningen startade med en ganska lång löpning i knädjupt vatten innan man kunde börja simma och jag tog det medvetet lugnt här för att undvika mjölksyra. Jag kom iväg bra och hittade en fin linje till första bojen. Axeln kändes inget och första varvet av två kändes helt OK. Andra varvet blev dock en otrevlig upplevelse som mest liknade en drunkningsolycka. Det gick långsamt, det kändes tungt och jag blev omsimmad av de få jag fortfarande hade bakom mig. Blev till och med passerad av Magnus som varvade frisim med bröstsim och var efter Jämtvall upp ur vattnet. Kändes som en av mina sämsta simningar någonsin i triathlonsammanhang men 1500m utan våtdräkt är ganska långt med den simträning jag har i år. Jag fick helt enkelt vad jag förtjänade : )

Fick i alla fall till en bra växling och kom ut före Magnus och tog upp jakten på de framför. Körde vis av lärdom från Hindås ganska defensivt och gick helt på känsla utan att bry mig om vilken puls jag ”borde kunna ligga på”. Banan var som sagt böljande och det var få tillfällen att bara ligga och mata i bågen. Riktigt skoj och det kändes bra hela vägen. Kändes i och för sig oväntat ensamt på banan med tanke på hur många som var med. Körde varken om eller blev omkörd speciellt mycket. Tur att det inte var drafting idag …

Löpningen kändes riktigt bra och gick mycket lättare än Hindåslöpningen som var tung från första steget. Nu kunde jag ligga på i hyfsat tempo och de fyra varven avklarades som det kändes ganska fort. Tror jag cyklade ganska smart idag och det fick jag igen på löpningen. Jag var riktigt trött i mål och kunde nog inte gjort så mycket bättre. Var direkt efter målgång missnöjd men nu i efterhand gjorde jag ändå ett bra lopp och slutade ett par placeringar högre upp än min förra cuptävling. Lite simträning också så ska det nog gå ännu bättre framöver.

Kul också att Örebro AIK hade många deltagare på plats (9st). Bra jobb allihop och särskilt skönt att Fredrik fick till ett stabilt lopp igen!

Simning: 30.26, 38:e tid
Cykel: 1.11:40, 25:e tid
Löpning: 45.31, 40:e tid
Totalt: 2.29:54, 33:a av 54st i Herrar senior

2:a plats!

2009-07-03T13:13:00.000-07:00

Idag körde jag helt klart en av mina roligaste tävlingar. Jag hade innan tänkt igenom ett par olika scenarion men att jag skulle ligga bakom ledarbilen hela cyklingen och vara först ut på löpningen var lite mer än vad jag ens tänkt på. Men vi tar det från the beginning.

Simningen var som vanligt intressant med typ 10m löpning och ner i vattnet via en stenig liten nedfart. Det är väldigt många som hoppar i samtidigt och det gäller att antingen var först i eller hitta en smidig passage mellan alla kroppar. Jag var inte i första ledet men på något konstigt sätt slank jag liksom igenom massan och efter en stund simmade jag i tätklungan. Här kom Fredrik plötsligt farande och satte en hel del sekunder på mig den sista biten. Har han lärt sig simma? ;)

Upp ur vattnet som trea efter Per och Fredrik och en snabb växling förde upp mig ganska omgående på Pers hjul. I första backen fick han lite problem med växlarna på cykeln och jag blåste iväg så hårt jag kunde. Min taktik var att hålla undan i alla fall till toppen på backen för att sedan slå följe med de som eventuellt kom i kapp. Jag var ärligt talat lite överraskad att jag faktiskt ledde loppet men det var ganska skoj :) Efter korsningen där man måste stanna till och sätta ner foten tittade jag bak och såg Kleberg närma sig sakta men säkert. När han kom i kapp körde vi resten av vägen tillsammans och vi fick här en bra lucka till förföljarna skulle det visa sig.

Härligt att rulla in på torget och känna att man faktiskt har chans att vinna skiten! Eftersom jag cyklade med löpskor var jag blixtsnabbt iväg och då jag visste att Kleberg bytte skor tog jag chansen och mosade på så hårt jag kunde. Jag menar, han är förmodligen snabbare än mig men han var bakis, hade cyklat till Nora som uppvärmning och ett skobyte kan ju faktiskt krångla lite. Så jag pumpade på och det kändes inte allt för illa. När vi närmade oss vändpunkten kom han farande och blåste om i ganska hög fart och fick direkt en lucka. Den växte inte jättemycket resten av vägen men helt klart var jag chanslös idag men oerhört glad över andraplatsen!

Det hade väl varit skoj att vinna men då jag före loppet hade som mål topp 5 var detta bättre än väntat och det känns mer som att jag vann 2:a plats än förlorade 1:a. Kleberg är stark och ska man få stryk av någon så känns det ju bättre om det är en polare :) Bra kört mannen! Och det blev ju dubbelseger för Örebro AIK!

Läget på formfronten

2009-07-01T09:07:00.001-07:00

Det är varmt och skönt och jag har kommit igång med träning igen efter en seg period. Det första löppasset på x antal veckor avverkades förra onsdagen och det kändes värre än väntat. Hela passet var en plåga men jag tog mig igenom och hoppades att det fanns någon vilande form långt inbäddad någonstans. Dagen efter cyklade jag och där kändes det istället mycket bättre än väntat. Så har det rullat på i veckan och nu kan jag faktiskt känna att det börjar ta sig igen. Enda orosmomentet är en krånglande axel som har gjort mer eller mindre ont sedan klassikern. Jag har inte simmat sedan dess så hur det ska gå i helgens övningar återstår att se :)

På fredag väntar den numera årliga traditionen Utmaningen i Nora. Det är en minitriathlon med sträckorna 150m simning, 8km cykel och 2km löpning. Start och mål i centrala Nora och det brukar vara en fantastisk inramning med skön stämning och mycket publik. Rekommenderas om ni har vägarna förbi!

På lördag är det dags för Örserum triathlon som är en av de absolut roligaste att köra. Inte på grund av banorna som är ganska tråkiga men för att det är ett fantastiskt arrangemang. Jag har inte kört alla tävlingar i Sverige men av de jag kört känns den här helt klart mest professionell. Det enda jag har att klaga på är att de inte skriver ut de exakta distanserna. Banan måste vara för kort med tanke på att typ alla har sitt olympiska PB härifrån och jag säger inget om det men det skulle vara kul att veta. Någon som kör med GPS får gärna höra av sig efter loppet :)

Jag är som sagt inne i en ganska lam period träningsmässigt och har väl inga höga förväntningar på det hela. I Nora är det ju otroligt små marginaler då hela tävlingen tar ca 24min men jag vill gärna vara med och kriga om topp 3 i alla fall. I Örserum blir målet ändå PB. Förra året körde jag ganska tätt inpå Frankrike på en lånad linjehoj och jag hoppas jag ska kunna köra lite bättre än då. Men vi får se. Det ser ut att bli våtdräktsförbud och det är ju inte bra med tanke på simform och axeln ... Jaja, det är bara köra så det ryker!

Klassikern - epilog

2009-06-27T01:50:00.000-07:00

Denna helg är jag tyvärr inlåst på jobbet 7-19 båda dagarna så det blir väl inte mycket gjort i träningsväg antar jag. Får se om jag orkar med att cykla en kort sväng på söndag kväll i ett förmodat underbart sommarväder. Riktigt skönt att det äntligen är sommar och att slippa frysa under cykelpassen. Gött!

Helgens stora händelser annars är ju Lisa Nordéns försök att vinna 200000 dollar och Ironman France. Ska bli riktigt skoj att följa tävlingen i Nice där bland annat en revanschsugen Fredrik och en grymt tränad Filip startar. Och Towe Wiklund förstås som helt klart har möjlighet att kriga om pallplatserna.

Jag tänkte också skriva en kort reflektion nu några dagar efter mitt misslyckade klassikerförsök.

1. Jag är stolt över att jag bröt. Många har faktiskt kommenterat just detta att de är mer förvånade att jag klev av än de skulle blivit om jag hade klarat det. Att magen pajade finns det självklart anledningar till och jag tar med mig dessa erfarenheter till nästa gång men just då fanns det inget att göra. Jag är nöjd att jag lyssnade på kroppen och inte envist fortsatte.

2. De flesta i min omgivning har varit väldigt positiva och stöttat mig fullt ut i detta projekt men jag har också hört några uttalanden i stilen ”vansinnigt”, ”idiotiskt”, ”hur kan man utsätta sig för något sånt här” osv. Till viss del förstår jag den inställningen då det faktiskt är ganska galet att köra en klassiker non-stop men det ger ju en upplevelse att minnas resten av livet. Att komma hem från jobbet på fredagkvällen, ta några starköl i TV-soffan innan man somnar och sova till lunch på lördagen som ägnas åt förberedelser och genomförande av förfest, utgång och efterfest till halv fem på morgonen följt av en lång, lätt ångestfylld söndag med pizza och chipsätande är ju i och för sig en alternativ helgsysselsättning …

3. All heder åt min kombattant Kleberg som gör en insats så stor att han inte förstår det själv. Vi skulle ju inte snacka om tider men sub10 på VR och en efterföljande löpning på drygt 2.30 måste ju faktiskt nämnas. Dessutom med första sex, sju milen av cyklingen med mig som bromskloss … Har ni inte gjort det så finns hans tävlingsrapport att läsa här!

4. Även heder åt Niklas som ägnade sin fredagskväll åt att åka sju mil i ett riktigt skitväder för att hjälpa oss under rullskidorna. Dessutom sprang han sedan med Kleberg dagen efter. Stort tack för det Niklas! Och tack till Karl som åkte med oss sista fyra milen på rullskidorna. Kul att få lite sällskap!

5. Som det ser ut nu blir det ett nytt försök nästa år om jag inte kör någon Ironman i den vevan. Samma upplägg, samma bana och samma härliga upplevelse väntar!

Kilsbergen Triathlon - tankar från arrangören

2009-06-16T03:16:00.000-07:00

Kilsbergen Triathlon gick i söndags av stapeln för andra gången. Banan marknadsför vi som den tuffaste i Sverige och om det är sant vet jag inte säkert men de många höjdmeterna bäddar i alla fall för en rejäl utmaning.

Målet för oss arrangörer är såklart att deltagarna är nöjda och vi lyssnade på både ris och ros förra året och försökte den här gången lyfta oss ett par snäpp. Inte så att någon var direkt missnöjd förra året men det fanns en hel del att förbättra.

Plats
Största förändringen var tävlingsområdet. Detta blev ett rejält lyft för både oss och för de tävlande. I år höll vi till på stora badplatsen som i princip är som gjort för en triathlontävling då start, mål, växling är inom 50m. Detta var klockrent och vi tyckte själva att området faktiskt såg riktigt proffsigt ut jämfört med sist!

Bansträckning
Det blev en liten förändring på både cykel och löpning i år. Samma härliga backar men bättre väglag på cykelbanan. Nackdelen var att cyklingen på olympisk distans blev 44km eftersom det var svårt att få till en säker vändningspunkt på annan plats. Detta får vi utvärdera men spontant känner jag att det är OK så länge man skriver ut distansen. Löpningen blev också lite annorlunda och där blev det "bara" 800m för långt att springa. Likadant här, jag tror att man som tävlande tycker det är lugnt bara man vet hur långt det är. Vi mätte med GPS och skrev ut de exakta distanserna så att de tävlande visste om det.

Tidtagning
I år använde vi av oss av Sport Ident-systemet och det fungerade riktigt bra. De tävlande får ha med sig en liten pinne som de stämplar med tre gånger under loppet och jämfört med förra året då vi hade manuell tidtagning var detta perfekt! Dessutom fick vi ut resultatlistor omgående med sträcktider. För små och medelsmå tävlingar är detta system det klart bästa idag skulle jag tro. Rekommenderas! Viktigt att ha en funktionär som påminner deltagarna att stämpla bara.

Växlingsområdet
Tack vare eldsjälar i klubben byggdes det ihop riktiga cykelställ i år och de klarade första testet med betyget godkänt. Det var ett ställ som vippade och det får anses vara OK med tanke på hur mycket det blåste. Magnus som var byggansvarig har redan påbörjat att förbättra ställen och nästa år kommer de sitta som gjutna i backen :) För övrigt flöt det som jag såg det riktigt bra och vi kan på samma plats uppskattningsvis få plats med det dubbla antalet tävlande utan problem.

Vädret
Tyvärr hade vi även i år otur och då det varit kallt i flera veckor var vattentempen knappt 15 grader. Efter diskussion tog vi beslutet att byta ut simningen mot löpning i motionsklassen och att ha våtdräktskrav på den långa distansen. De som ville fick utan extra avgift uppgradera till lång distans eller byta till kort om de å andra sidan saknade våtdräkt. I efterhand känns det som rätt beslut även om några blev besvikna över utebliven simning. Men vissa blev nog glada också :) Vi slapp i alla fall regnet och vädret var helt OK hela dagen med vissa solglimtar till och med.

Starttid
Vi fortsatte med konceptet eftermiddagsstart och det är ju både för- och nackdelar. Fördel är ju att slippa gå upp i ottan, både som tävlande och för arrangören. Nackdel är att en HEL dag går åt. De som höll på längst var där från 8-20 ungefär och det sliter lite. Nästa år får vi överväga en tidigare start då det blir ganska långa tävlingstider på den här banan.

I dagarna ska vi ha en träff och utbyta tankar och synpunkter inför nästa års tävling. Vi siktar på att lyfta oss ett par snäpp ytterligare och kom gärna med kritik och beröm om du tänkte på något.

Kleberg är grym!

2009-06-13T08:02:00.000-07:00

Kleberg gick i mål i stor stil idag! Han klarade av Vätternrundan fint trots mycket ensamkörning och löpningen runt kanalen gick grymt smidigt. Imponerande och ett stort grattis!

Jag bröt :(

2009-06-12T23:29:00.000-07:00

Innan vi ens kom iväg på cyklarna fick jag gå och skita flera gånger och det var inte med en bra känsla jag rullade upp till starten. Där uppe blev det ytterligare ett toabesök innan vi rullade ut 02.49 från startfållan.

Magen krånglade direkt och jag kände att den blev mer och mer uppsvälld samtidigt som jag var tvungen att pissa flera gånger. Inget av det jag stoppat i mig togs alltså upp av kroppen utan samlades i magen. I första depån försökte jag få ordning på det genom att häva i mig saltgurka då salt kan vara lösningen på just detta problem. Först trodde jag att det blev bättre men efter en halvtimma var det samma visa igen. Det hade förmodligen gått för långt och för sent att rädda situationen, jag vet inte. Hur som helst kämpade jag på ett par mil till men det gjorde riktigt ont.

Till slut bestämde jag mig för att det inte var värt att fortsätta även om det var ett tungt beslut att fatta. I det läget var det 22mil kvar att cykla och det hade blivit misärcykling resten av vägen om jag ens tagit mig i mål. Riktigt trist med tanke på att benen faktiskt kändes riktigt bra. Vi åkte med i klungor som hade skaplig fart och det gick förvånadsvärt lätt. Jag är övertygad om att jag hade orkat hela vägen om inte magproblemen uppstått ... hade nästan varit bättre att få bryta på grund av gammal hederlig trötthet :(

Jaja, Kleberg kör fortfarande och nu får jag agera stöd åt honom i stället. Han beräknas in vid ett-hugget och kör då igång med löpningen. Jag vill också tacka Kleberg som hela tiden stöttade mig och gjorde allt för att vi skulle klara detta tillsammans trots att jag agerade bromskloss! Kör hårt nu mannen!

Och där gick starten för cykling

2009-06-12T17:20:00.000-07:00

02.23 kom dom iväg på cyklarna. Mickes mage bestämde sig för att få diarre, så vi får se hur hans vita cykelbyxor ser ut vid målgång.

Vi räknar med att de går imål nån gång mellan 13-14 i morgon, men allt kan hända i en sån här lång tävling. Dom har varit igång i 9½ timma.

Serviceteamet säger godnatt och låter Vätternrundans personal ta över skötseln av våra atleter.

Selvin kommenterar

2009-06-12T16:48:00.000-07:00

2 grenar avklarade.

2009-06-12T16:37:00.000-07:00

Nu kom de äntligen i mål efter 8.30 minuter, varav 55 minuter simning. Eller mål och mål, delmål snarare; och ett stort delmål var det. 9 mil på rullskidor i fukt och småregn är inte roligt.

Nu ser de fram mot att få köra vätternrundan, och vädret verkar faktiskt väldigt lovande.

Micke har startnr 10215, och Göran är mån om sin personliga integritet.

Lycka till på cykeln!

(Mickes mage är långt ifrån i toppform, han har redan bajsat 2 gånger här i depån och är väldigt lös.. men det ska han nog överleva*)

Det är inte alltid lätt att ligga efter

2009-06-12T15:57:00.000-07:00

Nu har dieselmotorn startat kommenterar Göran Mickes fisande varje gång han tar i. Men tur att Dieseln har kommit igång igen, de senaste 2 varven var riktigt tunga och det såg mörkt ut ett tag för Selvin, men näst sista varvet gick på 32 minuter vilket är samma fart som i början.

De är nu ute på sista varvet och bara Micke inte skiter på sig så kommer de nog upp på cyklarna innan 02.00.

Den fjärde personen som kom in i truppen för ett par varv sen heter Karl och är en ung förmåga från Örebro, han har hjälpt till väldigt mycket som draghjälp under de senaste varven och vi tackar honom och Niklas för hjälpen.

Hoppas det kommer fler som hjälper dom att klara av löpningen i morgon!

/Jimmy

Niklas heter Korall i efternamn

2009-06-12T14:54:00.000-07:00

Och efter 7 mils åkning så åker han nu hem och laddar för att hjälpa till som draghjälp i morgondagens löpning.

Pyssel

2009-06-12T14:22:00.000-07:00

Det är för mörkt ute för att fota, särskilt när kameran är en kompaktkamera med autoblixt och Motiven dels är rörliga vilket gör det svårt att få fokus, dels har på sig neongröna reflexvästar som inte går så bra ihop med blixten.

P.g.a detta kommer här lite bilder från depån.
/Jimmy

3 har blivit 4, Kleberg = Göran

2009-06-12T13:10:00.000-07:00

Döm av vår förvåning när 4 rullskidoåkare kom in för varvning i depån. Men nästa varv kanske de bara är 3 igen då Niklas pratade om sista varvet. Grabbarna har 5 varv kvar innan de kan sätta sig på cyklarna och trampa 30 mil (för att springa 3 mil efter det).

Vi har i depån löst problemet att hålla isär de två Mickena (vars mödrar båda heter Margareta) så de heter nu Micke och Göran. Göran är Klebergs Vätternrundenamn enligt de officiella dokumenten.

Här är lite filmer från serviceteamet i depån och från banan, ursäkta filmningen; uppenbarligen kan man inte använda videoläget på en mobiltelefonkamera på samma flexibla sätt som i fotoläge.

/Jimmy

Nu är dom igång

2009-06-12T10:45:00.000-07:00

Grått.
Våta skor.
Jag traskar i lera längs Göta kanal bredvid Micke och Micke som befinner sig i kanalen. Förutsättningarna är under omständigheterna ganska bra. Visst regnar det lite och är aningen kallt, men som tur är så blåser det minimalt.

Efter drygt 55 minuter så ankom vi i Borenshult där Selvin sammanfattade det hela med "Helvete vad kallt". De båda Mickena var dock på strålande humör och såg fram mot att få på sig rullskidorna och komma upp i puls lite. En träningskamrat till dem, Niklas (som jag ej kommer ihåg efternamnet på) har nu anslutit sig till dem på rullskidor.
Nu, kl 19.55 har dom avklarat 2 varv på rullskidorna och är på gott humör med mycket energi och inga problem med kyla. Nästa varvning räknar vi att det blir vid 20.15. Återkommer omkring det senare.

Kleberg är laddad inför Svenska Superklassikern

/Jimmy.

Countdown

2009-06-12T03:26:00.000-07:00

Snart går starten. Förhoppningsvis kommer min bror kunna lägga in blogginlägg här under tiden. Vädret ser ju ut att bli misär men det är inga problem även om det är trist. Är riktigt nervös nu ... Jag återkommer med rapport efter målgång och lite återhämtning. Må gott allihop!

Intervju och kartor

2009-06-09T00:21:00.000-07:00

Var i Motala igår och gjorde en intervju inför klassikern i helgen. Kul att få lite uppmärksamhet samtidigt som det sätter lite press på en ... jaja, jag kommer göra mitt bästa och förutom rullskidorna är det ju trots allt en lång triathlon. Inga konstigheter ;)

Simningen blir från stan ner till Borenshult. Där svidar vi om till rullskidor och åker upp till vår slinga som går fram och tillbaka längs Metallvägen.
Rullskidbanan som är lite tråkig men för att underlätta för serviceteamet är det bra att varva flera gånger på samma ställe.

Löpningen sker längs den vackra slingan runt kanalen. Utan backar men 30km blir ändå något att bita i ...

Här skriver jag lite runt förberedelserna

Göteborg triathlon

2009-06-08T00:26:00.000-07:00

276 deltog! Sjukt mycket folk och otroligt trevlig tävling. Det var första gången jag körde men enligt uppgift från andra hade de i år förbättrat cykelbanan och där har jag inget att klaga på. Bra arrangemang och ett startfält som samlade de flesta triathleterna i Sverige bäddade för en trevlig upplevelse.

Igår när vi körde i Borås var det grymt kallt i vattnet. Idag var det ca 15 grader men jag tyckte det kändes ganska behagligt. Undrar hur kallt det var igår egentligen ... Frös inget före start och väl iväg var det perfekt temperatur för våtdräktssimning. Stärkt av den förvånadsvärt bra simningen igår pumpade jag iväg bra och hittade direkt en skön känsla i vattnet. Jag förstår inte riktigt hur det hänger ihop med min bristfälliga simträning men det kändes bra hela vägen. Var uppe ur vattnet på under 26min och hyfsat fräsch så det är jag nöjd med. Därefter väntade nästan 400m löpning i motlut upp till växlingsområdet sjukt jobbigt! :)

Växlingen gick riktigt dåligt men jag kom iväg i alla fall och det kändes ganska bra i cykelbenen. För övrigt ropade speakern att Strand precis hade passerat första vändpunkten när jag stack iväg ... man är en bit efter :) Hittade efter ett varv en skön rytm och det kändes bra att ligga som planerat på strax över 170 i puls. Banan bestod av fyra varv där det i princip var nerför ut och uppför tillbaka. Riktigt skoj och jag cyklade med negativ split utan svackor. Nu skulle det visa sig om det fanns något krut kvar att springa med ...

Andra växlingen gick också skit då jag krånglade med strumpor på stelfrusna fötter men jag ville inte få skavsår inför nästa helg. Ut på löpningen kändes det väl ... ja, inte bra direkt men heller inte skandal. Jag tänkte att första varvet får bli lite uppvärmning så får vi se hur det känns sedan. Kom aldrig riktigt igång och pulsen var alldeles för låg. Jag hade cyklat för hårt helt enkelt och det straffar ju sig alltid. Sprang i alla fall i något sånär jämn fart men det var ingen rolig löpning. Relativt var löpningen sämst idag och det är ju inte bra. Det får vi jobba på ... Skönt att gå i mål!

Är i det hela nöjd i alla fall och jag är väl inte bättre än så här just nu.

Simning: 28.00 inklusive löpningen upp, 40:e tid i min klass.
Cykel: 1.07:49, 29:e tid
Löpning: 48.01, 42:a tid
Totalt: 2.26:01, 35:a av 63 i Herrar Senior

Stort grattis till Mattias i klubben som tog hem bronsmedaljen i sin ålderklass och till Patrik som persade med typ 20min på olympisk distans! Fredrik hade en tung dag på jobbet och klev av under löpningen men han gjorde ju en superinsats igår i alla fall. Bra jobbat och tack för en jättetrevlig helg pojkar! Det får vi göra om!

2009-06-06T08:47:00.000-07:00

Alltid skönt med målgång :)

Idag inleddes helgdubbeln som består av Mitt i Borås Triathlon och Göteborg Triathlon.

Loppet gick riktigt bra och jag växlade konstigt nog ut på cykeln som fyra, femma någonstans. Klart bättre än väntat :) Cyklade sedan upp mig lite och några kom ifatt bakifrån. Eftersom drafting var tillåtet hade vi snart en ganska fin klunga och trots utbrytningsförsök av många av oss hade vi sällskap på vägen tillbaka till växlingsområdet. Helt omöjligt att komma loss på den här banan som var platt och dessutom var det i princip vindstilla. Hur som helst kändes cyklingen kanon. Löpningen gick bra men som vanligt är det tråkigt att tappa placeringar och inte tvärtom ... Kom i mål som 7:a tror jag och tiderna blev ungefär:

Simning: 5.21

Växel 1: 1.23

Cykel + växling: 28.25
Löpning: 17.38
Tid: 52.48

Distansen var 1/10 Ironman. Riktigt skoj tävling med mycket folk både på banan och i publiken. Är hyfsat nöjd med loppet och framför allt med simningen och cyklingen. Nu väntar en soft kväll i soffan och så blir det olympisk distans i morgon!

Bilder och resultat från Falu Triathlon

2009-06-04T04:25:00.000-07:00

Här kommer mitt lopp i bilder. Resultaten är uppe nu här

Jag blev 9:a av 15 i herrar seniorer och det fattades ungefär en minut per gren till den övre tredjedelen av resultatlistan som alltid är målet. I alla fall på långa distanser vill säga och jag är väl ganska nöjd med mitt resultat. Sprint är ju inte riktigt min grej och både i cyklingen och löpningen började det kännas bra på andra varvet. Nu är i alla fall triathlondebuten avklarad och en liten bonus var ju att det blev PB på distansen i alla fall. Visserligen första sprinten sedan 2003 men ändå :)

Sim+växling: 14.20
Cykel+växling: 37.12
Löpning: 21.24
Totalt: 1.12:56

Triathlon är så sjukt kul och en av de bästa sakerna med sporten är den avslappnade stämningen. Hade skönt snack med Jocke Berggren om Kalmar bland annat där han kom 3:a förra året.

Falu triathlon

2009-05-31T00:37:00.000-07:00

Igår var det premiär för denna tävling på sprintdistans i det fina området Lugnet. Distansen var sprint med simning i bassäng och drafting tillåtet på cykeln. Några hade missat det och fick börja meka med cyklarna före start ... inte så kul men det stod ju tydligt i inbjudan. Vädret var alldeles perfekt och de hade verkligen fått till en sjysst tävlingsplats, både själva banan och växlingsområdet. Det var också skön och avslappnad stämning trots EM-kval för juniorerna så sammantaget är intrycken från denna tävling mycket goda.

Hur gick det då för min del?

Simningen gick helt OK. Vi var 10st på våran bana så det var inte så mycket att göra annat än att åka med i tåget som ändå gick på ganska bra. Liten miss här kan jag tycka av arrangören att dela in oss efter klass och inte efter simförmåga. Kände att jag hade mer att ge men samtidigt hade jag inte lust att bråka mig om de framför. Kom i alla fall upp ganska fräsch och fick till en lysande växling ut på cykeln.

Vi hade cyklat banan som uppvärmning innan och visste vad som väntade. Slingan på en mil var omväxlande och riktigt trevlig faktiskt. Naturligtvis hamnade jag i ingenmansland och fick inte utnyttja möjligheten till drafting men det är bara att träna mer simning. Tror det är riktigt kul om man har lite folk omkring sig. Första varvet var segt men under andra kom jag igång riktigt bra och det kändes som att det gick fortare än första. I växlingen tog jag mig tid att sätta på strumpor vilket kanske var onödigt för 5km löpning men å andra sidan var det väl inte så kinkigt med några sekunder hit och dit i det läget. Slogs ju inte om pallplatserna direkt :)

Ut på löpningen kändes det helt OK men även här var det lite tungt innan jag kom igång. Under första varvet av två hände inte så mycket men under andra lyckades jag öka lite och sprang också om ett par stycken. Blev en spurtuppgörelse på slutet som jag vann och i mål kändes det ändå som att jag fick på ett ganska bra lopp.

Det här var faktiskt första sprintloppet jag körde sedan min debut 2003 i triathlonsammanhang. Ingen distans för mig egentligen men kul var det! Jag är ju lite mer av dieseltypen och har svårt att plåga mig så mycket som man egentligen borde på ett sånt här kort lopp men det går ju förbättra. Skönt att inte tävla en hel dag och kul att blåsa ur kroppen lite :)

Sluttid: 1.12,53 (Lägger upp sträcktider så fort de dyker upp)

Duathlon och märklig cykelskada

2009-05-27T01:41:00.000-07:00

Körde ett riktigt skojigt pass igår måste jag säga. Ett duathlonpass på samma bana som vi kör vår träningstävling GIH-duathlon på. Vi körde varianten med löpning-cykel-löpning-cykel-löpning med målet att varje intervall skulle gå fortare och fortare. Vi var tre med samma vackra namn som jag som körde och vi höll ihop hela vägen. Kleberg var stark på cykeln och drog klart mest. Under andra cyklingen då det ösregnade kom han upp när jag skulle dra och frågade om han fick göra det i stället eftersom han inte såg ett skit i sina glasögon. Tacksamt lade jag mig på rulle eftersom jag var lite småseg :) Passet tog 1.26h och det kändes riktigt kort. Bra jobbat Micke och Micke!

Mange skulle varit med men han hade lyckats med det konstigaste cykelhaveriet jag någonsin sett. Han dyker upp lite sen och bär på cykeln och är smått irriterad. En t-shirt han hade med sig hade åkt in i bakhjulet och fastnat på något sätt med följden att hela bakväxeln slitits loss och hängde och dinglade ... Önskar att jag hade en bild men det var det märkligaste jag sett. Tröjan var för övrigt helt oskadd ...

Grattis Mange. Detta blir svårslaget och du kommer förmodligen få vandringspriset "årets cykelhaveri" i år ;)

Glimt av Tour of Sweden

2009-05-22T07:56:00.000-07:00

Igår anlände de tappra deltagarna i Tour of Sweden till Örebro. De kom från Jönköping och med lite vind i seglen tog de sig de 20 milen med ett snitt på 37. Idag stod det också en lång etapp på menyn då det skulle cyklas till Gävle. Eftersom jag jobbade kväll idag och började 15.00 kunde jag inte missa chansen att insupa atmosfären i klungan så jag mailade och frågade om jag fick rulla med en bit. Det passade bra eftersom de inte riktigt fick ihop en bra rutt ut från Örebro så jag fick äran att guida dem fram till Lindesberg.

Jag bestämde mig för att satsa på småvägar med vackra vyer mot att det blev 10km längre jämfört med den kortare men mer trafikerade vägen. Tyvärr var inte vädret med oss och det vankades spöregn och ca 10 grader från start. Jag antar att minnena från Örebro inte kommer vara de bästa för det var verkligen inte något bra cykelväder. Trots detta tycker jag stämningen i klungan var god och de flesta hade humöret uppe. Det var riktigt skoj att få ett litet smakprov och att snacka lite med de som var med. Jag är djupt imponerad av engagemanget och drivkraften de visar upp!

Fotograf: Tomas Eriksson (inte från idag som synes)

Efter ett par timmar var jag tvungen att vända för att hinna hem till jobbet och när jag trampade där i min ensamhet tänkte jag på de andra som hade ca 19mil kvar att cykla från det jag lämnade dem. Då kändes de ynka fem milen tillbaka ganska lätta ...

En stor eloge till Colting och Pasi som är initiativtagare till detta. Jag kommer absolut satsa på att vara med nästa år och ser fram mot att läsa om fortsättningen på erat äventyr. För er som inte vet vad Tour of Sweden är för något så kör de alltså cykel från Smygehuk till Treriksröset under 14 dagar. Dessutom med en hel del simning och löpning morgon och kväll. Mer info:

Tour of Sweden

Bloggare under touren:
Jojje Karlsson
Jocke Berggren
Björn Andersson
John McGovern
Pasi Salonen

Keep it simple

2009-05-21T01:19:00.000-07:00

Jag fortsätter med min lilla "artikelserie" om tankar kring hälsa och att göra förändringar i livet.

Det är inte helt ovanligt att man snöar in på olika träningsupplägg, idiottränar några veckor och sedan tröttnar. Periodare någon? Man inser en dag att man ska börja träna och leva sunt. Man springer så att blodsmaken tränger på varje pass och till slut känner man bara olust över tanken att ge sig ut och springa. Kanske blir man skadad. På detta sätt skapar man inte glädjen över att röra på sig utan i stället tränger flashbacks från gympan i skolan på när man skulle ”jogga” runt skogen … kanske roligt för de två, tre stycken i varje klass som var bra på att springa men jag är övertygad om att många potentiella löpare i vuxen ålder försvann under de rundorna.

I dagens tidevarv med dessa mirakelkurer och dieter som kastas över i oss på löpsedlar och TV-program är det lätt att bli förvirrad. Ena stunden ska man äta/träna si och andra så. Det är också lätt att snöa in på en metod/diet för att det låter så fruktansvärt bra när personen pratar om det. Jag har själv blivit påverkad och jag har funnit mig själv i läget där jag spenderade mer tid på att läsa och diskutera i forum hur man lägger upp träningen bäst än att faktiskt träna … Inget ont om att sätta sig in i saker och ting men det gäller också att sålla och framför allt hitta något som fungerar utifrån de egna förutsättningarna. Jag tror också att många gör det mer avancerat än vad de behöver. Både på "komma igång-nivå" och på elitmotionärnivå.

Kontinuitet är A och O oavsett vilken form av träningsprogram man än använder. Man blir inte mycket bättre på en veckas bra träning om den efterföljs av tre dåliga. Det gäller att träna regelbundet vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år! Och just därför är det så oerhört viktigt att ha kul!

Planering inför Klassikern

2009-05-18T11:47:00.000-07:00

Är förkyld och får väl ta det lugnt ett par dagar. Så länge det är en förkylning som är "normal" kan det nästan bara vara skönt. Typ en dag lite seg, en dag med massa snor och en dag med återhämtning. Håller den sig så blir det lite vila och man kan komma tillbaka pigg och fräsch till träning ganska omgående. Vi får alltså hoppas det är en "bra" förkylning jag har nu :)

I övrigt håller jag och Kleberg på att planera inför årets första stora utmaning. Vi ska ju roa oss med att köra en svensk klassiker i ett sträck i samband med Vätternrundan och ungefär så här kommer det se ut mellan fredag och lördag 12-13/6:

17.00
Vi börjar den lilla weekendaktiviteten med sightseeing i den vackra Göta Kanal. Simturen startar vid Borenshults slussar och slutar uppe i centrala Motala ganska nära starten för Vätternrundan faktiskt där vi etablerar ett litet "klassikercentrum". Enligt hitta.se är det i princip exakt 3km denna sträcka och det passar ju bra :)

Så här ser det ut där vi ska simma. Sweet!

18.00

Vid det här laget börjar det dra ihop sig till den första starten i Vätternrundan men innan vi kommer iväg på den ska vi först ta oss an 90km på rullskidor. Banan är inte riktigt spikad just nu men det lutar åt att vi kör några varv på en 5-kilometersslinga jag tittade ut igår. Fördelen med varvbana är ju att vi kan ha ett bord uppställt med energi och så får vi lite påhejande från våra supporters med jämna mellanrum. Och så passar det såklart Klebergs lite märkliga dragning att ju mer enformigt det är desto bättre. Skulle han få bestämma skulle vi köra hela loppet på en friidrottsbana ...

00.00

Dags för 30 mil cykel. Svårt att säga hur lång tid det tar att åka 90km rullskidor men under sex timmar borde vi klara det på. Jag har starttid 01.40 tror jag men vi kör så fort vi är klara. Det är alltså riktiga Vätternrundan vi kommer köra och det är ju naturligtvis på gränsen till fusk. Vi kommer ha draghjälp då vi har för avsikt att snyltåka i klungor hela vägen och det är full service via de vanliga depåerna. Egentligen borde vi kört solo på tempocykel hela vägen utan stopp som sanna triathleter vi är. Nu kommer det ju bli en barnlek och ren transportsträcka inför avslutningsetappen ;) Vårt serviceteam får nu gå och sova några timmar då vi klarar oss själva.

12.00

Som synes tar jag till ordentligt med tiden nu men det är lika bra att vara på den säkra sidan. Givetvis kommer vi inte hålla på i tolv timmar men vi kanske åker på en punka eller två. Skämt å sido är det omöjligt att sia om tider men hur som helst så tänker vi när vi kommer åter till Motala ägna oss åt 30km löpning. Som det ser ut just nu springer vi några varv runt kanalen men det kan också bli Fålahagen. Platt eller autentiskt backigt ... det är frågan. Fördelen med att springa runt kanalen är att det är sjukt vackert (om man nu kan uppskatta det vid det här laget) och det blir perfekt med anslutning till vår lilla sweetspot. Å andra sidan är det ju viss charm med att göra det så jävligt som möjligt när man ändå håller på. Vi får se hur det blir ...

Detta är helt och hållet ett litet test på hur man klarar av att vara igång så länge och det kommer nog bli ganska skoj i det stora hela. Vi siktar på att stötta varandra och ha roligt så länge som möjligt i ett lugnt och skönt tempo. Givetvis kommer det bli en och annan tung period men tänk så många timmars nöje vi får! Vi kommer som sagt ha viss hjälp av ett serviceteam bestående av nära och kära som ska serva med sportdryck, gele och lite kramar. I huvudsak blir det kost bestående av sött sliskigt skit. Eventuellt blir det en enklare måltid innan Vätternrundan. Jag kan tänka mig en ostkaka med sylt och vispgrädde t.ex.

Mer detaljer när vi närmar oss. Nu ska jag försöka återhämta mig genom att gå och lägga mig tidigt. Sov gott!

Hyllning till maten!

2009-05-16T04:20:00.000-07:00

Jag har alltid haft ett stort matintresse och älskar både att äta och laga mat. Till stor del är det mina föräldrars förtjänst och jag har många positiva minnen från min barndom som är starkt förknippade med mat. I vår familj har mat alltid varit så mycket mer än enbart en energikälla. Matbordet har varit en naturlig samlingsplats och jag lärde mig från början uppskatta att äta gott i trevligt sällskap. Jag har alltid varit sådan att ska man göra mig riktigt glad ska man bjuda på god mat.

Jag blir så ledsen att den relation jag faktiskt har till mat är ganska ovanlig i dagens samhälle. Jag har den senaste tiden frågat runt lite i min omgivning och en skrämmande sanning håller på uppenbaras. Det är förvånadsvärt vanligt att mat enbart ses som ett nödvändigt ont med syftet att stilla hunger. Skulle det gå ta ett piller som gjorde att man blev mätt skulle man ta det.

Hur som helst vill jag hylla maten! Det finns inget bättre än att äta gott och ännu godare är det när man tillagat det själv. Jag älskar att lära mig nya rätter och improvisera fram nya. Att lägga lite kärlek i matlagningen har man igen många gånger om och det är faktiskt inte så svårt att laga god mat. Jag funderar på att lägga ut lite av mina favoritrecept framöver. Vi får se :)

Föreläsning av Clas Björling

2009-05-13T08:31:00.000-07:00

Igår var den första föreläsningen av tre i en serie som handlar om uthållighetsidrott. Detta är ett arrangemang som SISU i Örebro tagit initiativ till i samarbete med Örebro AIK, Örebrocyklisterna och Karslund Skidor. Vid detta tillfälle föreläste Clas Björling och vi i Örebro AIK var med och arrangerade.

Foto: Anna Finnson, SISU.

Clas bjöd verkligen på sig själv och berättade utförligt om sitt liv som elitidrottare som innehållit både medgång och motgång. Från att haft en spikrak uppåtgående kurva med junior VM-guld i IM Hawaii 2002, en andraplats på IMNZ 2004 och svenskt rekord 2006 gick han in i den berömda väggen. Han har sedan dess arbetat med att komma tillbaka och sakta men säkert närmar han sig en comeback i Ironmansammanhang. Hans sätt att målmedvetet arbeta med sina problem är mycket inspirerande och det var skönt att höra hur han betade av sak efter sak som orsakade negativ stress för honom. Idag är han mycket noga med skynda långsamt och ha ett fokus på det som ger energi istället för det som tar energi.

Jag önskar verkligen Clas ett stort lycka till och är djupt imponerad av den återhämtning han gjort. Med stor sannolikhet kommer han tillbaka starkare än han var innan och krigar i toppen många år framöver! Tack för en bra föreläsning som gav otroligt mycket för mig att ta med i min egen satsning!

För er som vill gå på kommande föreläsningar kan ni kolla denna länk: Uthållighet x 3

Clas egen berättelse om det som hänt:
Del 1
Del 2

Clas hemsida

Joggingvagn köpes!

2009-04-29T01:02:00.000-07:00

Någon som har en vagn att springa med barn i till salu? Jag är ute efter en kärra som enbart ska gå som joggingvagn, den behöver inte fylla några andra behov. Tre stora hjul och i hyfsat skick är allt jag kräver.

Pappaledig och träningsplan

2009-04-22T10:48:00.000-07:00

Livet är riktigt bra! Jag är hemma till 1/5 med min dotter och än så länge är hon väldigt lätthanterlig. Rutiner börjar formas och jag har till och med fått in några timmars träning mellan varven. Tänk om man kunde få vara pappaledig i ett par år nu ... :)

Jag har lagt upp en liten träningsplan kommande veckor och kort sagt blir det lite kortare, lite hårdare och mycket mer effektivt än tidigare säsonger. I år ska jag inte köra någon Ironman och därför är det lite "onödigt" att köra +4h cykel och +2h löpning regelbundet. Bättre att köra mer frekvent och sprida ut passen under veckan. Veckorna kommer se ungefär så här:

Simning: 2 pass/vecka. Bonus om jag får till mer. Nyckelpassen blir ett hårt och ett mer distansbetonat. Varje pass inleds med 500m teknikövningar och det kommer inte vara någon prestige i att klara starttider. Hellre förlänga vilan och orka simma bra än att plöja igenom längder med dålig teknik.

Cykel: 3 pass/vecka. Ganska simpelt upplägg. Ett långpass, ett intervallpass och ett medellångt med efterföljande crosslöpning. Långpassen kommer vara runt 3h och intervallerna blir av typen tröskel.

Löpning: 4 pass/vecka. Ett långpass, ett intervallpass, en crosslöpning och ett "vad-jag-känner-för-pass".

Styrka: Funktionell styrka minst en gång per vecka och sedan insprängt i passen i form av backar.

Jag kommer tävla så mycket jag kan i sommar och det får bli lite som det blir. Skulle vara kul att få in de flesta tävlingarna i cupen och vara med på båda korta mästerskapen. Sedan kör vi ju våra träningstävlingar varannan vecka och det är ju alltid skoj. Det övergripande målet med säsongen är att hålla formen någorlunda intakt och satsa på Ironman nästa år igen. Som det ser ut nu blir det triathlondebut i Borås och Göteborg i juni!

Välkommen Ronja

2009-04-18T08:00:00.000-07:00

Här ser ni anledningen till att bloggandet har varit eftersatt. Hon kom till världen på påskafton. Allt var precis så sjukt stort som alla säger. Att vara med och se sitt barn födas var enormt och det känns helt underbart. Välkommen lilla Ronja!

Ett perfekt cykelpass

2009-04-06T06:23:00.001-07:00

Idag hade jag mycket trevligt på småvägarna här i Örebrotrakten och hittade en fin runda på ca 10mil där jag knappt såg en enda bil. Det finns riktigt sjyssta slingor här i trakterna och även om man ibland önskar att det vore backigare så kompenseras det med stundtals rejäl motvind. Det finns i alla fall lite rejäla backar i närheten som vi t.ex. använder oss av i vår tävling Kilsbergen triathlon men överlag är det mest platt som en pannkaka i Örebro län. Hur som helst så funderade jag lite under passet på vad det är som gör att ett cykelpass blir riktigt lyckat och kom fram till följande:

1. Vädret. En viktig ingrediens men jag kan inte rakt av säga vilket jag föredrar. Visst är det trevligt med vindstilla och solsken men faktum är att några av mina mest minnesvärda pass har skett i ett helt annat väder. Regn, blåst och kyla har sin charm det också och finns det något skönare än att komma hem efter fyra timmar i sadeln med bortdomnade händer och fötter :) Lite beror det på vilken typ av pass men överlag föredrar jag förstås att inte frysa!

2. Cykeln. Grejerna ska fungera och krångla så lite som möjligt. Finns det något värre än växlar som krånglar eller missljud som man inte lyckas lokalisera? Visst, det kan alltid uppstå problem men jag har genom åren lärt mig att det lönar sig kraftigt att se över sin pärla med jämna mellanrum. Håll grejerna fräscha och orkar man inte göra det själv finns alltid hjälp att tillgå utan större kostnader.

3. Att känna sig stark. Ja, detta är väl inget jag behöver kommentera så värst mycket. Alla som håller på med detta vet hur otroligt segt det kan bli när man saknar trycket i benen. Känslan man ibland har att man orkar hur mycket som helst är obeskrivbar!

4. Plats. Var man cyklar och hur omgivningarna ser ut är otroligt viktigt, framför allt när man cyklar själv. Varför envisas många med att pumpa mil efter mil på vägar där man måste trängas med arga bilförare när det finns alternativ? Våga ta en alternativ rutt, prova en ny väg och se vart du hamnar. På detta sätt har jag upptäckt otroligt mycket trevliga rundor och fått en väldigt bra lokalkännedom runt Örebro. Ju fler vägar man känner till desto lättare att kombinera ihop rundor efter tycke och smak. En liten sport jag har är att inte köra exakt samma runda två gånger på samma säsong. Visst kan det ibland bli längre än tänkt men vad gör det? :)Fast jag har också förstått att det finns cyklister som tycker raka motsatsen. Ju mer enformigt och förutsägbart desto bättre och det får man ju tycka.

5. Sällskapet. Cyklar man själv som jag för det mesta gör är det ju inte så mycket att göra åt saken men de gånger jag kör i grupp är det väldigt avgörande hur de övriga agerar. Personligen tycker jag att finns få upplevelser som slår en perfekt fungerande klungkörning men det händer inte ofta tyvärr. Ofta är man lite ojämnt starka och även om man mot förmodan är lika starka är det alltid någon eller några som måste visa motsatsen. Det ska grillas och ryckas och lyckas man spräcka klungan är lyckan gjord. Barnsligt! Det som är lite märkligt med detta fenomen är att det tyvärr inte är de som är orutinerade som ägnar sig åt detta. Nä, jämnt och fint ska det gå och gärna enligt den plan man gör upp på förhand ...

Ja, det var lite spontana tankar och är det någon som har fler punkter tar jag tacksamt emot dessa. Nu drar cykelsäsongen igång på allvar!!!

Trek Madone 6.9

2009-03-30T05:10:00.000-07:00

Det blev affär och om den är bra får väl andra bedöma men jag är riktigt jävla nöjd. I morgon blir det en provtur på nytillskottet.

Hälsa

2009-03-26T04:36:00.000-07:00

Jag har noterat i diverse forum och bloggar att ett inlägg om kost drar med sig enormt mycket mer kommentarer och åsikter än ett inlägg om t.ex. träningsupplägg. Kost engagerar och det är fantastiskt hur folk brinner för sin sak och i princip mordlystet propagerar för den ”rätta och mest effektiva” kosten. Det är också populärt att smutskasta sin motståndare och slänga iväg referens efter referens till studier som visar hur värdelöst eller fantastiskt det ena eller det andra är. Gång efter gång är det någon som ändrat sina vanor med otroliga resultat som följd och därefter blir någon slags expert på sitt ämne med mottot att omvända alla andra som ännu inte lever på ”det rätta sättet”. Det mest intressanta i hela situationen är att alla skolor är bäst och ansluter man sig inte till ”det rätta” leder det viktuppgång, dålig prestation, skador, skrumplever, hjärt- och kärlproblem, dålig hy, ständiga sjukdomar och förmodligen hamnar man också i helvetet.

Det positiva i det hela är att det trots allt handlar om att vi vill må bättre och jag tycker att råder en hälsotrend i samhället. Människor vill ta itu med sina liv och göra en förändring av något slag men problemet är att vi översköljs av information från alla håll och kanter. Hälsa är ett av de mest framträdande begreppen i all form av media idag och det är ju faktiskt svårt att inte bli påverkad. Jag förstår verkligen att det är lätt att ta till sig något konkret koncept som dessutom leder till snabba resultat men i slutänden leder det sällan till en varaktig förändring. För många är begreppet hälsa lika med minskad vikt och det är alldeles för mycket fokus på detta kan jag tycka. Tyvärr finns det ju också dieter och metoder som gör att man minskar ganska snabbt i vikt men leder det till bättre hälsa? Knappast. Mest leder det väl till feta plånböcker för de som står bakom ...

Jag kommer skriva mer runt begreppet hälsa i en liten artikelserie. Kom gärna med reflektioner och synpunkter.

Klassikern non-stop

2009-03-25T00:15:00.000-07:00

Nu är det spikat. Jag och Kleberg kommer ta oss an denna utmaning i samband med Vätternrundan 12-13/6. Jag har ju funderat flera år på att genomföra detta projekt men det har liksom aldrig blivit av. Tanken föddes väl när Martin Flinta genomförde klassikern tillsammans med ett par vänner vintern 2003. De körde riktiga Vasaloppet, cyklade MTB till Stockholm (37mil), simmade 3km i en liten bassäng och sedan sprang Lidingöloppet i djup snö. 2004 kom jag och en kompis så långt att vi gjorde klart upplägget och spikade datum men då blev han skadad och jag hade ingen lust att göra det själv då. 2005 blev man återigen inspirerad när Colting körde alla loppen på originalbanorna med biltransport mellan på drygt 25h. 2008 genomförde Fredrik Lagerholm den absolut coolaste varianten: fyra klassiker under ett år, han gjorde alltså en hel klassiker i samband med alla de vanliga loppen ... Det är säkert fler som gjort det och vi kommer alltså inte vara först eller störst men det spelar ingen roll. Det här är ett sätt att testa lite gränser och förutom rullskidorna är det ju en lång triathlon :)

Är det någon som vill vara med på hela eller delar av den så hör av er! Mer detaljer i kommande blogginlägg.

Plasman hemma igen

2009-03-18T10:48:00.000-07:00

Cykeln är återfunnen!!!!!!!!!!!!!

Idag efter jobbet blev jag uppringd av en vänlig kille som under arbetstid av en slump sett en vit Scott Plasma ståendes i en trappuppgång i Brickebacken. Han hade sett min efterlysning tidigare då han är medlem i Örebrocyklisterna och såg att det med stor sannolikhet var min. Jag åkte till den angivna adressen och där stod den låst med ett litet hänglås. Då den var smutsig men i övrigt oskadad antar jag att personen i fråga använt den som brukscykel de här två veckorna ... Polisen kontaktades och jag får hämta ut min pärla i morgon!

Ett stort tack till alla som hjälpt mig i jakten, utan er hade det inte gått! Jag har verkligen fått stor hjälp med att sprida detta och det var turaktigt att just en person som läst om mitt öde råkade få syn på den. Jag har fått otroligt mycket gensvar och det är många som engagerat sig. Det lönar sig tydligen inte att stjäla en cykel inom den här kretsen :)

Ett extra stort tack till Magnus som hittade cykeln!

En bra affär?

2009-03-16T03:41:00.000-07:00

Vad är en bra affär? Enligt mig är det ett erbjudande som är så pass bra att det är svårt att säga nej till samtidigt som man faktiskt behöver objektet i fråga. Ofta uppfylls ju tyvärr enbart ett av dessa kriterier. Av erfarenhet oftast det första och man sitter där med något som var jävligt billigt men inget man egentligen behövde. Det är alltså ingen bra affär utan ett impulsköp. Eller så när man faktiskt måste ha något och man letar och letar och till slut köper för att man måste till ockerpris. Det är heller ingen bra affär även om man kanske är nöjd med det man köper. Eftersom jag är en förnuftig människa utan några större brister i de exekutiva funktionerna försöker jag med detta resonemang intala mig själv (och min sambo) att det erbjudande jag fick i förra veckan kan vara den bästa affären på länge :)

För visst bara måste man ha en linjehoj?

Långpass och rödvin

2009-03-15T11:25:00.000-07:00

Igår tog jag och sprang en sväng med mina klubbkamrater och en runda på ca 25km stod på menyn. Jag har ju inte någon gedigen löpträning i bagaget i år eftersom jag åkte skidor hela februari så jag visste att det kunde bli lite småjobbigt. Första 45 minuterna var det skapligt lugnt och pulsen var i alla fall under 160. Sedan drog det lite i ben som var piggare än mina och farten ökades successivt men jag bet i så gott det gick och hängde löst längst bak i klungan. Vid motluten blev det några meter ibland som jag tog in på platten men hela tiden visste jag innerst inne att detta inte var sunt för mig men vad fan, ibland är det skönt att bara köra på och skita i pulszoner. Hur som helst blev jag tröttare och tröttare och helt plötsligt utan direkt förvarning började luckan växa och jag fick helt enkelt springa de sista 40minuterna själv :) Höll i alla fall 5-fart sista biten så det var ju ingen genomklappning även om det var riktigt skönt att komma fram till bastun och lite energi. Det finns ju både för- och nackdelar med träning i grupp men då och då är det riktigt skoj!

Idag körde jag ett spinningpass med trötta ben och en lätt rödvinsbakfylla. Jag var inställd på en plågsam timme men tiden gick fort och jag hade bra tryck måste jag säga. Man blir ju ganska ofta förvånad över sin egen kropp som inte alls beter sig logiskt men det är det som är så kul med sport! Särskilt den av typen uthållighet.

Den här veckan har varit ganska miserabel sett till förutsättningar för bra träning. Det är ju så otroligt viktigt att hela pusslet passar i den här livsstilen och den här veckan har det varit många bitar i oordning. Man får helt enkelt göra det bästa möjliga och fokusera på det man kan påverka. Mycket går ju lösa med bra planering men ibland inträffar oförutsedda situationer och då får man antingen vara flexibel och ändra sin planering eller deppa ihop över uteblivna träningstimmar. Jag föredrar första varianten och som jag ser det är det bättre att träna "för lite" än för mycket. Jag vill hinna med den träning jag gör och det ska kännas bra för det mesta i alla fall, annars sliter det mycket mer än vad det ger.

Plasman borta (igen ...)

2009-03-04T05:42:00.000-08:00

Det som hänt är alltså att min cykel blev stulen igår natt från en lokal i Örebro. Tjuven vet förmodligen inte vad han han snott för den är varken lättsåld eller lätt att köra på själv utan att väcka uppmärksamhet. Det finns inte direkt många i Sverige och jag har med stor hjälp lyckats sprida detta ganska bra. Skulle ni springa på den eller hör något är jag tacksam för tips.

Mvh

Mikael Selvin

mickeselvin@hotmail.com

0739-373513

Till Cykeltjuven

2009-03-04T01:10:00.000-08:00

Du har nu gjort mig jävligt förbannad och det här kommer jag framöver lägga all min energi på att klara ut. Jag kommer sprida ut detta via kontakter jag har i Sverige och med stor sannolikhet kommer jag få reda på om cykeln visar sig. Jag är arg och fast besluten att lösa detta och Du anar inte vad jag kan göra när jag ger mig fan på något. Du kommer få väldigt svårt att sälja cykeln och jag förstår att du inte cyklar själv om du är så jävla dum att du tror du kan använda den utan att väcka uppmärksamhet. Om jag får reda på vem du är så kommer jag se till att du ångrar dig så sköt det här snyggt och kila ner till polisstationen snarast och lämna in den.

Trött men nöjd

2009-02-25T11:19:00.000-08:00

Nu ett par dagar efter loppet och intrycken är smälta så har jag bara en sak att säga: Jag är nöjd och det var riktigt kul! Jag har skrivit ihop en lång rapport som ligger under "tävlingsrapporter".

Kroppen känns bra men man är lite småseg. Det blir nog lugnt med träning den här veckan så siktar jag på att komma igång nästa. Högre makter verkar ha hjälpt mig vädermässigt också då det idag helt plötsligt är mildväder efter över två veckor med kanonförhållanden i spåren. Ibland har man tur :)

6.21!

2009-02-24T03:16:00.000-08:00

Helt klart nöjd med min insats. Hade bra tryck hela vägen och förhållandena var ändå helt OK. Skidorna fungerade perfekt och det snöade bara ett par timmar :) Jag stakade väldigt mycket av loppet och hade inga svackor. Stabilt! Tremilarna på 2.10-2.04-2.07.

Ska man klaga på något var det att vi underskattade mängden folk. Vi kom iväg lite sent och cirka 2600 hade redan startat. De första två milen var det halvkaos och jag körde om folk hela vägen in i Mora. Det är ju i och för sig lite kul men det var bara ett spår som det var bra glid i efter tre mil och det tog ganska mycket extra kraft att köra om i spåret bredvid.

Jag kom i alla fall på plats 223 (resultatlista) av ca 3400 startande och det är ju OK för en som bara tränat skidor seriöst från januari i år!

PS. Längre rapport kommer under tävlingsrapporter snart. DS.

Inför Öppet spår

2009-02-21T07:47:00.000-08:00

Då börjar det bli dags att ladda på allvar inför måndag. Jag har kört så många mil jag kunnat och jag känner mig faktiskt bra förberedd. Jag hade ytterst få skidmil i benen inför denna säsong och det har verkligen varit kämpigt att lära sig denna sport. Många fall och många jobbiga stunder med blodsmak har successivt bytts ut mot kontrollerad och någorlunda avslappnad åkning. Jag har samlat på mig ungefär 38 mil och det är jag nöjd med.

Idag har jag och Kleberg (han vallade och jag var assistent) ägnat några timmar åt skidvård och jag tror vi fick till det ganska bra. Det blev några lager glidvalla toppat med högfluor och vi satsar på tejp i fästzonen. Ska bli intressant att se hur det konceptet fungerar. Det som är bra är att jag tränat med tejp i två veckor nu och det har fungerat kanon. Varför då krångla till det och ändra på det? Nu slipper jag hets och stress över vilken valla jag ska lägga på. Man har ju hört en del historier om hur det går till i vallabodarna uppe i Mora kvällen före start.

Taktiken är ju inte så mycket att orda om. Vid det här laget har jag ganska mycket erfarenhet av långlopp även om det inte varit på skidor så det ordnar sig nog. Jag tänkte lägga mig på en lagom plågsam nivå och sedan pumpa på. Jag ska ta det lite lugnt i backarna och lägga lite mer krut på flacken. Jag hoppas verkligen jag lyckas hålla bra tryck hela vägen och bli riktigt trött.

Det ska bli riktigt skoj att köra ett lopp igen och jag ser verkligen fram mot detta. Det var länge sedan jag tävlade nu och jag längtar efter den härliga känslan av total utmattning :) Mitt startnummer är 12118 och det går att följa på nätet tror jag. Annars återkommer jag måndag kväll med en snabb rapport om hur loppet gick. Nu åker vi!

Skidbild

2009-02-07T09:00:00.000-08:00

Så här härligt ser det ut på min skidarena en solig dag (http://www.annaboda.com/)

Sammanfattning januari

2009-02-03T07:36:00.000-08:00

Januari blev en skaplig månad träningsmässigt måste jag säga. Jag har kört på regelbundet och det känns som om kroppen börjar komma igång. Det har varit ett lyft att köra igång med skidträning och jag förstår inte varför jag inte gjort detta tidigare. Dels är det grymt bra grundträning inför triathlonsäsongen och dels är det något nytt att lära sig bemästra. Det känns också bra att ha släppt tanken på att köra Ironman i år. Givetvis är det på ett sätt tråkigt då jag naturligtvis vill fortsätta utforska denna mytomspunna distans men det får vänta.

Jag vet att det är många som klarar av att satsa fullt på träning samtidigt som de skaffar och uppfostrar barn men jag vill inte skapa en dålig spiral med ständigt dåligt samvete för utebliven träning. Barnet kommer i april och jag tror det kommer vara nog med stresspåslag den första tiden utan att köra en massiv grundträning inför ett Ironmanlopp. De första månaderna kommer bli tuffa och det är ingen som kan inbilla mig att det går att köra på som vanligt samtidigt som man måste jobba och allt annat man sysslar med här i livet. Jag kommer i alla fall inte räkna med att det kommer gå och därför är det bättre att göra så här och se hur det blir. Nu kan man snacka nya utmaningar :)

Träning:

Simning: 7300m
Cykel: 3h 55min
Löpning: 98km
Skidor: 165km
Styrka: 20min

Tid: 30h 40min

Bloggstafett

2009-01-28T09:17:00.000-08:00

Så kom turen till mig i Sveriges blogg-stafett. Det var Anders Löfgren som utmanade.

1. Vilken typ av löpare är du?
Jag är framför allt en triathlonlöpare och föredrar att springa efter att jag värmt upp med simning och cykel innan.

2. Hur länge har du löpt?
Ja, löpträning har ju funnits med under hela min idrottskarriär. Träning med fokus på löpning startade väl när jag började med friidrott 1992.

3. Hur mycket löper du per vecka?
Jag försöker ha en grundstruktur på tre pass i veckan. Är nöjd om det blir +40km.

4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?
Runt 152 i puls. Hur fort det går beror på säsong och vad jag gjort innan.

5. Vid vilken ålder började du springa?
14år om jag räknar som på fråga 2.

6. Vilka andra sporter utövar du regebundet?
Simning, cykel, skidor och styrka.

7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
För det mesta vill jag ha med ett syfte med passet men ibland är det skönt att bara sticka ut och köra.

8. Varför springer du?
För att man mår bättre då … nä, jag vill inte dra till med en klyscha. Jag springer för att jag vill se hur snabb jag kan bli. Så är det.

9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Nä, det kan jag inte tänka mig. Det är väl oftare tvärtom ;)

10. Hur ofta köper du skor?
Jag kör 60-70mil så det blir väl tre gånger om året ungefär.

11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
Att vara triathlet är sjukt kul med tanke på alla prylar som finns. Snackar vi löpning älskar jag min pulsklocka och jag älskade min Garmin 305 som tyvärr blev mosad häromdagen under en bil. Man måste också ha funktionskläder och det köper jag en hel del.

12. Var/hur handlar du utrustningen?
Kläder och skor i min lokala löpshop och klockor och annat krimskrams på nätet.

13. När föredrar du att springa?
Skönast är det på förmiddagen efter en lång frukost i lugn och ro men tyvärr blir det oftast när det passar helt enkelt och det går bra det med.

14. Hur ofta tävlar du?
Senaste åren 7-10 lopp om året inklusive triathlon.

15. Vilka distanser?
Jag tränar för långdistans men kan köra allt om tillfälle erbjuds. Det är skoj med variation.

16. Vilken är favoritdistansen?
Jag måste nog säga halvmara om vi snackar löpning. Långt men ändå inte och hårt men ändå inte …

17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
Kännas lugnt till hälften, bita ihop den tredje fjärdedelen och sedan max in i mål.

18. Vilken typ av vätska dricker du?
Vitargo är en favorit men det blir oftast bara vatten på löppass då jag sällan kör mer än 1,5-2h.

19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Beror på tempot. Det är kul med grupp men det är varken kul med ”tävling på träning” eller när det går för lusigt. Skönt på ett sätt att springa själv men med jämna omkring sig blir det ett jättelyft.

20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Över 2h kolhydrater under passet. Inom 15min efteråt snabba kolisar. Inom en timme en normal måltid.

21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Fartökningar insprängt i distanspass. Exempelvis 3x3km i progressiv fart eller 20min i toppen av zon3.

22. Vart blir du oftast skadad?
Att bli skadad ofta av samma anledning tyder på att antingen håller man på med fel sport eller så lär man sig aldrig av sina misstag. Jag har haft två lindrigare skador under min karriär. Hälsenan 2003 och löparknä 2006. Jag tycker själv att jag är ganska bra på att förebygga skador. (se tidigare blogginlägg)

23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Någon gång vill jag testa att springa ett 24-timmarslopp.

24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Gordo Byrn.

25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Skulle vara kul att se hur exempelvis Zlatan eller någon annan fotbollskändis står sig i löparspåret :)

26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Vetifan. Edward Norton är ju en favorit så han kan få äran.

27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
Jag utmanar några av mina kollegor i Örebro AIK. Mikael Kleberg, Fredrik Härdfeldt och Per Jonhed.

Förebygga skador

2009-01-26T08:40:00.000-08:00

Idag sprang jag in mina nya skor som jag köpte igår och det var en underbar känsla. Det är när man byter man inser hur slitna de gamla var. Nu har jag i och för sig brutit mot en av mina egna grundregler under ett par månader så behovet av nya skor var stort. Jag kommer osökt in på ämnet skador och jag listar här några av de viktigaste (enligt mig) faktorerna för att undvika detta tråkiga fenomen. Ingen särskild rangordning:

1. Lär känna din kropp. Visst kan det vara så att just det där intervallpasset på 10x1000m jag körde dagen efter ett långpass på 30km är droppen som får bägaren att rinna över men oftast byggs en skada upp över en längre tid. Av egen erfarenhet och efter att pratat med andra som varit skadade så kommer man alltid på tydliga varningssignaler som nonchalerades och dumma pass som genomfördes flera gånger innan själva skadan uppstod. Det är många som t.ex tänker att släpper det onda efter uppvärmning är det lugnt trots att det är kroppens sätt att varna. Så fort något börjar kännas fel i kroppen bör man lugna ner träningen och fundera tillbaka på vad man gjort de sista veckorna. Det är bättre att avbryta/skippa ett tänkt pass än att genomföra och sedan ägna veckor åt rehab.

2. Var noga med en ordentlig upp- och nedvärmning. Börja alla pass i lugnt tempo och låt kroppen arbeta sig upp i den tänkta arbetspulsen i sin egen takt. Ju hårdare pass desto längre och mer noggrann uppvärmning är en grundregel. Avsluta alla pass lugnt och gärna med ett par minuters promenad som avrundning. En vanlig tankegång är tyvärr att den enda träningen som räknas är den som genomförs i hårt tempo men jag ser det som självklart att även räkna in upp- och nedvärmning i träningstiden.

3. Stretching. Detta ämne är ständigt omdebatterat men jag tycker det är skönt, framför allt efter löppass. Jag fokuserar på rumpa, höft, bak- och framsida lår och vader. För min del märks det om jag slarvar med detta direkt. Dessutom är det riktigt skönt att göra detta samtidigt som man intar lite snabba kolhydrater och tänker igenom passet man nyss genomfört. Tänk på att stretching ska vara skönt, inte plågsamt.

4. Styrketräning. Regelbunden styrketräning är mumma för att förebygga skador och man behöver inte gå på gym. Kör igenom kroppen ett par gånger i veckan är mitt tips. Särskilt under vinterhalvåret.

5. Utrustning. Sittställning och vinkel på fötterna i pedalerna när det gäller cykeln. Skor när det gäller löpning. Jag försöker byta efter 60-70mil. Det rekommenderas också av många att ha två par igång samtidigt som man varierar mellan.

6. Teknik. Fel teknik är inte bara fult, det kan också ge upphov till onödiga förslitningsskador. I alla grenarna bör man alltid ha fokus på teknik och att det ska kännas avslappnat.

7. Kost. En balanserad och allsidig kost ökar kvaliteten på träning inom alla områden, även när det gäller att förebygga skador. Lite tillskott i form av omega3 och mineraler tror jag heller inte är fel när man tränar på en så pass hög nivå som ironmanträning innebär.

8. Skulle man ha oturen att skada sig är det viktigt att inte panikträna för att "ta igen" när man börjar komma igång. Långsam upptrappning men bli samtidigt inte överdrivet försiktig så att minsta känning blir en skada. Lyssna på kroppen!

Det här några spontana tankar och jag tar tacksamt emot fler tips. Att någon har några invändningar kan jag inte tänka mig ;)

Förnedrad men inspirerad ...

2009-01-21T11:46:00.000-08:00

Jag har nu åkt skidor i drygt två veckor och det är en intressant upplevelse. Någonstans har man ju en tro på sig själv som någorlunda vältränad men jag har upptäckt att kondition har ganska lite att göra med hur fort man åker skidor. För det första gäller det att hålla sig på benen och det är faktiskt inte så lätt som det låter. Spåret i Ånnaboda är mycket kuperat och jag fick finna mig i att ramla omkull flera gånger per varv de första vändorna. För det andra så är det otroligt mycket teknik och det är svårt att ta sig fram effektivt. För det mesta blir man t.ex. dyngtrött i armarna långt innan flåset tar slut. För det tredje måste man ha bra fäste för att komma uppför backarna i någorlunda god stil. Det här med vallning är en djungel och en stor anledning till att jag aldrig kommer bli skidåkare. Ett jäkla bök. För det fjärde så måste man svälja sin stolthet och vara ödmjuk inför uppgiften. Man blir lika förvånad varje gång när gubbar på plus 60 år blåser förbi men det får man ta :)

Det blir dock bättre och bättre och faktum är att det inte bara är jobbigt och besvärligt. Det är riktigt skoj att åka skidor och nu i början gör man ju dessutom framsteg varje gång. Nu har jag t.ex. inte ramlat på tre gånger och jag klarar också av att ta mig runt några varv utan konstant blodsmak. Det är grymt bra träning och jag är övertygad om att den kommer ge mig en bra grund inför kommande bravader. Det är ju väldigt förmånligt att ha denna möjlighet att kunna åka skidor fast vintern ser ut som den gör. Örebro är verkligen bra sett ur träningssynpunkt. Kolla in hemsidan och åk upp och testa vet jag!

Klassikern 1997

2009-01-11T08:56:00.000-08:00

Jag kom från en fem år lång karriär som friidrottare när jag en dag bestämde mig för att göra en klassiker 1997. Sprint och mångkamp var det jag fokuserade på och jag överdriver inte när jag ansåg 1500m vara långdistans. Min omgivning ansåg mig vara dum i huvudet men det var bara sporrande och ska jag vara ärlig trodde jag att det skulle bli en barnlek. Det var väl inget att köra en klassiker? Jag var ung och dum och tog det hela med en klackspark om jag ska vara ärlig.

Det hela började med Vasaloppet öppet spår som jag innerst inne fasade mest för. Jag hade aldrig tidigare åkt längdskidor och av någon anledning bemödade jag mig inte att göra det inför detta heller. Jag åkte helt enkelt upp till Mora, hyrde ett par vallningsfria längdskidor och dagen efter stod jag på startlinjen för 90km skidor. Jag tänkte att jag hinner nog lära mig på vägen. Jag åkte och åkte och till slut kom jag faktiskt i mål utan några större missöden. Det var fem plusgrader och spåren var inte fina kan jag säga. Det jag minns mest från loppet är de sista tre milen som gick i beckmörker och att jag fick skynda på för att hinna innan de stängde målet. Jag var bland de 100 sista ute på banan och resan tog ca 11h 40min.

Därefter var det dags att bita i Vätternrundan. Jag växte ju upp i Motala och detta lopp fanns runt omkring mig redan från barndomen. Det var alltid någon man kände som cyklade och jag hade varit funktionär både i depåer och i målgången flera gånger. Att cykla Vätternrundan var jag liksom inställd på att göra någon gång i livet och det var ju lika bra att få det gjort. Jag lånade en racer av en kompis i friidrottsklubben några veckor innan loppet och jag tror jag fick ihop 15-20 mil i alla fall. Det här loppet startade jag helt respektlöst och förstod nog inte riktigt hur långt 30mil var. Det starkaste minnet är soluppgången över Vättern efter en hel natts cyklande. Sjukt vackert! Jag startade bland de första den gången och det kändes som det aldrig tog slut. Jag rullade in i Motala strax under 15 timmar och det var skönt att vara framme.

Sedan kom Vansbrosimningen och det var något jag med all rätt inte hade särskilt stor respekt för. Jag har alltid varit ett vattendjur och har alltid simmat en hel del. Ingen strukturerad simträning direkt men ett antal längder i Motala simhall hade det blivit genom åren. Dessutom fick jag låna en våtdräkt av ytterligare en klubbkompis så kylan spelade ingen större roll. Jag minns inte tiden men det gick ganska lätt i alla fall. Edit: jag mailade kansliet idag och fick reda på att jag hade 58.06.

Slutligen var det då det beryktade Lidingöloppet. Det här var verkligen långt och jag hade innan inte sprungit längre en milen. Men det ordnade sig det också fast det var en lång plåga. Jag hade fruktansvärt ont i hela kroppen och det tog en evighet. 3.49,51 blev tiden och jag var väldigt långt ner i resultatlistan men det var en grym känsla att få sista delen i klassikern avklarad. Lidingöloppet var helt klart värst bland de fyra och mycket tuffare än väntat.

Nu när man tänker tillbaka på det så är det ju otroligt vad man klarar av bara man vill. Att jag ens försökte förstår jag knappt idag men jag är väldigt glad över att jag gjorde det. Jag förstod helt enkelt inte hur stor utmaning det var och det var väl därför det gick. Jag hoppas fler vågar prova och jag om någon kan intyga att det går bara man är tillräckligt motiverad. Jag rekommenderar i och för sig lite mer träning innan än vad jag hade … Med bra förberedelser blir det mycket roligare och man hinner knappt hinna i mål innan man funderar på nästa års lopp. Så ta steget nu och anmäl dig till det där du funderat över i flera år. Det är enorm kick att klara av det!