Man sitter här lite lätt vemodig efter att triathlonsäsongen är över och tänker på hur långt det är till nästa. Det är ju i och för sig två sidor av myntet då det positiva i det är att jag kommer hinna träna ordentligt den här gången. Förhoppningsvis :) Hur som helst tänkte jag försöka göra en kort reflektion av året som gått och det är något jag gör efter varje säsong. För mig är det viktigt att utvärdera och lyfta både sånt som fungerat och inte fungerat så att man kan göra det bättre nästa gång.
Träningen
Hela året har ju egentligen präglats av Norseman som jag lyckosamt fick en plats i. Detta var tänkt att bli året då jag kom igång på allvar igen och som jag såg det var det perfekt att anmäla sig till världens hårdaste Ironman, vad kan vara mer motiverande? Nu blev det (som vanligt) inte som jag tänkt då övriga saker och ting här i livet tog mer tid än beräknat och jag vet inte hur många "uppstartspass" jag hade i vintras ... inte bra. Jag fick aldrig igång någon kontinuitet på min träning och när det helt plötsligt var sommar kändes det som jag nyss kommit igång.
Jag försökte dock göra bästa möjliga med den lilla tid jag hade och nästan varje pass körde jag t.ex. i backar, både cykling och löpning. Kleberg bjöd med mig till Lanzarote när han tävlade och den veckan blev verkligen en kickoff som jag hade nytta av resten av sommaren. Från juni och framåt höll jag i träningen ganska bra och lyfte mig rejält kändes det som. Löptester visade att jag låg bra till och det kändes helt OK på cykeln också även om jag sällan cyklade över två timmar. Simningen blev bortprioriterad men det var jag inställd på så det gjorde inget. I juli kände jag att jag faktiskt började komma i form och gjorde några riktigt bra träningspass. Var nu så tränad att jag i alla fall trodde att jag skulle fixa Norseman på ett skapligt sätt, alltså inte bara "ta sig igenom".
Tävlingarna
Säsongen inleddes med duathlon-SM där jag faktiskt gjorde ett lopp jag är riktigt nöjd med. Hade 41.40 på den inledande milen och det var med extremt lätt känsla. Höll också ihop loppet bra med en avslutande löpning som gick fortare än första. Helt OK. Sedan var det lugnt på tävlingsfronten en period tyvärr och nästa lopp blev inte förrän i början av juli då jag körde Sövde 1/2IM. Det loppet blev en riktigt boost för självförtroendet då jag trots träning ända in placerade mig på topp 10% totalt och framför allt var jag stark hela vägen. Fixar man en halva löser sig alltid en hela, eller hur? Ja, och så klämde jag ju in kalmarsprinten också lite impulsivt som slutade med ett rejält PB. Så när det till slut var dags att gå ombord på färjan i Eidfjord kände jag mig trots allt ganska lugn. Jag var också helt ärligt inställd på att göra mitt eget lopp och inte bry mig om placeringar. Det lyckades och jag fick ut oerhört mycket positivt ur det loppet även om jag hamnade längre ner i listan än vad jag tänkt från början.
Tränande småbarnsförälder
Kort sagt var det en tuffare utmaning än vad jag trott att lyckas kombinera familjelivet och träningen. Det har krävts mycket pusslande och framför allt en förstående sambo för att det skulle gå ihop. Jag känner att jag blivit bättre och bättre på att vara flexibel och jag har också insett att det gäller att ha disciplinen att träna när tillfälle dyker upp, inte när man själv känner för det. Det finns ganska många luckor att slänga in träning i men det gäller att vara förberedd och kunna utnyttja dessa. Viktigaste lärdomarna inför nästa säsong:
- Ha alltid väskan packad och ta med den i princip överallt. Man vet aldrig när det dyker upp tillfälle att träna och jag vet inte hur många gånger jag önskat att väskan hade varit med.
- Dyker det upp tidsluckor så träna i stället för att sitta i soffan och dricka kaffe. Disciplin!
- Börja med morgon- och kvällsjogg. Har svårt för detta men det är ett nödvändigt ont och de som håller i säger ju att det blir skönt så småningom.
- Kostintaget blir extra viktigt under dessa omständigheter. Se till att ha matförråden fyllda hela tiden men var noga med att det ändå blir bra mat. Så lite skräpmat som möjligt!
- Kombinera familjeaktiviteter med träning. Cykla eller spring så tar de andra bilen.
- Var lyhörd och snäll mot familjen. Ett inställt pass i rätt läge är mycket bättre än det omvända ...
- Och viktigast av allt: anpassa ambitionsnivå efter träningsmängd och var tacksam för den träning som blir i stället för bitter över det som inte blir av.
Målsättningar nästa säsong
Jag tycker det är lite tråkigt att de flesta av mina PB är från 2007 så ett av målen blir att förbättra några av dessa i alla fall. Jag vill också köra minst en Ironman och ett projekt. Med projekt menar jag något i stil med superklassikern eller Ö till Ö. Vi får se vad som händer, det känns i alla fall som att suget finns där. Triathlon är sjukt kul!
