Falu triathlon

Igår var det premiär för denna tävling på sprintdistans i det fina området Lugnet. Distansen var sprint med simning i bassäng och drafting tillåtet på cykeln. Några hade missat det och fick börja meka med cyklarna före start ... inte så kul men det stod ju tydligt i inbjudan. Vädret var alldeles perfekt och de hade verkligen fått till en sjysst tävlingsplats, både själva banan och växlingsområdet. Det var också skön och avslappnad stämning trots EM-kval för juniorerna så sammantaget är intrycken från denna tävling mycket goda.

Hur gick det då för min del?

Simningen gick helt OK. Vi var 10st på våran bana så det var inte så mycket att göra annat än att åka med i tåget som ändå gick på ganska bra. Liten miss här kan jag tycka av arrangören att dela in oss efter klass och inte efter simförmåga. Kände att jag hade mer att ge men samtidigt hade jag inte lust att bråka mig om de framför. Kom i alla fall upp ganska fräsch och fick till en lysande växling ut på cykeln.

Vi hade cyklat banan som uppvärmning innan och visste vad som väntade. Slingan på en mil var omväxlande och riktigt trevlig faktiskt. Naturligtvis hamnade jag i ingenmansland och fick inte utnyttja möjligheten till drafting men det är bara att träna mer simning. Tror det är riktigt kul om man har lite folk omkring sig. Första varvet var segt men under andra kom jag igång riktigt bra och det kändes som att det gick fortare än första. I växlingen tog jag mig tid att sätta på strumpor vilket kanske var onödigt för 5km löpning men å andra sidan var det väl inte så kinkigt med några sekunder hit och dit i det läget. Slogs ju inte om pallplatserna direkt :)

Ut på löpningen kändes det helt OK men även här var det lite tungt innan jag kom igång. Under första varvet av två hände inte så mycket men under andra lyckades jag öka lite och sprang också om ett par stycken. Blev en spurtuppgörelse på slutet som jag vann och i mål kändes det ändå som att jag fick på ett ganska bra lopp.

Det här var faktiskt första sprintloppet jag körde sedan min debut 2003 i triathlonsammanhang. Ingen distans för mig egentligen men kul var det! Jag är ju lite mer av dieseltypen och har svårt att plåga mig så mycket som man egentligen borde på ett sånt här kort lopp men det går ju förbättra. Skönt att inte tävla en hel dag och kul att blåsa ur kroppen lite :)

Sluttid: 1.12,53 (Lägger upp sträcktider så fort de dyker upp)

Duathlon och märklig cykelskada

Körde ett riktigt skojigt pass igår måste jag säga. Ett duathlonpass på samma bana som vi kör vår träningstävling GIH-duathlon på. Vi körde varianten med löpning-cykel-löpning-cykel-löpning med målet att varje intervall skulle gå fortare och fortare. Vi var tre med samma vackra namn som jag som körde och vi höll ihop hela vägen. Kleberg var stark på cykeln och drog klart mest. Under andra cyklingen då det ösregnade kom han upp när jag skulle dra och frågade om han fick göra det i stället eftersom han inte såg ett skit i sina glasögon. Tacksamt lade jag mig på rulle eftersom jag var lite småseg :) Passet tog 1.26h och det kändes riktigt kort. Bra jobbat Micke och Micke!

Mange skulle varit med men han hade lyckats med det konstigaste cykelhaveriet jag någonsin sett. Han dyker upp lite sen och bär på cykeln och är smått irriterad. En t-shirt han hade med sig hade åkt in i bakhjulet och fastnat på något sätt med följden att hela bakväxeln slitits loss och hängde och dinglade ... Önskar att jag hade en bild men det var det märkligaste jag sett. Tröjan var för övrigt helt oskadd ...

Grattis Mange. Detta blir svårslaget och du kommer förmodligen få vandringspriset "årets cykelhaveri" i år ;)

Glimt av Tour of Sweden

Igår anlände de tappra deltagarna i Tour of Sweden till Örebro. De kom från Jönköping och med lite vind i seglen tog de sig de 20 milen med ett snitt på 37. Idag stod det också en lång etapp på menyn då det skulle cyklas till Gävle. Eftersom jag jobbade kväll idag och började 15.00 kunde jag inte missa chansen att insupa atmosfären i klungan så jag mailade och frågade om jag fick rulla med en bit. Det passade bra eftersom de inte riktigt fick ihop en bra rutt ut från Örebro så jag fick äran att guida dem fram till Lindesberg.

Jag bestämde mig för att satsa på småvägar med vackra vyer mot att det blev 10km längre jämfört med den kortare men mer trafikerade vägen. Tyvärr var inte vädret med oss och det vankades spöregn och ca 10 grader från start. Jag antar att minnena från Örebro inte kommer vara de bästa för det var verkligen inte något bra cykelväder. Trots detta tycker jag stämningen i klungan var god och de flesta hade humöret uppe. Det var riktigt skoj att få ett litet smakprov och att snacka lite med de som var med. Jag är djupt imponerad av engagemanget och drivkraften de visar upp!

Fotograf: Tomas Eriksson (inte från idag som synes)

Efter ett par timmar var jag tvungen att vända för att hinna hem till jobbet och när jag trampade där i min ensamhet tänkte jag på de andra som hade ca 19mil kvar att cykla från det jag lämnade dem. Då kändes de ynka fem milen tillbaka ganska lätta ...

En stor eloge till Colting och Pasi som är initiativtagare till detta. Jag kommer absolut satsa på att vara med nästa år och ser fram mot att läsa om fortsättningen på erat äventyr. För er som inte vet vad Tour of Sweden är för något så kör de alltså cykel från Smygehuk till Treriksröset under 14 dagar. Dessutom med en hel del simning och löpning morgon och kväll. Mer info:

Tour of Sweden

Bloggare under touren:
Jojje Karlsson
Jocke Berggren
Björn Andersson
John McGovern
Pasi Salonen

Keep it simple

Jag fortsätter med min lilla "artikelserie" om tankar kring hälsa och att göra förändringar i livet.

Det är inte helt ovanligt att man snöar in på olika träningsupplägg, idiottränar några veckor och sedan tröttnar. Periodare någon? Man inser en dag att man ska börja träna och leva sunt. Man springer så att blodsmaken tränger på varje pass och till slut känner man bara olust över tanken att ge sig ut och springa. Kanske blir man skadad. På detta sätt skapar man inte glädjen över att röra på sig utan i stället tränger flashbacks från gympan i skolan på när man skulle ”jogga” runt skogen … kanske roligt för de två, tre stycken i varje klass som var bra på att springa men jag är övertygad om att många potentiella löpare i vuxen ålder försvann under de rundorna.

I dagens tidevarv med dessa mirakelkurer och dieter som kastas över i oss på löpsedlar och TV-program är det lätt att bli förvirrad. Ena stunden ska man äta/träna si och andra så. Det är också lätt att snöa in på en metod/diet för att det låter så fruktansvärt bra när personen pratar om det. Jag har själv blivit påverkad och jag har funnit mig själv i läget där jag spenderade mer tid på att läsa och diskutera i forum hur man lägger upp träningen bäst än att faktiskt träna … Inget ont om att sätta sig in i saker och ting men det gäller också att sålla och framför allt hitta något som fungerar utifrån de egna förutsättningarna. Jag tror också att många gör det mer avancerat än vad de behöver. Både på "komma igång-nivå" och på elitmotionärnivå.

Kontinuitet är A och O oavsett vilken form av träningsprogram man än använder. Man blir inte mycket bättre på en veckas bra träning om den efterföljs av tre dåliga. Det gäller att träna regelbundet vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år! Och just därför är det så oerhört viktigt att ha kul!

Planering inför Klassikern

Är förkyld och får väl ta det lugnt ett par dagar. Så länge det är en förkylning som är "normal" kan det nästan bara vara skönt. Typ en dag lite seg, en dag med massa snor och en dag med återhämtning. Håller den sig så blir det lite vila och man kan komma tillbaka pigg och fräsch till träning ganska omgående. Vi får alltså hoppas det är en "bra" förkylning jag har nu :)

I övrigt håller jag och Kleberg på att planera inför årets första stora utmaning. Vi ska ju roa oss med att köra en svensk klassiker i ett sträck i samband med Vätternrundan och ungefär så här kommer det se ut mellan fredag och lördag 12-13/6:

17.00
Vi börjar den lilla weekendaktiviteten med sightseeing i den vackra Göta Kanal. Simturen startar vid Borenshults slussar och slutar uppe i centrala Motala ganska nära starten för Vätternrundan faktiskt där vi etablerar ett litet "klassikercentrum". Enligt hitta.se är det i princip exakt 3km denna sträcka och det passar ju bra :)

Så här ser det ut där vi ska simma. Sweet!

18.00

Vid det här laget börjar det dra ihop sig till den första starten i Vätternrundan men innan vi kommer iväg på den ska vi först ta oss an 90km på rullskidor. Banan är inte riktigt spikad just nu men det lutar åt att vi kör några varv på en 5-kilometersslinga jag tittade ut igår. Fördelen med varvbana är ju att vi kan ha ett bord uppställt med energi och så får vi lite påhejande från våra supporters med jämna mellanrum. Och så passar det såklart Klebergs lite märkliga dragning att ju mer enformigt det är desto bättre. Skulle han få bestämma skulle vi köra hela loppet på en friidrottsbana ...

00.00

Dags för 30 mil cykel. Svårt att säga hur lång tid det tar att åka 90km rullskidor men under sex timmar borde vi klara det på. Jag har starttid 01.40 tror jag men vi kör så fort vi är klara. Det är alltså riktiga Vätternrundan vi kommer köra och det är ju naturligtvis på gränsen till fusk. Vi kommer ha draghjälp då vi har för avsikt att snyltåka i klungor hela vägen och det är full service via de vanliga depåerna. Egentligen borde vi kört solo på tempocykel hela vägen utan stopp som sanna triathleter vi är. Nu kommer det ju bli en barnlek och ren transportsträcka inför avslutningsetappen ;) Vårt serviceteam får nu gå och sova några timmar då vi klarar oss själva.

12.00

Som synes tar jag till ordentligt med tiden nu men det är lika bra att vara på den säkra sidan. Givetvis kommer vi inte hålla på i tolv timmar men vi kanske åker på en punka eller två. Skämt å sido är det omöjligt att sia om tider men hur som helst så tänker vi när vi kommer åter till Motala ägna oss åt 30km löpning. Som det ser ut just nu springer vi några varv runt kanalen men det kan också bli Fålahagen. Platt eller autentiskt backigt ... det är frågan. Fördelen med att springa runt kanalen är att det är sjukt vackert (om man nu kan uppskatta det vid det här laget) och det blir perfekt med anslutning till vår lilla sweetspot. Å andra sidan är det ju viss charm med att göra det så jävligt som möjligt när man ändå håller på. Vi får se hur det blir ...

Detta är helt och hållet ett litet test på hur man klarar av att vara igång så länge och det kommer nog bli ganska skoj i det stora hela. Vi siktar på att stötta varandra och ha roligt så länge som möjligt i ett lugnt och skönt tempo. Givetvis kommer det bli en och annan tung period men tänk så många timmars nöje vi får! Vi kommer som sagt ha viss hjälp av ett serviceteam bestående av nära och kära som ska serva med sportdryck, gele och lite kramar. I huvudsak blir det kost bestående av sött sliskigt skit. Eventuellt blir det en enklare måltid innan Vätternrundan. Jag kan tänka mig en ostkaka med sylt och vispgrädde t.ex.

Mer detaljer när vi närmar oss. Nu ska jag försöka återhämta mig genom att gå och lägga mig tidigt. Sov gott!

Hyllning till maten!

Jag har alltid haft ett stort matintresse och älskar både att äta och laga mat. Till stor del är det mina föräldrars förtjänst och jag har många positiva minnen från min barndom som är starkt förknippade med mat. I vår familj har mat alltid varit så mycket mer än enbart en energikälla. Matbordet har varit en naturlig samlingsplats och jag lärde mig från början uppskatta att äta gott i trevligt sällskap. Jag har alltid varit sådan att ska man göra mig riktigt glad ska man bjuda på god mat.

Jag blir så ledsen att den relation jag faktiskt har till mat är ganska ovanlig i dagens samhälle. Jag har den senaste tiden frågat runt lite i min omgivning och en skrämmande sanning håller på uppenbaras. Det är förvånadsvärt vanligt att mat enbart ses som ett nödvändigt ont med syftet att stilla hunger. Skulle det gå ta ett piller som gjorde att man blev mätt skulle man ta det.

Hur som helst vill jag hylla maten! Det finns inget bättre än att äta gott och ännu godare är det när man tillagat det själv. Jag älskar att lära mig nya rätter och improvisera fram nya. Att lägga lite kärlek i matlagningen har man igen många gånger om och det är faktiskt inte så svårt att laga god mat. Jag funderar på att lägga ut lite av mina favoritrecept framöver. Vi får se :)

Föreläsning av Clas Björling

Igår var den första föreläsningen av tre i en serie som handlar om uthållighetsidrott. Detta är ett arrangemang som SISU i Örebro tagit initiativ till i samarbete med Örebro AIK, Örebrocyklisterna och Karslund Skidor. Vid detta tillfälle föreläste Clas Björling och vi i Örebro AIK var med och arrangerade.

Foto: Anna Finnson, SISU.

Clas bjöd verkligen på sig själv och berättade utförligt om sitt liv som elitidrottare som innehållit både medgång och motgång. Från att haft en spikrak uppåtgående kurva med junior VM-guld i IM Hawaii 2002, en andraplats på IMNZ 2004 och svenskt rekord 2006 gick han in i den berömda väggen. Han har sedan dess arbetat med att komma tillbaka och sakta men säkert närmar han sig en comeback i Ironmansammanhang. Hans sätt att målmedvetet arbeta med sina problem är mycket inspirerande och det var skönt att höra hur han betade av sak efter sak som orsakade negativ stress för honom. Idag är han mycket noga med skynda långsamt och ha ett fokus på det som ger energi istället för det som tar energi.

Jag önskar verkligen Clas ett stort lycka till och är djupt imponerad av den återhämtning han gjort. Med stor sannolikhet kommer han tillbaka starkare än han var innan och krigar i toppen många år framöver! Tack för en bra föreläsning som gav otroligt mycket för mig att ta med i min egen satsning!

För er som vill gå på kommande föreläsningar kan ni kolla denna länk: Uthållighet x 3

Clas egen berättelse om det som hänt:
Del 1
Del 2

Clas hemsida