Så kom turen till mig i Sveriges blogg-stafett. Det var Anders Löfgren som utmanade.
1. Vilken typ av löpare är du?
Jag är framför allt en triathlonlöpare och föredrar att springa efter att jag värmt upp med simning och cykel innan.
2. Hur länge har du löpt?
Ja, löpträning har ju funnits med under hela min idrottskarriär. Träning med fokus på löpning startade väl när jag började med friidrott 1992.
3. Hur mycket löper du per vecka?
Jag försöker ha en grundstruktur på tre pass i veckan. Är nöjd om det blir +40km.
4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?
Runt 152 i puls. Hur fort det går beror på säsong och vad jag gjort innan.
5. Vid vilken ålder började du springa?
14år om jag räknar som på fråga 2.
6. Vilka andra sporter utövar du regebundet?
Simning, cykel, skidor och styrka.
7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
För det mesta vill jag ha med ett syfte med passet men ibland är det skönt att bara sticka ut och köra.
8. Varför springer du?
För att man mår bättre då … nä, jag vill inte dra till med en klyscha. Jag springer för att jag vill se hur snabb jag kan bli. Så är det.
9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Nä, det kan jag inte tänka mig. Det är väl oftare tvärtom ;)
10. Hur ofta köper du skor?
Jag kör 60-70mil så det blir väl tre gånger om året ungefär.
11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
Att vara triathlet är sjukt kul med tanke på alla prylar som finns. Snackar vi löpning älskar jag min pulsklocka och jag älskade min Garmin 305 som tyvärr blev mosad häromdagen under en bil. Man måste också ha funktionskläder och det köper jag en hel del.
12. Var/hur handlar du utrustningen?
Kläder och skor i min lokala löpshop och klockor och annat krimskrams på nätet.
13. När föredrar du att springa?
Skönast är det på förmiddagen efter en lång frukost i lugn och ro men tyvärr blir det oftast när det passar helt enkelt och det går bra det med.
14. Hur ofta tävlar du?
Senaste åren 7-10 lopp om året inklusive triathlon.
15. Vilka distanser?
Jag tränar för långdistans men kan köra allt om tillfälle erbjuds. Det är skoj med variation.
16. Vilken är favoritdistansen?
Jag måste nog säga halvmara om vi snackar löpning. Långt men ändå inte och hårt men ändå inte …
17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
Kännas lugnt till hälften, bita ihop den tredje fjärdedelen och sedan max in i mål.
18. Vilken typ av vätska dricker du?
Vitargo är en favorit men det blir oftast bara vatten på löppass då jag sällan kör mer än 1,5-2h.
19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Beror på tempot. Det är kul med grupp men det är varken kul med ”tävling på träning” eller när det går för lusigt. Skönt på ett sätt att springa själv men med jämna omkring sig blir det ett jättelyft.
20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Över 2h kolhydrater under passet. Inom 15min efteråt snabba kolisar. Inom en timme en normal måltid.
21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Fartökningar insprängt i distanspass. Exempelvis 3x3km i progressiv fart eller 20min i toppen av zon3.
22. Vart blir du oftast skadad?
Att bli skadad ofta av samma anledning tyder på att antingen håller man på med fel sport eller så lär man sig aldrig av sina misstag. Jag har haft två lindrigare skador under min karriär. Hälsenan 2003 och löparknä 2006. Jag tycker själv att jag är ganska bra på att förebygga skador. (se tidigare blogginlägg)
23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Någon gång vill jag testa att springa ett 24-timmarslopp.
24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Gordo Byrn.
25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Skulle vara kul att se hur exempelvis Zlatan eller någon annan fotbollskändis står sig i löparspåret :)
26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Vetifan. Edward Norton är ju en favorit så han kan få äran.
27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
Jag utmanar några av mina kollegor i Örebro AIK. Mikael Kleberg, Fredrik Härdfeldt och Per Jonhed.
Wednesday, January 28, 2009
Monday, January 26, 2009
Förebygga skador
Idag sprang jag in mina nya skor som jag köpte igår och det var en underbar känsla. Det är när man byter man inser hur slitna de gamla var. Nu har jag i och för sig brutit mot en av mina egna grundregler under ett par månader så behovet av nya skor var stort. Jag kommer osökt in på ämnet skador och jag listar här några av de viktigaste (enligt mig) faktorerna för att undvika detta tråkiga fenomen. Ingen särskild rangordning:
1. Lär känna din kropp. Visst kan det vara så att just det där intervallpasset på 10x1000m jag körde dagen efter ett långpass på 30km är droppen som får bägaren att rinna över men oftast byggs en skada upp över en längre tid. Av egen erfarenhet och efter att pratat med andra som varit skadade så kommer man alltid på tydliga varningssignaler som nonchalerades och dumma pass som genomfördes flera gånger innan själva skadan uppstod. Det är många som t.ex tänker att släpper det onda efter uppvärmning är det lugnt trots att det är kroppens sätt att varna. Så fort något börjar kännas fel i kroppen bör man lugna ner träningen och fundera tillbaka på vad man gjort de sista veckorna. Det är bättre att avbryta/skippa ett tänkt pass än att genomföra och sedan ägna veckor åt rehab.
2. Var noga med en ordentlig upp- och nedvärmning. Börja alla pass i lugnt tempo och låt kroppen arbeta sig upp i den tänkta arbetspulsen i sin egen takt. Ju hårdare pass desto längre och mer noggrann uppvärmning är en grundregel. Avsluta alla pass lugnt och gärna med ett par minuters promenad som avrundning. En vanlig tankegång är tyvärr att den enda träningen som räknas är den som genomförs i hårt tempo men jag ser det som självklart att även räkna in upp- och nedvärmning i träningstiden.
3. Stretching. Detta ämne är ständigt omdebatterat men jag tycker det är skönt, framför allt efter löppass. Jag fokuserar på rumpa, höft, bak- och framsida lår och vader. För min del märks det om jag slarvar med detta direkt. Dessutom är det riktigt skönt att göra detta samtidigt som man intar lite snabba kolhydrater och tänker igenom passet man nyss genomfört. Tänk på att stretching ska vara skönt, inte plågsamt.
4. Styrketräning. Regelbunden styrketräning är mumma för att förebygga skador och man behöver inte gå på gym. Kör igenom kroppen ett par gånger i veckan är mitt tips. Särskilt under vinterhalvåret.
5. Utrustning. Sittställning och vinkel på fötterna i pedalerna när det gäller cykeln. Skor när det gäller löpning. Jag försöker byta efter 60-70mil. Det rekommenderas också av många att ha två par igång samtidigt som man varierar mellan.
6. Teknik. Fel teknik är inte bara fult, det kan också ge upphov till onödiga förslitningsskador. I alla grenarna bör man alltid ha fokus på teknik och att det ska kännas avslappnat.
7. Kost. En balanserad och allsidig kost ökar kvaliteten på träning inom alla områden, även när det gäller att förebygga skador. Lite tillskott i form av omega3 och mineraler tror jag heller inte är fel när man tränar på en så pass hög nivå som ironmanträning innebär.
8. Skulle man ha oturen att skada sig är det viktigt att inte panikträna för att "ta igen" när man börjar komma igång. Långsam upptrappning men bli samtidigt inte överdrivet försiktig så att minsta känning blir en skada. Lyssna på kroppen!
Det här några spontana tankar och jag tar tacksamt emot fler tips. Att någon har några invändningar kan jag inte tänka mig ;)
1. Lär känna din kropp. Visst kan det vara så att just det där intervallpasset på 10x1000m jag körde dagen efter ett långpass på 30km är droppen som får bägaren att rinna över men oftast byggs en skada upp över en längre tid. Av egen erfarenhet och efter att pratat med andra som varit skadade så kommer man alltid på tydliga varningssignaler som nonchalerades och dumma pass som genomfördes flera gånger innan själva skadan uppstod. Det är många som t.ex tänker att släpper det onda efter uppvärmning är det lugnt trots att det är kroppens sätt att varna. Så fort något börjar kännas fel i kroppen bör man lugna ner träningen och fundera tillbaka på vad man gjort de sista veckorna. Det är bättre att avbryta/skippa ett tänkt pass än att genomföra och sedan ägna veckor åt rehab.
2. Var noga med en ordentlig upp- och nedvärmning. Börja alla pass i lugnt tempo och låt kroppen arbeta sig upp i den tänkta arbetspulsen i sin egen takt. Ju hårdare pass desto längre och mer noggrann uppvärmning är en grundregel. Avsluta alla pass lugnt och gärna med ett par minuters promenad som avrundning. En vanlig tankegång är tyvärr att den enda träningen som räknas är den som genomförs i hårt tempo men jag ser det som självklart att även räkna in upp- och nedvärmning i träningstiden.
3. Stretching. Detta ämne är ständigt omdebatterat men jag tycker det är skönt, framför allt efter löppass. Jag fokuserar på rumpa, höft, bak- och framsida lår och vader. För min del märks det om jag slarvar med detta direkt. Dessutom är det riktigt skönt att göra detta samtidigt som man intar lite snabba kolhydrater och tänker igenom passet man nyss genomfört. Tänk på att stretching ska vara skönt, inte plågsamt.
4. Styrketräning. Regelbunden styrketräning är mumma för att förebygga skador och man behöver inte gå på gym. Kör igenom kroppen ett par gånger i veckan är mitt tips. Särskilt under vinterhalvåret.
5. Utrustning. Sittställning och vinkel på fötterna i pedalerna när det gäller cykeln. Skor när det gäller löpning. Jag försöker byta efter 60-70mil. Det rekommenderas också av många att ha två par igång samtidigt som man varierar mellan.
6. Teknik. Fel teknik är inte bara fult, det kan också ge upphov till onödiga förslitningsskador. I alla grenarna bör man alltid ha fokus på teknik och att det ska kännas avslappnat.
7. Kost. En balanserad och allsidig kost ökar kvaliteten på träning inom alla områden, även när det gäller att förebygga skador. Lite tillskott i form av omega3 och mineraler tror jag heller inte är fel när man tränar på en så pass hög nivå som ironmanträning innebär.
8. Skulle man ha oturen att skada sig är det viktigt att inte panikträna för att "ta igen" när man börjar komma igång. Långsam upptrappning men bli samtidigt inte överdrivet försiktig så att minsta känning blir en skada. Lyssna på kroppen!
Det här några spontana tankar och jag tar tacksamt emot fler tips. Att någon har några invändningar kan jag inte tänka mig ;)
Wednesday, January 21, 2009
Förnedrad men inspirerad ...
Jag har nu åkt skidor i drygt två veckor och det är en intressant upplevelse. Någonstans har man ju en tro på sig själv som någorlunda vältränad men jag har upptäckt att kondition har ganska lite att göra med hur fort man åker skidor. För det första gäller det att hålla sig på benen och det är faktiskt inte så lätt som det låter. Spåret i Ånnaboda är mycket kuperat och jag fick finna mig i att ramla omkull flera gånger per varv de första vändorna. För det andra så är det otroligt mycket teknik och det är svårt att ta sig fram effektivt. För det mesta blir man t.ex. dyngtrött i armarna långt innan flåset tar slut. För det tredje måste man ha bra fäste för att komma uppför backarna i någorlunda god stil. Det här med vallning är en djungel och en stor anledning till att jag aldrig kommer bli skidåkare. Ett jäkla bök. För det fjärde så måste man svälja sin stolthet och vara ödmjuk inför uppgiften. Man blir lika förvånad varje gång när gubbar på plus 60 år blåser förbi men det får man ta :)
Det blir dock bättre och bättre och faktum är att det inte bara är jobbigt och besvärligt. Det är riktigt skoj att åka skidor och nu i början gör man ju dessutom framsteg varje gång. Nu har jag t.ex. inte ramlat på tre gånger och jag klarar också av att ta mig runt några varv utan konstant blodsmak. Det är grymt bra träning och jag är övertygad om att den kommer ge mig en bra grund inför kommande bravader. Det är ju väldigt förmånligt att ha denna möjlighet att kunna åka skidor fast vintern ser ut som den gör. Örebro är verkligen bra sett ur träningssynpunkt. Kolla in hemsidan och åk upp och testa vet jag!
Det blir dock bättre och bättre och faktum är att det inte bara är jobbigt och besvärligt. Det är riktigt skoj att åka skidor och nu i början gör man ju dessutom framsteg varje gång. Nu har jag t.ex. inte ramlat på tre gånger och jag klarar också av att ta mig runt några varv utan konstant blodsmak. Det är grymt bra träning och jag är övertygad om att den kommer ge mig en bra grund inför kommande bravader. Det är ju väldigt förmånligt att ha denna möjlighet att kunna åka skidor fast vintern ser ut som den gör. Örebro är verkligen bra sett ur träningssynpunkt. Kolla in hemsidan och åk upp och testa vet jag!
Sunday, January 11, 2009
Klassikern 1997
Jag kom från en fem år lång karriär som friidrottare när jag en dag bestämde mig för att göra en klassiker 1997. Sprint och mångkamp var det jag fokuserade på och jag överdriver inte när jag ansåg 1500m vara långdistans. Min omgivning ansåg mig vara dum i huvudet men det var bara sporrande och ska jag vara ärlig trodde jag att det skulle bli en barnlek. Det var väl inget att köra en klassiker? Jag var ung och dum och tog det hela med en klackspark om jag ska vara ärlig.
Det hela började med Vasaloppet öppet spår som jag innerst inne fasade mest för. Jag hade aldrig tidigare åkt längdskidor och av någon anledning bemödade jag mig inte att göra det inför detta heller. Jag åkte helt enkelt upp till Mora, hyrde ett par vallningsfria längdskidor och dagen efter stod jag på startlinjen för 90km skidor. Jag tänkte att jag hinner nog lära mig på vägen. Jag åkte och åkte och till slut kom jag faktiskt i mål utan några större missöden. Det var fem plusgrader och spåren var inte fina kan jag säga. Det jag minns mest från loppet är de sista tre milen som gick i beckmörker och att jag fick skynda på för att hinna innan de stängde målet. Jag var bland de 100 sista ute på banan och resan tog ca 11h 40min.
Därefter var det dags att bita i Vätternrundan. Jag växte ju upp i Motala och detta lopp fanns runt omkring mig redan från barndomen. Det var alltid någon man kände som cyklade och jag hade varit funktionär både i depåer och i målgången flera gånger. Att cykla Vätternrundan var jag liksom inställd på att göra någon gång i livet och det var ju lika bra att få det gjort. Jag lånade en racer av en kompis i friidrottsklubben några veckor innan loppet och jag tror jag fick ihop 15-20 mil i alla fall. Det här loppet startade jag helt respektlöst och förstod nog inte riktigt hur långt 30mil var. Det starkaste minnet är soluppgången över Vättern efter en hel natts cyklande. Sjukt vackert! Jag startade bland de första den gången och det kändes som det aldrig tog slut. Jag rullade in i Motala strax under 15 timmar och det var skönt att vara framme.
Sedan kom Vansbrosimningen och det var något jag med all rätt inte hade särskilt stor respekt för. Jag har alltid varit ett vattendjur och har alltid simmat en hel del. Ingen strukturerad simträning direkt men ett antal längder i Motala simhall hade det blivit genom åren. Dessutom fick jag låna en våtdräkt av ytterligare en klubbkompis så kylan spelade ingen större roll. Jag minns inte tiden men det gick ganska lätt i alla fall. Edit: jag mailade kansliet idag och fick reda på att jag hade 58.06.
Slutligen var det då det beryktade Lidingöloppet. Det här var verkligen långt och jag hade innan inte sprungit längre en milen. Men det ordnade sig det också fast det var en lång plåga. Jag hade fruktansvärt ont i hela kroppen och det tog en evighet. 3.49,51 blev tiden och jag var väldigt långt ner i resultatlistan men det var en grym känsla att få sista delen i klassikern avklarad. Lidingöloppet var helt klart värst bland de fyra och mycket tuffare än väntat.
Nu när man tänker tillbaka på det så är det ju otroligt vad man klarar av bara man vill. Att jag ens försökte förstår jag knappt idag men jag är väldigt glad över att jag gjorde det. Jag förstod helt enkelt inte hur stor utmaning det var och det var väl därför det gick. Jag hoppas fler vågar prova och jag om någon kan intyga att det går bara man är tillräckligt motiverad. Jag rekommenderar i och för sig lite mer träning innan än vad jag hade … Med bra förberedelser blir det mycket roligare och man hinner knappt hinna i mål innan man funderar på nästa års lopp. Så ta steget nu och anmäl dig till det där du funderat över i flera år. Det är enorm kick att klara av det!
Det hela började med Vasaloppet öppet spår som jag innerst inne fasade mest för. Jag hade aldrig tidigare åkt längdskidor och av någon anledning bemödade jag mig inte att göra det inför detta heller. Jag åkte helt enkelt upp till Mora, hyrde ett par vallningsfria längdskidor och dagen efter stod jag på startlinjen för 90km skidor. Jag tänkte att jag hinner nog lära mig på vägen. Jag åkte och åkte och till slut kom jag faktiskt i mål utan några större missöden. Det var fem plusgrader och spåren var inte fina kan jag säga. Det jag minns mest från loppet är de sista tre milen som gick i beckmörker och att jag fick skynda på för att hinna innan de stängde målet. Jag var bland de 100 sista ute på banan och resan tog ca 11h 40min.
Därefter var det dags att bita i Vätternrundan. Jag växte ju upp i Motala och detta lopp fanns runt omkring mig redan från barndomen. Det var alltid någon man kände som cyklade och jag hade varit funktionär både i depåer och i målgången flera gånger. Att cykla Vätternrundan var jag liksom inställd på att göra någon gång i livet och det var ju lika bra att få det gjort. Jag lånade en racer av en kompis i friidrottsklubben några veckor innan loppet och jag tror jag fick ihop 15-20 mil i alla fall. Det här loppet startade jag helt respektlöst och förstod nog inte riktigt hur långt 30mil var. Det starkaste minnet är soluppgången över Vättern efter en hel natts cyklande. Sjukt vackert! Jag startade bland de första den gången och det kändes som det aldrig tog slut. Jag rullade in i Motala strax under 15 timmar och det var skönt att vara framme.
Sedan kom Vansbrosimningen och det var något jag med all rätt inte hade särskilt stor respekt för. Jag har alltid varit ett vattendjur och har alltid simmat en hel del. Ingen strukturerad simträning direkt men ett antal längder i Motala simhall hade det blivit genom åren. Dessutom fick jag låna en våtdräkt av ytterligare en klubbkompis så kylan spelade ingen större roll. Jag minns inte tiden men det gick ganska lätt i alla fall. Edit: jag mailade kansliet idag och fick reda på att jag hade 58.06.
Slutligen var det då det beryktade Lidingöloppet. Det här var verkligen långt och jag hade innan inte sprungit längre en milen. Men det ordnade sig det också fast det var en lång plåga. Jag hade fruktansvärt ont i hela kroppen och det tog en evighet. 3.49,51 blev tiden och jag var väldigt långt ner i resultatlistan men det var en grym känsla att få sista delen i klassikern avklarad. Lidingöloppet var helt klart värst bland de fyra och mycket tuffare än väntat.
Nu när man tänker tillbaka på det så är det ju otroligt vad man klarar av bara man vill. Att jag ens försökte förstår jag knappt idag men jag är väldigt glad över att jag gjorde det. Jag förstod helt enkelt inte hur stor utmaning det var och det var väl därför det gick. Jag hoppas fler vågar prova och jag om någon kan intyga att det går bara man är tillräckligt motiverad. Jag rekommenderar i och för sig lite mer träning innan än vad jag hade … Med bra förberedelser blir det mycket roligare och man hinner knappt hinna i mål innan man funderar på nästa års lopp. Så ta steget nu och anmäl dig till det där du funderat över i flera år. Det är enorm kick att klara av det!
Planering 2009
Jag har ägnat de senaste dagarna åt att fundera på kommande säsong och har nu en preliminär plan. Eftersom vi ska ha barn i april så går det naturligtvis inte räkna med en satsning mot långdistans som mitt liv ser ut för övrigt. Hade jag inte behövt jobba så hade det väl varit OK men tyvärr måste jag det :)
Hur som helst så har jag bestämt mig för att ha ett annat huvudmål än en Ironman i år. Jag ska köra en svensk klassiker för andra gången. Senast det begav sig var 1997 då jag utan att ha någon aning om vad jag gav mig in på genomförde hela paketet med i princip noll konditionsträning. Kanske dumt nu i efterhand men det var ändå tack vare detta jag halkade in i konditionsidrottens underbara värld. Jag har efter 1997 genomfört alla klassikerlopp igen på lite bättre tider än första gången men jag har inte kört alla under ett år sedan dess. Jag tänker att det är lagom i år tillsammans med en hel del korta triathlonlopp. Ambitionen är att köra hela svenska cupen men vi får se om jag får in det i schemat.
Så här ser min preliminära tävlingsplanering ut:
23/2 - Öppet spår
4/4 - Startmilen
9/5 - Kungsholmen runt
7/6 - Göteborg triathlon
13/6 - Vätternrundan
4/7 - Örserum triathlon
10/7 - Utmaningen i Nora
12/7 - Vansbrosimningen
18/7 - SM sprint i Hallstahammar
31/7 - Kalmar sprint
8/8 - Hälleby triathlon
15/8 - Sundbyholmstriaden
29/8 - Sala Silverman
26/9 - Lidingöloppet
Jag kommer till viss del styra träningen lite efter klassikerloppen med lite extra fokus inför varje lopp. Triathlonträningen kommer ligga som en bas hela tiden men med lite lägre prioritet än tidigare år. Kanske att det blir lite kortare pass med högre intensitet men vi får se. Grundplanen är att hålla igång i år och satsa på Ironman nästa år igen. Nu kör vi!
Hur som helst så har jag bestämt mig för att ha ett annat huvudmål än en Ironman i år. Jag ska köra en svensk klassiker för andra gången. Senast det begav sig var 1997 då jag utan att ha någon aning om vad jag gav mig in på genomförde hela paketet med i princip noll konditionsträning. Kanske dumt nu i efterhand men det var ändå tack vare detta jag halkade in i konditionsidrottens underbara värld. Jag har efter 1997 genomfört alla klassikerlopp igen på lite bättre tider än första gången men jag har inte kört alla under ett år sedan dess. Jag tänker att det är lagom i år tillsammans med en hel del korta triathlonlopp. Ambitionen är att köra hela svenska cupen men vi får se om jag får in det i schemat.
Så här ser min preliminära tävlingsplanering ut:
23/2 - Öppet spår
4/4 - Startmilen
9/5 - Kungsholmen runt
7/6 - Göteborg triathlon
13/6 - Vätternrundan
4/7 - Örserum triathlon
10/7 - Utmaningen i Nora
12/7 - Vansbrosimningen
18/7 - SM sprint i Hallstahammar
31/7 - Kalmar sprint
8/8 - Hälleby triathlon
15/8 - Sundbyholmstriaden
29/8 - Sala Silverman
26/9 - Lidingöloppet
Jag kommer till viss del styra träningen lite efter klassikerloppen med lite extra fokus inför varje lopp. Triathlonträningen kommer ligga som en bas hela tiden men med lite lägre prioritet än tidigare år. Kanske att det blir lite kortare pass med högre intensitet men vi får se. Grundplanen är att hålla igång i år och satsa på Ironman nästa år igen. Nu kör vi!
Subscribe to:
Posts (Atom)