Annars så var jag personligen mest inställd på att försöka få till en bra avslutning på Open efter mitt bottennapp förra veckan med den klart sämsta placeringen. Jag är dock inte besviken eftersom jag helt enkelt inte kunde utföra handstand pushups på ett bra sätt men eftersom jag efter 18.3 hade känn på topp 100 i åldersklass var det lite surt att tappa så pass mycket som jag gjorde. Men det positiva i att 18.4 gick som den gick var att jag var väldigt fräsch i kroppen under denna vecka. På onsdagen hade jag exempelvis ett av mina bästa pass någonsin i benböj och jag fick bromsa mig själv vilket alltid är en grym känsla. Jag var därmed på banan både fysiskt och mentalt och var fullt inställd på att göra en maximal insats. En liten reflektion här är att det är raka motsatsen jämfört med förra året då jag vid det här laget var helt slutkörd och 17.5 bara blev en lång plåga.
Det som det bjöds på var i alla fall en gammal open-workout från 2011 och det var en kombo av thrusters och chest to bars. Det var en AMRAP på 7min och upplägget var 3-6-9-12-15-18 .. osv reps av varje övning tills tiden var slut. Jag gillar allt som har med benböj att göra och jag är ändå hyfsad i räcket så det var med bra självförtroende jag tog mig an denna. Dessutom gjorde jag det bra på 18.2 när det också var en 7-minuters ansträngning så jag var lite inställd på hur det skulle kännas rent flåsmässigt. Taktiken var väl inte supergenomtänkt utan det ända jag var inställd på var att bryta seten innan fail och att det var OK att känna sig skapligt pigg första halvan. Och att köra skiten ur mig såklart.
Det visade sig sedan även på leaderboarden att jag gjort det bra även i jämförelse med övriga världen och det var skönt. Placeringsmässigt blev denna min näst bästa och jag fick därmed avsluta på ett bra sätt. Jag tror nämligen det är viktigt att alltid eftersträva bra insats när man tävlar i alla tänkbara situationer. I detta fall när man under fem veckor ska genomföra fem olika events är det mycket som spelar in. Det är allt från att hålla sig frisk till att få käftsmällar i form av exempelvis ring muscle ups eller HSPU. För de allra flesta (om man inte heter Mat Fraser) är det orimligt att tro att det ska rulla på som på räls. Saker händer helt enkelt och jag kan bara jämföra med alla mina långlopp i triathlon som jag gjort tidigare i min idrottskarriär. Inget av dessa gick 100% enligt plan utan svackor och att hantera oväntade saker hör till och det måste man vara inställd på. Om jag varje gång skulle lagt mig ner i diket när tankar på att bryta dök upp skulle det inte blivit många målgångar men jag var mentalt inställd på detta och lärde mig hantera tankarna. Jag lärde mig också att oavsett hur det gick totalt sett så fanns det alltid något positivt att ta med sig, det gällde bara att hitta det.
Och det är likadant nu under Open. Anmäler man sig så medföljer det enligt mig också ett ansvar att fullfölja. Inte för någon annan utan för en själv. Även om det inte gått som förväntat så är det stor skillnad att avsluta med känslan att jag i alla fall körde allt jag hade in i mål jämfört med känslan att jag nog inte gav allt. Det sätter någon form av avstamp för den fortsatta säsongen och för motivationen till att träna och tävla framöver. Jag tar med mig mycket lärdomar och insikter efter denna open men framför allt tar jag med mig känslan att jag gjorde mitt yttersta med de förutsättningar jag hade och att jag avslutade med flaggan i topp. Nu blir det ett par veckors helt ostrukturerad träning och mycket vila innan jag tar tag i det igen med MK Open som nästa mål. Det blir en utmaning men jag hoppas kunna hantera den!
Preliminära resultat: 693 totalt och 71:a i 40-44.
Jag återkommer med en fullständig analys av mitt Open om några dagar.
\Mikael Selvin
