Ensam hemma betyder självklart träning och jag har innan tänkt spendera ett par timmar på Hagabadet. Jag ändrar mig dock när dagen utvecklas till kanske den vackraste vinterdagen jag varit med om. En sån här dag måste man ju utomhus! Enda haken är temperaturen som visar -16 men jag har kört i kallare väder än så, det är bara en fråga om klädsel. Funderar ett tag på skidåkning men orkar inte göra i ordning på grejerna som ligger orörda sedan Öppet spår så jag drar på mig löpskorna i stället och sticker iväg.
Jag tar mot min vana med mig telefonen eftersom jag måste vara nåbar. Egentligen gillar jag inte att ha musik i öronen när jag springer men jag sätter på radion när jag ändå har lurarna i öronen. Det är strålande solsken och jag kommer snart in i en smått euforisk känsla. Jag har pigga ben, löpsteget känns bra och jag möter knappt en själ på vägarna. Jag bestämmer mig för att springa Tysslingerundan och tar den åt "fel håll" för omväxlings skull. Funderar en stund om det är klokt att springa +2h med min dåliga form men vad fan ... en sån här dag gäller det att utnyttja till max och vad kan vara bättre att göra än detta?
In på Runnaby kvarnväg och miljön är fantastisk med snöiga träd och helt OK underlag så jag kör på och kilometrarna rullar raskt på. Efter drygt en timme svänger jag in mot Tysslingen och en liten väg mitt ute på Närkeslätten. På slutet av den här vägen är jag glad att radion är på. Benen börjar kännas lite tyngre nu 90min in i passet och den euforiska känslan börjar sakta men säkert ersättas av en längtan till värme och något sött ... det är ett program där man får önska låtar och då som på beställning dyker kanske en av världens bästa låtar upp och ger mig en enorm kick. November Rain med Guns n' Roses ljuder i öronen när jag springer här ute mitt i ingenstans. Det är magiskt och jag visualiserar mig själv som i en film när jag svävar på lätta steg genom det gnistrande snölandskapet.
På nästa parti av rundan kommer helt plötsligt en sträcka som är helt oplogad. Jag får pulsa fram och det känns fint i mina nu mörbultade ben. Ut på slät väg igen och jag försöker öka farten för att komma hem fortare och jag kommer återigen in i en skön rytm. Ännu ett parti med djup snö dyker upp men nu börjar jag närma mig målet så det gör inget. Det går inte särskilt fort längre men det går framåt och det känns nästan som en målgång i ett stort lopp när jag kommer fram till Karslunds herrgård. Nu är det bara en kort bit kvar hem och klockan stannar på 2.27h när jag kommer fram till lägenheten.
Jag ser ut som en isbjörn med is i hela ansiktet och jag är riktigt trött men mycket nöjd med den här löpningen. I badet suger jag i mig en kall cola och njuter av varenda sekund. Detta måste upplevas!
Thursday, December 31, 2009
Sunday, December 13, 2009
Jag är en idrottsman
Den här hösten har inneburit en hel del eftertanke och reflektion över mitt liv som triathlet. Familjelivet med två barn och allt detta medför förändrar naturligtvis förutsättningarna och där kanske andra i liknande situation känner igen sig.
Jag har ägnat några år nu åt en satsning på långdistanstriathlon och faktum är att jag 2007 var i min bästa form. De senaste två åren har det varit lite halvdant och jag har kört med filosofin att "träna så mycket jag hinner". Målet har hela tiden varit att hålla igång och att försöka komma upp till en anständig nivå igen när tiden finns men det funkar inte riktigt så. Tid måste man skapa för dygnet innehåller 24h för oss alla, det är bara en fråga om hur man prioriterar. Min träningsvolym har ju sakta men säkert minskats de senaste två åren och det är väl helt enkelt så att jag har prioriterat andra saker högre.
Det som har hänt är att jag blundat för detta faktum och i stället satt mig själv i en ond cirkel där jag konstant haft dåligt samvete, både när jag tränat och när jag inte tränat. För enkelhetens skull kan vi säga att livet för en idrottsman består av träningstid, ambitionsnivå och övrig tid. Summan av dessa blir då känslan av välbefinnande, framgångkänsla eller vad vi nu ska kalla det. I den bästa av världar är det en balans mellan dessa tre faktorer och den totala summan av dessa blir då till och med högre en de enskilda delarna (1+1=3). Har vi å andra sidan obalans som i mitt fall med en alldeles för hög ambitionsnivå blir summan i stället lägre.
Det är ju så lätt att säga till andra hur man ska göra men jag har helt enkelt inte levt som jag lärt. När man bygger upp sitt träningsprogram och sätter upp målsättningar gäller det att vara realistisk. Är målen för höga leder det till att man aldrig når upp till dom med följden att man aldrig får känslan att lyckas. Det är ju så oändligt mycket skönare att överträffa sina mål än att inte nå upp till dom … Men som sagt … det är lättare sagt än gjort att få ihop det här …
Jag hoppas nu på en nystart där jag framöver blir en bättre idrottsman för det är det jag är oavsett om jag byter blöjor, träffar släkten eller ligger och krampar på en klippa i skärgården. Genom hela mitt liv har idrotten funnits där och satt så djupa spår att de aldrig kommer försvinna. Jag skulle vilja gå så långt att säga att det jag lärt mig och upplevt genom idrotten har format mig till den människa jag är idag. Nu ska jag bara ändra en del vanor och mitt sätt att tänka och se till så att jag återigen känner glädje och stolthet över att vara idrottsman!
Jag har ägnat några år nu åt en satsning på långdistanstriathlon och faktum är att jag 2007 var i min bästa form. De senaste två åren har det varit lite halvdant och jag har kört med filosofin att "träna så mycket jag hinner". Målet har hela tiden varit att hålla igång och att försöka komma upp till en anständig nivå igen när tiden finns men det funkar inte riktigt så. Tid måste man skapa för dygnet innehåller 24h för oss alla, det är bara en fråga om hur man prioriterar. Min träningsvolym har ju sakta men säkert minskats de senaste två åren och det är väl helt enkelt så att jag har prioriterat andra saker högre.
Det som har hänt är att jag blundat för detta faktum och i stället satt mig själv i en ond cirkel där jag konstant haft dåligt samvete, både när jag tränat och när jag inte tränat. För enkelhetens skull kan vi säga att livet för en idrottsman består av träningstid, ambitionsnivå och övrig tid. Summan av dessa blir då känslan av välbefinnande, framgångkänsla eller vad vi nu ska kalla det. I den bästa av världar är det en balans mellan dessa tre faktorer och den totala summan av dessa blir då till och med högre en de enskilda delarna (1+1=3). Har vi å andra sidan obalans som i mitt fall med en alldeles för hög ambitionsnivå blir summan i stället lägre.
Det är ju så lätt att säga till andra hur man ska göra men jag har helt enkelt inte levt som jag lärt. När man bygger upp sitt träningsprogram och sätter upp målsättningar gäller det att vara realistisk. Är målen för höga leder det till att man aldrig når upp till dom med följden att man aldrig får känslan att lyckas. Det är ju så oändligt mycket skönare att överträffa sina mål än att inte nå upp till dom … Men som sagt … det är lättare sagt än gjort att få ihop det här …
Jag hoppas nu på en nystart där jag framöver blir en bättre idrottsman för det är det jag är oavsett om jag byter blöjor, träffar släkten eller ligger och krampar på en klippa i skärgården. Genom hela mitt liv har idrotten funnits där och satt så djupa spår att de aldrig kommer försvinna. Jag skulle vilja gå så långt att säga att det jag lärt mig och upplevt genom idrotten har format mig till den människa jag är idag. Nu ska jag bara ändra en del vanor och mitt sätt att tänka och se till så att jag återigen känner glädje och stolthet över att vara idrottsman!
Sunday, December 06, 2009
Förnedrad men inspirerad part 2
Jaha, då har man varit i mässan och gjort säsongens typ fjärde uppstartspass. Det har varit otroligt trögstartat i år men skam den som ger sig. Än är det ingen panik men ska jag klara av Norseman bör jag å det snaraste se till att träningen blir regelbunden.
Passet idag var en plåga och inte det minsta roligt faktiskt. Vi körde 6x4min med 2min vila och redan efter första var det sega ben trots att jag höll mig på 4.05-fart. Hmm .... sämre än någonsin men jag körde på och blev gång på gång förnedrad och varvad alldeles för tidigt av gasellerna. Dom tre sista gick i 4.15-fart ...
Det här passet var ganska tufft mentalt och jag har nog aldrig varit så nära att bryta ett träningspass (utan att göra det). Inte kul att borra så här hårt på ett träningspass men jag är i alla fall motiverad att se till att det inte händer igen. Den här gången kanske ändå var det sista uppstartspasset ... Nu jävlar!
PS. Här är första delen jag syftar på i rubriken. D.S.
Passet idag var en plåga och inte det minsta roligt faktiskt. Vi körde 6x4min med 2min vila och redan efter första var det sega ben trots att jag höll mig på 4.05-fart. Hmm .... sämre än någonsin men jag körde på och blev gång på gång förnedrad och varvad alldeles för tidigt av gasellerna. Dom tre sista gick i 4.15-fart ...
Det här passet var ganska tufft mentalt och jag har nog aldrig varit så nära att bryta ett träningspass (utan att göra det). Inte kul att borra så här hårt på ett träningspass men jag är i alla fall motiverad att se till att det inte händer igen. Den här gången kanske ändå var det sista uppstartspasset ... Nu jävlar!
PS. Här är första delen jag syftar på i rubriken. D.S.
Saturday, November 21, 2009
The båttom is nådd
Jag har nu kört på skapligt några dagar och jag hoppas jag är på väg upp från den kanske sämsta formen sedan 2003 typ. Efter Ö till Ö har jag varit både sjuk i omgångar och haft ryggproblem så just nu känner jag mig både långsam och fet. Glädjande är dock att redan nu känns det markant bättre och det är underbart skönt att känna sig lite småtrött av träning igen. Helt klart mår man bra av att röra på sig ... det visste ni inte va? :)
2009 var året där jag försökte köra så gott det gick under de omständigheter som rådde och faktum är att jag är väldigt nöjd. Jag har kanske inte gjort några superresultat tidsmässigt men haft väldigt skoj och tävlat ganska flitigt. Jag har lärt mig mycket och framför allt har jag återfått glädjen med sporten. Jag har visserligen alltid haft lätt att inte bara fokusera på resultatet när jag tävlar men detta år har fått mig att utveckla denna förmåga ytterligare. Jag tänker t.ex på gemenskapen i klubben och alla gånger vi åkte tillsammans och tävlade. Jag tänker på tävlingen i Väsby när jag stod där med punka på bakhjulet och fick låna ett hjul av en av funktionärerna. Jag tänker på när vi hela familjen var i Nora och jag fick tävla när de var med. Jag tänker på när jag i Örserum höll på drunkna under simningen. Jag tänker på Superklassikern som jag inte genomförde men som ändå gav så otroligt mycket glädje när Kleberg lyckades. Och självklart tänker jag på Ö till Ö där jag pressade min kropp mer än jag någonsin gjort i mitt liv. Jag är stolt över att syssla med den här sporten och jag hoppas få uppleva många fler minnesvärda stunder kommande säsonger!
2009 var året där jag försökte köra så gott det gick under de omständigheter som rådde och faktum är att jag är väldigt nöjd. Jag har kanske inte gjort några superresultat tidsmässigt men haft väldigt skoj och tävlat ganska flitigt. Jag har lärt mig mycket och framför allt har jag återfått glädjen med sporten. Jag har visserligen alltid haft lätt att inte bara fokusera på resultatet när jag tävlar men detta år har fått mig att utveckla denna förmåga ytterligare. Jag tänker t.ex på gemenskapen i klubben och alla gånger vi åkte tillsammans och tävlade. Jag tänker på tävlingen i Väsby när jag stod där med punka på bakhjulet och fick låna ett hjul av en av funktionärerna. Jag tänker på när vi hela familjen var i Nora och jag fick tävla när de var med. Jag tänker på när jag i Örserum höll på drunkna under simningen. Jag tänker på Superklassikern som jag inte genomförde men som ändå gav så otroligt mycket glädje när Kleberg lyckades. Och självklart tänker jag på Ö till Ö där jag pressade min kropp mer än jag någonsin gjort i mitt liv. Jag är stolt över att syssla med den här sporten och jag hoppas få uppleva många fler minnesvärda stunder kommande säsonger!
Tuesday, November 10, 2009
Ryggen bra igen!
Körde i söndags första passet sedan ryggen knöt sig och det var självklart lite nervöst hur det skulle gå. Passet bestod av inomhuslöpning med klubben och jag var väldigt noga med att köra i bekvämt tempo utan att ta i för mycket. 6x4min i milfart med en minuts vila är ju ett halvhårt och skönt pass. Det kändes riktigt bra hela vägen och jag låg som en klocka på 4.10-fart utan att slita det minsta så det var ju över förväntan. Mest glädjande är dock att det inte blev några som helst sviter efteråt utan att det snarare känns bättre i ryggen nu än innan!
Så planen blir helt enkelt att mjukstarta den här veckan och köra igång officiellt nästa måndag. Jag tänker också gå regelbundet hos min kiropraktor nu för att hålla lite mer koll på min kära rygg. Kan nog löna sig i längden ...
Har också fått positivt besked av Kleberg som kommer ingå i mitt supportteam under Norseman. Han om någon vet hur jag fungerar under tävling så det blir utmärkt att ha med honom. Vet inte om jag ska ha med någon ytterligare eller om jag nöjer mig med en. Är det någon som är sugen på att göra Kleberg och mig sällskap kan ni väl iofs höra av er. Självklart gör jag detsamma mot Kleberg när han kör 2011 :)
Så planen blir helt enkelt att mjukstarta den här veckan och köra igång officiellt nästa måndag. Jag tänker också gå regelbundet hos min kiropraktor nu för att hålla lite mer koll på min kära rygg. Kan nog löna sig i längden ...
Har också fått positivt besked av Kleberg som kommer ingå i mitt supportteam under Norseman. Han om någon vet hur jag fungerar under tävling så det blir utmärkt att ha med honom. Vet inte om jag ska ha med någon ytterligare eller om jag nöjer mig med en. Är det någon som är sugen på att göra Kleberg och mig sällskap kan ni väl iofs höra av er. Självklart gör jag detsamma mot Kleberg när han kör 2011 :)
Friday, October 30, 2009
Inspirerande läsning i höstmörkret
Ni har säkert redan läst det här men har ni inte det så häll upp en stor kopp kaffe, luta er tillbaka och sug in av de bästa tävlingsrapporter jag läst. Snacka om att sätta fingret på vad Ironman handlar om.
Maccas Hawaiirapport
Fan ta er om ni bryter ett lopp efter att läst det här! ;)
Maccas Hawaiirapport
Fan ta er om ni bryter ett lopp efter att läst det här! ;)
Thursday, October 29, 2009
Ryggont
Jaha. De senaste veckorna har jag mer eller mindre vilat förutom något ströpass här och där. I måndags var det dags att officiellt starta upp säsongen 09/10 och det började i alla fall bra. Jag körde simtest 4x500m med 1min vila och de gick på 9.41, 9.32, 9.44, 9.43. Långsamt men helt i linje med vad jag brukar ligga när jag kör igång simträningen. Det blev också ett löptest där jag helt enkelt sprang 8km runt min aeroba tröskelpuls och klockade km-tider. Låg rätt så stabilt på 5.50 och det är riktigt långsamt :) Glädjande med ett sånt test är att nu kan det bara bli bättre ...
Så vad händer? Vaknar upp i onsdags med sjuhelvetes ryggvärk och den sitter med oförminskad kraft i fortfarande. Har varit två gånger hos kiropraktor och behandling är påbörjad. Har ett par riktiga knytningar där bak och enligt honom är det något som legat och lurat kanske i flera månader. Nu råkade det lösas ut. Prognosen är i alla fall i dagsläget att om någon vecka bör jag vara frisk. Just nu är jag nöjd om det bara blir lite bättre så att jag kan göra något annat än att stappla fram med mycket möda i lägenheten. Kan inte ens bära på Ronja nu, riktigt skit!
Jag antar att lärdomen från det här är att inte vila så länge nästa år ... ;)
P.S. Jag drog inte hem någon vinst i lotteriet till Norseman. Jag blev uttagen bland 50st i elitgruppen. Hmm, nu blev det ju lite press och högre förväntningar. Antar att jag måste träna lite ... D.S
Så vad händer? Vaknar upp i onsdags med sjuhelvetes ryggvärk och den sitter med oförminskad kraft i fortfarande. Har varit två gånger hos kiropraktor och behandling är påbörjad. Har ett par riktiga knytningar där bak och enligt honom är det något som legat och lurat kanske i flera månader. Nu råkade det lösas ut. Prognosen är i alla fall i dagsläget att om någon vecka bör jag vara frisk. Just nu är jag nöjd om det bara blir lite bättre så att jag kan göra något annat än att stappla fram med mycket möda i lägenheten. Kan inte ens bära på Ronja nu, riktigt skit!
Jag antar att lärdomen från det här är att inte vila så länge nästa år ... ;)
P.S. Jag drog inte hem någon vinst i lotteriet till Norseman. Jag blev uttagen bland 50st i elitgruppen. Hmm, nu blev det ju lite press och högre förväntningar. Antar att jag måste träna lite ... D.S
Friday, October 23, 2009
Norseman 2010
Ja, då vet man vad det stora målet för nästa säsong är :) Tror det är första gången jag drar hem en vinst i ett lotteri! Mer info om loppet på http://www.nxtri.com/
För övrigt så skäms jag nästan lite när jag tänker på mina kollegor i Puppy TS. De har öppet haft detta lopp i fokus sedan de började med triathlon och tyvärr fick de inte vara med den här gången. Själv slängde jag in en anmälan för skojs skull och brydde mig inte så mycket om jag skulle få plats eller inte. Jag lider med er grabbar men jag är i alla fall glad över att ni bet ihop och i stället anmälde er till Ironman Schweiz. Kämpa på boys!
Friday, October 09, 2009
Inomhusträning
Har kommit igång lite nu efter mitt säsongsuppehåll och idag när jag körde ett kombopass simning och duathlon så kom jag på mig själv att ha längtat lite efter det här. Det är faktiskt inte så tokigt att springa och cykla inomhus om jag ska vara ärlig. Det blir ju inga långpass direkt men vad gör det nu den här tiden på året? Personligen så tror jag det är omväxlingen och enkelheten som tilltalar mig. Det är liksom skönt att slippa krångla med kläder, pumpa däck, justera växlar, frysa, bli skitig och allt annat man får utstå när man tränar utomhus. Självklart har det en viss charm att komma hem halvt nedfrusen och sakta men säkert tina upp men det är inget jag direkt längtar efter varje dag :)
Nu kommer detta kännas skoj några månader och sedan när våren börjar nalkas spyr man på att vara inomhus. Är inte de första passen i vårsolen helt sjukt underbara? Skulle de vara så underbara om man inte haft den här perioden innan? Nä, jag tror faktiskt inte klimatet i Sverige är så jävla tokigt ändå för oss triathleter. Älska vinterträningen!
Nu kommer detta kännas skoj några månader och sedan när våren börjar nalkas spyr man på att vara inomhus. Är inte de första passen i vårsolen helt sjukt underbara? Skulle de vara så underbara om man inte haft den här perioden innan? Nä, jag tror faktiskt inte klimatet i Sverige är så jävla tokigt ändå för oss triathleter. Älska vinterträningen!
Tuesday, September 29, 2009
Funderingar från en barnvagn
Ja, inte bokstavligt alltså men rubriken lät bättre så. Jag har den senaste tiden inte tränat alls och har samtidigt passat på att verkligen känna efter hur det är i en vardag utan träning. Under de många barnvagnspromenaderna funderar på både det ena och det andra. På ett sätt känns det som att "hur fan hann jag med att träna nästan varje dag" och den tankeställaren tar jag verkligen med mig framöver. Nu har jag visserligen inte mer än drygt tre veckors erfarenhet men jag tycker mig ändå ha fått extra förståelse för de som hävdar att de inte hinner träna ...
En av anledningarna till att denna insikt är extra bra att ha nu är att jag äntligen håller på starta igång mitt företag. Det här är något jag funderat över ett par år nu men vissa saker här i livet kräver lite eftertanke och mental förberedelse innan det kan genomföras. Själva idén ser jag lite som en lerklump som jag knådat och format om flera gånger längs vägen men nu börjar den ta så pass mycket form så att jag ser vad den föreställer :) Jag kommer dock inte lägga in den i ugnen för bränning eftersom jag vill kunna modifiera min klump allt eftersom.
Jag ska inte gå allt för mycket in på det här med företaget i den här bloggen men det finns en stark anledning att i alla fall nämna det. En av de saker jag kommer syssla med är coachning inom långdistansidrott, allt från motionären som vill kunna genomföra sin första halvmara till den seriöse ironmantriathleten. Hör av dig om intresse finns att utnyttja mina tjänster! Mer info kommer komma upp på ny hemsida inom någon månad.
Nu ser jag fram mot en spännande höst, både för egen del och för de jag kommer hjälpa över kommande säsong!
En av anledningarna till att denna insikt är extra bra att ha nu är att jag äntligen håller på starta igång mitt företag. Det här är något jag funderat över ett par år nu men vissa saker här i livet kräver lite eftertanke och mental förberedelse innan det kan genomföras. Själva idén ser jag lite som en lerklump som jag knådat och format om flera gånger längs vägen men nu börjar den ta så pass mycket form så att jag ser vad den föreställer :) Jag kommer dock inte lägga in den i ugnen för bränning eftersom jag vill kunna modifiera min klump allt eftersom.
Jag ska inte gå allt för mycket in på det här med företaget i den här bloggen men det finns en stark anledning att i alla fall nämna det. En av de saker jag kommer syssla med är coachning inom långdistansidrott, allt från motionären som vill kunna genomföra sin första halvmara till den seriöse ironmantriathleten. Hör av dig om intresse finns att utnyttja mina tjänster! Mer info kommer komma upp på ny hemsida inom någon månad.
Nu ser jag fram mot en spännande höst, både för egen del och för de jag kommer hjälpa över kommande säsong!
Tuesday, September 15, 2009
Ö till Ö epilog
Det här inlägget skulle kommit för länge sedan men jag har haft en sjukdomsperiod efter Ö till Ö. Var först förkyld ovanligt länge med en jobbig seghet i kroppen och detta gick sedan över till sinuit. Så nästan två veckor med sjukdom i kroppen ... helt klart min längsta period jag minns. Till 100% den längsta de senaste fem åren i alla fall. 10km simning i kyligt vatten varvat med varma löpningar, vätskebrist och allmän utmattning kanske inte var helt sunt ändå ... men det var det värt!
När man läser mitt förra inlägg kan det låta som jag hade ett 13 timmars helvete i skärgården men så var naturligtvis inte fallet. Tvärtom var det en av mina absolut roligaste och mest minnesvärda tävlingar alla kategorier och då tänker jag inte bara på själva loppet. En anmälan till Ö till Ö innebär en hel helg med all inclusive i Stockholms skärgård. Tävlingen får man liksom på köpet :) Det var grymt skön stämning bland deltagarna och hela konceptet att man sov och åt tillsammans gjorde mycket för helhetsintrycket. Man mötte en hel del intressanta människor som det var kul att snacka med och det kändes på något sätt som att man gjorde detta tillsammans trots att vi tävlade mot varandra. Lite svårt att förklara men jag tror de flesta var relativt ointresserade av sin tid och placering i mål utan det var fokus på upplevelsen. Ni som var med eller kört innan vet vad jag snackar om ...
Jag kan ärligt säga att vi inte åkte dit med ambitionen att "bara ta sig runt" utan vi ville göra det fortare än de flesta andra. Vi var bra förberedda med en taktik som vi ansåg vara riktigt bra och framför allt kom vi dit med en hel del erfarenhet av långlopp. Kleberg var såklart den starkare av oss men jag trodde nog att jag skulle kunna pumpa på ganska bra. På pappret lät ju inte sträckorna så farliga - 10km simning, 38km löpning och 16km cykel. Hur svårt kan det vara? Dessutom uppdelat på mängder av etapper så visst hade jag respekt för loppet men jag kände ingen oro. Nu visade ju sig terrängen vara av en lite annan karaktär än vad jag som mesig triathlet är van vid och det gick som det gick.
Det var som ni förstått oerhört tufft för mig och helt klart det lopp jag fått kämpa mest i. När besvikelsen över att falla genom fältet lagt sig la vi helt enkelt om fokus till att genomföra så fort det gick under de förutsättningar som rådde. Nu i efterhand kan jag inte fatta att jag kom i mål överhuvudtaget men någonstans tog man en simning till, en löpning till och så vidare och timmarna rullade på. Att omgivningarna och miljön var otroliga gjorde sitt till och det är synd att säga att det någon gång blev enformigt! Kleberg var grym att ha vid sin sida och han agerade inte en sekund som att han tyckte det var jobbigt att ha mig på släp utan pushade och stöttade i rätt lägen. Det var ett extremt sätt att testa sina gränser på men jag är oerhört stolt och glad över att jag kämpade på och tog mig i mål. Att dessutom få göra det i ett lag tillsammans med Kleberg var en oerhörd kick och något jag kommer minnas lång tid framöver.
Givetvis dröjde det inte länge innan tankar om hur vi nästa år ska göra allt lite bättre men nu känner jag mig kluven. Det var kanske en grej som man gör en gång, jag vet inte, men hur som helst så uppmanar jag alla som är simkunniga och sugna på en annorlunda tävling att anmäla er till nästa år. Ni kommer inte ångra er!
Läs också detta:
Klebergs tävlingsrapport finner ni att läsa här
Colting rapporterar på Slowtwitch här
När man läser mitt förra inlägg kan det låta som jag hade ett 13 timmars helvete i skärgården men så var naturligtvis inte fallet. Tvärtom var det en av mina absolut roligaste och mest minnesvärda tävlingar alla kategorier och då tänker jag inte bara på själva loppet. En anmälan till Ö till Ö innebär en hel helg med all inclusive i Stockholms skärgård. Tävlingen får man liksom på köpet :) Det var grymt skön stämning bland deltagarna och hela konceptet att man sov och åt tillsammans gjorde mycket för helhetsintrycket. Man mötte en hel del intressanta människor som det var kul att snacka med och det kändes på något sätt som att man gjorde detta tillsammans trots att vi tävlade mot varandra. Lite svårt att förklara men jag tror de flesta var relativt ointresserade av sin tid och placering i mål utan det var fokus på upplevelsen. Ni som var med eller kört innan vet vad jag snackar om ...
Jag kan ärligt säga att vi inte åkte dit med ambitionen att "bara ta sig runt" utan vi ville göra det fortare än de flesta andra. Vi var bra förberedda med en taktik som vi ansåg vara riktigt bra och framför allt kom vi dit med en hel del erfarenhet av långlopp. Kleberg var såklart den starkare av oss men jag trodde nog att jag skulle kunna pumpa på ganska bra. På pappret lät ju inte sträckorna så farliga - 10km simning, 38km löpning och 16km cykel. Hur svårt kan det vara? Dessutom uppdelat på mängder av etapper så visst hade jag respekt för loppet men jag kände ingen oro. Nu visade ju sig terrängen vara av en lite annan karaktär än vad jag som mesig triathlet är van vid och det gick som det gick.
Det var som ni förstått oerhört tufft för mig och helt klart det lopp jag fått kämpa mest i. När besvikelsen över att falla genom fältet lagt sig la vi helt enkelt om fokus till att genomföra så fort det gick under de förutsättningar som rådde. Nu i efterhand kan jag inte fatta att jag kom i mål överhuvudtaget men någonstans tog man en simning till, en löpning till och så vidare och timmarna rullade på. Att omgivningarna och miljön var otroliga gjorde sitt till och det är synd att säga att det någon gång blev enformigt! Kleberg var grym att ha vid sin sida och han agerade inte en sekund som att han tyckte det var jobbigt att ha mig på släp utan pushade och stöttade i rätt lägen. Det var ett extremt sätt att testa sina gränser på men jag är oerhört stolt och glad över att jag kämpade på och tog mig i mål. Att dessutom få göra det i ett lag tillsammans med Kleberg var en oerhörd kick och något jag kommer minnas lång tid framöver.
Givetvis dröjde det inte länge innan tankar om hur vi nästa år ska göra allt lite bättre men nu känner jag mig kluven. Det var kanske en grej som man gör en gång, jag vet inte, men hur som helst så uppmanar jag alla som är simkunniga och sugna på en annorlunda tävling att anmäla er till nästa år. Ni kommer inte ångra er!
Läs också detta:
Klebergs tävlingsrapport finner ni att läsa här
Colting rapporterar på Slowtwitch här
Wednesday, September 09, 2009
Ö till Ö 2009
Det är svårt att helt beskriva den upplevelse vi var med om i Söndags men jag gör ett försök. Tävlingen har kallats Sveriges tuffaste endagstävling och det kan nog vara sant. Ö till Ö är ett riktigt kraftprov på alla sätt och vis och det är med en riktigt mörbultad kropp jag sitter och skriver detta ett par dagar efter loppet.
Starten gick strax efter sex och det var skönt att äntligen få komma iväg. Loppet inleddes med en löpning på 1,5km och dagens längsta simning på 1600m. Väl i vattnet kom vi iväg bra och avancerade genom fältet. Vi simmade riktigt fort och var faktiskt inte långt från täten i detta skede av loppet. Tyvärr varade detta inte så länge för när vi kravlade upp på land vi snart känna på vad detta lopp verkligen handlade om. Terrängen var riktigt tuff med hala klippor, snårig skog och sankmarker som verkligen sög musten ur benen. Ingen av oss är någon erfaren terränglöpare och vi tappade på land men körde på bra under simningarna. Vi hade bra fart som kändes något så när bekväm men successivt blev det tyngre och tyngre för mig.
Jag minns att jag kollade på klockan efter tre, fyra timmar och tänkte hur fan jag skulle orka åtta timmar till … Nu började jag få problem med kramper som framför allt blev besvärliga efter varje simning och den första riktiga krisen kom efter en simning på 1000m. När jag kom in i vattenbrynet knöt sig benen totalt och jag låg som en klubbad säl på rygg och skrek av smärta. Med hjälp av Kleberg tog jag mig till slut upp på fötter och vi började ta oss framåt igen på tunga ben. Det kändes inte speciellt kul att än en gång agera bromskloss (förra gången under superklassikern) men all heder åt min kamrat som pushade på mig. Nu började operation återhämtning på allvar och jag hävde i mig mycket vätska och så länge vi tog oss framåt fanns inte tanken att bryta loppet. Helt plötsligt dök en grymt snäll tant upp som vid sitt hus hade dukat upp med vätska och energi. Jag var precis då inne i en av de tyngre perioderna och hon dök verkligen upp i rättan tid. Jag blev dock lite orolig när hon beskrev hur banan såg ut framåt och snart väntade den så kallade ”helvetessimningen”, en simning på 1400m i strömt vatten som gjorde att det blev extra kallt.
Efter ett jobbigt parti löpning kom vi då fram till denna simning och jag kan ärligt säga att jag blev livrädd när jag blickade ut över sundet vi skulle ta oss över. Nu var det en fråga om säkerhet och just då kändes det ärligt talat som om jag skulle drunkna om jag hoppade i. Vi stod (jag låg) på klipporna och diskuterade hur vi skulle göra när lag efter lag kom förbi och här visade sig lite av den mentalitet som rådde under det här loppet. ALLA stannade till och frågade hur det var med mig och erbjöd sig hjälp innan de fortsatte. Tack för det allihopa! När Normans lag kom förbi började Jesper genast massera mina ben och även om det gjorde fruktansvärt ont var det på något sätt en skön smärta. Han visade Kleberg hur man gjorde och sa åt honom att fortsätta några minuter till så skulle vi nog kunna ta oss över. Efter en stund kändes det faktiskt bättre ända tills jag reste mig upp … benen knöt sig totalt igen och nu fattades beslutet att bryta detta lopp. Vi kom fram till att vi skulle fråga nästa lag om Kleberg kunde få hänga med dom in i mål och då dyker våra rumskamrater Peter och Roine från natten upp och visar en så hjälpsam sida att jag blev rörd. De ville inte lyssna på snacket om att bryta utan började i stället övertala mig om att i alla fall försöka. De skulle simma med oss och dessutom ropade vi på en följebåt som lovade att åka precis bredvid oss hela vägen över. Detta gjorde att jag intalade mig själv att hoppa i för nu skulle det i alla fall till mycket om jag skulle drunkna … Jag vevade på med enbart armarna för att spara benen och låg fint inbäddad bland mina kamrater. Det gick faktiskt hyfsat och sakta men säkert kom den andra sidan närmare. När det var en tredjedel kvar fick jag en ny kramp men efter att hängt på båten och stretchat körde jag igång igen och väl uppe på land ropade jag högt av glädje. Snacka om delseger! Jag kan inte nog tacka för stödet i det läget, det var riktigt nära att det tog slut där.
Vi lunkade på igen och med vetskapen om att det värsta nu var gjort gick det härifrån faktiskt lite bättre och bättre. Vid redbull-stationen tryckte jag i mig en stor bit saltgurka och jag kände att jag började få ordning på vätskebalansen. Det fortsatte självklart med jobbig terräng och mängder av simningar men nu gjorde det liksom "bara" ont i benen. Kramkänningen hade mer eller mindre försvunnit och det gick i alla fall springa på de lättare partierna. Jag körde också utan fenorna så Kleberg fick det lite jobbigare då han fick släpa på dessa under simningarna. Det gjorde i och för sig inte så mycket då han som vanligt var grymt stark. Cykelsträckan var ett stort delmål och det var riktigt skönt när vi äntligen fick gränsla våra vackra damcyklar.
Vi tog det ganska lugnt här och njöt av att vi tog oss framåt på ett relativt lätt sätt. Vägen var vacker och cykeln fungerade klockrent så det var bara att ladda batterierna med vätska och energi som vi hade med oss. Enda missödet var ett getingstick på min hand men det var ju inget i det här sammanhanget. Timmen på cykeln gick fort och nu var det bara några få korta sim- och löpsträckor kvar. Precis på slutet av cyklingen träffade vi på Håkan och hans lagkamrat men tyvärr var de lite sega så vi fick köra på utan dom. Efter en stund kom vi ifatt Roine och Peter igen och vi bestämde oss för att hålla sällskap resten av vägen. Sista biten gled vi på i skönt tempo och snart uppenbarade sig den SISTA simningen vilket var grymt härligt! Lite skoj här var att vi träffade på den följebåt som följde oss över den jobbiga simningen och de undrade hur i helvete jag hade lyckats ta mig hit : ) Sista löpningen var på 2,5km och det var bara att mosa på. Snart såg vi mållinjen och det var absolut en av mina skönaste målgångar någonsin. Underbart!
Vi hade innan fått höra att detta var Sveriges bästa organiserade tävling och vi kan bara instämma. Det är imponerande hur de får ihop ett sånt är arrangemang och allt runt tävlingen fungerade verkligen klockrent. Visst hade vi högre ambitioner än ”bara ta sig i mål” men jag är så fruktansvärt nöjd över att jag tog mig igenom det här och upplevelsen totalt sett är helt klart den bästa jag haft i tävlingssammanhang. Rekommenderas starkt!
Ett par till rapporter:
Min vapendragare Kleberg
Vision Unlimited
Tommy
Olsson
Bilder från årets upplaga
Tuesday, September 08, 2009
Satans jävla skitblogg
Jag hatar när det händer. Hade skrivit en lång rapport som försvann. Fan!!!!!!!!!!!!!! Får väl göra ett nytt försök i morgon. Orkar inte nu.
Thursday, September 03, 2009
Status inför Ö till Ö
Igår när jag och min kompanjon i Ö till Ö skulle träna uppe i Ånnaboda sjön hann vi bara med en simning och en löpning när det hördes ett illavarslande ljud när han drog upp dragkedjan i sin våtdräkt. Jag vältrade mig upp på land igen och inspekterade sorgligt nog en väldigt trasig dragkedja. Så det var bara att byta om igen och ringa Lena på hemvägen som lovade leverans av en ny redan idag. Shit happens kan man säga men oändligt mycket bättre att det hände nu och inte under tävlingen. Stort tack till Lewasport för snabb service!
Vi hann i alla fall testa den slutliga versionen av taktik Selvin/Kleberg i loppet med ett resultat över förväntan. Det ska bli intressant att se hur det går på söndag men hur som helst har det varit grymt kul att förbereda sig inför detta. Vi har tänkt ut och testat ganska många olika varianter med varierat resultat och är nu mycket nöjda. Vi är också i skaplig form båda två så vi kommer köra riktigt hårt med vetskapen om att efter det här får vi vila några veckor :) Vi är tävlingsmänniskor båda två och kommer slåss för varje placering men självklart är vi ödmjuka inför uppgiften. Med tanke på tidigare års resultat är målgång i sig en bedrift och vi hoppas kunna genomföra till att börja med (16 lag kom i mål förra året). För mig är det första gången i Stockholms skärgård så det ska bli en intressant weekend, om inte annat ur sightseeing-synpunkt.
Vi kommer ha GPS-sändare på oss och via hemsidan ska det gå och följa oss live om jag förstått det hela rätt. Vårt artistnamn är Calzone Special Forces och vi är lag nr 38. 60 lag är för övrigt anmälda så det är många dårar ute bland kobbar och skär på söndag. Lyckas vi överleva detta så utlovas tävlingsrapport å det snaraste. Nu jävlar ska vi köra!
Vi hann i alla fall testa den slutliga versionen av taktik Selvin/Kleberg i loppet med ett resultat över förväntan. Det ska bli intressant att se hur det går på söndag men hur som helst har det varit grymt kul att förbereda sig inför detta. Vi har tänkt ut och testat ganska många olika varianter med varierat resultat och är nu mycket nöjda. Vi är också i skaplig form båda två så vi kommer köra riktigt hårt med vetskapen om att efter det här får vi vila några veckor :) Vi är tävlingsmänniskor båda två och kommer slåss för varje placering men självklart är vi ödmjuka inför uppgiften. Med tanke på tidigare års resultat är målgång i sig en bedrift och vi hoppas kunna genomföra till att börja med (16 lag kom i mål förra året). För mig är det första gången i Stockholms skärgård så det ska bli en intressant weekend, om inte annat ur sightseeing-synpunkt.
Vi kommer ha GPS-sändare på oss och via hemsidan ska det gå och följa oss live om jag förstått det hela rätt. Vårt artistnamn är Calzone Special Forces och vi är lag nr 38. 60 lag är för övrigt anmälda så det är många dårar ute bland kobbar och skär på söndag. Lyckas vi överleva detta så utlovas tävlingsrapport å det snaraste. Nu jävlar ska vi köra!
Sunday, August 30, 2009
Sala Silverman
Dags för årets sista triathlontävling i Sala på distansen halv ironman. Denna tävling är en av mina favoriter med trevlig bana och ännu trevligare funktionärer. Det är inte för inte att jag varit på plats fyra år i rad. Sällskapet från Örebro AIK var för dagen sex tappra atleter så även om två dragit sig ur strax innan hade vi en ganska stor trupp. Jag var glad att kunna tävla överhuvudtaget med tanke på hur det kändes häromdagen och mina mål med tävlingen var inte speciellt storslagna. Jag hade simmat och srungit en hel del sista tiden men förstod att cyklingen skulle bli tung. Förra gången jag cyklade var på Sundbyholm för två veckor sedan ...
Vi var ett hyfsat stort startfält på plats i vattnet och jag intog min sedvanliga lite defensiva position ute på kanten. Kände direkt att simformen var där jag ville att den skulle vara och cruisade med lätt känsla igenom första varvet ihop med några andra. Då det kändes bra ökade jag trycket och fick som det kändes på ett snabbare andravarv. Tittade på klockan när jag klev upp och blev riktigt förvånad att den stod på 25min. Funderade till och med på om det inte var tre varv vi skulle simma ... :) Det kändes verkligen kanon i kroppen när jag sprang upp till cykeln. Oavsett hur korrekt simsträckan var är jag grymt nöjd med genomförandet och känslan. Helt klart årets bästa simning för mig.
Växlingen gick perfekt och jag satte iväg ut på cykelbanan som i år bestod av tre varv i stället för två. Kändes väl helt OK till en början men snart fick jag smaka på det tråkiga i att vara i bra simform men dålig cykelform. Jag blev förnedrad och omblåst av ganska många och efter fem, sex mil kändes det helt ärligt som om jag var sist kvar på banan. Med pungskav, konstant motvind och trötta ben var det svårt att tycka cykling var kul men jag hängde i så gott jag kunde. Även om det gick sakta tycker jag att jag lyckades anpassa farten efter min form ganska bra och hade i alla fall hyfsat jämna varvtider. Efter omständigheterna är jag ändå nöjd, jag är helt enkelt inte tränad för nio mil hård cykling just nu.
Ut på löpningen var frågan hur cyklingen skulle påverka min löpning då en snabb triathlonlöpning handlar om lite mer än hur snabbt man springer i vanliga fall. Jag var i alla fall fast besluten att försöka göra den här tävlingen så bra som möjligt och det var inget fel på motivationen när jag stack ut på den första rundan av tre. Om inte annat hade jag ju ett par klubbkamrater att jaga :) Det kändes helt OK och efter några kilometer kom jag in i en ansträngningsnivå som kändes lagom hård. Första varvet gick på drygt 32min och jag kände i och för sig att jag fick slita mer ont än exempelvis förra året men det flöt på skapligt och jag borrade ut på varv två. Detta varv körde jag stabilt och faktiskt lite snabbare än första utan någon svacka. Sedan fick jag plocka fram pannbenet för nu började det göra riktigt ont och kroppen skrek att den ville lägga sig ner i diket och vila men lite mer fick den tåla. Jag mosade på och det enda jag hade i huvudet var att hålla farten uppe ända in i mål vilket jag ville komma till så fort som möjligt så att jag kunde lägga mig ner. När det var 4km kvar gick jag om en kille som jag legat bakom en bra stund och tryckte på lite för att avgöra det hela utan snack. Det var droppen som fick bägaren att rinna över och härifrån var jag rökt. Benen gick knappt framåt och i motluten var det jävulusiskt jobbigt. Höll mig i alla fall springande och målgången var en av mina absolut skönaste kan jag lova. Det gjorde ont överallt och det tog ett bra tag och mycket sockerintag innan jag slutade skaka.
Resultat:
Simning: 26.35 7:e tid
Cykel: 2.34:30 18:e tid
Löpning: 1.40:25 11:e tid
Totalt 4.41:30 och 12:a av 25st i Seniorklassen.
Fullständiga resultat
Vi var ett hyfsat stort startfält på plats i vattnet och jag intog min sedvanliga lite defensiva position ute på kanten. Kände direkt att simformen var där jag ville att den skulle vara och cruisade med lätt känsla igenom första varvet ihop med några andra. Då det kändes bra ökade jag trycket och fick som det kändes på ett snabbare andravarv. Tittade på klockan när jag klev upp och blev riktigt förvånad att den stod på 25min. Funderade till och med på om det inte var tre varv vi skulle simma ... :) Det kändes verkligen kanon i kroppen när jag sprang upp till cykeln. Oavsett hur korrekt simsträckan var är jag grymt nöjd med genomförandet och känslan. Helt klart årets bästa simning för mig.
Växlingen gick perfekt och jag satte iväg ut på cykelbanan som i år bestod av tre varv i stället för två. Kändes väl helt OK till en början men snart fick jag smaka på det tråkiga i att vara i bra simform men dålig cykelform. Jag blev förnedrad och omblåst av ganska många och efter fem, sex mil kändes det helt ärligt som om jag var sist kvar på banan. Med pungskav, konstant motvind och trötta ben var det svårt att tycka cykling var kul men jag hängde i så gott jag kunde. Även om det gick sakta tycker jag att jag lyckades anpassa farten efter min form ganska bra och hade i alla fall hyfsat jämna varvtider. Efter omständigheterna är jag ändå nöjd, jag är helt enkelt inte tränad för nio mil hård cykling just nu.
Ut på löpningen var frågan hur cyklingen skulle påverka min löpning då en snabb triathlonlöpning handlar om lite mer än hur snabbt man springer i vanliga fall. Jag var i alla fall fast besluten att försöka göra den här tävlingen så bra som möjligt och det var inget fel på motivationen när jag stack ut på den första rundan av tre. Om inte annat hade jag ju ett par klubbkamrater att jaga :) Det kändes helt OK och efter några kilometer kom jag in i en ansträngningsnivå som kändes lagom hård. Första varvet gick på drygt 32min och jag kände i och för sig att jag fick slita mer ont än exempelvis förra året men det flöt på skapligt och jag borrade ut på varv två. Detta varv körde jag stabilt och faktiskt lite snabbare än första utan någon svacka. Sedan fick jag plocka fram pannbenet för nu började det göra riktigt ont och kroppen skrek att den ville lägga sig ner i diket och vila men lite mer fick den tåla. Jag mosade på och det enda jag hade i huvudet var att hålla farten uppe ända in i mål vilket jag ville komma till så fort som möjligt så att jag kunde lägga mig ner. När det var 4km kvar gick jag om en kille som jag legat bakom en bra stund och tryckte på lite för att avgöra det hela utan snack. Det var droppen som fick bägaren att rinna över och härifrån var jag rökt. Benen gick knappt framåt och i motluten var det jävulusiskt jobbigt. Höll mig i alla fall springande och målgången var en av mina absolut skönaste kan jag lova. Det gjorde ont överallt och det tog ett bra tag och mycket sockerintag innan jag slutade skaka.
Resultat:
Simning: 26.35 7:e tid
Cykel: 2.34:30 18:e tid
Löpning: 1.40:25 11:e tid
Totalt 4.41:30 och 12:a av 25st i Seniorklassen.
Fullständiga resultat
Thursday, August 27, 2009
Dålig buk och ÖtillÖ-träning
Efter en orolig natt med massa mardrömmar och ständiga uppvaknanden tillbringade jag förmiddagen i ryggläge. Jag kände mig riktigt risig med feberkänning och orolig mage, nästan precis samma känsla som under Superklassikern. Då jag tillbringat en ansenlig mängd tid i Hästhagens bakteriefyllda vatten de senaste dagarna trodde jag det var dags för en rejäl magsjuka. Alla prover har i och för sig varit godkända men viss förekomst av E.Coli har ändå förekommit och sväljer man tillräckligt så kanske det märks :) Jaja, det blev ingen träning idag men i skrivandets stund känns det i alla fall OK och jag hoppas det bara var en känning av något skit.
Jag och Kleberg har kört ganska mycket ÖtillÖ-träning nu och börjar hitta ett koncept som vi tror blir en framgångssaga :) Det är ju en del logistiska problem att lösa om man säger så ... Då tävlingen är ganska ny gick vi in i det här med inställningen att den perfekta lösningen ännu ej har använts (i alla fall inte publicerats) och därför själva testat oss fram. Vi har landat i en lösning som faktiskt ser lite olika ut för oss båda då vi upptäckte att vi simmar på olika sätt. Jag kommer inte gå in på detaljer nu innan loppet men kort sagt satsar vi på enkelhet á la Colting (som för övrigt har börjat blogga igen). Vi kommer lägga lite krut på att simma fort då det ändå är i vattnet den mesta tiden kommer spenderas. Det ska bli riktig jävla skoj och nu när det faktiskt känns helt OK att ta sig fram i både vattnet och på land är vi riktigt laddade.
Här är en video som visar lite vad Ö till Ö handlar om:
Men först väntar Sala i helgen och jag hoppas jag kan köra. Känner jag mig risig står jag såklart över då jag hellre är i form helgen efter. Wish me luck!
Jag och Kleberg har kört ganska mycket ÖtillÖ-träning nu och börjar hitta ett koncept som vi tror blir en framgångssaga :) Det är ju en del logistiska problem att lösa om man säger så ... Då tävlingen är ganska ny gick vi in i det här med inställningen att den perfekta lösningen ännu ej har använts (i alla fall inte publicerats) och därför själva testat oss fram. Vi har landat i en lösning som faktiskt ser lite olika ut för oss båda då vi upptäckte att vi simmar på olika sätt. Jag kommer inte gå in på detaljer nu innan loppet men kort sagt satsar vi på enkelhet á la Colting (som för övrigt har börjat blogga igen). Vi kommer lägga lite krut på att simma fort då det ändå är i vattnet den mesta tiden kommer spenderas. Det ska bli riktig jävla skoj och nu när det faktiskt känns helt OK att ta sig fram i både vattnet och på land är vi riktigt laddade.
Här är en video som visar lite vad Ö till Ö handlar om:
Men först väntar Sala i helgen och jag hoppas jag kan köra. Känner jag mig risig står jag såklart över då jag hellre är i form helgen efter. Wish me luck!
Saturday, August 22, 2009
Friidrott
Jag är ett stort friidrottsfan och älskar sporten eftersom den är så enkel. Den som springer fortast, hoppar högst eller kastar längst vinner, that's it. Som jag ser det är detta en av anledningarna till att sporten är så populär hos så många plus att det är lätt att sätta sig in i deltagarnas prestationer. De flesta av oss har ju själva någon gång i livet provat många av grenarna och vem har inte som barn tävlat i "friidrottsliknande" lekar. Vi förstår liksom hur svårt det är att hoppa över åtta meter i längd eller springa milen på 26min eftersom vi själva förmodligen har ett PB att relatera till.
Höjdpunkterna än så länge under VM är självklart Usain Bolts båda världsrekord men detta tjatar ju alla andra om så det behöver inte jag göra ytterligare. Förutom detta hyllar jag mångkamparna som jag ser som de mest kompletta idrottsmännen. Nu är jag visserligen partisk eftersom jag själv höll på med detta som junior men finns det något mer imponerande än allsidighet? Särskilt kul är det att Henrik Dagårds gamla rekord från -94 äntligen slogs av Niclas Wiberg. Han må se ut som en förvirrad, tanig skolpojke men satan vilken potential den mannen har. Fortsätter han sin utveckling så är det inte omöjligt med medaljer kommande mästerskap. Respekt!
Måste också beklaga mig lite över friidrottens svarta får som jag alltid sett som lite av en freak show - gångsporten! Här går vi emot allt friidrotten står för och inför både onaturlighet och dessutom bedömning. Visserligen är gång kanske det mest naturliga vi gör i vardagslivet men inte i 4-minutersfart och på ett sätt som är skrattretande att titta på. Som jag ser det är det som att tävla i vem som viskar högst och jag tror inte många skulle bli ledsna om skiten ströks ur mästerskapsprogrammen. Dom fick ju inte ens gå i mål på stadion i år utan blev förpassade till någon bakgata någonstans och det var fler funktionärer än publik längs banan ... :)
Höjdpunkterna än så länge under VM är självklart Usain Bolts båda världsrekord men detta tjatar ju alla andra om så det behöver inte jag göra ytterligare. Förutom detta hyllar jag mångkamparna som jag ser som de mest kompletta idrottsmännen. Nu är jag visserligen partisk eftersom jag själv höll på med detta som junior men finns det något mer imponerande än allsidighet? Särskilt kul är det att Henrik Dagårds gamla rekord från -94 äntligen slogs av Niclas Wiberg. Han må se ut som en förvirrad, tanig skolpojke men satan vilken potential den mannen har. Fortsätter han sin utveckling så är det inte omöjligt med medaljer kommande mästerskap. Respekt!
Måste också beklaga mig lite över friidrottens svarta får som jag alltid sett som lite av en freak show - gångsporten! Här går vi emot allt friidrotten står för och inför både onaturlighet och dessutom bedömning. Visserligen är gång kanske det mest naturliga vi gör i vardagslivet men inte i 4-minutersfart och på ett sätt som är skrattretande att titta på. Som jag ser det är det som att tävla i vem som viskar högst och jag tror inte många skulle bli ledsna om skiten ströks ur mästerskapsprogrammen. Dom fick ju inte ens gå i mål på stadion i år utan blev förpassade till någon bakgata någonstans och det var fler funktionärer än publik längs banan ... :)
Friday, August 21, 2009
Blodomloppet
Sprang Blodomloppet igår och det var en trevligare upplevelse än jag trodde det skulle bli. Var inte laddad för fem öre och hade inte haft tid att träna sedan loppet i lördags men det gick bra. Körde på känsla med planen att ta loppet som det blev och försöka att inte vara helt slut efter 6km som jag varit de senaste milloppen jag gjort ...
Det är kul att se hur många man faktiskt har framför sig när man öppnar första kilometern på fyra prick i ett sånt här lopp. Lätt att ryckas med i strömmen men jag höll mig i skinnet och log lite när jag hörde en del flåsa redan efter två kilometer. Jag lunkade på och efter halva loppet som gick på 20.45 tyckte jag det kändes helt OK. Mellan sju och åtta kilometer hade jag den sedvanliga lilla svackan och Magnus kom upp och förbi. Försökte hänga på men tappade några sekunder som sedan var omöjligt att ta in igen och han fick sin revansch :) Andra halvan på 21.04 och sluttid 41.49 är ändå ett bra lopp efter omständigheterna och just nu är jag inte bättre. Är nöjd att jag körde på känsla och att det gick stabilt hela vägen.
Placering: 25 av 365 i herrar 10km.
Bra jobb Mange!
Det är kul att se hur många man faktiskt har framför sig när man öppnar första kilometern på fyra prick i ett sånt här lopp. Lätt att ryckas med i strömmen men jag höll mig i skinnet och log lite när jag hörde en del flåsa redan efter två kilometer. Jag lunkade på och efter halva loppet som gick på 20.45 tyckte jag det kändes helt OK. Mellan sju och åtta kilometer hade jag den sedvanliga lilla svackan och Magnus kom upp och förbi. Försökte hänga på men tappade några sekunder som sedan var omöjligt att ta in igen och han fick sin revansch :) Andra halvan på 21.04 och sluttid 41.49 är ändå ett bra lopp efter omständigheterna och just nu är jag inte bättre. Är nöjd att jag körde på känsla och att det gick stabilt hela vägen.
Placering: 25 av 365 i herrar 10km.
Bra jobb Mange!
Lite bilder från Sundbyholm. Fotograf: Pontus BengtssonMonday, August 17, 2009
Bra lopp i Sundbyholm!
Då var det dags för duellen alla hade snackat om innan. Vem skulle ta hem Sundbyholm? Skulle rutin eller stegrande formkurva fälla avgörandet idag. Skulle detta bli första gången Mange kom före mig i en triathlontävling? Stämningen hade trissats upp ungefär som i mötet Bolt - Gay och det var till och med så spänt att vi var tvungna att färdas i olika bilar till tävlingen ... :)
Det bjöds på perfekt tävlingsväder dagen till ära med solsken och en inte allt för stark vind. Cykelbanan hade i år ändrats till fyra varv och det var vändpunkt som gällde så man hade bra koll på sina motståndare. Sundbyholm är en tävling jag kört två gånger tidigare och jag framhåller nog detta lopp som det trevligaste i Svenska Cupen (av de jag kört). Arrangemanget känns proffsigt så som sig bör av en arrangör på den här nivån men samtidigt behåller de charmen och den avslappnade atmosfären som man oftast får på mindre tävlingar. Dessutom kör de med masstart för alla på olympisk distans och det tycker jag är ett plus. Kanske att det var lite väl tjockt ute på cykelbanan stundtals och den smala löpstigen var väldigt smal i år, särskilt sista biten innan vändpunkt.
Då jag simmat några pass den här veckan och känt att formen börjar ta sig stallde jag mig på startlinjen med gott mod och såg fram mot simningen, särskilt när vi fick ha våtdräkt! Höll mig långt ute på högerkanten ut till första bojen och hade det väldigt behagligt måste jag säga. Låg hela tiden ihop med andra och första varvet avklarades som det kändes väldigt lätt och snabbt. Hoppade glatt i igen och behöll min position ganska lätt genom andra varvet, simmade till och med om några stycken och det är ju inte något jag varit bortskämd med i år ... Sprang upp till cykeln med lätta ben och jag vet inte när det kändes så här lätt att simma senast. Gött!
Hade lite strul med att få på mig cykelskorna men i det stora hela en helt OK växling och jag cyklade iväg ganska lugnt. Taktiken var att köra de första två varven stabilt och sedan trycka på lite extra de sista två. Blev omcyklad av ett par stycken de första kilometrarna men sedan började jag plocka folk. Det blåste ganska rejäl motvind på vägen ut och jag ändrade därför taktiken till att trycka på utåt och köra mer avslappnad på vägen tillbaka varje varv. Detta fungerade väl och känslan var bra hela vägen och jag hade grymt skoj där ute på vägen.
Växlingen ut till löpning gick nästan perfekt och jag hittade omgående en skön fart att ligga på och det var bara att köra på. Backen med trappan var som vanligt otroligt seg men annars kändes det bra och de fyra varven avklarades i något så när jämnt tempo. Hade lite spurtstrid från sista vändpunkten med damtrean och det var skoj. Denna fartökning gjorde att jag precis kom under 45min på löpningen.
Simning: 24.44, 24:e tid
Cykel: 1.12:21, 18:e tid
Löpning: 44.53.
Totalt: 2.21:57 och 21:a av 38st i min klass.
Simningen lär väl varit någon minut för kort men jag är hur som helst riktigt nöjd med känslan genom hela loppet. Jag hade bestämt mig för att köra detta som träning i första hand och se det som ett pass inför Sala om två veckor. Jag ska inte säga att jag gled igenom. Givetvis tryckte jag på men det fanns mer att ta av, helt klart. Nu är det bara att köra på någon vecka till och sedan trappa ner lite inför Sala.
Och hur gick det i vår interna kamp? Mange har fortfarande något att sträva mot ... ;)
Det bjöds på perfekt tävlingsväder dagen till ära med solsken och en inte allt för stark vind. Cykelbanan hade i år ändrats till fyra varv och det var vändpunkt som gällde så man hade bra koll på sina motståndare. Sundbyholm är en tävling jag kört två gånger tidigare och jag framhåller nog detta lopp som det trevligaste i Svenska Cupen (av de jag kört). Arrangemanget känns proffsigt så som sig bör av en arrangör på den här nivån men samtidigt behåller de charmen och den avslappnade atmosfären som man oftast får på mindre tävlingar. Dessutom kör de med masstart för alla på olympisk distans och det tycker jag är ett plus. Kanske att det var lite väl tjockt ute på cykelbanan stundtals och den smala löpstigen var väldigt smal i år, särskilt sista biten innan vändpunkt.
Då jag simmat några pass den här veckan och känt att formen börjar ta sig stallde jag mig på startlinjen med gott mod och såg fram mot simningen, särskilt när vi fick ha våtdräkt! Höll mig långt ute på högerkanten ut till första bojen och hade det väldigt behagligt måste jag säga. Låg hela tiden ihop med andra och första varvet avklarades som det kändes väldigt lätt och snabbt. Hoppade glatt i igen och behöll min position ganska lätt genom andra varvet, simmade till och med om några stycken och det är ju inte något jag varit bortskämd med i år ... Sprang upp till cykeln med lätta ben och jag vet inte när det kändes så här lätt att simma senast. Gött!
Hade lite strul med att få på mig cykelskorna men i det stora hela en helt OK växling och jag cyklade iväg ganska lugnt. Taktiken var att köra de första två varven stabilt och sedan trycka på lite extra de sista två. Blev omcyklad av ett par stycken de första kilometrarna men sedan började jag plocka folk. Det blåste ganska rejäl motvind på vägen ut och jag ändrade därför taktiken till att trycka på utåt och köra mer avslappnad på vägen tillbaka varje varv. Detta fungerade väl och känslan var bra hela vägen och jag hade grymt skoj där ute på vägen.
Växlingen ut till löpning gick nästan perfekt och jag hittade omgående en skön fart att ligga på och det var bara att köra på. Backen med trappan var som vanligt otroligt seg men annars kändes det bra och de fyra varven avklarades i något så när jämnt tempo. Hade lite spurtstrid från sista vändpunkten med damtrean och det var skoj. Denna fartökning gjorde att jag precis kom under 45min på löpningen.
Simning: 24.44, 24:e tid
Cykel: 1.12:21, 18:e tid
Löpning: 44.53.
Totalt: 2.21:57 och 21:a av 38st i min klass.
Simningen lär väl varit någon minut för kort men jag är hur som helst riktigt nöjd med känslan genom hela loppet. Jag hade bestämt mig för att köra detta som träning i första hand och se det som ett pass inför Sala om två veckor. Jag ska inte säga att jag gled igenom. Givetvis tryckte jag på men det fanns mer att ta av, helt klart. Nu är det bara att köra på någon vecka till och sedan trappa ner lite inför Sala.
Och hur gick det i vår interna kamp? Mange har fortfarande något att sträva mot ... ;)
Tuesday, August 11, 2009
Den vilda jakten på formen
Eftersom jag har tre tävlingar framför mig nu närmaste månaden inleddes i lördags operation formjakt. Jag kommer köra i mina mått mätt mycket träning och planen är i grova drag följande:
1. Simma så mycket jag har möjlighet till. Ö till Ö 5/9 består av 10km simning ... vill inte komma helt oförberedd.
2. Springa i princip dagligen. Behöver inte vara långt eller hårt alla gånger men ett litet löpfokus blir det nu. Några pass måste dessutom ske i våtdräkt av samma orsak som ovan nämnda tävling.
3. Vara jävligt effektiv och inte försaka familjelivet allt för mycket!
Igår körde jag ett kul pass. Cyklade till en liten sjö, simmade 30min, sprang 15min, cyklade hem och sprang 15min. Tog 2.30h inklusive växlingar och det kändes som en timme :) Idag var det duathlonträning och det kändes helt OK. Kanske att formen börjar ta sig.
Tävlingar
13/8 Nu på lördag kör jag Sundbyholm som jag inte kommer bry mig om särskilt mycket. Tränar hela vägen och enda målet är att spöa Mange ;) Får väl också se till inte få stryk av Teddie ...
29/8 Sala Silverman. Halv ironman där målet blir att göra ett stabilt lopp och gärna med en bra simning och löpning. Här vill jag köra bra!
5/9 Ö till Ö. Team Kleberg/Selvin tar sig an ännu ett vansinnesprojekt! http://www.otillo.se/
1. Simma så mycket jag har möjlighet till. Ö till Ö 5/9 består av 10km simning ... vill inte komma helt oförberedd.
2. Springa i princip dagligen. Behöver inte vara långt eller hårt alla gånger men ett litet löpfokus blir det nu. Några pass måste dessutom ske i våtdräkt av samma orsak som ovan nämnda tävling.
3. Vara jävligt effektiv och inte försaka familjelivet allt för mycket!
Igår körde jag ett kul pass. Cyklade till en liten sjö, simmade 30min, sprang 15min, cyklade hem och sprang 15min. Tog 2.30h inklusive växlingar och det kändes som en timme :) Idag var det duathlonträning och det kändes helt OK. Kanske att formen börjar ta sig.
Tävlingar
13/8 Nu på lördag kör jag Sundbyholm som jag inte kommer bry mig om särskilt mycket. Tränar hela vägen och enda målet är att spöa Mange ;) Får väl också se till inte få stryk av Teddie ...
29/8 Sala Silverman. Halv ironman där målet blir att göra ett stabilt lopp och gärna med en bra simning och löpning. Här vill jag köra bra!
5/9 Ö till Ö. Team Kleberg/Selvin tar sig an ännu ett vansinnesprojekt! http://www.otillo.se/
Saturday, August 08, 2009
Tungt på Hälleby Triathlon
Satan vad jobbigt det var! På menyn stod 225m simning-8,4km cykel-2,6km löpning. Det mesta i terräng. Sist jag körde detta lopp var 2004 och det var väl ungefär så länge sedan jag använde min MTB. Jag fick leta fram den längst in i garaget och efter lite smörjning och pumpning av däck fick den duga att köra på :)
Det roliga med det här loppet är att det är intervallstart och det är ju lite annorlunda i triathlonsammanhang. Jag hade ganska bra utgångsläge med Per Eklöf en minut före mig och planen var att simma ikapp honom, glida med på cykeln och sedan bli ifrånsprungen med mindre än en minut. Efter lite plaskande lyckades jag faktiskt växla ut tillsammans med honom men sedan var det god natt. Första kilometern är en saftig backe och med mjölksyra ända ut i underarmarna var allt jag fick se av Per hans rygg som försvann längre och längre bort i fjärran. Efter backen var det nerförskörning som var ganska lätt som tur var men lite läskigt var det i rullgruset. Cykeln avslutas med ca 3-4 km på asfalt och jag pumpade på så gott jag kunde men det var bara jobbigt hela vägen. När jag började springa fick jag fick flashbacks från min första triathlontävling då jag knappt kunde stå på benen. Det blev inte bättre av att underlaget var stig av väldigt mjuk modell ... Efter en löpning som förmodligen var en av dagens långsammaste kom jag i mål som 10:e man och faktiskt PB på banan med hela 10 sekunder! Oj, det är fantastiskt vad 5 års träning kan göra ;)
Hur som helst en otroligt trevlig inramning och en annorlunda triathlonupplevelse. Stort grattis till Fredrik som tog hem segern trots enligt egen uppgift dålig form ... :) Och till Per Johansson som vann klassen 40+. En bra dag för Örebro AIK!
Resultat
Det roliga med det här loppet är att det är intervallstart och det är ju lite annorlunda i triathlonsammanhang. Jag hade ganska bra utgångsläge med Per Eklöf en minut före mig och planen var att simma ikapp honom, glida med på cykeln och sedan bli ifrånsprungen med mindre än en minut. Efter lite plaskande lyckades jag faktiskt växla ut tillsammans med honom men sedan var det god natt. Första kilometern är en saftig backe och med mjölksyra ända ut i underarmarna var allt jag fick se av Per hans rygg som försvann längre och längre bort i fjärran. Efter backen var det nerförskörning som var ganska lätt som tur var men lite läskigt var det i rullgruset. Cykeln avslutas med ca 3-4 km på asfalt och jag pumpade på så gott jag kunde men det var bara jobbigt hela vägen. När jag började springa fick jag fick flashbacks från min första triathlontävling då jag knappt kunde stå på benen. Det blev inte bättre av att underlaget var stig av väldigt mjuk modell ... Efter en löpning som förmodligen var en av dagens långsammaste kom jag i mål som 10:e man och faktiskt PB på banan med hela 10 sekunder! Oj, det är fantastiskt vad 5 års träning kan göra ;)
Hur som helst en otroligt trevlig inramning och en annorlunda triathlonupplevelse. Stort grattis till Fredrik som tog hem segern trots enligt egen uppgift dålig form ... :) Och till Per Johansson som vann klassen 40+. En bra dag för Örebro AIK!
Resultat
Sunday, August 02, 2009
Kanon i Kalmar
Är på lite semester på västkusten och vi har varit i Varberg för att dra vidare till Smögen i morgon. Riktigt nice och givetvis är träningskläderna med även om jag tränar lite "när jag känner för det" och inte efter något program.
Följde Kalmar igår via datorn och det var en riktigt spännande show det bjöds på. Live-resultaten fungerade klockrent och det var inga problem att hänga med här hemma. Stort grattis till Clas Björling som tar hem detta och jag kan inte ens föreställa mig hur stort det måste kännas för honom. Att gå in i väggen så totalt att man inte ens tar sig ur sängen för att komma tillbaka och spränga målsnöret som svensk mästare tre år senare är fruktansvärt stort. Jag glädjer mig med Clas och hoppas och tror detta bara var början. Vi kommer få se mycket av honom några år till!!!
För att inte tala om Eva Nyström som gör 9.09 och krossar det svenska rekordet! Detta är alltså en tid i absolut toppklass även internationellt! Nu slog visserligen Chrissie Wellington världsrekord häromdagen på 8.31:59 men hon är ju från en annan planet. Efter henne är det väldigt få kvinnor som gör tider som Eva presterade igår. Grymt jobbat och förhoppningsvis är detta också bara början. Det är spännande tider svensk långdistanstriathlon står inför!
Kleberg gör ett bra jobb och sätte sub10 även om han hoppats på lite mer än så. Du är på väg mannen och det är ju bra att inte slå FÖR stora PB:n. Nu finns det ju lite kvar att förbättra! ;)
Följde Kalmar igår via datorn och det var en riktigt spännande show det bjöds på. Live-resultaten fungerade klockrent och det var inga problem att hänga med här hemma. Stort grattis till Clas Björling som tar hem detta och jag kan inte ens föreställa mig hur stort det måste kännas för honom. Att gå in i väggen så totalt att man inte ens tar sig ur sängen för att komma tillbaka och spränga målsnöret som svensk mästare tre år senare är fruktansvärt stort. Jag glädjer mig med Clas och hoppas och tror detta bara var början. Vi kommer få se mycket av honom några år till!!!
För att inte tala om Eva Nyström som gör 9.09 och krossar det svenska rekordet! Detta är alltså en tid i absolut toppklass även internationellt! Nu slog visserligen Chrissie Wellington världsrekord häromdagen på 8.31:59 men hon är ju från en annan planet. Efter henne är det väldigt få kvinnor som gör tider som Eva presterade igår. Grymt jobbat och förhoppningsvis är detta också bara början. Det är spännande tider svensk långdistanstriathlon står inför!
Kleberg gör ett bra jobb och sätte sub10 även om han hoppats på lite mer än så. Du är på väg mannen och det är ju bra att inte slå FÖR stora PB:n. Nu finns det ju lite kvar att förbättra! ;)
Monday, July 13, 2009
Väsby Triathlon - sprintdistans
Igår gick den första upplagan av Väsby triathlon av stapeln och jag stod på startlinjen även om det var nära att det blev en DNF. När jag skulle åka iväg på morgonen var bakhjulet tomt på luft och jag hade inte (dumt nog, jag vet ... ) en extraslang med mig som det gick ha ventilförlängare på. Hur som helst åkte jag på vinst och förlust dit, jag var ju ändå uppe och kunde jag inte tävla så är det ju alltid kul att kolla på lite sport :) Väl där löste det sig genom att jag fick låna ett hjul av en av funktionärerna som stack hem och hämtade det. Stort tack Anders!! Du räddade min dag! Distansen var sprint och inget jag kanske skulle åkt 25 mil för att köra men nu skulle vi ändå tillbringa helgen i Stockholm så jag tog med tävlingsgrejerna.
Simningen var ganska trevlig med en bana på två varv med stora tydliga bojar. Det var vattenstart och jag tog plats i fronten och pumpade på ganska hårt ut till första bojen där jag lugnade mig lite och kom in i en skön rytm. Hade sällskap hela vägen av två andra och klev upp ur vattnet på precis under 11min. Helt OK men jag misstänker att det nog borde varit någon minut till på den tiden :)
Första växlingen gick bra och jag var tvåa ut från vår lilla simgrupp och runt 10:a totalt. Cykelbanan var på fyra varv och det var riktigt skoj att cykla idag. Det var lite småtekniskt med mycket kurvor och inte en helt platt banprofil. Dessutom blåste det ganska mycket så det var en händelserik cykling trots att det inte var så långt. Tror jag hade ganska jämna varvtider och det kändes stabilt hela vägen.
Växel nummer två gick perfekt och jag klev ut strax bakom en kille som cyklade om mig sista varvet och försökte hänga på honom. Benen kändes oväntat pigga och det kändes som om jag höll en ganska hög fart i alla fall även om han jag jagade gled ifrån ganska lätt. Löpbanan var på två varv och jag är ganska säker på att jag fixade en negativ split. Tryckte på hårdare och hårdare och på slutet var det någon som skrek att slå på en långspurt nu så tar du han framför. Han hade dock en för stor lucka och klarade sig även om jag tog in ganska mycket.
I mål på 1.08:46 och ett PB på sprintdistans. Gött!
Grymt bra arrangerat Väsby! Även om tävlingen var liten så var allt proffsigt ordnat och funktionärerna var grymma! Dessutom mycket trevlig bana så jag hoppas verkligen ni kör nästa år igen.
Resultat
Simningen var ganska trevlig med en bana på två varv med stora tydliga bojar. Det var vattenstart och jag tog plats i fronten och pumpade på ganska hårt ut till första bojen där jag lugnade mig lite och kom in i en skön rytm. Hade sällskap hela vägen av två andra och klev upp ur vattnet på precis under 11min. Helt OK men jag misstänker att det nog borde varit någon minut till på den tiden :)
Första växlingen gick bra och jag var tvåa ut från vår lilla simgrupp och runt 10:a totalt. Cykelbanan var på fyra varv och det var riktigt skoj att cykla idag. Det var lite småtekniskt med mycket kurvor och inte en helt platt banprofil. Dessutom blåste det ganska mycket så det var en händelserik cykling trots att det inte var så långt. Tror jag hade ganska jämna varvtider och det kändes stabilt hela vägen.
Växel nummer två gick perfekt och jag klev ut strax bakom en kille som cyklade om mig sista varvet och försökte hänga på honom. Benen kändes oväntat pigga och det kändes som om jag höll en ganska hög fart i alla fall även om han jag jagade gled ifrån ganska lätt. Löpbanan var på två varv och jag är ganska säker på att jag fixade en negativ split. Tryckte på hårdare och hårdare och på slutet var det någon som skrek att slå på en långspurt nu så tar du han framför. Han hade dock en för stor lucka och klarade sig även om jag tog in ganska mycket.
I mål på 1.08:46 och ett PB på sprintdistans. Gött!
Grymt bra arrangerat Väsby! Även om tävlingen var liten så var allt proffsigt ordnat och funktionärerna var grymma! Dessutom mycket trevlig bana så jag hoppas verkligen ni kör nästa år igen.
Resultat
Sunday, July 05, 2009
Örserum – den snabba banan som försvann
Glöm min fråga i tidigare inlägg om hur lång banan i Örserum egentligen är. Det spelar ingen roll för i år hade de modifierat både cykling och löpning och distansen blev bekräftad av min klubbkollega som körde med GPS. Inte nog med att distansen var rätt, de hade också ändrat cykelsträckan så att den nu var riktigt tuff med konstant rullande terräng. Örserum har med andra ord gått från att ha varit den snabbaste (kortaste) cuptävlingen till en av de långsammaste. Jag tycker banan var extremt rolig att köra och det var en utmaning att fixa cyklingen på ett bra sätt så att man orkade springa efteråt. Bra jobbat Örserum!!!Simningen startade med en ganska lång löpning i knädjupt vatten innan man kunde börja simma och jag tog det medvetet lugnt här för att undvika mjölksyra. Jag kom iväg bra och hittade en fin linje till första bojen. Axeln kändes inget och första varvet av två kändes helt OK. Andra varvet blev dock en otrevlig upplevelse som mest liknade en drunkningsolycka. Det gick långsamt, det kändes tungt och jag blev omsimmad av de få jag fortfarande hade bakom mig. Blev till och med passerad av Magnus som varvade frisim med bröstsim och var efter Jämtvall upp ur vattnet. Kändes som en av mina sämsta simningar någonsin i triathlonsammanhang men 1500m utan våtdräkt är ganska långt med den simträning jag har i år. Jag fick helt enkelt vad jag förtjänade : )
Fick i alla fall till en bra växling och kom ut före Magnus och tog upp jakten på de framför. Körde vis av lärdom från Hindås ganska defensivt och gick helt på känsla utan att bry mig om vilken puls jag ”borde kunna ligga på”. Banan var som sagt böljande och det var få tillfällen att bara ligga och mata i bågen. Riktigt skoj och det kändes bra hela vägen. Kändes i och för sig oväntat ensamt på banan med tanke på hur många som var med. Körde varken om eller blev omkörd speciellt mycket. Tur att det inte var drafting idag …
Löpningen kändes riktigt bra och gick mycket lättare än Hindåslöpningen som var tung från första steget. Nu kunde jag ligga på i hyfsat tempo och de fyra varven avklarades som det kändes ganska fort. Tror jag cyklade ganska smart idag och det fick jag igen på löpningen. Jag var riktigt trött i mål och kunde nog inte gjort så mycket bättre. Var direkt efter målgång missnöjd men nu i efterhand gjorde jag ändå ett bra lopp och slutade ett par placeringar högre upp än min förra cuptävling. Lite simträning också så ska det nog gå ännu bättre framöver.
Kul också att Örebro AIK hade många deltagare på plats (9st). Bra jobb allihop och särskilt skönt att Fredrik fick till ett stabilt lopp igen!
Simning: 30.26, 38:e tid
Cykel: 1.11:40, 25:e tid
Löpning: 45.31, 40:e tid
Totalt: 2.29:54, 33:a av 54st i Herrar senior
Friday, July 03, 2009
2:a plats!
Idag körde jag helt klart en av mina roligaste tävlingar. Jag hade innan tänkt igenom ett par olika scenarion men att jag skulle ligga bakom ledarbilen hela cyklingen och vara först ut på löpningen var lite mer än vad jag ens tänkt på. Men vi tar det från the beginning.
Simningen var som vanligt intressant med typ 10m löpning och ner i vattnet via en stenig liten nedfart. Det är väldigt många som hoppar i samtidigt och det gäller att antingen var först i eller hitta en smidig passage mellan alla kroppar. Jag var inte i första ledet men på något konstigt sätt slank jag liksom igenom massan och efter en stund simmade jag i tätklungan. Här kom Fredrik plötsligt farande och satte en hel del sekunder på mig den sista biten. Har han lärt sig simma? ;)
Upp ur vattnet som trea efter Per och Fredrik och en snabb växling förde upp mig ganska omgående på Pers hjul. I första backen fick han lite problem med växlarna på cykeln och jag blåste iväg så hårt jag kunde. Min taktik var att hålla undan i alla fall till toppen på backen för att sedan slå följe med de som eventuellt kom i kapp. Jag var ärligt talat lite överraskad att jag faktiskt ledde loppet men det var ganska skoj :) Efter korsningen där man måste stanna till och sätta ner foten tittade jag bak och såg Kleberg närma sig sakta men säkert. När han kom i kapp körde vi resten av vägen tillsammans och vi fick här en bra lucka till förföljarna skulle det visa sig.
Härligt att rulla in på torget och känna att man faktiskt har chans att vinna skiten! Eftersom jag cyklade med löpskor var jag blixtsnabbt iväg och då jag visste att Kleberg bytte skor tog jag chansen och mosade på så hårt jag kunde. Jag menar, han är förmodligen snabbare än mig men han var bakis, hade cyklat till Nora som uppvärmning och ett skobyte kan ju faktiskt krångla lite. Så jag pumpade på och det kändes inte allt för illa. När vi närmade oss vändpunkten kom han farande och blåste om i ganska hög fart och fick direkt en lucka. Den växte inte jättemycket resten av vägen men helt klart var jag chanslös idag men oerhört glad över andraplatsen!
Det hade väl varit skoj att vinna men då jag före loppet hade som mål topp 5 var detta bättre än väntat och det känns mer som att jag vann 2:a plats än förlorade 1:a. Kleberg är stark och ska man få stryk av någon så känns det ju bättre om det är en polare :) Bra kört mannen! Och det blev ju dubbelseger för Örebro AIK!
Simningen var som vanligt intressant med typ 10m löpning och ner i vattnet via en stenig liten nedfart. Det är väldigt många som hoppar i samtidigt och det gäller att antingen var först i eller hitta en smidig passage mellan alla kroppar. Jag var inte i första ledet men på något konstigt sätt slank jag liksom igenom massan och efter en stund simmade jag i tätklungan. Här kom Fredrik plötsligt farande och satte en hel del sekunder på mig den sista biten. Har han lärt sig simma? ;)
Upp ur vattnet som trea efter Per och Fredrik och en snabb växling förde upp mig ganska omgående på Pers hjul. I första backen fick han lite problem med växlarna på cykeln och jag blåste iväg så hårt jag kunde. Min taktik var att hålla undan i alla fall till toppen på backen för att sedan slå följe med de som eventuellt kom i kapp. Jag var ärligt talat lite överraskad att jag faktiskt ledde loppet men det var ganska skoj :) Efter korsningen där man måste stanna till och sätta ner foten tittade jag bak och såg Kleberg närma sig sakta men säkert. När han kom i kapp körde vi resten av vägen tillsammans och vi fick här en bra lucka till förföljarna skulle det visa sig.
Härligt att rulla in på torget och känna att man faktiskt har chans att vinna skiten! Eftersom jag cyklade med löpskor var jag blixtsnabbt iväg och då jag visste att Kleberg bytte skor tog jag chansen och mosade på så hårt jag kunde. Jag menar, han är förmodligen snabbare än mig men han var bakis, hade cyklat till Nora som uppvärmning och ett skobyte kan ju faktiskt krångla lite. Så jag pumpade på och det kändes inte allt för illa. När vi närmade oss vändpunkten kom han farande och blåste om i ganska hög fart och fick direkt en lucka. Den växte inte jättemycket resten av vägen men helt klart var jag chanslös idag men oerhört glad över andraplatsen!
Det hade väl varit skoj att vinna men då jag före loppet hade som mål topp 5 var detta bättre än väntat och det känns mer som att jag vann 2:a plats än förlorade 1:a. Kleberg är stark och ska man få stryk av någon så känns det ju bättre om det är en polare :) Bra kört mannen! Och det blev ju dubbelseger för Örebro AIK!
Wednesday, July 01, 2009
Läget på formfronten
Det är varmt och skönt och jag har kommit igång med träning igen efter en seg period. Det första löppasset på x antal veckor avverkades förra onsdagen och det kändes värre än väntat. Hela passet var en plåga men jag tog mig igenom och hoppades att det fanns någon vilande form långt inbäddad någonstans. Dagen efter cyklade jag och där kändes det istället mycket bättre än väntat. Så har det rullat på i veckan och nu kan jag faktiskt känna att det börjar ta sig igen. Enda orosmomentet är en krånglande axel som har gjort mer eller mindre ont sedan klassikern. Jag har inte simmat sedan dess så hur det ska gå i helgens övningar återstår att se :)
På fredag väntar den numera årliga traditionen Utmaningen i Nora. Det är en minitriathlon med sträckorna 150m simning, 8km cykel och 2km löpning. Start och mål i centrala Nora och det brukar vara en fantastisk inramning med skön stämning och mycket publik. Rekommenderas om ni har vägarna förbi!
På lördag är det dags för Örserum triathlon som är en av de absolut roligaste att köra. Inte på grund av banorna som är ganska tråkiga men för att det är ett fantastiskt arrangemang. Jag har inte kört alla tävlingar i Sverige men av de jag kört känns den här helt klart mest professionell. Det enda jag har att klaga på är att de inte skriver ut de exakta distanserna. Banan måste vara för kort med tanke på att typ alla har sitt olympiska PB härifrån och jag säger inget om det men det skulle vara kul att veta. Någon som kör med GPS får gärna höra av sig efter loppet :)
Jag är som sagt inne i en ganska lam period träningsmässigt och har väl inga höga förväntningar på det hela. I Nora är det ju otroligt små marginaler då hela tävlingen tar ca 24min men jag vill gärna vara med och kriga om topp 3 i alla fall. I Örserum blir målet ändå PB. Förra året körde jag ganska tätt inpå Frankrike på en lånad linjehoj och jag hoppas jag ska kunna köra lite bättre än då. Men vi får se. Det ser ut att bli våtdräktsförbud och det är ju inte bra med tanke på simform och axeln ... Jaja, det är bara köra så det ryker!
På fredag väntar den numera årliga traditionen Utmaningen i Nora. Det är en minitriathlon med sträckorna 150m simning, 8km cykel och 2km löpning. Start och mål i centrala Nora och det brukar vara en fantastisk inramning med skön stämning och mycket publik. Rekommenderas om ni har vägarna förbi!
På lördag är det dags för Örserum triathlon som är en av de absolut roligaste att köra. Inte på grund av banorna som är ganska tråkiga men för att det är ett fantastiskt arrangemang. Jag har inte kört alla tävlingar i Sverige men av de jag kört känns den här helt klart mest professionell. Det enda jag har att klaga på är att de inte skriver ut de exakta distanserna. Banan måste vara för kort med tanke på att typ alla har sitt olympiska PB härifrån och jag säger inget om det men det skulle vara kul att veta. Någon som kör med GPS får gärna höra av sig efter loppet :)
Jag är som sagt inne i en ganska lam period träningsmässigt och har väl inga höga förväntningar på det hela. I Nora är det ju otroligt små marginaler då hela tävlingen tar ca 24min men jag vill gärna vara med och kriga om topp 3 i alla fall. I Örserum blir målet ändå PB. Förra året körde jag ganska tätt inpå Frankrike på en lånad linjehoj och jag hoppas jag ska kunna köra lite bättre än då. Men vi får se. Det ser ut att bli våtdräktsförbud och det är ju inte bra med tanke på simform och axeln ... Jaja, det är bara köra så det ryker!
Saturday, June 27, 2009
Klassikern - epilog
Denna helg är jag tyvärr inlåst på jobbet 7-19 båda dagarna så det blir väl inte mycket gjort i träningsväg antar jag. Får se om jag orkar med att cykla en kort sväng på söndag kväll i ett förmodat underbart sommarväder. Riktigt skönt att det äntligen är sommar och att slippa frysa under cykelpassen. Gött!
Helgens stora händelser annars är ju Lisa Nordéns försök att vinna 200000 dollar och Ironman France. Ska bli riktigt skoj att följa tävlingen i Nice där bland annat en revanschsugen Fredrik och en grymt tränad Filip startar. Och Towe Wiklund förstås som helt klart har möjlighet att kriga om pallplatserna.
Jag tänkte också skriva en kort reflektion nu några dagar efter mitt misslyckade klassikerförsök.
1. Jag är stolt över att jag bröt. Många har faktiskt kommenterat just detta att de är mer förvånade att jag klev av än de skulle blivit om jag hade klarat det. Att magen pajade finns det självklart anledningar till och jag tar med mig dessa erfarenheter till nästa gång men just då fanns det inget att göra. Jag är nöjd att jag lyssnade på kroppen och inte envist fortsatte.
2. De flesta i min omgivning har varit väldigt positiva och stöttat mig fullt ut i detta projekt men jag har också hört några uttalanden i stilen ”vansinnigt”, ”idiotiskt”, ”hur kan man utsätta sig för något sånt här” osv. Till viss del förstår jag den inställningen då det faktiskt är ganska galet att köra en klassiker non-stop men det ger ju en upplevelse att minnas resten av livet. Att komma hem från jobbet på fredagkvällen, ta några starköl i TV-soffan innan man somnar och sova till lunch på lördagen som ägnas åt förberedelser och genomförande av förfest, utgång och efterfest till halv fem på morgonen följt av en lång, lätt ångestfylld söndag med pizza och chipsätande är ju i och för sig en alternativ helgsysselsättning …
3. All heder åt min kombattant Kleberg som gör en insats så stor att han inte förstår det själv. Vi skulle ju inte snacka om tider men sub10 på VR och en efterföljande löpning på drygt 2.30 måste ju faktiskt nämnas. Dessutom med första sex, sju milen av cyklingen med mig som bromskloss … Har ni inte gjort det så finns hans tävlingsrapport att läsa här!
4. Även heder åt Niklas som ägnade sin fredagskväll åt att åka sju mil i ett riktigt skitväder för att hjälpa oss under rullskidorna. Dessutom sprang han sedan med Kleberg dagen efter. Stort tack för det Niklas! Och tack till Karl som åkte med oss sista fyra milen på rullskidorna. Kul att få lite sällskap!
5. Som det ser ut nu blir det ett nytt försök nästa år om jag inte kör någon Ironman i den vevan. Samma upplägg, samma bana och samma härliga upplevelse väntar!
Helgens stora händelser annars är ju Lisa Nordéns försök att vinna 200000 dollar och Ironman France. Ska bli riktigt skoj att följa tävlingen i Nice där bland annat en revanschsugen Fredrik och en grymt tränad Filip startar. Och Towe Wiklund förstås som helt klart har möjlighet att kriga om pallplatserna.
Jag tänkte också skriva en kort reflektion nu några dagar efter mitt misslyckade klassikerförsök.
1. Jag är stolt över att jag bröt. Många har faktiskt kommenterat just detta att de är mer förvånade att jag klev av än de skulle blivit om jag hade klarat det. Att magen pajade finns det självklart anledningar till och jag tar med mig dessa erfarenheter till nästa gång men just då fanns det inget att göra. Jag är nöjd att jag lyssnade på kroppen och inte envist fortsatte.
2. De flesta i min omgivning har varit väldigt positiva och stöttat mig fullt ut i detta projekt men jag har också hört några uttalanden i stilen ”vansinnigt”, ”idiotiskt”, ”hur kan man utsätta sig för något sånt här” osv. Till viss del förstår jag den inställningen då det faktiskt är ganska galet att köra en klassiker non-stop men det ger ju en upplevelse att minnas resten av livet. Att komma hem från jobbet på fredagkvällen, ta några starköl i TV-soffan innan man somnar och sova till lunch på lördagen som ägnas åt förberedelser och genomförande av förfest, utgång och efterfest till halv fem på morgonen följt av en lång, lätt ångestfylld söndag med pizza och chipsätande är ju i och för sig en alternativ helgsysselsättning …
3. All heder åt min kombattant Kleberg som gör en insats så stor att han inte förstår det själv. Vi skulle ju inte snacka om tider men sub10 på VR och en efterföljande löpning på drygt 2.30 måste ju faktiskt nämnas. Dessutom med första sex, sju milen av cyklingen med mig som bromskloss … Har ni inte gjort det så finns hans tävlingsrapport att läsa här!
4. Även heder åt Niklas som ägnade sin fredagskväll åt att åka sju mil i ett riktigt skitväder för att hjälpa oss under rullskidorna. Dessutom sprang han sedan med Kleberg dagen efter. Stort tack för det Niklas! Och tack till Karl som åkte med oss sista fyra milen på rullskidorna. Kul att få lite sällskap!
5. Som det ser ut nu blir det ett nytt försök nästa år om jag inte kör någon Ironman i den vevan. Samma upplägg, samma bana och samma härliga upplevelse väntar!
Tuesday, June 16, 2009
Kilsbergen Triathlon - tankar från arrangören
Kilsbergen Triathlon gick i söndags av stapeln för andra gången. Banan marknadsför vi som den tuffaste i Sverige och om det är sant vet jag inte säkert men de många höjdmeterna bäddar i alla fall för en rejäl utmaning.
Målet för oss arrangörer är såklart att deltagarna är nöjda och vi lyssnade på både ris och ros förra året och försökte den här gången lyfta oss ett par snäpp. Inte så att någon var direkt missnöjd förra året men det fanns en hel del att förbättra.
Plats
Största förändringen var tävlingsområdet. Detta blev ett rejält lyft för både oss och för de tävlande. I år höll vi till på stora badplatsen som i princip är som gjort för en triathlontävling då start, mål, växling är inom 50m. Detta var klockrent och vi tyckte själva att området faktiskt såg riktigt proffsigt ut jämfört med sist!
Bansträckning
Det blev en liten förändring på både cykel och löpning i år. Samma härliga backar men bättre väglag på cykelbanan. Nackdelen var att cyklingen på olympisk distans blev 44km eftersom det var svårt att få till en säker vändningspunkt på annan plats. Detta får vi utvärdera men spontant känner jag att det är OK så länge man skriver ut distansen. Löpningen blev också lite annorlunda och där blev det "bara" 800m för långt att springa. Likadant här, jag tror att man som tävlande tycker det är lugnt bara man vet hur långt det är. Vi mätte med GPS och skrev ut de exakta distanserna så att de tävlande visste om det.
Tidtagning
I år använde vi av oss av Sport Ident-systemet och det fungerade riktigt bra. De tävlande får ha med sig en liten pinne som de stämplar med tre gånger under loppet och jämfört med förra året då vi hade manuell tidtagning var detta perfekt! Dessutom fick vi ut resultatlistor omgående med sträcktider. För små och medelsmå tävlingar är detta system det klart bästa idag skulle jag tro. Rekommenderas! Viktigt att ha en funktionär som påminner deltagarna att stämpla bara.
Växlingsområdet
Tack vare eldsjälar i klubben byggdes det ihop riktiga cykelställ i år och de klarade första testet med betyget godkänt. Det var ett ställ som vippade och det får anses vara OK med tanke på hur mycket det blåste. Magnus som var byggansvarig har redan påbörjat att förbättra ställen och nästa år kommer de sitta som gjutna i backen :) För övrigt flöt det som jag såg det riktigt bra och vi kan på samma plats uppskattningsvis få plats med det dubbla antalet tävlande utan problem.
Vädret
Tyvärr hade vi även i år otur och då det varit kallt i flera veckor var vattentempen knappt 15 grader. Efter diskussion tog vi beslutet att byta ut simningen mot löpning i motionsklassen och att ha våtdräktskrav på den långa distansen. De som ville fick utan extra avgift uppgradera till lång distans eller byta till kort om de å andra sidan saknade våtdräkt. I efterhand känns det som rätt beslut även om några blev besvikna över utebliven simning. Men vissa blev nog glada också :) Vi slapp i alla fall regnet och vädret var helt OK hela dagen med vissa solglimtar till och med.
Starttid
Vi fortsatte med konceptet eftermiddagsstart och det är ju både för- och nackdelar. Fördel är ju att slippa gå upp i ottan, både som tävlande och för arrangören. Nackdel är att en HEL dag går åt. De som höll på längst var där från 8-20 ungefär och det sliter lite. Nästa år får vi överväga en tidigare start då det blir ganska långa tävlingstider på den här banan.
I dagarna ska vi ha en träff och utbyta tankar och synpunkter inför nästa års tävling. Vi siktar på att lyfta oss ett par snäpp ytterligare och kom gärna med kritik och beröm om du tänkte på något.
Målet för oss arrangörer är såklart att deltagarna är nöjda och vi lyssnade på både ris och ros förra året och försökte den här gången lyfta oss ett par snäpp. Inte så att någon var direkt missnöjd förra året men det fanns en hel del att förbättra.
Plats
Största förändringen var tävlingsområdet. Detta blev ett rejält lyft för både oss och för de tävlande. I år höll vi till på stora badplatsen som i princip är som gjort för en triathlontävling då start, mål, växling är inom 50m. Detta var klockrent och vi tyckte själva att området faktiskt såg riktigt proffsigt ut jämfört med sist!
Bansträckning
Det blev en liten förändring på både cykel och löpning i år. Samma härliga backar men bättre väglag på cykelbanan. Nackdelen var att cyklingen på olympisk distans blev 44km eftersom det var svårt att få till en säker vändningspunkt på annan plats. Detta får vi utvärdera men spontant känner jag att det är OK så länge man skriver ut distansen. Löpningen blev också lite annorlunda och där blev det "bara" 800m för långt att springa. Likadant här, jag tror att man som tävlande tycker det är lugnt bara man vet hur långt det är. Vi mätte med GPS och skrev ut de exakta distanserna så att de tävlande visste om det.
Tidtagning
I år använde vi av oss av Sport Ident-systemet och det fungerade riktigt bra. De tävlande får ha med sig en liten pinne som de stämplar med tre gånger under loppet och jämfört med förra året då vi hade manuell tidtagning var detta perfekt! Dessutom fick vi ut resultatlistor omgående med sträcktider. För små och medelsmå tävlingar är detta system det klart bästa idag skulle jag tro. Rekommenderas! Viktigt att ha en funktionär som påminner deltagarna att stämpla bara.
Växlingsområdet
Tack vare eldsjälar i klubben byggdes det ihop riktiga cykelställ i år och de klarade första testet med betyget godkänt. Det var ett ställ som vippade och det får anses vara OK med tanke på hur mycket det blåste. Magnus som var byggansvarig har redan påbörjat att förbättra ställen och nästa år kommer de sitta som gjutna i backen :) För övrigt flöt det som jag såg det riktigt bra och vi kan på samma plats uppskattningsvis få plats med det dubbla antalet tävlande utan problem.
Vädret
Tyvärr hade vi även i år otur och då det varit kallt i flera veckor var vattentempen knappt 15 grader. Efter diskussion tog vi beslutet att byta ut simningen mot löpning i motionsklassen och att ha våtdräktskrav på den långa distansen. De som ville fick utan extra avgift uppgradera till lång distans eller byta till kort om de å andra sidan saknade våtdräkt. I efterhand känns det som rätt beslut även om några blev besvikna över utebliven simning. Men vissa blev nog glada också :) Vi slapp i alla fall regnet och vädret var helt OK hela dagen med vissa solglimtar till och med.
Starttid
Vi fortsatte med konceptet eftermiddagsstart och det är ju både för- och nackdelar. Fördel är ju att slippa gå upp i ottan, både som tävlande och för arrangören. Nackdel är att en HEL dag går åt. De som höll på längst var där från 8-20 ungefär och det sliter lite. Nästa år får vi överväga en tidigare start då det blir ganska långa tävlingstider på den här banan.
I dagarna ska vi ha en träff och utbyta tankar och synpunkter inför nästa års tävling. Vi siktar på att lyfta oss ett par snäpp ytterligare och kom gärna med kritik och beröm om du tänkte på något.
Saturday, June 13, 2009
Kleberg är grym!
Kleberg gick i mål i stor stil idag! Han klarade av Vätternrundan fint trots mycket ensamkörning och löpningen runt kanalen gick grymt smidigt. Imponerande och ett stort grattis!
Friday, June 12, 2009
Jag bröt :(
Innan vi ens kom iväg på cyklarna fick jag gå och skita flera gånger och det var inte med en bra känsla jag rullade upp till starten. Där uppe blev det ytterligare ett toabesök innan vi rullade ut 02.49 från startfållan.
Magen krånglade direkt och jag kände att den blev mer och mer uppsvälld samtidigt som jag var tvungen att pissa flera gånger. Inget av det jag stoppat i mig togs alltså upp av kroppen utan samlades i magen. I första depån försökte jag få ordning på det genom att häva i mig saltgurka då salt kan vara lösningen på just detta problem. Först trodde jag att det blev bättre men efter en halvtimma var det samma visa igen. Det hade förmodligen gått för långt och för sent att rädda situationen, jag vet inte. Hur som helst kämpade jag på ett par mil till men det gjorde riktigt ont.
Till slut bestämde jag mig för att det inte var värt att fortsätta även om det var ett tungt beslut att fatta. I det läget var det 22mil kvar att cykla och det hade blivit misärcykling resten av vägen om jag ens tagit mig i mål. Riktigt trist med tanke på att benen faktiskt kändes riktigt bra. Vi åkte med i klungor som hade skaplig fart och det gick förvånadsvärt lätt. Jag är övertygad om att jag hade orkat hela vägen om inte magproblemen uppstått ... hade nästan varit bättre att få bryta på grund av gammal hederlig trötthet :(
Jaja, Kleberg kör fortfarande och nu får jag agera stöd åt honom i stället. Han beräknas in vid ett-hugget och kör då igång med löpningen. Jag vill också tacka Kleberg som hela tiden stöttade mig och gjorde allt för att vi skulle klara detta tillsammans trots att jag agerade bromskloss! Kör hårt nu mannen!
Magen krånglade direkt och jag kände att den blev mer och mer uppsvälld samtidigt som jag var tvungen att pissa flera gånger. Inget av det jag stoppat i mig togs alltså upp av kroppen utan samlades i magen. I första depån försökte jag få ordning på det genom att häva i mig saltgurka då salt kan vara lösningen på just detta problem. Först trodde jag att det blev bättre men efter en halvtimma var det samma visa igen. Det hade förmodligen gått för långt och för sent att rädda situationen, jag vet inte. Hur som helst kämpade jag på ett par mil till men det gjorde riktigt ont.
Till slut bestämde jag mig för att det inte var värt att fortsätta även om det var ett tungt beslut att fatta. I det läget var det 22mil kvar att cykla och det hade blivit misärcykling resten av vägen om jag ens tagit mig i mål. Riktigt trist med tanke på att benen faktiskt kändes riktigt bra. Vi åkte med i klungor som hade skaplig fart och det gick förvånadsvärt lätt. Jag är övertygad om att jag hade orkat hela vägen om inte magproblemen uppstått ... hade nästan varit bättre att få bryta på grund av gammal hederlig trötthet :(
Jaja, Kleberg kör fortfarande och nu får jag agera stöd åt honom i stället. Han beräknas in vid ett-hugget och kör då igång med löpningen. Jag vill också tacka Kleberg som hela tiden stöttade mig och gjorde allt för att vi skulle klara detta tillsammans trots att jag agerade bromskloss! Kör hårt nu mannen!
Och där gick starten för cykling
02.23 kom dom iväg på cyklarna. Mickes mage bestämde sig för att få diarre, så vi får se hur hans vita cykelbyxor ser ut vid målgång.
Vi räknar med att de går imål nån gång mellan 13-14 i morgon, men allt kan hända i en sån här lång tävling. Dom har varit igång i 9½ timma.
Serviceteamet säger godnatt och låter Vätternrundans personal ta över skötseln av våra atleter.
Vi räknar med att de går imål nån gång mellan 13-14 i morgon, men allt kan hända i en sån här lång tävling. Dom har varit igång i 9½ timma.
Serviceteamet säger godnatt och låter Vätternrundans personal ta över skötseln av våra atleter.
2 grenar avklarade.
Nu kom de äntligen i mål efter 8.30 minuter, varav 55 minuter simning. Eller mål och mål, delmål snarare; och ett stort delmål var det. 9 mil på rullskidor i fukt och småregn är inte roligt.
Nu ser de fram mot att få köra vätternrundan, och vädret verkar faktiskt väldigt lovande.
Micke har startnr 10215, och Göran är mån om sin personliga integritet.
Lycka till på cykeln!
(Mickes mage är långt ifrån i toppform, han har redan bajsat 2 gånger här i depån och är väldigt lös.. men det ska han nog överleva*)
Det är inte alltid lätt att ligga efter
Nu har dieselmotorn startat kommenterar Göran Mickes fisande varje gång han tar i. Men tur att Dieseln har kommit igång igen, de senaste 2 varven var riktigt tunga och det såg mörkt ut ett tag för Selvin, men näst sista varvet gick på 32 minuter vilket är samma fart som i början.
De är nu ute på sista varvet och bara Micke inte skiter på sig så kommer de nog upp på cyklarna innan 02.00.
Den fjärde personen som kom in i truppen för ett par varv sen heter Karl och är en ung förmåga från Örebro, han har hjälpt till väldigt mycket som draghjälp under de senaste varven och vi tackar honom och Niklas för hjälpen.
Hoppas det kommer fler som hjälper dom att klara av löpningen i morgon!
/Jimmy
De är nu ute på sista varvet och bara Micke inte skiter på sig så kommer de nog upp på cyklarna innan 02.00.
Den fjärde personen som kom in i truppen för ett par varv sen heter Karl och är en ung förmåga från Örebro, han har hjälpt till väldigt mycket som draghjälp under de senaste varven och vi tackar honom och Niklas för hjälpen.
Hoppas det kommer fler som hjälper dom att klara av löpningen i morgon!
/Jimmy
Niklas heter Korall i efternamn
Och efter 7 mils åkning så åker han nu hem och laddar för att hjälpa till som draghjälp i morgondagens löpning.
Pyssel
Det är för mörkt ute för att fota, särskilt när kameran är en kompaktkamera med autoblixt och Motiven dels är rörliga vilket gör det svårt att få fokus, dels har på sig neongröna reflexvästar som inte går så bra ihop med blixten.
P.g.a detta kommer här lite bilder från depån.
/Jimmy
P.g.a detta kommer här lite bilder från depån.
/Jimmy
3 har blivit 4, Kleberg = Göran
Döm av vår förvåning när 4 rullskidoåkare kom in för varvning i depån. Men nästa varv kanske de bara är 3 igen då Niklas pratade om sista varvet. Grabbarna har 5 varv kvar innan de kan sätta sig på cyklarna och trampa 30 mil (för att springa 3 mil efter det).
Vi har i depån löst problemet att hålla isär de två Mickena (vars mödrar båda heter Margareta) så de heter nu Micke och Göran. Göran är Klebergs Vätternrundenamn enligt de officiella dokumenten.
Här är lite filmer från serviceteamet i depån och från banan, ursäkta filmningen; uppenbarligen kan man inte använda videoläget på en mobiltelefonkamera på samma flexibla sätt som i fotoläge.
/Jimmy
Vi har i depån löst problemet att hålla isär de två Mickena (vars mödrar båda heter Margareta) så de heter nu Micke och Göran. Göran är Klebergs Vätternrundenamn enligt de officiella dokumenten.
Här är lite filmer från serviceteamet i depån och från banan, ursäkta filmningen; uppenbarligen kan man inte använda videoläget på en mobiltelefonkamera på samma flexibla sätt som i fotoläge.
/Jimmy
Nu är dom igång
Grått.
Våta skor.
Jag traskar i lera längs Göta kanal bredvid Micke och Micke som befinner sig i kanalen. Förutsättningarna är under omständigheterna ganska bra. Visst regnar det lite och är aningen kallt, men som tur är så blåser det minimalt.
Efter drygt 55 minuter så ankom vi i Borenshult där Selvin sammanfattade det hela med "Helvete vad kallt". De båda Mickena var dock på strålande humör och såg fram mot att få på sig rullskidorna och komma upp i puls lite. En träningskamrat till dem, Niklas (som jag ej kommer ihåg efternamnet på) har nu anslutit sig till dem på rullskidor.
Nu, kl 19.55 har dom avklarat 2 varv på rullskidorna och är på gott humör med mycket energi och inga problem med kyla. Nästa varvning räknar vi att det blir vid 20.15. Återkommer omkring det senare.
Kleberg är laddad inför Svenska Superklassikern
/Jimmy.
Våta skor.
Jag traskar i lera längs Göta kanal bredvid Micke och Micke som befinner sig i kanalen. Förutsättningarna är under omständigheterna ganska bra. Visst regnar det lite och är aningen kallt, men som tur är så blåser det minimalt.
Efter drygt 55 minuter så ankom vi i Borenshult där Selvin sammanfattade det hela med "Helvete vad kallt". De båda Mickena var dock på strålande humör och såg fram mot att få på sig rullskidorna och komma upp i puls lite. En träningskamrat till dem, Niklas (som jag ej kommer ihåg efternamnet på) har nu anslutit sig till dem på rullskidor.
Nu, kl 19.55 har dom avklarat 2 varv på rullskidorna och är på gott humör med mycket energi och inga problem med kyla. Nästa varvning räknar vi att det blir vid 20.15. Återkommer omkring det senare.
Kleberg är laddad inför Svenska Superklassikern/Jimmy.
Countdown
Snart går starten. Förhoppningsvis kommer min bror kunna lägga in blogginlägg här under tiden. Vädret ser ju ut att bli misär men det är inga problem även om det är trist. Är riktigt nervös nu ... Jag återkommer med rapport efter målgång och lite återhämtning. Må gott allihop!
Tuesday, June 09, 2009
Intervju och kartor
Var i Motala igår och gjorde en intervju inför klassikern i helgen. Kul att få lite uppmärksamhet samtidigt som det sätter lite press på en ... jaja, jag kommer göra mitt bästa och förutom rullskidorna är det ju trots allt en lång triathlon. Inga konstigheter ;)
Simningen blir från stan ner till Borenshult. Där svidar vi om till rullskidor och åker upp till vår slinga som går fram och tillbaka längs Metallvägen.
Rullskidbanan som är lite tråkig men för att underlätta för serviceteamet är det bra att varva flera gånger på samma ställe.
Löpningen sker längs den vackra slingan runt kanalen. Utan backar men 30km blir ändå något att bita i ...Här skriver jag lite runt förberedelserna
Monday, June 08, 2009
Göteborg triathlon
276 deltog! Sjukt mycket folk och otroligt trevlig tävling. Det var första gången jag körde men enligt uppgift från andra hade de i år förbättrat cykelbanan och där har jag inget att klaga på. Bra arrangemang och ett startfält som samlade de flesta triathleterna i Sverige bäddade för en trevlig upplevelse.
Igår när vi körde i Borås var det grymt kallt i vattnet. Idag var det ca 15 grader men jag tyckte det kändes ganska behagligt. Undrar hur kallt det var igår egentligen ... Frös inget före start och väl iväg var det perfekt temperatur för våtdräktssimning. Stärkt av den förvånadsvärt bra simningen igår pumpade jag iväg bra och hittade direkt en skön känsla i vattnet. Jag förstår inte riktigt hur det hänger ihop med min bristfälliga simträning men det kändes bra hela vägen. Var uppe ur vattnet på under 26min och hyfsat fräsch så det är jag nöjd med. Därefter väntade nästan 400m löpning i motlut upp till växlingsområdet sjukt jobbigt! :)
Växlingen gick riktigt dåligt men jag kom iväg i alla fall och det kändes ganska bra i cykelbenen. För övrigt ropade speakern att Strand precis hade passerat första vändpunkten när jag stack iväg ... man är en bit efter :) Hittade efter ett varv en skön rytm och det kändes bra att ligga som planerat på strax över 170 i puls. Banan bestod av fyra varv där det i princip var nerför ut och uppför tillbaka. Riktigt skoj och jag cyklade med negativ split utan svackor. Nu skulle det visa sig om det fanns något krut kvar att springa med ...
Andra växlingen gick också skit då jag krånglade med strumpor på stelfrusna fötter men jag ville inte få skavsår inför nästa helg. Ut på löpningen kändes det väl ... ja, inte bra direkt men heller inte skandal. Jag tänkte att första varvet får bli lite uppvärmning så får vi se hur det känns sedan. Kom aldrig riktigt igång och pulsen var alldeles för låg. Jag hade cyklat för hårt helt enkelt och det straffar ju sig alltid. Sprang i alla fall i något sånär jämn fart men det var ingen rolig löpning. Relativt var löpningen sämst idag och det är ju inte bra. Det får vi jobba på ... Skönt att gå i mål!
Är i det hela nöjd i alla fall och jag är väl inte bättre än så här just nu.
Simning: 28.00 inklusive löpningen upp, 40:e tid i min klass.
Cykel: 1.07:49, 29:e tid
Löpning: 48.01, 42:a tid
Totalt: 2.26:01, 35:a av 63 i Herrar Senior
Stort grattis till Mattias i klubben som tog hem bronsmedaljen i sin ålderklass och till Patrik som persade med typ 20min på olympisk distans! Fredrik hade en tung dag på jobbet och klev av under löpningen men han gjorde ju en superinsats igår i alla fall. Bra jobbat och tack för en jättetrevlig helg pojkar! Det får vi göra om!
Igår när vi körde i Borås var det grymt kallt i vattnet. Idag var det ca 15 grader men jag tyckte det kändes ganska behagligt. Undrar hur kallt det var igår egentligen ... Frös inget före start och väl iväg var det perfekt temperatur för våtdräktssimning. Stärkt av den förvånadsvärt bra simningen igår pumpade jag iväg bra och hittade direkt en skön känsla i vattnet. Jag förstår inte riktigt hur det hänger ihop med min bristfälliga simträning men det kändes bra hela vägen. Var uppe ur vattnet på under 26min och hyfsat fräsch så det är jag nöjd med. Därefter väntade nästan 400m löpning i motlut upp till växlingsområdet sjukt jobbigt! :)
Växlingen gick riktigt dåligt men jag kom iväg i alla fall och det kändes ganska bra i cykelbenen. För övrigt ropade speakern att Strand precis hade passerat första vändpunkten när jag stack iväg ... man är en bit efter :) Hittade efter ett varv en skön rytm och det kändes bra att ligga som planerat på strax över 170 i puls. Banan bestod av fyra varv där det i princip var nerför ut och uppför tillbaka. Riktigt skoj och jag cyklade med negativ split utan svackor. Nu skulle det visa sig om det fanns något krut kvar att springa med ...
Andra växlingen gick också skit då jag krånglade med strumpor på stelfrusna fötter men jag ville inte få skavsår inför nästa helg. Ut på löpningen kändes det väl ... ja, inte bra direkt men heller inte skandal. Jag tänkte att första varvet får bli lite uppvärmning så får vi se hur det känns sedan. Kom aldrig riktigt igång och pulsen var alldeles för låg. Jag hade cyklat för hårt helt enkelt och det straffar ju sig alltid. Sprang i alla fall i något sånär jämn fart men det var ingen rolig löpning. Relativt var löpningen sämst idag och det är ju inte bra. Det får vi jobba på ... Skönt att gå i mål!
Är i det hela nöjd i alla fall och jag är väl inte bättre än så här just nu.
Simning: 28.00 inklusive löpningen upp, 40:e tid i min klass.
Cykel: 1.07:49, 29:e tid
Löpning: 48.01, 42:a tid
Totalt: 2.26:01, 35:a av 63 i Herrar Senior
Stort grattis till Mattias i klubben som tog hem bronsmedaljen i sin ålderklass och till Patrik som persade med typ 20min på olympisk distans! Fredrik hade en tung dag på jobbet och klev av under löpningen men han gjorde ju en superinsats igår i alla fall. Bra jobbat och tack för en jättetrevlig helg pojkar! Det får vi göra om!
Saturday, June 06, 2009
Alltid skönt med målgång :) Idag inleddes helgdubbeln som består av Mitt i Borås Triathlon och Göteborg Triathlon.
Loppet gick riktigt bra och jag växlade konstigt nog ut på cykeln som fyra, femma någonstans. Klart bättre än väntat :) Cyklade sedan upp mig lite och några kom ifatt bakifrån. Eftersom drafting var tillåtet hade vi snart en ganska fin klunga och trots utbrytningsförsök av många av oss hade vi sällskap på vägen tillbaka till växlingsområdet. Helt omöjligt att komma loss på den här banan som var platt och dessutom var det i princip vindstilla. Hur som helst kändes cyklingen kanon. Löpningen gick bra men som vanligt är det tråkigt att tappa placeringar och inte tvärtom ... Kom i mål som 7:a tror jag och tiderna blev ungefär:
Simning: 5.21
Växel 1: 1.23
Cykel + växling: 28.25Löpning: 17.38
Tid: 52.48
Distansen var 1/10 Ironman. Riktigt skoj tävling med mycket folk både på banan och i publiken. Är hyfsat nöjd med loppet och framför allt med simningen och cyklingen. Nu väntar en soft kväll i soffan och så blir det olympisk distans i morgon!
Thursday, June 04, 2009
Bilder och resultat från Falu Triathlon
Här kommer mitt lopp i bilder. Resultaten är uppe nu här
Jag blev 9:a av 15 i herrar seniorer och det fattades ungefär en minut per gren till den övre tredjedelen av resultatlistan som alltid är målet. I alla fall på långa distanser vill säga och jag är väl ganska nöjd med mitt resultat. Sprint är ju inte riktigt min grej och både i cyklingen och löpningen började det kännas bra på andra varvet. Nu är i alla fall triathlondebuten avklarad och en liten bonus var ju att det blev PB på distansen i alla fall. Visserligen första sprinten sedan 2003 men ändå :)
Sim+växling: 14.20
Cykel+växling: 37.12
Löpning: 21.24
Totalt: 1.12:56
Jag blev 9:a av 15 i herrar seniorer och det fattades ungefär en minut per gren till den övre tredjedelen av resultatlistan som alltid är målet. I alla fall på långa distanser vill säga och jag är väl ganska nöjd med mitt resultat. Sprint är ju inte riktigt min grej och både i cyklingen och löpningen började det kännas bra på andra varvet. Nu är i alla fall triathlondebuten avklarad och en liten bonus var ju att det blev PB på distansen i alla fall. Visserligen första sprinten sedan 2003 men ändå :)
Sim+växling: 14.20
Cykel+växling: 37.12
Löpning: 21.24
Totalt: 1.12:56
Triathlon är så sjukt kul och en av de bästa sakerna med sporten är den avslappnade stämningen. Hade skönt snack med Jocke Berggren om Kalmar bland annat där han kom 3:a förra året.
Sunday, May 31, 2009
Falu triathlon
Igår var det premiär för denna tävling på sprintdistans i det fina området Lugnet. Distansen var sprint med simning i bassäng och drafting tillåtet på cykeln. Några hade missat det och fick börja meka med cyklarna före start ... inte så kul men det stod ju tydligt i inbjudan. Vädret var alldeles perfekt och de hade verkligen fått till en sjysst tävlingsplats, både själva banan och växlingsområdet. Det var också skön och avslappnad stämning trots EM-kval för juniorerna så sammantaget är intrycken från denna tävling mycket goda.
Hur gick det då för min del?
Simningen gick helt OK. Vi var 10st på våran bana så det var inte så mycket att göra annat än att åka med i tåget som ändå gick på ganska bra. Liten miss här kan jag tycka av arrangören att dela in oss efter klass och inte efter simförmåga. Kände att jag hade mer att ge men samtidigt hade jag inte lust att bråka mig om de framför. Kom i alla fall upp ganska fräsch och fick till en lysande växling ut på cykeln.
Vi hade cyklat banan som uppvärmning innan och visste vad som väntade. Slingan på en mil var omväxlande och riktigt trevlig faktiskt. Naturligtvis hamnade jag i ingenmansland och fick inte utnyttja möjligheten till drafting men det är bara att träna mer simning. Tror det är riktigt kul om man har lite folk omkring sig. Första varvet var segt men under andra kom jag igång riktigt bra och det kändes som att det gick fortare än första. I växlingen tog jag mig tid att sätta på strumpor vilket kanske var onödigt för 5km löpning men å andra sidan var det väl inte så kinkigt med några sekunder hit och dit i det läget. Slogs ju inte om pallplatserna direkt :)
Ut på löpningen kändes det helt OK men även här var det lite tungt innan jag kom igång. Under första varvet av två hände inte så mycket men under andra lyckades jag öka lite och sprang också om ett par stycken. Blev en spurtuppgörelse på slutet som jag vann och i mål kändes det ändå som att jag fick på ett ganska bra lopp.
Det här var faktiskt första sprintloppet jag körde sedan min debut 2003 i triathlonsammanhang. Ingen distans för mig egentligen men kul var det! Jag är ju lite mer av dieseltypen och har svårt att plåga mig så mycket som man egentligen borde på ett sånt här kort lopp men det går ju förbättra. Skönt att inte tävla en hel dag och kul att blåsa ur kroppen lite :)
Sluttid: 1.12,53 (Lägger upp sträcktider så fort de dyker upp)
Hur gick det då för min del?
Simningen gick helt OK. Vi var 10st på våran bana så det var inte så mycket att göra annat än att åka med i tåget som ändå gick på ganska bra. Liten miss här kan jag tycka av arrangören att dela in oss efter klass och inte efter simförmåga. Kände att jag hade mer att ge men samtidigt hade jag inte lust att bråka mig om de framför. Kom i alla fall upp ganska fräsch och fick till en lysande växling ut på cykeln.
Vi hade cyklat banan som uppvärmning innan och visste vad som väntade. Slingan på en mil var omväxlande och riktigt trevlig faktiskt. Naturligtvis hamnade jag i ingenmansland och fick inte utnyttja möjligheten till drafting men det är bara att träna mer simning. Tror det är riktigt kul om man har lite folk omkring sig. Första varvet var segt men under andra kom jag igång riktigt bra och det kändes som att det gick fortare än första. I växlingen tog jag mig tid att sätta på strumpor vilket kanske var onödigt för 5km löpning men å andra sidan var det väl inte så kinkigt med några sekunder hit och dit i det läget. Slogs ju inte om pallplatserna direkt :)
Ut på löpningen kändes det helt OK men även här var det lite tungt innan jag kom igång. Under första varvet av två hände inte så mycket men under andra lyckades jag öka lite och sprang också om ett par stycken. Blev en spurtuppgörelse på slutet som jag vann och i mål kändes det ändå som att jag fick på ett ganska bra lopp.
Det här var faktiskt första sprintloppet jag körde sedan min debut 2003 i triathlonsammanhang. Ingen distans för mig egentligen men kul var det! Jag är ju lite mer av dieseltypen och har svårt att plåga mig så mycket som man egentligen borde på ett sånt här kort lopp men det går ju förbättra. Skönt att inte tävla en hel dag och kul att blåsa ur kroppen lite :)
Sluttid: 1.12,53 (Lägger upp sträcktider så fort de dyker upp)
Wednesday, May 27, 2009
Duathlon och märklig cykelskada
Körde ett riktigt skojigt pass igår måste jag säga. Ett duathlonpass på samma bana som vi kör vår träningstävling GIH-duathlon på. Vi körde varianten med löpning-cykel-löpning-cykel-löpning med målet att varje intervall skulle gå fortare och fortare. Vi var tre med samma vackra namn som jag som körde och vi höll ihop hela vägen. Kleberg var stark på cykeln och drog klart mest. Under andra cyklingen då det ösregnade kom han upp när jag skulle dra och frågade om han fick göra det i stället eftersom han inte såg ett skit i sina glasögon. Tacksamt lade jag mig på rulle eftersom jag var lite småseg :) Passet tog 1.26h och det kändes riktigt kort. Bra jobbat Micke och Micke!
Mange skulle varit med men han hade lyckats med det konstigaste cykelhaveriet jag någonsin sett. Han dyker upp lite sen och bär på cykeln och är smått irriterad. En t-shirt han hade med sig hade åkt in i bakhjulet och fastnat på något sätt med följden att hela bakväxeln slitits loss och hängde och dinglade ... Önskar att jag hade en bild men det var det märkligaste jag sett. Tröjan var för övrigt helt oskadd ...
Grattis Mange. Detta blir svårslaget och du kommer förmodligen få vandringspriset "årets cykelhaveri" i år ;)
Mange skulle varit med men han hade lyckats med det konstigaste cykelhaveriet jag någonsin sett. Han dyker upp lite sen och bär på cykeln och är smått irriterad. En t-shirt han hade med sig hade åkt in i bakhjulet och fastnat på något sätt med följden att hela bakväxeln slitits loss och hängde och dinglade ... Önskar att jag hade en bild men det var det märkligaste jag sett. Tröjan var för övrigt helt oskadd ...
Grattis Mange. Detta blir svårslaget och du kommer förmodligen få vandringspriset "årets cykelhaveri" i år ;)
Friday, May 22, 2009
Glimt av Tour of Sweden
Igår anlände de tappra deltagarna i Tour of Sweden till Örebro. De kom från Jönköping och med lite vind i seglen tog de sig de 20 milen med ett snitt på 37. Idag stod det också en lång etapp på menyn då det skulle cyklas till Gävle. Eftersom jag jobbade kväll idag och började 15.00 kunde jag inte missa chansen att insupa atmosfären i klungan så jag mailade och frågade om jag fick rulla med en bit. Det passade bra eftersom de inte riktigt fick ihop en bra rutt ut från Örebro så jag fick äran att guida dem fram till Lindesberg.
Jag bestämde mig för att satsa på småvägar med vackra vyer mot att det blev 10km längre jämfört med den kortare men mer trafikerade vägen. Tyvärr var inte vädret med oss och det vankades spöregn och ca 10 grader från start. Jag antar att minnena från Örebro inte kommer vara de bästa för det var verkligen inte något bra cykelväder. Trots detta tycker jag stämningen i klungan var god och de flesta hade humöret uppe. Det var riktigt skoj att få ett litet smakprov och att snacka lite med de som var med. Jag är djupt imponerad av engagemanget och drivkraften de visar upp!
Efter ett par timmar var jag tvungen att vända för att hinna hem till jobbet och när jag trampade där i min ensamhet tänkte jag på de andra som hade ca 19mil kvar att cykla från det jag lämnade dem. Då kändes de ynka fem milen tillbaka ganska lätta ...
En stor eloge till Colting och Pasi som är initiativtagare till detta. Jag kommer absolut satsa på att vara med nästa år och ser fram mot att läsa om fortsättningen på erat äventyr. För er som inte vet vad Tour of Sweden är för något så kör de alltså cykel från Smygehuk till Treriksröset under 14 dagar. Dessutom med en hel del simning och löpning morgon och kväll. Mer info:
Tour of Sweden
Bloggare under touren:
Jojje Karlsson
Jocke Berggren
Björn Andersson
John McGovern
Pasi Salonen
Jag bestämde mig för att satsa på småvägar med vackra vyer mot att det blev 10km längre jämfört med den kortare men mer trafikerade vägen. Tyvärr var inte vädret med oss och det vankades spöregn och ca 10 grader från start. Jag antar att minnena från Örebro inte kommer vara de bästa för det var verkligen inte något bra cykelväder. Trots detta tycker jag stämningen i klungan var god och de flesta hade humöret uppe. Det var riktigt skoj att få ett litet smakprov och att snacka lite med de som var med. Jag är djupt imponerad av engagemanget och drivkraften de visar upp!
Fotograf: Tomas Eriksson (inte från idag som synes)
Efter ett par timmar var jag tvungen att vända för att hinna hem till jobbet och när jag trampade där i min ensamhet tänkte jag på de andra som hade ca 19mil kvar att cykla från det jag lämnade dem. Då kändes de ynka fem milen tillbaka ganska lätta ...
En stor eloge till Colting och Pasi som är initiativtagare till detta. Jag kommer absolut satsa på att vara med nästa år och ser fram mot att läsa om fortsättningen på erat äventyr. För er som inte vet vad Tour of Sweden är för något så kör de alltså cykel från Smygehuk till Treriksröset under 14 dagar. Dessutom med en hel del simning och löpning morgon och kväll. Mer info:
Tour of Sweden
Bloggare under touren:
Jojje Karlsson
Jocke Berggren
Björn Andersson
John McGovern
Pasi Salonen
Subscribe to:
Posts (Atom)