Jaha. Jag har ingen exakt koll på hur många tävlingar jag brutit i mitt liv men det är inte många. Det ska mycket till om jag ska kliva av men idag var det dags. Jag hade ju ärligt talat ingen jättelust att tävla idag men väl på plats började det pirra i kroppen och suget kom. Det är alltid kul med Sala för stämningen är extremt avslappnad och det är många man känner. Helt klart en av mina favorittävlingar.
Simningen gick OK. Det var ganska gruffigt ända fram till andra bojen där det lugnade ner sig och jag kunde simma i mitt eget tempo. Det blev mycket simning i ingenmansland men det gjorde inte så mycket. Jag koncentrerade mig bara på att komma in i rytmen och känslan var bra hela vägen. Uppe på 32min ungefär och första växlingen gick superbra.
Cyklingen förra året här var ju en mardröm rakt igenom och idag var förhoppningen om en något mer behaglig stund i sadeln. Det var lite trögt att komma igång men efter ett par mil hade jag bra tryck. I slutet av andra varvet blev jag omkörd av en liten grupp på fem man och jag chansade lite och la mig på godkänt avstånd bakom. Det är ju mycket psykologiskt men lite lättare går det ju. Kändes lite för hårt och när det blev lite backigt efter en mil på tredje varvet fick jag släppa och köra mitt eget tempo innan jag gick över gränsen. Helt klart en bättre cykling än förra året och det kändes kontrollerat hela vägen men långt ifrån riktigt bra.
Ut på löpningen kände jag direkt att benen inte riktigt var som jag ville att de skulle vara. Jag fick slita från start men jag hoppades det skulle släppa efter en stund. Vid tre kilometer hade jag 4.30 i snitt och det började kännas som att jag kommit in i en lagom ansträngningsnivå. Då började det ömma rejält i vänster hälsena och jag som inte haft några problem med hälsenor sedan 2003 undrade vad det var frågan om. Ibland kan det ju ömma och sedan släppa men nu gick det över i värk och det blev ett väldigt haltande löpsteg. Resten av varvet gick och jag och joggade utan att det blev bättre. Så fort jag höjde farten gjorde det riktigt ont så jag klev av vid varvning. Inte kul men troligen klokt.
Jag tror min kropp inte var redo för det här egentligen och inte min hjärna heller. Det kändes lite omotiverat och lite småtrögt hela vägen. Även om det känns trist med en DNF är jag inte så bitter. Jag har ju kört bra tidigare i år och det hade ju egentligen varit konstigt om jag gjort ett bra lopp idag ... Norseman sitter nog i benen mer än vad man tror. Får hoppas nu att hälsenan inte blir mer än just en känning bara.
Som vanligt ett klockrent arrangemang och det var också kul att ett par stycken som jag inte kände innan kom fram och gratulerade till Norseman och berömde min hemsida. Stort grattis också till Mikael Nordström som lyckades slå klubbrekord på distansen. Att det var mitt tidigare gör inget, det var på tiden att det slogs :)
Även kul att se Puppygrabbarna som fortsätter imponera i sina framsteg. Bra jobb!
Saturday, August 28, 2010
Thursday, August 19, 2010
Norseman
Här kommer en liten rapport från Norge. Mer bilder kommer senare.
När klockan ringde klockan 02.00 var jag redan vaken för det hade börjat röra lite på sig i triathletflocken som oroligt sovit på golvet under natten. Det första jag såg när någon brutalt tände fyra tusen ljusrör i taket var två personer som stod och krängde på sig våtdräkterna. What??? Jag skrattade lite för mig själv och insöp den underbara atmosfären. Äntligen började all laddning och spänning som byggts upp de senaste dygnen i Eidfjord frigöras och det var avslappnat men otroligt fokuserat på samma gång. En liten strimma skräck kunde avläsas i mångas ögon men konstigt vore det ju annars. Jag tror de flesta av oss ägnade en och annan tanke på vad vi gett oss in på egentligen där och då.
Efter att intagit en härlig frukost med förvånadsvärt bra aptit rullade jag ner till starten och gjorde mig klar för att kliva på båten som avgick 04.00. Lite smånojig för att glömma något på land dubbelkollade jag allt innan jag klev ombord. Inte så roligt att stå mitt ute i fjorden utan våtdräkten ... I mån av plats fick även supportteamet följa med ut och med lite tur slank både Mattias och Kleberg med. Ombord på båten luktade det som en neoprenfabrik och i varenda skrymsle satt det folk och laddade. Själv kände jag mig relativt lugn då jag intalade mig att detta har jag gjort förut, det är ju bara en helt vanlig Ironmansimning! Visserligen med en lite annorlunda touch men ändå ... OK! Jag erkänner! Jag hade en och annan släng av ångest när jag satt där och begrundade mina synder. En sak jag i alla fall inte behövde oroa mig över var vädret. Jag såg framför mig hur snöblandat regn skulle piska oss i ansiktet innan vi hoppade i iskallt vatten men vädergudarna var med oss. Det var varmt och skönt både i luften och i vattnet.
När klockan ringde klockan 02.00 var jag redan vaken för det hade börjat röra lite på sig i triathletflocken som oroligt sovit på golvet under natten. Det första jag såg när någon brutalt tände fyra tusen ljusrör i taket var två personer som stod och krängde på sig våtdräkterna. What??? Jag skrattade lite för mig själv och insöp den underbara atmosfären. Äntligen började all laddning och spänning som byggts upp de senaste dygnen i Eidfjord frigöras och det var avslappnat men otroligt fokuserat på samma gång. En liten strimma skräck kunde avläsas i mångas ögon men konstigt vore det ju annars. Jag tror de flesta av oss ägnade en och annan tanke på vad vi gett oss in på egentligen där och då.
Efter att intagit en härlig frukost med förvånadsvärt bra aptit rullade jag ner till starten och gjorde mig klar för att kliva på båten som avgick 04.00. Lite smånojig för att glömma något på land dubbelkollade jag allt innan jag klev ombord. Inte så roligt att stå mitt ute i fjorden utan våtdräkten ... I mån av plats fick även supportteamet följa med ut och med lite tur slank både Mattias och Kleberg med. Ombord på båten luktade det som en neoprenfabrik och i varenda skrymsle satt det folk och laddade. Själv kände jag mig relativt lugn då jag intalade mig att detta har jag gjort förut, det är ju bara en helt vanlig Ironmansimning! Visserligen med en lite annorlunda touch men ändå ... OK! Jag erkänner! Jag hade en och annan släng av ångest när jag satt där och begrundade mina synder. En sak jag i alla fall inte behövde oroa mig över var vädret. Jag såg framför mig hur snöblandat regn skulle piska oss i ansiktet innan vi hoppade i iskallt vatten men vädergudarna var med oss. Det var varmt och skönt både i luften och i vattnet.
Det omtalade hoppet från båten var inte så mycket att hetsa upp sig över. Jag hade förväntat mig lite värre än så men å andra sidan var det väl det minsta problemet den dagen. Jag hoppade i några minuter före start och med 17 grader i vattnet kändes det nästan ljummet. Jag simmade lätt och fint fram till startlinjen och intog en plats ganska långt in nära land. Vid min sida hade jag fjolårsvinnaren så det var ju perfekt! Bara att ta fötter och simma på!
Taktiken var ganska enkel. Simträningen har under året blivit lite bortprioriterad så det skulle bara handla om att komma in en behaglig känsla och hoppas på det bästa. Det gick riktigt bra i början och jag låg fint i liten grupp som jag tyckte simmade lagom fort. Efter första högersvängen vet jag inte riktigt vad som hände men då splittrades gruppen och vi simmade alla åt lite olika håll. Hade själv inte riktigt koll på nästa riktmärke och här förlorade jag helt klart lite tid innan jag fick klart för mig vart jag skulle. Inte för att jag simmade speciellt mycket för långt men jag fick simma resten av vägen i ingenmansland och då simmar jag alltid sämre än om jag har någon att bita fast i. Särskilt när vattnet är lite strömt som det var idag. Jaja, jag hade skaplig känsla hela vägen och det får jag vara nöjd med även om jag just då blev lite besviken över tiden. Det kändes ju fortare! Växlingen gick i alla fall helt smärtfritt och jag var ganska raskt iväg ut på cykelbanan.
Simning: 1.14:00 66:e tid av 210 fullföljande
Växling 1: 1.55 10:e tid
Cyklingen. Ja, vad ska man säga ... efter att betat av både Lanzarote och Nice så trodde jag väl att jag redan upplevt riktigt tuffa cykelbanor men ack så fel jag hade. Detta var en riktig utmaning som var brutalare än vad jag kunde föreställa mig. Det hela började med en lättåkt mil innan allvaret satte igång med en rejäl klättring upp till Dyranut. När klockan är typ sex på morgonen och man precis simmat över en timme i en fjord så blir en sådan här stigning värre än normalt. Jag fick det riktigt tufft hela vägen och funderade faktiskt ett par gånger på att bryta. Kändes det så här nu skulle det inte finnas en möjlighet att överleva resten av dagen ... men dessa tankar var det bara att ignorera och köra på. Det hör liksom till under långlopp att man stundtals vill kliva av och lägga sig i diket i stället men det kan man ju inte göra varje gång dessa tankar kommer. Sakta men säkert blev känslan bättre och när det blev lite mindre brant sista kilometrarna kändes det i alla fall helt OK. Fick armvärmare på toppen och såg nu fram mot 45 ganska lättåkta kilometrar.
Detta parti av banan var hur skönt som helst att komma till! Visst blåste det motvind men det kändes ändå oerhört bra att få några sköna mil i tempoställning samtidigt som jag fyllde upp depåerna inför kommande bergsetapp. Efter Geilo som är halvvägs på banan betar man av fyra toppar men då de är av mer normal längd kändes det ganska lätthanterligt. Inte mycket värre än att köra upp till Ånnaboda några gånger ... Jag kände mig riktigt stark detta parti förutom i slutet av den tredje toppen som aldrig tog slut i motvinden. Sedan återhämtade jag mig bra i nedförskörningen och sista klättringen gick hur stabilt som helst. Vid det här laget hade det gjort ont lite här och där i kroppen ett tag och jag antar att både tiden och de många backarna tog ut sin rätt. Värst var det i ryggen och jag fick ställa mig upp och stretcha mycket på slutet. Sista tre milen är i princip nedför men de blev ändå nästan de värsta på hela cykelsträckan. Det var riktigt dålig asfalt och man kunde inte slappna av en sekund samtidigt som jag började skaka av köld trots vindväst och armvärmare. Jag har inte frusit så mycket sedan jag och Kleberg kom upp ur vattnet under vår superklassiker förra året då vi simmat en timme i 14 gradigt vatten. Jag skakade verkligen och det är därför tiden i växling nummer två är väldigt lång. Det fick bli lite klädombyte och varma kramar av mitt supportteam innan jag tog mig i kragen och lunkade iväg ut på löpningen. Cykeltiden blev ju lite längre än vad jag trodde innan men jag tycker ändå jag körde bra och behöll trycket nästan hela vägen. Tror inte jag skulle kunnat kört så mycket snabbare idag och är nöjd att jag fixade det med skapligt lätt känsla överhuvudtaget.
Cykling: 7.21:11 91:a
Växling 2: 5.11 100:e
Första kilometrarna ut på löpningen kände jag mig som kylskåp då jag var både stel och kall. Jag kommer ihåg att jag såg en kilometerskylt närma sig och efter att tittat på klockan tro att det var 3km blivit lätt förvånad när det bara var 2km. Har för mig att jag hade 15min här och förberedde mig mentalt på en lång dag. Men som så många gånger förut började det konstigt nog kännas bra i kroppen igen och efter 5km låg jag runt 5.20-fart. Jag började också springa om lite folk samtidigt som peppningen från både mitt eget och andras supportteam var kanon. Stundtals var jag och nosade på 5-fart och det rullade på enormt fint. Jag drack cola och vatten och förutom ett litet besök i skogen hade jag inga problem med magen. Löpningen i denna tävling är i princip platt och går runt en sjö första 25km innan klättringen börjar så här hade jag ganska trevligt. Efter halvmaran började det göra lite ont och jag fick börja bita i lite för att hålla farten men det gick. Jag höll mig springande fram till stigningen och och nu skulle jag få mig en riktig käftsmäll.
Jag hade innan givetvis förberett mig på att sista 17km är uppför men jag hade aldrig kunnat föreställa mig detta. Det smällde bara till så var det så brant att det var jobbigt att bara gå uppför. Här kom jag in i dagens mörkaste och djupaste svacka då det kändes som ett nederlag att gå. Jag hade tänkt att vissa partier skulle vara "normala" och relativt löpbara men upp till 32km var det riktigt brant. Det är inte för inte detta parti kallas Zombie Hill. När jag liksom accepterat mitt öde gick jag helt enkelt upp så fort jag kunde, vad annat kan man göra. Jag var grymt trött i benen och trots att det planade ut lite fram till 37km kändes varje stigning som ett stort berg. Nu väntade bara den ökända klättringen uppför Gaustatoppen och jag förstår inte vad som hände men nu kände jag mig stark igen. Det var väl lukten av målgång jag vädrade! Jag kände mig riktigt peppad och tog mig upp på strax över timmen räknat från sista check-pointen.
Löpning: 5.33:10 86:e
Sluttid: 14.15:27 69:a totalt
Att äntligen få kravla sig uppför de sista stenarna och över mållinjen var en mäktig upplevelse. En stolthet och en enorm lättnad att faktiskt klara av detta lopp kom över mig och jag kunde inte låta bli att sitta under min filt och snyfta ett bra tag. Det var så många känslor som bara kom över mig. Den här sommaren har varit stressig och krävt många uppoffringar för att detta skulle vara möjligt. Stundtals så mycket att jag knappt tyckt det var värt det och jag vågar inte tänka på hur det skulle ha känts om jag tvingats kliva av. Jag kan inte tacka min familj nog för att ni stått ut sista månaderna. Utan er hjälp hade det aldrig gått! Den här upplevelsen är verkligen ett minne för livet och jag är tacksam över att få vara en av ganska få som varit med om den.
Självklart vill jag också tacka mitt excellenta supportteam. Mattias och Micke gjorde ett kanonjobb och överträffade alla mina förväntningar. Tack. Det var underbart att få dela detta med er och vi fixade detta som ett team.
Norseman är speciell. Det är en triathlon men ändå inte på något sätt och jag uppmanar verkligen alla som är ute efter en upplevelse utöver det vanliga att anmäla er.
Sunday, August 01, 2010
Kalmar sprint triathlon
Hade inte tänkt åka ner först men blev sugen tidigare i veckan eftersom flera klubbkamrater skulle köra Kalmar i år. Vi lyckades konstigt nog få tag i ett hotellrum fredag till lördag så då var det bara att packa bilen och köra. Jag passade självklart på att köra sprinten på fredag kväll som en liten genomkörare inför nästa helg plus att det alltid är skoj att tävla!
Kalmar triathlon växer stadigt och i år var det över 600 startande på Järnmannen och 500 på sprinten/minin. Riktigt mycket folk alltså och mängder av folk i publiken gjorde detta evenemang till en folkfest. Jag hade en härlig upplevelse trots att jag "bara" höll på en dryg timme!
Loppet
Vattnet var lite kyligt men jag körde ändå några minuter innan start för att känna på det lite och det gjorde verkligen ont i ansikte och huvud i början men det släppte efter en stund. Jag blev väl inte direkt uppvärmd men det var ändå skönt att invänta starten utan att tänka på hur kallt det var :) Jag intog en plats ganska långt fram och sedan minns jag inte så mycket av själva simningen måste jag säga. Det var trångt ut till första bojen och sedan blev det vågigt ut till nästa men jag sluggade mig i alla fall genom utan större besvär. Det var ingen vacker simning men jag är ganska nöjd med tiden och känslan. Det var långt att springa från vattnet till cykeln och väl framme hade jag ovanligt svårt att få av mig våtdräkten. Kanske skulle slitit av mig den direkt när jag kom upp ur vattnet men det har aldrig varit några problem förut. Jaja, inte en lysande växling men iväg kom jag till slut.
Cyklingen gick helt OK men jag hamnade i ett lite för bekvämt tempo kände jag. Hade svårt att trycka riktigt ordentligt men jag blev bara omcyklad en gång och cyklade om några stycken så det var ju bra. Det blåste ganska friska vindar åt alla möjliga håll så det var svårt att hitta en bra rytm. Andra växlingen gick mycket bättre än första och jag sprang ut på löpningen med ambitionen att köra riktigt hårt idag.
Jag rusade iväg i ett ganska högt tempo och passerade rätt så många ut till vändpunkten där jag kom ifatt killen som cyklade om mig tidigare. På tillbakavägen peppade vi varandra och han fick upp farten rejält så jag hängde i så gott det gick. Helt klart gjorde det att jag tog ut mig lite extra jämfört med om jag sprungit själv hela vägen! Han ryckte och fick en lucka när det var 500m kvar som jag inte lyckes täppa men undvek i alla fall med nöd och näppe hålla segraren i 50-årsklassen bakom mig som var uppe och flåsade mig i nacken i början av upploppet :) Jag kände mig sjukt stark idag på löpningen.
Simning 12.05
Cykel: 30.11
Löpning: 19.31
Totalt: 1.04:11 och 17:e av 38st i Herrar senior
Cyklingen var förmodligen något kort då jag tvivlar på att jag snittade nästan 40 idag men hur som helst är jag mycket nöjd. Det var skönt med ännu ett positivt formbesked och som bonus blev det PB på distansen med ca 4min! Jag fixade också övre halvan av resultatlistan vilket får anses bra för mig i ett så här kort lopp.
Lördagen ägnades åt att titta på den långa varianten och vi tog gemensamt beslut i familjen att satsa på denna tävling nästa år. Det är en otrolig trevlig tävling som känns proffsig, det är ganska billigt och det är lätt för närmast sörjande att komma och titta. Sist jag körde var 2007 så det är ju på tiden igen.
Stort grattis till Kleberg som fick på ett riktigt bra lopp! Och grattis till Nordström, Anders och Patrik som debuterade på denna distans och gjorde det bra!
Kalmar triathlon växer stadigt och i år var det över 600 startande på Järnmannen och 500 på sprinten/minin. Riktigt mycket folk alltså och mängder av folk i publiken gjorde detta evenemang till en folkfest. Jag hade en härlig upplevelse trots att jag "bara" höll på en dryg timme!
Loppet
Vattnet var lite kyligt men jag körde ändå några minuter innan start för att känna på det lite och det gjorde verkligen ont i ansikte och huvud i början men det släppte efter en stund. Jag blev väl inte direkt uppvärmd men det var ändå skönt att invänta starten utan att tänka på hur kallt det var :) Jag intog en plats ganska långt fram och sedan minns jag inte så mycket av själva simningen måste jag säga. Det var trångt ut till första bojen och sedan blev det vågigt ut till nästa men jag sluggade mig i alla fall genom utan större besvär. Det var ingen vacker simning men jag är ganska nöjd med tiden och känslan. Det var långt att springa från vattnet till cykeln och väl framme hade jag ovanligt svårt att få av mig våtdräkten. Kanske skulle slitit av mig den direkt när jag kom upp ur vattnet men det har aldrig varit några problem förut. Jaja, inte en lysande växling men iväg kom jag till slut.
Cyklingen gick helt OK men jag hamnade i ett lite för bekvämt tempo kände jag. Hade svårt att trycka riktigt ordentligt men jag blev bara omcyklad en gång och cyklade om några stycken så det var ju bra. Det blåste ganska friska vindar åt alla möjliga håll så det var svårt att hitta en bra rytm. Andra växlingen gick mycket bättre än första och jag sprang ut på löpningen med ambitionen att köra riktigt hårt idag.
Jag rusade iväg i ett ganska högt tempo och passerade rätt så många ut till vändpunkten där jag kom ifatt killen som cyklade om mig tidigare. På tillbakavägen peppade vi varandra och han fick upp farten rejält så jag hängde i så gott det gick. Helt klart gjorde det att jag tog ut mig lite extra jämfört med om jag sprungit själv hela vägen! Han ryckte och fick en lucka när det var 500m kvar som jag inte lyckes täppa men undvek i alla fall med nöd och näppe hålla segraren i 50-årsklassen bakom mig som var uppe och flåsade mig i nacken i början av upploppet :) Jag kände mig sjukt stark idag på löpningen.
Simning 12.05
Cykel: 30.11
Löpning: 19.31
Totalt: 1.04:11 och 17:e av 38st i Herrar senior
Cyklingen var förmodligen något kort då jag tvivlar på att jag snittade nästan 40 idag men hur som helst är jag mycket nöjd. Det var skönt med ännu ett positivt formbesked och som bonus blev det PB på distansen med ca 4min! Jag fixade också övre halvan av resultatlistan vilket får anses bra för mig i ett så här kort lopp.
Lördagen ägnades åt att titta på den långa varianten och vi tog gemensamt beslut i familjen att satsa på denna tävling nästa år. Det är en otrolig trevlig tävling som känns proffsig, det är ganska billigt och det är lätt för närmast sörjande att komma och titta. Sist jag körde var 2007 så det är ju på tiden igen.
Stort grattis till Kleberg som fick på ett riktigt bra lopp! Och grattis till Nordström, Anders och Patrik som debuterade på denna distans och gjorde det bra!
Subscribe to:
Posts (Atom)