Lucialoppet 2015 och en liten status på träningen

Inför Lucialoppet var det väldigt spännande i långloppscupen som är en prestigefylld tillställning här i Närke. Min klubb Örebro AIK har vunnit de fyra senaste åren men i år har vi legat efter egentligen hela säsongen. Både IF Start och Östansjö har varit med i matchen och för bara tre, fyra tävlingar sedan trodde nog inte många på oss. Men vi har spurtat bra och haft bra uppslutning här på slutet så vi trodde nog att det skulle lösa sig. Vi hade 69 löpare till start  vilket är fantastiskt och vi hade även väldigt många av våra snabbaste med så det kändes som att vi skulle ta det men det blev ändå riktigt spännande att vänta in resultatet. Men vilket jubel när vi fick höra att vi tog det. Så kul!


Långt ifrån alla kom med på denna bild. Ett rejält gäng var vi.

Ja, att ställa upp för klubben och dra in något poäng eller två var den primära anledningen till att jag stod på startlinjen. Att maxa en mil är jag egentligen inte så sugen på denna tid på året och eftersom jag är inne i någon form av uppstart så var det väl egentligen inte så smart att ställa upp men så blev det i alla fall. Jag värmde upp på de hala isiga gatorna och det kändes i alla fall bra i kroppen men jag var avslappnad till det hela och kände inga som helst tidskrav. Funderade väl på runt 44min men som sagt, inga större förväntningar. Det var plusgrader (åtminstone en halv) och fint väder så jag körde i kortkort vilket naturligtvis också var lite dumt men men :)

Startskottet gick och jag körde utan klocka men det kändes lugnt och fint. Och som vanligt blev jag fascinerad över hur vissa flåsade redan på första kilometern. Det är alltid så i millopp tycker jag. Är det jag som är dålig på att ta ut mig eller öppnar väldigt många för tufft? Det kändes i alla fall riktigt bra och det kändes som att det gick skapligt fort. Ungefär vid 2,5km kom Jonas Öhrn upp och jag har bra erfarenheter av honom som farthållare så jag lade mig på hans rygg och hade det bra några kilometer. Kände en period att det drog i både baksidor och i vader men jag försökte slappna av och det försvann. Efter vändpunkten som passerades på 21.10 fick jag lite ny energi och gick upp och drog en bit och det kändes riktigt bra fram till ungefär 8km där det började dra i benen igen. Troligen var det kylan i kombination med det hala underlaget som gjorde att det inte gick att springa "som vanligt" så jag riskerade inget utan släppte av ett hack för att kunna ta mig i mål utan att riskera något. Jag tappade inte något nämnvärt utan bara drygt 10s på Jonas så det var helt OK. Kom i fatt en klubbkamrat precis på slutet som jag försökte spurta ner men han var för stark :)


Förlorade i spurten mot Dag Sandblom. Får bjuda på den :)

Jag gick i mål på 42.09 och med andra ord bra mycket bättre än vad jag trodde. Det blev också negativ split trots lite långsam avslutning. Faktum är att detta var det snabbaste milloppet jag gjort sedan 2011 så det var skoj. Jag hade en öm hälsena ett par dagar men det är lugnt nu men viss försiktighet måste jag ha framöver på framför allt snabba farter.

Fullständiga resultat
Nerikes långloppscup

Jag kommer nu fokusera på att hålla i träningen och bygga upp kontinuitet innan jag funderar på allt för mycket detaljer. Jag kommer att prioritera långpassen med klubben och ha som mål att springa tre gånger i veckan. Inga konstigheter där förutom att jag så ofta som möjligt kör kuperat och i backe. Min plan med simningen är 1-2 pass i veckan så länge jag går framåt. När jag stabiliserar mig så tar jag beslut då om jag är nöjd med den nivån eller om jag ska öka på lite. Runt 1.10 på en ironmansimning i sommar är målet med minsta möjliga träningsinsats. Det tror jag att jag kan nå "lätt" men ska jag ner på 1.05 krävs rätt så mycket mer jobb och då har jag mer att hämta på att öka i de andra grenarna. Cykling är nog det jag ligger mest efter i jämfört med "förr" så det blir lite extra fokus där. Nu i vinter kör jag 2-3 pass i veckan med mestadels lite intervaller eftersom volymen är låg. De flesta pass är under 60min.

Så det känns bra att i alla fall närma sig anständig form igen och jag är grymt motiverad att jobba på. Nu har jag inga mer tävlingar planerade förrän i vår men jag försöker få till en liten träningsstatus här om ett par månader igen.

Avslutar också med att göra lite reklam för min verksamhet MS Coaching & Konsult. Jag har både blogg och en sida på facebook. Kika gärna in där!

MS Coaching - Blogg

Och är ni sugna på att börja springa eller köra triathlon så häng på världens bästa klubb Örebro AIK!

Örebro AIK

\Mikael Selvin - en avdankad triathlet på väg uppåt :)

Norseman 2016 - Jag ska köra!

Jag slängde in en intresseanmälan till Norseman 2016 mest av taktiska skäl. De har nämligen från och med i år börjat med ett nytt system där de som ansöker om en plats och inte får någon i stället har två chanser året efter. Missar man även nästa år så får man tre chanser osv. Jag var redan anmäld till Kalmar och trodde väl aldrig att jag skulle få en plats redan i år men det fick jag såklart. Av drygt 3000 anmälningar fick jag en av de 200 platser som lottas ut. Helt sjukt. Den enda "haken" är att jag nu tvingas välja bort Kalmar eftersom det bara är 14 dagar mellan loppen.

Jag är såklart glad och det är ett fruktansvärt angenämt problem om man ska vara ärlig. Jag vet folk som skulle kunna offra en hel del för att få köra Norseman och nu ska jag göra det för andra gången. Magiskt och jag tror knappt det är sant! Ändå sedan jag körde Norseman förra gången har jag haft en längtan tillbaka. Det är ett fruktansvärt tufft lopp men det går inte beskriva stämningen och den fantastiska miljön som man får tävla i. Så det är bara att börja uppsöka de få backar som finns i Örebro och börja förbereda sig!

Rapport från mitt lopp 2010 
Film från Norseman 2010 (Jag är med 1.20 in i filmen)

Film från årets lopp 

Terräng-DM

Inte illa det här. Andra  helgen på raken där jag står på startlinjen i en löptävling. Det tar sig! Känslan efter förra helgens lopp var bra och jag kände inte av något i benen alls när jag satte igång med träningen igen. Jag har tränat på bra i veckan med två simpass, ett cykelpass och två löppass. Jag småtoppade lite och körde "bara" simning igår så jag kände mig faktiskt väldigt fräsch inför dagens utmaning. Distansen var 12km och banan var en slinga på två kilometer uppe i Ånnaboda, det var för övrigt i princip samma bana som användes när Örebro AIK arrangerade SM i terränglöpning 2004. Mina förväntningar på dagen var att göra ett stabilt lopp utan att chansa. Även om min form är på uppåtgående så ser jag inte höstens löptävlingar som superviktiga för min egen del utan mest som en rolig grej. Jag ville ha ett hårt men kontrollerat pass och helst vara så pigg att jag kan träna normalt i morgon igen. Värt att nämna är också att vi i klubben jagar poäng i långloppscupen och just nu ligger vi trea. Det låter kanske bra men vi har vunnit sista fyra åren och vill givetvis göra det igen. Men det är skoj att det är så jämnt mellan oss, IF Start och Östansjö SK. Hur som helst så var det helt utan press jag stod och väntade på startskottet och jag skulle få både bra träning och förhoppningsvis lite poäng till klubben.

Vädret var precis som det ska vara vid terränglöpning, blött, skitigt och jävligt. Det hade regnat hela förmiddagen så banan var riktigt sugande. När vi startade klarnade det i och för sig upp och det blev till och med lite solsken sista varven. Nästan så att jag blev besviken :) Men banan var tung och det gällde att se upp i kurvorna.

Väl igång så öppnade jag lugnt och fint och hamnade rätt så långt bak i fältet men som vanligt dröjde inte det länge innan jag kunde börja beta av en efter en. Något som jag alltid fascineras av är hur hög ansträngning många har redan efter någon kilometer i många lopp. Jag försökte hitta en bra nivå och jag tycker ändå att det flöt på rätt så bra redan från start och farten var god. Planen var en lugn öppning första två varven och sedan köra på stabilt sista fyra. Har väl inte så supermycket att säga om loppet egentligen utan det flöt på som jag hade planerat. Sprang precis som förra helgen väldigt jämnt och det brukar löna sig placeringsmässigt. Sista tre varven låg jag i rygg på Jonas Öhrn som höll lagom tempo och vi hade nöjet att passera folk hela vägen och det är ju alltid trevligt. Fredrik Hartman skrek att jag såg alldeles för pigg ut efter fyra varv och det hade han nog rätt i. Jag tog kanske inte ut mig som ska när man tävlar :)

Riktigt roligt att tävla idag och jag tyckte det var skoj med flervarvsbana. Tack Örebro AIK för ett bra arrangemang!

Mina varvtider

1: 4.29 + 4.36 = 9.05
2: 4.28 + 4.41 = 9.09
3: 4.32 + 4.39 = 9.11
4: 4.32 + 4.36 = 9.08
5: 4.33 + 4.42 = 9.15
6: 4.28 + 4.39 = 9.07

Totalt: 55.48 vilket är 4.34/km i snitt.
Placering: 9:a av 14 i M35 och 34:a av 63 totalt.
Snittpuls: 181

Jag hade lägre snittpuls idag jämfört med förra helgen och även om puls alltid är lite trubbigt så stämmer det med känslan. Kanske skulle tryckt på lite mer men vi snackar kanske någon minut. Dock så jämförde jag mig lite med några jag hade omkring mig och relativt sett gjorde jag ett bättre lopp idag än vad jag gjorde på Kilsbergsleden. Även om jag är stor och tung så gillar jag terränglöpning och är i alla fall skaplig på att hantera förändringar i fart och ansträngningsnivå. Nu är det bara köra på med träningen igen och sikta framåt! Det är roligt att träna igen och jag är sugen att höja min nivå rejält nu framöver!

Fullständiga resultat: http://orebroaik.se/arkiv/491-resultat-terrang-dm

Kilsbergsleden 2015

Idag sprang jag Kilsbergsleden som är ett terränglopp här i Örebro som min klubb arrangerar och distansen är ca 14,7km. Det var faktiskt första gången jag sprang detta lopp även om jag givetvis sprungit banan på träning hundratals gånger genom åren. Tidigare har jag varit funktionär och för övrigt inte sugen att tävla så här så sent på säsongen men i år passade det perfekt. Jag är mitt inne i en uppstart av träningen och det är ju alltid roligt att springa lite lopp.  Visserligen tänkte jag ta det som en del i träningen och inte primärt som en tävling men som vanligt händer det något med nummerlapp på. 184 i snittpuls är väl ungefär 20 slag högre än vad jag hade tänkt mig ...

Inför start så snackade jag runt lite och jag var lite ambivalent i hur taktiken skulle läggas upp. Jag tänkte först hänga på gänget som siktade på 5-5.10-fart men samtidigt så är 5-fart min träningsfart så jag tänkte att det borde kunna gå lite fortare. Men jag skulle ju träna och det var lite backigt ... Jaja, det fick lösa sig när vi väl kom iväg. Plötsligt gick starten och jag var inte riktigt beredd men det var bara att börja springa. Jag hade min klocka på mig men bestämde mig innan att inte titta på den i början utan gå på känsla, hitta en lagom ansträngningsnivå och sedan kolla till den när den pep varje kilometer. Det visade sig att benen ändå var i rätt så bra slag eftersom jag från början stabiliserade mig runt 4.40 med helt kontrollerad ansträngning. Första 3km är hyfsat kuperade och jag tog det lugnt uppför för att ha lite krafter kvar på platten. Efter 4km låg jag stabilt i fältet och hade hamnat i en liten grupp med bland annat Ida från klubben och en kille som var byggd som en bodybuildare och grym på att hålla jämn fart. Han drog oss och kilometerna rullade på fint. Vi passerade halva loppet och jag kände att jag låg bra i en fart jag var nöjd med och det var skönt att det gick jämnt och fint. När vi kom i fatt en löpare som skulle passeras på ett trångt parti så råkade Ida ramla men hon var snabbt uppe på benen men det ledde till att gruppen splittrades lite och helt plötsligt låg jag först och körde på själv. Det var rätt så skönt att bara fokusera på sig själv en stund och jag höll farten och försökte hålla tekniken. Efter 11km är det en kort men brant backe som jag faktiskt unnade mig att gå uppför för att sedan trycka på igen. Här flög Ida om och jag försökte hänga på men det fanns ingen fartökning i min kropp i detta läget utan jag sprang själv resten av vägen. Precis på slutet kom också vår farthållare i fatt mig och jag gratulerade honom till ett bra lopp. Trodde han var rökt när jag passerade honom men han hade väl bara en svacka. Förutom dessa passeringar blev jag inte omsprungen av någon efter 4km. Starkt av både honom och av Ida!

Ja, här är mina kilometertider. Snudd på exemplariskt om jag får säga det själv :) Jag var trött vid målgång men återhämtade mig snabbt och känner mig inte alls sliten. Det var roligt att tävla och det var roligt att känslan var så pass bra. Tack till Örebro AIK som fick till ett bra arrangemang som vanligt!

1: 4.38
2: 4.41
3: 4.30
4: 4.38
5: 4.40
6: 4.38
7: 4.43
8: 4.52
9: 4.36
10: 4.38
11: 4.33
12: 4.42
13: 4.29
14: 4.34
15: 0,5km i 4.22-fart

Totalt: 1.07:02 = 4.38/km i snitt. Uppdaterar med placering när resultatlistan har kommit ut online.

Att sitta på fel tåg

Senast jag körde "riktig" triathlonträning med längre perioder med kontinuitet var inför Norseman 2010 och inte ens då var jag i närheten av det jag gjorde 2007 och 2008. Inte för att jag har några ambitioner att nå tillbaka till den nivån men faktum är att jag nu befinner mig helt på den andra sidan av skalan. Detta inlägg handlar om mitt eget förfall och hur jag ska vända skutan åt rätt håll.  
 
Jag tror att livet har olika skeden och att kombinera en dröm om att kanske nå topp 10 på ett SM med familjeliv, jobbkarriär och husköp har nu i efterhand visat sig vara precis så svårt som man kan tänka sig. I fall någon tänkte försöka så kan jag rekommendera att eventuellt överväga andra alternativ. För mig funkade det i alla fall inte utan jag hade den lite klassiska resan med att ambitionsnivån inte var synkad med verkligheten vilket ledde till totalt orealistiska mål och en ständig känsla av misslyckande. Efter ett par år hade jag visserligen landat i mig själv och har sedan dess faktiskt (för det mesta i alla fall) lyckats anpassa min ambition till förutsättningarna och jag har haft massor av positiva upplevelser i samband med idrotten trots en nivå rent resultatmässigt som legat långt ifrån mina PB. Jag har då och då tävlat lite och periodvis tränat skapligt men under 2015 så har jag hamnat i en situation jag inte riktigt trodde att jag själv skulle hamna i.
 
Jag kan väl säga att jag under detta år inte ens har tränat sporadiskt utan det enda personliga rekord jag slagit i år är i vaskade anmälningsavgifter. I stället har jag gjort en negativ hälsoresa med allt mindre träning och allt mer jobb. Jag tycker också att jag successivt börjat äta sämre och även druckit mer och mer alkohol, framför allt öl. Inte så att jag har suttit och supit i ensamhet iförd kalsonger men helt klart en trend åt fel håll. Min stressnivå har varit osunt hög periodvis och jag har känt av de varningssignaler som jag så väl känner till och som jag lätt kan berätta och undervisa andra om men har så svårt att acceptera själv. Min hälsostatus är den sämsta på många år och det märks både på mitt mående och min fysiska form. Jag har inte förfallit helt men relativt sett så befinner jag mig på en personlig bottennivå som jag inte trivs med för fem öre. Jag vet att det är relativt men detta är min blogg och jag jämför mig bara med mig själv.
 
Under sommaren har jag tänkt till lite och reflekterat över livet och hur lätt det är att bli dum i huvudet. Varför prioriterar man inte sig själv mer och varför slarvar man med dessa basala saker som utgör grunden för en bra hälsa? Jag tror det är ganska lätt att vända detta sjunkande skepp bara jag vill och faktum är att jag nu är supermotiverad till stora kliv i positiv riktning. Jag älskar fortfarande triathlon och jag har också insett hur viktig idrotten är för mig i det stora hela både vad det gäller hälsa och hela livsstilen i sig. Jag älskar utmaningarna, att få bli trött, att testa sina gränser och jag gillar att tävla. Jag älskar gemenskapen och de känslor som man får uppleva med idrotten.

Med hjälp av triathlonsporten ska jag nu hoppa på tåget som rör sig i motsatt riktning och förhoppningsvis få vara med om en hälsoresa som går åt rätt håll! Hälsa handlar inte bara om träning men har man en sund balans i livet med bra kost, hanterbar stressnivå och rätt prioriteringar i vad det gäller tid så är träning en given faktor i den ekvation jag ställer upp. Sedan några veckor tillbaka har jag helt slutat med alkohol och jag har fått ordning på min kost. Jag har också planerat min tid bättre vilket har höjt motivationen till att träna. Jag känner att kroppen börjar svara och kan verkligen meddela att det går fort att känna förbättringar. Jag kommer att följa upp denna resa här i bloggen och jag hoppas att kanske någon mer blir inspirerad.

Kom ihåg att det är aldrig för sent att ”byta tåg”. Problemet är dock att även om vi vet att vi sitter och åker åt fel håll så sitter vi så pass bekvämt att vi inte riktigt orkar rycka i nödbromsen …

\Mikael Selvin