Efter min senaste tävling som jag körde så hamnade jag i en svacka som jag först trodde var mental. Jag var liksom inte sugen att träna och jag tolkade det som att jag var dränerad efter alla tävlingar och behövde en paus. Sedan dök det upp diverse krämpor och det var ett faktum att även kroppen var sliten. Sedan några veckor har det dock vänt och jag ska inte säga att jag är helt återställd men det känns bättre än på länge i alla fall! Detta inlägg är till stor del riktat till mig själv för att jag inte ska göra samma misstag igen men kanske kan det också hjälpa andra? Jag gör också en reflektion över crossfit som träningsform och hur farligt det egentligen är.
Vad var det som hände?
Varje gång jag själv i min roll som coach hjälper andra med skador så gör vi alltid en analys av det som hänt. Det är ganska sällan en skada plötsligt uppstår även om det kanske känns så. En akut skada som att man slår sig eller snubblar över en rot när man är ute och springer i skogen är självklart en annan sak men jag tror de flesta andra skador är ett resultat av en lång process. Det är troligen inte ett enskilt träningspass eller tävling som var boven i dramat även om det kanske var den utlösande faktorn. Nä, är man ärlig mot sig själv så går det nog blicka tillbaka och se att orsaken till bekymret började långt tidigare. Frågor som man kan ställa sig (oavsett vilken sport man sysslar med) och mina personliga svar på dessa är:
Har jag gjort någon förändring i min träning sista tiden och på vilket sätt? Här är både volym, intensitet och konkret vad träningen består av intressant.
Svar: Ja, jag gjorde en enorm förändring av min träning. Från att ha fokus på långdistans började jag i höstas med tung och explosiv träning. Jag blev snabbt biten och ökade träningsdosen mer och mer i snabb takt. Dessutom lärde jag mig många moment och övningar som var nya för mig och det gick väldigt bra. Det var helt enkelt roligt och motivationen var ständigt på topp. Jag blev också väldigt fokuserad på att göra bra ifrån mig på Open och andra tävlingar vilket gjorde att jag pressade på träningen.
Har jag haft varningssignaler som ignorerats? Tänker men efter så kanske diverse krämpor funnits där men antingen så har de kommit och gått eller så har man anpassat sin träning så att man inte lidit av dem så mycket.
Svar: Här är det nästan pinsamt hur dålig jag tydligen är att leva som jag lär ... jag minns inte exakt när det började men vänstra axeln mådde inte bra under ganska lång tid. Det började med att det ömmade när jag gjorde övningar som exempelvis dips och TGU. Problemet var dock att det ofta gick att träna på bra efter uppvärmning och jag undvek nog också en del övningar som jag visste gjorde ont. Jag vet också att det gjorde ont att ta på sig en tröja eller jacka i rörelsen när jag drog bak armarna.
Hur ser det ut i övriga livet? Har jag en bra återhämtning? Hur ser det ut med kost, sömn och övrig stress?
Svar: Jag har känt mig stressad på jobbet sedan årsskiftet vilket också mynnade ut i varningssignaler på stressrelaterad ohälsa för några veckor sedan. Jag har hela tiden sett träningen som min ventil men det är möjligt att det varit för stort fokus på prestation och därmed har träningen också varit mer en stressfaktor än det motsatta. Sömn och kost har dock fungerat bra.
Analys
Att slänga in en person som gillar att tävla i en crossfitbox är på många sätt en liten chansning. Det mesta som ingår i sporten är väldigt mätbart och på träningspassen finns det alltid möjlighet att testa sig sig mot andra om man vill det. Detta är givetvis positivt och superbra för motivationen men problemet för min del var att jag var ganska stark redan från början. Konditionen var bra, jag kunde lyfta relativt tungt och jag lärde mig nya tekniker fort. Att säga att detta är ett problem låter kanske konstigt men min motor var helt enkelt mycket starkare än chassit om vi ska göra en liknelse med en bil. Jag kunde träna på en nivå som var högre än vad min kropp var anpassad för. Mina leder och ligament var med andra ord i sämre skick än mina muskler och hjärta/lungor. Jag tror också situationen med mycket annat i livet påverkade min återhämtning negativt och ofta slarvades det med uppvärmning och den förebyggande träningen då jag mer prioriterade det jobbiga och det som "gjorde mest nytta".
Vad har jag gjort?
När jag en natt vaknade och hade fruktansvärt ont i nacken och ner mot ryggen så kändes det inte speciellt roligt men det gjorde i alla fall att jag tog tag i problemet på riktigt. Jag sökte hjälp för mina besvär och började också lägga in mer och mer rehabövningar för att få ordning på problemen. Jag har fått några behandlingar hos min
kiropraktor och jag har även fått behandling av Benny på
crossfitboxen med bland annat triggerpunktsmassage.
Planen framåt
Från att knappt kunnat ta mig ur sängen och känt mig allmänt förstörd i kroppen i slutet av april till att idag vara helt smärtfri känns helt otroligt. Som jag tolkar det så kommer detta lösa sig och förhoppningsvis inte leda till några långvariga men. Blir det så är jag otroligt tacksam men jag måste också göra jobbet för att inte hamna där igen. Jag ser detta som en rejäl varningssignal och kanske hade jag tur att det inte blev värre. Jag har både läst på och pratat med folk i min omgivning som har koll och har nu en plan. Så här har jag tänkt:
1. Rörlighetsträning och övningar för att stärka upp svaga delar av kroppen är kanske inte alltid så roliga men det går inte slarva med detta. Från och med nu ska jag se det lika mycket som träning som vilken annan övning som helst. Det gäller att ha tankesättet att man också "måste träna för att kunna träna". Precis som att en triathlet eller löpare bör lägga in styrketräning, teknikträning och ibland alternativ träning för att i slutänden kunna utföra den andra träningen på ett bra sätt. Här är det också superviktigt att inte sluta med detta bara för att man för tillfället inte har ont.
2. Fokus på funktion i stället för prestation. Jag kommer aldrig bli världsmästare ändå så varför hela tiden hetsa? Är det inte bättre att ha tålamod och lära sig göra saker med sin kropp i lugn och ro som man helst också har nytta av i vardagslivet? Jag älskar att tävla och kommer säkert göra det igen men just nu kommer jag vara tacksam för saker som att kunna kliva upp ur sängen utan att stöna som en gammal gubbe, hänga med i Ronjas tempo och att träna utan skavanker. Detta är mycket viktigare än hur många kilo som ligger på stången. Målet med träningen ska helt enkelt vara att känna sig starkare och friskare i alla sammanhang.
3. Lyssna på kroppen och uppmärksamma signaler. Detta låter självklart men ack så svårt ibland. Dock så är det ju otroligt viktigt om man vill hålla på länge och hela tiden utvecklas. Det är alltid bättre att skippa ett pass eller en övning än att till varje pris genomföra och därmed riskera veckor av rehab. Jag ska också mer genomtänkt testa mig framöver och eftersträva en balans i vad jag kan göra både vad gäller styrka, kondition och gymnastik. Det är visserligen roligt att träna sådant som man är bra på men kanske är det inte så dumt att ännu mer jobba med svagheterna.
Är det farligt med crossfit?
Crossfit har ett rykte om sig att vara en farlig sport och självklart finns det risker. Så fort vi tar tag i en skivstång eller börja svinga i ett räcke så gäller det att vara medveten om att kroppen belastas. Marklyft kan till exempel orsaka ryggproblem om man lyfter för tungt med dålig teknik. Är det en anledning till att inte göra övningen alls? Självklart inte då övningen å andra sidan är en av de absolut bästa för hela kroppen om man utför den korrekt. Oavsett vilken träningsform vi ska utföra så måste vi tänka på teknik, volym/intensitet och återhämtning. Detta gäller crossfit precis som allt annat, exempelvis löpning som är en sport som gissningsvis bidrar till fler skador än de flesta andra idrotter. Har ni hört någon avråda från att börja springa? Nä, eftersom löpning i sin enkelhet är en av de bästa motionsformerna som finns och det är miljontals människor som springer utan skador. Alla fördelar uppväger ju de eventuella riskerna miljoner gånger om. De som hela tiden fokuserar på risk och fara kan väl tänka på risken med att å andra sidan inte göra något alls.
Jag skulle dock vilja nyansera det hela lite eftersom det inte är svart eller vitt. På ett sätt är crossfit som träningsform i sig ofarlig och något man verkligen har nytta av i vardagslivet. Att träna styrka, kondition, rörlighet och gymnastik är väl superbra den dagen man ska hjälpa kompisen att flytta eller om man halkar på en isfläck på gatan. Eller om man vill kunna resa sig ur soffan när man är 80 år gammal. Men det bygger på att man anpassar intensitet, hur mycket man lägger på stången och hur ofta efter de egna förutsättningarna. Och här kommer å andra sidan in. Miljön inne på en box uppmuntrar en till att hela tiden testa gränser. Det är lätt hänt att man dras med i ett tempo som är för snabbt. Det är lätt hänt att man lyfter tyngre än vad man klarar av. Så är det. De som coachar gör alltid sitt bästa för att detta inte ska hända men mycket ansvar ligger såklart hos individen själv. Det är inte lätt att som coach i en grupp på 15, 20 personer uppmärksamma allt och framför allt inte ha koll på varje persons helhetssituation.
Det går också säga något om att det är viktigt att skilja på crossfit som träningsform och tävlingsform. Som jag ser det tränade jag redan för 25 år sedan cirkelträning som det hette då på ett sätt som påminner om dagens crossfit. Idag har det dock paketerats och det har skapats en idrott som det tävlas i men vi ska komma ihåg att sporten är ung och att många som tränar idag inte tänker på att tävla. Det är känt att det fanns en tid där blod, svett och spya var kriterierna för ett lyckat pass men så är det inte idag. De på elitnivå är professionella idrottsmän och jag kan inte svara för hur det är på alla boxar men där jag tränar så är det ett bra klimat för både nybörjare och de som tränar för att tävla. Självklart kan det säkert på många plan bli bättre men överlag skulle jag absolut inte avråda någon från att prova. Jag vill dock med detta inlägg betona hur viktigt det är att ta det lite lugnt och göra saker i rätt takt. Fråga de som är mer erfarna om råd och ta hjälp i början med tekniken. Bygg en bra grund och ha tålamod! Och framför allt. Ha roligt! En klyscha som alltid stämmer :) Att träna så här varierat som det faktiskt är fruktansvärt kul och jag kommer garanterat att fortsätta ett tag till!
Har ni kommentarer eller åsikter så är det fritt fram att kommentera!
Mikael Selvin
