Saturday, November 05, 2011
Wednesday, June 22, 2011
Bergen triathlon 2011 - english version
When we walked down to the registration I regret that I didn’t bring more clothes. It was around 10 degrees Celsius and with a nice pouring rain it felt even colder. At that moment I can honestly say I didn’t feel like competing today … The swim was moved to the same lake as last year due to cold water in the planned swim course and that felt like a wise decision to me. With the cold air temperature it would be cold enough anyway! At least it was no wind this year and from what I heard it is really uncommon in this part of Norway. So, all in all it was quite good conditions for us competitors. I guess it was worse for the volunteers …
I heard about Bergen triathlon when I raced Norseman last year. The course looked really beautiful and challenging without being extreme and on a good day I thought I could fight for a top 5 in the field. So I planned this race together with two teammates but for some reasons I didn’t have the time to train very much so I decided early to cancel the race and just follow as support. In the beginning of May one of my friends decided not doing it because he had several weeks of illness behind him and I took an impulsive decision to take his place and do the race after all. So, there I was on the start line in a ironman triathlon in tough conditions without any good preparations and it felt kind of surreal. But fun!
When the gun went off I started to swim really easy and I tried to find a comfortable pace that I could hang on the full 3860 meters. With 72 people on the start line it was not really crowded and it felt actually quite good! The water was around 16-17 degrees and that is perfect for a wetsuit swim and it was no waves. I shocked myself doing 1.12 and that is only a few minutes slower than I have done before with tons of more training behind me. The first transition was a little bit cold and I found it hard to get on my gear so maybe I skipped a little bit too much clothes there getting out on the bike.
With only short tights and a triathlon top the first lap out of four felt quite cold but it was far from freezing and when it stopped raining every now and then my body temperature raised and it was no problem at all. And again, it was no wind so we could see some really fast bike splits this year. And the course is tough! It is up and down all the time but mostly short hills and I actually enjoyed it. You need to be very active and use more or less every gear on the bike but the time flied and with four laps within two minutes difference I was very happy with my 5.51 today. I felt strong all the way and now I looked forward to the run. Transition 2 was really slow because I had no strength in my arms and it took forever getting on my socks :)
I thought before the race that the run was more or less flat but that was wrong. Like the bike course it was rolling all the time but now the weather had cleared and we finally got some sun on us! I like that it was four laps and you never felt alone because the field was spread out on all the course even it wasn’t many of us. The volunteers were friendly and the small but enthusiastic crowd was awesome. The first lap went OK but then my problems started. The legs felt like shit and when I was in the transition area after my second lap I was REALLY close to call it the day. I had to dig deep just moving forward there and it was a misery all the way out to the turning point. On the way back around 27 kilometers it started to feel a little bit better and when I lapped for the last time I felt fantastic! I could finish the race in a good mood and I shook some of the volunteers’ hands on the way back and said thank you for a good job! My lap times were around 1.00-1.03-1.17-1.08 and I was really happy when I crossed the line in a total time of 11.40 and a 22nd place.
These small, friendly races really attracts to me and I think there are many advantages compared to the big dragons even if those of course also gives you a fantastic experience. The main reason I like this kind of races is the atmosphere. With quite few people on the course you get to know almost all of them and it feels really friendly. I really recommend this race and I will definitely return! Thank you Bergen Triathlon and all the participants for this year!
Mikael Selvin
I heard about Bergen triathlon when I raced Norseman last year. The course looked really beautiful and challenging without being extreme and on a good day I thought I could fight for a top 5 in the field. So I planned this race together with two teammates but for some reasons I didn’t have the time to train very much so I decided early to cancel the race and just follow as support. In the beginning of May one of my friends decided not doing it because he had several weeks of illness behind him and I took an impulsive decision to take his place and do the race after all. So, there I was on the start line in a ironman triathlon in tough conditions without any good preparations and it felt kind of surreal. But fun!
When the gun went off I started to swim really easy and I tried to find a comfortable pace that I could hang on the full 3860 meters. With 72 people on the start line it was not really crowded and it felt actually quite good! The water was around 16-17 degrees and that is perfect for a wetsuit swim and it was no waves. I shocked myself doing 1.12 and that is only a few minutes slower than I have done before with tons of more training behind me. The first transition was a little bit cold and I found it hard to get on my gear so maybe I skipped a little bit too much clothes there getting out on the bike.
With only short tights and a triathlon top the first lap out of four felt quite cold but it was far from freezing and when it stopped raining every now and then my body temperature raised and it was no problem at all. And again, it was no wind so we could see some really fast bike splits this year. And the course is tough! It is up and down all the time but mostly short hills and I actually enjoyed it. You need to be very active and use more or less every gear on the bike but the time flied and with four laps within two minutes difference I was very happy with my 5.51 today. I felt strong all the way and now I looked forward to the run. Transition 2 was really slow because I had no strength in my arms and it took forever getting on my socks :)
I thought before the race that the run was more or less flat but that was wrong. Like the bike course it was rolling all the time but now the weather had cleared and we finally got some sun on us! I like that it was four laps and you never felt alone because the field was spread out on all the course even it wasn’t many of us. The volunteers were friendly and the small but enthusiastic crowd was awesome. The first lap went OK but then my problems started. The legs felt like shit and when I was in the transition area after my second lap I was REALLY close to call it the day. I had to dig deep just moving forward there and it was a misery all the way out to the turning point. On the way back around 27 kilometers it started to feel a little bit better and when I lapped for the last time I felt fantastic! I could finish the race in a good mood and I shook some of the volunteers’ hands on the way back and said thank you for a good job! My lap times were around 1.00-1.03-1.17-1.08 and I was really happy when I crossed the line in a total time of 11.40 and a 22nd place.
These small, friendly races really attracts to me and I think there are many advantages compared to the big dragons even if those of course also gives you a fantastic experience. The main reason I like this kind of races is the atmosphere. With quite few people on the course you get to know almost all of them and it feels really friendly. I really recommend this race and I will definitely return! Thank you Bergen Triathlon and all the participants for this year!
Mikael Selvin
Tuesday, June 21, 2011
Bergen Triathlon 2011
När vi gick ner mot registreringen var det 10 grader ”varmt” och regnet gjorde att det kändes ännu kallare. Jag önskade att jag hade haft lite mer kläder på mig och att kasta sig i vattnet för att simma 3860m kändes ärligt talat inte så lockande just då. Simningen var flyttad till en mindre sjö på grund av att vattnet var för kallt i den tänkta simbanan och det medförde lite logistiska problem men hellre det än att frysa halvt ihjäl sig redan från början. Med det väder som var skulle det nog bli tillräckligt kallt ändå. Efter att transporterat oss på cykel till starten och något stressade förberett första växlingen var det dags att kränga på sig våtdräkten och ta sig ner i vattnet. Jag försökte få lite tävlingskänsla men det kändes som om jag befann mig i en bubbla. Hela situationen kändes på något sätt overklig och jag kunde knappt fatta att jag stod på startlinjen för att göra en Ironman i tuffa förhållanden. Hur hamnade jag här egentligen? Detta år var det verkligen inte tänkt att jag skulle göra något sådant här!
I de flesta av mina tävlingsrapporter brukar jag nämna lite runt förberedelserna inför loppet men den här gången är det inte mycket att säga i träningsväg. Bergen Triathlon hörde jag talas om när jag körde Norseman förrra året och inför säsongen planerades denna tävling in i kalendern. Det är en liten tävling med ganska få deltagare och enkelt men ändå stabilt arrangemang. Tävlingsbanan såg lockande ut i Norges fantastiska landskap och dessutom bedömde jag chanserna att placera sig högt i tävlingen som goda och det är ju inte ofta man får den möjligheten … Planerna blev dock ändrade i samband med husbygge och allt vad det innebär. I alla fall tänkte jag följa med till tävlingen för att stötta mina klubbkamrater och reka lite för egen del men då Kleberg drog sig ur några veckor före loppet tog jag det impulsiva beslutet att överta hans startplats och ändå göra ett försök. På den vägen var det och jag fick helt enkelt träna på så gott det gick sista veckorna in i loppet och det kändes i alla fall så pass bra att jag trodde jag skulle kunna ta mig igenom. Kanske den sämsta form jag haft inför en ironman någon gång men ändå helt OK. Dock var ambitionerna att placera sig ändrade till att bara ta sig i mål på ett något sånär respektabelt sätt.
När startskottet gick helt plötsligt kom jag iväg och enda tanken jag hade var att öppna lugnt och bara komma in i en bekväm ansträngningsnivå. Med 72 startande var det i alla fall inga problem med trängseln och det var ju skönt. Stärkt av att faktiskt ha genomfört ett bra simpass ett par dagar innan tävlingen hade jag hyfsat självförtroende och det kändes faktiskt ganska bra. När jag var inne på andra varvet blev jag omsimmad av en kille och fick sedan en skön resa resten av vägen då jag låg på hans fötter. Trodde jag skulle simma runt 1.15 och blev glad när jag kom in ett par minuter bättre än det. Första växlingen blev riktigt usel och det krånglade med det mesta. Kände mig av någon anledning stressad trots att jag inte brydde mig om placeringar … visst, lätt att säga men när man väl är inne i det kommer tävlingsdjävulen fram! Kanske skulle haft lite mer kläder visade det sig sedan.
Simning: 1.12,51 - 20:e tid
Växling 1: 3.21 - 5:e tid
bild på slutet av cyklingen
Cyklingen var blöt, kall och extremt kuperad. Inga monsterbackar men upp och ner precis hela tiden och det är på sådana banor jag trivs som bäst, i alla fall om jag är tränad för det. Jag gick även här ut lugnt och kontrollerat och kunde såklart inte låta bli att räkna hur många jag mötte på väg ut mot vändpunkten. Jag låg runt 13:e plats från början och det var ju över förväntan! Jaja, jag körde på i mitt tempo och måste säga att det kändes riktigt bra. Lite kyligt såklart i enbart linne och korta tights men det var hanterbart och de korta stunder det inte regnade fick man upp lite värme igen. Vi cyklade fyra varv och det var riktigt skoj! Inte många deltagare men tack vare detta kändes det aldrig ensamt ute på banan. Första två varven satte jag på precis samma tid och sedan tappade jag en minut på kommande två så jag körde skapligt stabilt måste jag säga. Tycker jag anpassade farten efter den träning jag gjort och snittade 140 i puls vilket är några slag lägre än ”vanligt”. Det ömmade i höger knä sista varvet och det var inte jättekul att cykla ärligt talat men jag kom till andra växlingen med bra känsla och sugen på att springa. På grund av att jag var lite nedkyld tog det ett bra tag att få på sig strumporna men sedan bar det iväg med raska steg! Tydligen hör det till att jag ska växla extremt långsamt i Norge, det var exakt samma sak på Norseman.
Cykel: 5.51:10 - 17:e tid
Växling 2: 4.17 - 30:e tid
Löpbanan var helt klart mer kuperad än vad jag trodde den skulle vara och det gick i princip upp eller ner hela tiden. Min mage var inte riktigt i toppskick under första varvet men ett par hukningar i buskarna gjorde susen och jag tyckte jag var extremt disciplinerad när jag satte första varvet på timmen med lätt känsla. Min plan var nämligen att springa kontrollerat på fyra timmars-fart och skulle det kännas lätt halvvägs skulle jag öka farten. Det var planen. Ut på andra vändan med glatt humör och ganska snart visade det sig att mina ben inte riktigt var överrens med mig. Redan vid 15km började det göra riktigt ont och på tillbakavägen mot andra varvningen började jag tänka på att bryta loppet. Inne i växlingsområdet där vi varvade var jag RIKTIGT nära att bryta. Det krävdes djup övertalning av mig själv att fortsätta och som tur var gjorde jag det. Dock ångrade jag mig hela vägen ut till vändpunkten och förbannade min dumhet att jag inte klev av när jag hade chansen. Sedan vet jag inte om det var mentalt eller om jag helt enkelt hade återhämtat mig lite men vid 27km började jag få tillbaka lite power igen. När jag varvade för sista gången kunde jag till och med börja le och vinka till de som hejade på mig igen vilket jag inte gjorde under mitt tredje misärvarv. Jag var tvungen att gå i några av backarna men annars höll jag rätt så bra fart under sista varvet och kunde till och med öka farten på slutet lite symboliskt för att gå under 4.30 på maran vad nu det spelade för roll :) Varvtiderna blev ungefär 1.00-1.03-1.17-1.08.
Löpning: 4.28:23 – 39:e tid.
Mål: 11.40:02 – 22:a
Ja, nu i efterhand så är jag stolt att jag faktiskt klarade av det med tanke på den lilla träning jag gjort och att jag dessutom kom hyfsat till i startfältet. Jag kan ju inte låta bli att tänka på att jag skulle kommit topp 10 om jag hade satt en mara på fyra timmar men det gick inte helt enkelt. Det kändes bra i ungefär åtta timmar och sedan gick det inte lura kroppen längre. Det är ju egentligen logiskt att jag inte skulle springa bra men man kan ju alltid hoppas :) Jag fick gräva djupt för att ta mig runt och är tacksam för att min hjärna inte lyssnade helt och hållet på kroppen. En målgång är ju så mycket skönare än en DNF även om det kanske inte riktigt går som man vill alla gånger. Hur man än tänker är det faktiskt en bedrift att ens ta sig runt en så här lång tävling!
Jag vill också passa på att rekommendera tävlingen om ni vill ha en trevlig lite spartansk tävlingsupplevelse. Det är lite back to basic och allt det handlar om är dig själv och din prestation där ute på banan. Jag har provat både små och stora tävlingar och det finns för- och nackdelar med båda men en sak är säker: dessa mindre tävlingar är sjukt roliga och det blir en speciell atmosfär när man i princip lär känna hela startfältet och alla funktionärer. Stämningen var varm och hjärtlig och jag skulle kunna tänka mig att köra den igen.
I de flesta av mina tävlingsrapporter brukar jag nämna lite runt förberedelserna inför loppet men den här gången är det inte mycket att säga i träningsväg. Bergen Triathlon hörde jag talas om när jag körde Norseman förrra året och inför säsongen planerades denna tävling in i kalendern. Det är en liten tävling med ganska få deltagare och enkelt men ändå stabilt arrangemang. Tävlingsbanan såg lockande ut i Norges fantastiska landskap och dessutom bedömde jag chanserna att placera sig högt i tävlingen som goda och det är ju inte ofta man får den möjligheten … Planerna blev dock ändrade i samband med husbygge och allt vad det innebär. I alla fall tänkte jag följa med till tävlingen för att stötta mina klubbkamrater och reka lite för egen del men då Kleberg drog sig ur några veckor före loppet tog jag det impulsiva beslutet att överta hans startplats och ändå göra ett försök. På den vägen var det och jag fick helt enkelt träna på så gott det gick sista veckorna in i loppet och det kändes i alla fall så pass bra att jag trodde jag skulle kunna ta mig igenom. Kanske den sämsta form jag haft inför en ironman någon gång men ändå helt OK. Dock var ambitionerna att placera sig ändrade till att bara ta sig i mål på ett något sånär respektabelt sätt.
När startskottet gick helt plötsligt kom jag iväg och enda tanken jag hade var att öppna lugnt och bara komma in i en bekväm ansträngningsnivå. Med 72 startande var det i alla fall inga problem med trängseln och det var ju skönt. Stärkt av att faktiskt ha genomfört ett bra simpass ett par dagar innan tävlingen hade jag hyfsat självförtroende och det kändes faktiskt ganska bra. När jag var inne på andra varvet blev jag omsimmad av en kille och fick sedan en skön resa resten av vägen då jag låg på hans fötter. Trodde jag skulle simma runt 1.15 och blev glad när jag kom in ett par minuter bättre än det. Första växlingen blev riktigt usel och det krånglade med det mesta. Kände mig av någon anledning stressad trots att jag inte brydde mig om placeringar … visst, lätt att säga men när man väl är inne i det kommer tävlingsdjävulen fram! Kanske skulle haft lite mer kläder visade det sig sedan.
Simning: 1.12,51 - 20:e tid
Växling 1: 3.21 - 5:e tid
bild på slutet av cyklingen
Cyklingen var blöt, kall och extremt kuperad. Inga monsterbackar men upp och ner precis hela tiden och det är på sådana banor jag trivs som bäst, i alla fall om jag är tränad för det. Jag gick även här ut lugnt och kontrollerat och kunde såklart inte låta bli att räkna hur många jag mötte på väg ut mot vändpunkten. Jag låg runt 13:e plats från början och det var ju över förväntan! Jaja, jag körde på i mitt tempo och måste säga att det kändes riktigt bra. Lite kyligt såklart i enbart linne och korta tights men det var hanterbart och de korta stunder det inte regnade fick man upp lite värme igen. Vi cyklade fyra varv och det var riktigt skoj! Inte många deltagare men tack vare detta kändes det aldrig ensamt ute på banan. Första två varven satte jag på precis samma tid och sedan tappade jag en minut på kommande två så jag körde skapligt stabilt måste jag säga. Tycker jag anpassade farten efter den träning jag gjort och snittade 140 i puls vilket är några slag lägre än ”vanligt”. Det ömmade i höger knä sista varvet och det var inte jättekul att cykla ärligt talat men jag kom till andra växlingen med bra känsla och sugen på att springa. På grund av att jag var lite nedkyld tog det ett bra tag att få på sig strumporna men sedan bar det iväg med raska steg! Tydligen hör det till att jag ska växla extremt långsamt i Norge, det var exakt samma sak på Norseman.
Cykel: 5.51:10 - 17:e tid
Växling 2: 4.17 - 30:e tid
Löpbanan var helt klart mer kuperad än vad jag trodde den skulle vara och det gick i princip upp eller ner hela tiden. Min mage var inte riktigt i toppskick under första varvet men ett par hukningar i buskarna gjorde susen och jag tyckte jag var extremt disciplinerad när jag satte första varvet på timmen med lätt känsla. Min plan var nämligen att springa kontrollerat på fyra timmars-fart och skulle det kännas lätt halvvägs skulle jag öka farten. Det var planen. Ut på andra vändan med glatt humör och ganska snart visade det sig att mina ben inte riktigt var överrens med mig. Redan vid 15km började det göra riktigt ont och på tillbakavägen mot andra varvningen började jag tänka på att bryta loppet. Inne i växlingsområdet där vi varvade var jag RIKTIGT nära att bryta. Det krävdes djup övertalning av mig själv att fortsätta och som tur var gjorde jag det. Dock ångrade jag mig hela vägen ut till vändpunkten och förbannade min dumhet att jag inte klev av när jag hade chansen. Sedan vet jag inte om det var mentalt eller om jag helt enkelt hade återhämtat mig lite men vid 27km började jag få tillbaka lite power igen. När jag varvade för sista gången kunde jag till och med börja le och vinka till de som hejade på mig igen vilket jag inte gjorde under mitt tredje misärvarv. Jag var tvungen att gå i några av backarna men annars höll jag rätt så bra fart under sista varvet och kunde till och med öka farten på slutet lite symboliskt för att gå under 4.30 på maran vad nu det spelade för roll :) Varvtiderna blev ungefär 1.00-1.03-1.17-1.08.
Löpning: 4.28:23 – 39:e tid.
Mål: 11.40:02 – 22:a
Ja, nu i efterhand så är jag stolt att jag faktiskt klarade av det med tanke på den lilla träning jag gjort och att jag dessutom kom hyfsat till i startfältet. Jag kan ju inte låta bli att tänka på att jag skulle kommit topp 10 om jag hade satt en mara på fyra timmar men det gick inte helt enkelt. Det kändes bra i ungefär åtta timmar och sedan gick det inte lura kroppen längre. Det är ju egentligen logiskt att jag inte skulle springa bra men man kan ju alltid hoppas :) Jag fick gräva djupt för att ta mig runt och är tacksam för att min hjärna inte lyssnade helt och hållet på kroppen. En målgång är ju så mycket skönare än en DNF även om det kanske inte riktigt går som man vill alla gånger. Hur man än tänker är det faktiskt en bedrift att ens ta sig runt en så här lång tävling!
Jag vill också passa på att rekommendera tävlingen om ni vill ha en trevlig lite spartansk tävlingsupplevelse. Det är lite back to basic och allt det handlar om är dig själv och din prestation där ute på banan. Jag har provat både små och stora tävlingar och det finns för- och nackdelar med båda men en sak är säker: dessa mindre tävlingar är sjukt roliga och det blir en speciell atmosfär när man i princip lär känna hela startfältet och alla funktionärer. Stämningen var varm och hjärtlig och jag skulle kunna tänka mig att köra den igen.
Thursday, December 02, 2010
Lagd på is
Jag kommer kommande säsong inte satsa på någon Ironman utan det blir ett mellanår till. Vi ska köpa hus och även om kalkylen håller redan idag tänker jag jobba ihop några procent till av kostnaden. Så är det.
Hoppas såklart att tid kommer finnas till träning och tävling så vi kanske ses ute på banan någon gång i alla fall under 2011!
Kör hårt!
Hoppas såklart att tid kommer finnas till träning och tävling så vi kanske ses ute på banan någon gång i alla fall under 2011!
Kör hårt!
Wednesday, October 27, 2010
Igång igen!
Efter ett oförtjänt långt säsongsbreak har jag nu kört igång officiellt med 2010/2011! Som vanligt när man vilat länge känns kroppen lite mosig och seg men det är ju lite med tjusningen tycker jag. Dels så är motivationen på topp efter vilan och dels så gör man ju snabba framsteg när man börjar i botten :) Jag vet att många har svårt att acceptera känslan av att tappa form men jag är övertygad om att man behöver ett rejält break varje år. Hur som helst så är det fantastiskt skönt att äntligen ha tid och ork till träning igen!
Jag kommer inte ha något jätteuppstyrt schema till en början utan använda mina tidigare som någon form av mall och sedan blir det att pussla så gott det går. Jag tänkte i alla fall försöka få till en periodisering men vi får se :) Grundstrukturen i träningen blir under hösten/vintern:
Simning: 3 pass per vecka. Rejäla pass där jag kör fokuserat med både teknik och volym.
Cykel: 2 pass. Får bli någon timme här och där och mestadels i intervallform då volymen blir extremt låg.
Löpning: 4 pass. Blir väl ett långpass, ett halvlångt pass, ett med långa intervaller och ett där jag improviserar efter tycke och smak :)
Jag kommer också köra ett styrkepass och även något kortintervallpass då och då när nya friidrottshallen öppnar.
Nu kör vi! Jag ska återuppliva träningsdagboken igen inom kort!
Jag kommer inte ha något jätteuppstyrt schema till en början utan använda mina tidigare som någon form av mall och sedan blir det att pussla så gott det går. Jag tänkte i alla fall försöka få till en periodisering men vi får se :) Grundstrukturen i träningen blir under hösten/vintern:
Simning: 3 pass per vecka. Rejäla pass där jag kör fokuserat med både teknik och volym.
Cykel: 2 pass. Får bli någon timme här och där och mestadels i intervallform då volymen blir extremt låg.
Löpning: 4 pass. Blir väl ett långpass, ett halvlångt pass, ett med långa intervaller och ett där jag improviserar efter tycke och smak :)
Jag kommer också köra ett styrkepass och även något kortintervallpass då och då när nya friidrottshallen öppnar.
Nu kör vi! Jag ska återuppliva träningsdagboken igen inom kort!
Thursday, October 07, 2010
Sunday, September 19, 2010
Analys av säsongen 2009/2010
Man sitter här lite lätt vemodig efter att triathlonsäsongen är över och tänker på hur långt det är till nästa. Det är ju i och för sig två sidor av myntet då det positiva i det är att jag kommer hinna träna ordentligt den här gången. Förhoppningsvis :) Hur som helst tänkte jag försöka göra en kort reflektion av året som gått och det är något jag gör efter varje säsong. För mig är det viktigt att utvärdera och lyfta både sånt som fungerat och inte fungerat så att man kan göra det bättre nästa gång.
Träningen
Hela året har ju egentligen präglats av Norseman som jag lyckosamt fick en plats i. Detta var tänkt att bli året då jag kom igång på allvar igen och som jag såg det var det perfekt att anmäla sig till världens hårdaste Ironman, vad kan vara mer motiverande? Nu blev det (som vanligt) inte som jag tänkt då övriga saker och ting här i livet tog mer tid än beräknat och jag vet inte hur många "uppstartspass" jag hade i vintras ... inte bra. Jag fick aldrig igång någon kontinuitet på min träning och när det helt plötsligt var sommar kändes det som jag nyss kommit igång.
Jag försökte dock göra bästa möjliga med den lilla tid jag hade och nästan varje pass körde jag t.ex. i backar, både cykling och löpning. Kleberg bjöd med mig till Lanzarote när han tävlade och den veckan blev verkligen en kickoff som jag hade nytta av resten av sommaren. Från juni och framåt höll jag i träningen ganska bra och lyfte mig rejält kändes det som. Löptester visade att jag låg bra till och det kändes helt OK på cykeln också även om jag sällan cyklade över två timmar. Simningen blev bortprioriterad men det var jag inställd på så det gjorde inget. I juli kände jag att jag faktiskt började komma i form och gjorde några riktigt bra träningspass. Var nu så tränad att jag i alla fall trodde att jag skulle fixa Norseman på ett skapligt sätt, alltså inte bara "ta sig igenom".
Tävlingarna
Säsongen inleddes med duathlon-SM där jag faktiskt gjorde ett lopp jag är riktigt nöjd med. Hade 41.40 på den inledande milen och det var med extremt lätt känsla. Höll också ihop loppet bra med en avslutande löpning som gick fortare än första. Helt OK. Sedan var det lugnt på tävlingsfronten en period tyvärr och nästa lopp blev inte förrän i början av juli då jag körde Sövde 1/2IM. Det loppet blev en riktigt boost för självförtroendet då jag trots träning ända in placerade mig på topp 10% totalt och framför allt var jag stark hela vägen. Fixar man en halva löser sig alltid en hela, eller hur? Ja, och så klämde jag ju in kalmarsprinten också lite impulsivt som slutade med ett rejält PB. Så när det till slut var dags att gå ombord på färjan i Eidfjord kände jag mig trots allt ganska lugn. Jag var också helt ärligt inställd på att göra mitt eget lopp och inte bry mig om placeringar. Det lyckades och jag fick ut oerhört mycket positivt ur det loppet även om jag hamnade längre ner i listan än vad jag tänkt från början.
Tränande småbarnsförälder
Kort sagt var det en tuffare utmaning än vad jag trott att lyckas kombinera familjelivet och träningen. Det har krävts mycket pusslande och framför allt en förstående sambo för att det skulle gå ihop. Jag känner att jag blivit bättre och bättre på att vara flexibel och jag har också insett att det gäller att ha disciplinen att träna när tillfälle dyker upp, inte när man själv känner för det. Det finns ganska många luckor att slänga in träning i men det gäller att vara förberedd och kunna utnyttja dessa. Viktigaste lärdomarna inför nästa säsong:
- Ha alltid väskan packad och ta med den i princip överallt. Man vet aldrig när det dyker upp tillfälle att träna och jag vet inte hur många gånger jag önskat att väskan hade varit med.
- Dyker det upp tidsluckor så träna i stället för att sitta i soffan och dricka kaffe. Disciplin!
- Börja med morgon- och kvällsjogg. Har svårt för detta men det är ett nödvändigt ont och de som håller i säger ju att det blir skönt så småningom.
- Kostintaget blir extra viktigt under dessa omständigheter. Se till att ha matförråden fyllda hela tiden men var noga med att det ändå blir bra mat. Så lite skräpmat som möjligt!
- Kombinera familjeaktiviteter med träning. Cykla eller spring så tar de andra bilen.
- Var lyhörd och snäll mot familjen. Ett inställt pass i rätt läge är mycket bättre än det omvända ...
- Och viktigast av allt: anpassa ambitionsnivå efter träningsmängd och var tacksam för den träning som blir i stället för bitter över det som inte blir av.
Målsättningar nästa säsong
Jag tycker det är lite tråkigt att de flesta av mina PB är från 2007 så ett av målen blir att förbättra några av dessa i alla fall. Jag vill också köra minst en Ironman och ett projekt. Med projekt menar jag något i stil med superklassikern eller Ö till Ö. Vi får se vad som händer, det känns i alla fall som att suget finns där. Triathlon är sjukt kul!
Träningen
Hela året har ju egentligen präglats av Norseman som jag lyckosamt fick en plats i. Detta var tänkt att bli året då jag kom igång på allvar igen och som jag såg det var det perfekt att anmäla sig till världens hårdaste Ironman, vad kan vara mer motiverande? Nu blev det (som vanligt) inte som jag tänkt då övriga saker och ting här i livet tog mer tid än beräknat och jag vet inte hur många "uppstartspass" jag hade i vintras ... inte bra. Jag fick aldrig igång någon kontinuitet på min träning och när det helt plötsligt var sommar kändes det som jag nyss kommit igång.
Jag försökte dock göra bästa möjliga med den lilla tid jag hade och nästan varje pass körde jag t.ex. i backar, både cykling och löpning. Kleberg bjöd med mig till Lanzarote när han tävlade och den veckan blev verkligen en kickoff som jag hade nytta av resten av sommaren. Från juni och framåt höll jag i träningen ganska bra och lyfte mig rejält kändes det som. Löptester visade att jag låg bra till och det kändes helt OK på cykeln också även om jag sällan cyklade över två timmar. Simningen blev bortprioriterad men det var jag inställd på så det gjorde inget. I juli kände jag att jag faktiskt började komma i form och gjorde några riktigt bra träningspass. Var nu så tränad att jag i alla fall trodde att jag skulle fixa Norseman på ett skapligt sätt, alltså inte bara "ta sig igenom".
Tävlingarna
Säsongen inleddes med duathlon-SM där jag faktiskt gjorde ett lopp jag är riktigt nöjd med. Hade 41.40 på den inledande milen och det var med extremt lätt känsla. Höll också ihop loppet bra med en avslutande löpning som gick fortare än första. Helt OK. Sedan var det lugnt på tävlingsfronten en period tyvärr och nästa lopp blev inte förrän i början av juli då jag körde Sövde 1/2IM. Det loppet blev en riktigt boost för självförtroendet då jag trots träning ända in placerade mig på topp 10% totalt och framför allt var jag stark hela vägen. Fixar man en halva löser sig alltid en hela, eller hur? Ja, och så klämde jag ju in kalmarsprinten också lite impulsivt som slutade med ett rejält PB. Så när det till slut var dags att gå ombord på färjan i Eidfjord kände jag mig trots allt ganska lugn. Jag var också helt ärligt inställd på att göra mitt eget lopp och inte bry mig om placeringar. Det lyckades och jag fick ut oerhört mycket positivt ur det loppet även om jag hamnade längre ner i listan än vad jag tänkt från början.
Tränande småbarnsförälder
Kort sagt var det en tuffare utmaning än vad jag trott att lyckas kombinera familjelivet och träningen. Det har krävts mycket pusslande och framför allt en förstående sambo för att det skulle gå ihop. Jag känner att jag blivit bättre och bättre på att vara flexibel och jag har också insett att det gäller att ha disciplinen att träna när tillfälle dyker upp, inte när man själv känner för det. Det finns ganska många luckor att slänga in träning i men det gäller att vara förberedd och kunna utnyttja dessa. Viktigaste lärdomarna inför nästa säsong:
- Ha alltid väskan packad och ta med den i princip överallt. Man vet aldrig när det dyker upp tillfälle att träna och jag vet inte hur många gånger jag önskat att väskan hade varit med.
- Dyker det upp tidsluckor så träna i stället för att sitta i soffan och dricka kaffe. Disciplin!
- Börja med morgon- och kvällsjogg. Har svårt för detta men det är ett nödvändigt ont och de som håller i säger ju att det blir skönt så småningom.
- Kostintaget blir extra viktigt under dessa omständigheter. Se till att ha matförråden fyllda hela tiden men var noga med att det ändå blir bra mat. Så lite skräpmat som möjligt!
- Kombinera familjeaktiviteter med träning. Cykla eller spring så tar de andra bilen.
- Var lyhörd och snäll mot familjen. Ett inställt pass i rätt läge är mycket bättre än det omvända ...
- Och viktigast av allt: anpassa ambitionsnivå efter träningsmängd och var tacksam för den träning som blir i stället för bitter över det som inte blir av.
Målsättningar nästa säsong
Jag tycker det är lite tråkigt att de flesta av mina PB är från 2007 så ett av målen blir att förbättra några av dessa i alla fall. Jag vill också köra minst en Ironman och ett projekt. Med projekt menar jag något i stil med superklassikern eller Ö till Ö. Vi får se vad som händer, det känns i alla fall som att suget finns där. Triathlon är sjukt kul!
Subscribe to:
Posts (Atom)