Bort med mellanmjölken?

Detta är min högst personliga åsikt och det vore kul att höra hur andra tänker, både ni som också tävlar och ni som arrangerar. 

Jag gjorde min första tävling hösten 2016 och sedan dess har det blivit några stycken som glad crossfit-motionär utan ambitioner att vinna på något sätt men för att testa mig själv och för att det är roligt. För mig är tävlandet en viktig del och har alltid varit det genom livet då det någonstans ger ett kvitto och motivation till träning. Jag tänkte med detta inlägg komma med lite input på själva ”insatsen” man lägger som tävlande och själva frågan är det här om endags- eller tvådagarstävlingar. Jag har på de tävlingar jag kört provat lite olika varianter och är väl framför allt en smula ifrågasättande till den mellanvariant som ibland dyker upp för oss som är ”mitten/nedre halvan”-atleter. Alltså att man anmäler sig en tvådagarstävling men sedan får väldigt lite dag två. 

 

För mig är själva konceptet tvådagarstävling lika med ett större mål för året där det sker en satsning inför och helst kräver en viloperiod efter för att återhämta sig. På två tävlingar jag varit med på i år var det tre grenar dag ett och endast en gren dag två för oss som inte gick till final. Jag förstår att en cut är nödvändigt av både logistiska skäl men också show-mässigt då det såklart är coolt med en final för de bästa. Det är inte det jag har problem med men att bara få en gren andra dagen är helt enkelt mindre än vad jag förväntar mig när jag anmäler mig. 

Även om jag inte går till final vill jag testas rejält och jag vill ha känslan att det var typ en mångkamp, annars kan det bli så att det upplevs som att det kostar mer än det smakar. Det är en process både mentalt och fysiskt att starta igång igen och kanske ännu mer för oss med lite äldre kroppar :) Det jag menar är att när man ändå är igång så vill man ha lite mer och inte behöva packa ihop och duscha redan före lunch. Vi har också aspekten att insatsen är den samma för mig som för den som går vidare till final vad det gäller exempelvis förberedelser inför tävlingen, tidsåtgång och kostnader för anmälan/boende/mat mm.

Ett förslag är att vara tydligare med förutsättningarna i inbjudan. Det handlar mycket om förväntningar kontra utfall. Om det på förhand är tydligt och det står att alla exempelvis får tre grenar dag ett, en gren dag två och x antal går vidare och får göra två grenar till så vet man ju det redan när man anmäler sig. Men personligen skulle jag troligen inte anmäla mig i det fallet utan jag tror ni förstår vad jag önskar vid det här laget. För att summera det hela är det nog lite så att antingen vill jag ha ett rejält test över två dagar eller en mer komprimerad och intensiv endagstävling. Bort med mellanmjölken!

Med det sagt så vill jag hylla och tacka de som arrangerar tävlingar. Detta är inte menat som negativt utan förhoppningsvis konstruktivt :)

\Mikael Selvin

Roslagen Open Summer Edition 2018

Roslagen Open har arrangerats i sex år och är som jag förstått det en av de mer etablerade tävlingarna i Sverige. De har gott rykte och nu när de för första gången ordnade en sommartävling med masterklasser så slängde jag in en anmälan då jag tyckte det lät väldigt intressant. Då jag åkte själv denna gång körde jag enkelt och tältade på Norrtälje camping vilket funkade bra. Mindre bra var uppladdningen med semesterdekadens och lite sjukdom men vad fan, detta ville man ju inte missa!

Jag drog upp på fredag eftermiddag och hade en väldigt blåsig natt i mitt tält. Kändes ett tag som att skiten skulle blåsa iväg men det stod stadigt som tur var även om ljudet såklart störde nattsömnen. Fick i alla fall några timmar och jag var inte ett vrak på morgonen så efter lite frukost och kaffe anlände jag till Marholmen där tävlingen skulle gå av stapeln. Vädret var strålande och efter att blivit märkt och fått tröja så var det bara att hänga och insupa atmosfären innan det var dags att värma upp för första gren.

Event 1 passade verkligen inte mig. Jag jobbar med min snatch och tycker fortfarande att 50kg är ganska tungt så denna gren skulle absolut mer bli på nivån att klara inom time cap som var på 11min än att kriga för placeringar. Farmers walk ändrades till suitcase walk men det kändes oväsentligt för min del. I denna skulle det handla om att överleva skivstången. Taktiken jag satte upp var 2:or första rundan, 3:or på andra och sedan fick sista bli som den blev. Kort vila och inte stå och hänga. Och ungefär så blev det, jag lunkade på i mitt tempo och var sist kvar på slutet i mitt heat vilket gjorde att jag fick lite extra rampljus på mig och det var många som hejade på vilket var skoj! Jag tog mig in på 10.32 och jag kunde inte gjort det bättre så jag är nöjd. Placering 12:a av 13st startande i min klass. Lite bitter eftersmak var dock att händerna blev helt mosade av stången som var riktigt vass, förmodligen helt nya? Har aldrig fått så förut och särskilt inte av stång så det var inget jag räknade med innan utan jag hade bara lite tejp runt tummen som vanligt vilket jag ångrade efteråt. Men det var fler än jag som hade liknande bekymmer såg jag :)

Event 2 hade jag dubbla känslor inför. Jag gillade upplägget med intervallstart och övningarna i sig kändes som att det kunde passa mig relativt bra. Däremot så var det lite oroande att jag sprungit extremt lite sprint sista 20 åren och överlag sprungit lite sista två åren. Jag var med andra ord lite orolig för skador både på mig och själv på övriga gamlingar där ute på fältet. Att det skulle ryka någon baksida idag var inte orimligt. Uppvärmningen kändes i alla fall bra och jag tog god tid på mig för att göra bästa möjliga. Stegringslopp och ruscher klarades av utan känning så det kändes bra inför start. Väl igång fick jag en no-rep på en thruster när jag tappade balansen och blev stressad när de andra började springa iväg och nästan direkt när jag drog iväg så högg det till i baksidan. Riktigt surt! Jag hade ont men tog mig igenom kommande två varv geåndes och sedan var det bara att starta upp behandling. Först fick jag av sjukvårdspersonalen kyla och benet hårt lindat så där låg jag en stund med benet i högläge och tyckte synd om mig själv. Därefter så fick jag lätt behandling av massageteamet på plats som gjorde det superbra. Tack till er! Vi kunde snabbt konstatera att det inte var en fullvärdig bristning utan en lindrigare variant. Det gick att gå och småjogga så jag kunde prova genomföra även dagens sista event.

Detta var såklart en glad överraskning när jag såg den annonseras! Som tidigare triathlet var detta vardagsmat och för en gångs skull utsåg jag mig själv till en av favoriterna. Inte ofta man får känna så direkt :) Målet att kriga om förstaplatsen fick dock kraftigt revideras om efter föregående gren och skulle jag ens komma i mål fick det vara gott nog. Väl igång kändes det oväntat bra och jag hängde ändå med i svansen av klungan utan problem utan att det kändes något i benet. Den glädjen var dock kortvarig för sekunden efter jag tänkte att det här går ju bra så högg det till igen när det gick svagt uppför och jag fick börja gå. Efter en stund testade jag jogga/gå om vartannat och jag fick efter en stund till någon konstig haltande variant där jag försökte jobba med det friska benet som måste sett helt vansinnig ut. Mina kompisar i klungan var sedan länge borta och jag blev till och med omsprungen av några stycken från gänget bakom. Jaja, det var som det var och när jag kom till vattnet så var det bara att börja veva på. Vi simmade ungefär 150m så jag visste att det i alla fall skulle gå och plocka in minst en minut på de som bröstsimmade. Väl i vattnet passerade jag mycket riktigt person efter person och den sista precis när vi klev upp ur vattnet. Så en rolig avslutning i alla fall och jag slutade här på en 7:e plats. Helt OK efter förutsättningarna men jag kan konstatera i efterhand att jag var 1.35 efter han som vann min klass och mindre än en minut efter 3:an. Undrar hur mycket jag tappade på löpningen ...

Jag vaknade upp med en baksida som inte blivit värre under natten utan snarare bättre så jag bestämde mig för att starta även andra dagen, särskilt när det blev ett sådant här event. På pappret en helt OK gren för mig då jag gillar räcket och 75kg är hanterbart. Lite extra jobbigt idag med såriga händer men jag gick i alla fall in i det med syfte att tävla, inte bara att genomföra. Pullupsen kändes OK och även frivändningarna men klockan gick fort jag fixade inte riktigt första delen inom time cap så det blev lite vimsigt inför b-delen. Min tanke var väl att börja lätt här (75) och sedan lägga på vikt andra försöket beroende hur det kändes. Problemet var att jag snabbt insåg att jag bara skulle ha tid med ett försök och jag funderade lite. När han bredvid körde på 75 så slängde jag på 80 och testade. Det gick väldigt lätt och jag ångrar mig lite i efterhand att jag inte gick på 85 men är ändå nöjd att jag gick lite utanför bekvämligheten i alla fall. På a-delen kom jag 9:a och på b-delen 8:a så det var ändå helt OK. Lite trött i ländryggen kände jag men benet påverkade inte så pass att jag kan skylla något på det :)

Överlag kom jag 12:a till slut men jag knappade in poängmässigt på de framför sista två grenarna så det var inte så jättelångt upp till 10:an. Jag hade kollat upp mina medtävlande i den mån det gick innan och hade väl känslan att nivån var ganska hög så jag hamnade där jag hörde hemma men ändå med lite mersmak tycker jag. Stort tack till organisationen och till övriga deltagare för en grym helg!

Hoppas tävlingen återkommer igen!

Fullständiga resultat: http://ros18.boxpeak.com/showCompetition.do?competitionId=145

Tävlingens hemsida: http://www.roslagenopen.com/

\Mikael Selvin

Open 18.5

Då var det dags att knyta ihop säcken och köra den sista Open-workouten för denna gång. Den stora grejen denna vecka var att alla fick rösta på ett av tre alternativ och det var ju lite roligt. Själv så gjorde jag vad jag kunde för att undvika thrusters och röstade på alternativ tre men tydligen är det många som ändå gillar den övningen. Men det gör jag med så det var lugnt :) 

Annars så var jag personligen mest inställd på att försöka få till en bra avslutning på Open efter mitt bottennapp förra veckan med den klart sämsta placeringen. Jag är dock inte besviken eftersom jag helt enkelt inte kunde utföra handstand pushups på ett bra sätt men eftersom jag efter 18.3 hade känn på topp 100 i åldersklass var det lite surt att tappa så pass mycket som jag gjorde. Men det positiva i att 18.4 gick som den gick var att jag var väldigt fräsch i kroppen under denna vecka. På onsdagen hade jag exempelvis ett av mina bästa pass någonsin i benböj och jag fick bromsa mig själv vilket alltid är en grym känsla. Jag var därmed på banan både fysiskt och mentalt och var fullt inställd på att göra en maximal insats. En liten reflektion här är att det är raka motsatsen jämfört med förra året då jag vid det här laget var helt slutkörd och 17.5 bara blev en lång plåga.

Det som det bjöds på var i alla fall en gammal open-workout från 2011 och det var en kombo av thrusters och chest to bars. Det var en AMRAP på 7min och upplägget var 3-6-9-12-15-18 .. osv reps av varje övning tills tiden var slut. Jag gillar allt som har med benböj att göra och jag är ändå hyfsad i räcket så det var med bra självförtroende jag tog mig an denna. Dessutom gjorde jag det bra på 18.2 när det också var en 7-minuters ansträngning så jag var lite inställd på hur det skulle kännas rent flåsmässigt. Taktiken var väl inte supergenomtänkt utan det ända jag var inställd på var att bryta seten innan fail och att det var OK att känna sig skapligt pigg första halvan. Och att köra skiten ur mig såklart.

Uppvärmningen kändes kanon och känslan från i onsdags höll i sig med en kropp som kändes pigg och både thrusters och chest to bars gick superlätt. Väl igång gjorde jag som planerat och försökte hålla tempot högt men inte för högt och hellre släppa stång och räcke en gång för mycket än en gång för lite. Det kändes egentligen grymt bra hela vägen fram till 15-varvet med chest to bars. Dit fram hade jag full kontroll men på den omgången började kroppen säga ifrån. Här började tekniken ryka och jag fick slita för varje repetition så tyvärr kom jag inte mer än 12 reps in och känslan var som vanligt lite svajig. Någonstans vet man ju inte hur det gick förrän man får jämföra sig med andra och jag körde i första heatet så jag fick inte ens en intern jämförelse. Men när jag sedan följde övriga heat så blev jag mer och mer förvissad om att jag ändå gjort det bra idag. Relativt sett jämfört med mina boxkamrater så var detta min bästa vecka så det var skoj! Jag kunde dock inte låta bli att prova en gång till på måndagen men det blev ingen förbättring men jag fick i alla fall ett bra pass :)

Det visade sig sedan även på leaderboarden att jag gjort det bra även i jämförelse med övriga världen och det var skönt. Placeringsmässigt blev denna min näst bästa och jag fick därmed avsluta på ett bra sätt. Jag tror nämligen det är viktigt att alltid eftersträva bra insats när man tävlar i alla tänkbara situationer. I detta fall när man under fem veckor ska genomföra fem olika events är det mycket som spelar in. Det är allt från att hålla sig frisk till att få käftsmällar i form av exempelvis ring muscle ups eller HSPU. För de allra flesta (om man inte heter Mat Fraser) är det orimligt att tro att det ska rulla på som på räls. Saker händer helt enkelt och jag kan bara jämföra med alla mina långlopp i triathlon som jag gjort tidigare i min idrottskarriär. Inget av dessa gick 100% enligt plan utan svackor och att hantera oväntade saker hör till och det måste man vara inställd på. Om jag varje gång skulle lagt mig ner i diket när tankar på att bryta dök upp skulle det inte blivit många målgångar men jag var mentalt inställd på detta och lärde mig hantera tankarna. Jag lärde mig också att oavsett hur det gick totalt sett så fanns det alltid något positivt att ta med sig, det gällde bara att hitta det.

Och det är likadant nu under Open. Anmäler man sig så medföljer det enligt mig också ett ansvar att fullfölja. Inte för någon annan utan för en själv. Även om det inte gått som förväntat så är det stor skillnad att avsluta med känslan att jag i alla fall körde allt jag hade in i mål jämfört med känslan att jag nog inte gav allt. Det sätter någon form av avstamp för den fortsatta säsongen och för motivationen till att träna och tävla framöver. Jag tar med mig mycket lärdomar och insikter efter denna open men framför allt tar jag med mig känslan att jag gjorde mitt yttersta med de förutsättningar jag hade och att jag avslutade med flaggan i topp. Nu blir det ett par veckors helt ostrukturerad träning och mycket vila innan jag tar tag i det igen med MK Open som nästa mål. Det blir en utmaning men jag hoppas kunna hantera den!

Preliminära resultat: 693 totalt och 71:a i 40-44.

Jag återkommer med en fullständig analys av mitt Open om några dagar.

\Mikael Selvin

Open 18.4

Denna vecka var testet för mig i praktiken att göra så många HSPU (handstand pushups) som möjligt efter att värmt upp med lite marklyft. Upplägget var nämligen en gammal klassisk crossfitwod som heter Diane vilket är 21-15-9 av marklyft på 102kg och HSPU. Jag har dock aldrig kört den innan då jag ganska nyligen har lärt mig göra övningen men jag visste att det inte fanns på kartan att klara av 45st inom tidsgränsen som var på 9 minuter. För de som fixade det fanns det också en del 2 som bestod av tunga marklyft och handgång men det går jag inte ens in på :)

Det var svårt att sätta upp en målsättning med denna wod för min del då jag inte hade så bra koll på min kapacitet men jag tänkte väl att jag kanske skulle klara av första varvet åtminstone. Första försöket gjorde jag hos Crossfit Motala i deras nya fina box. Uppvärmningen kändes bra och det var med bra känsla jag drog igång med mina marklyft som klarades av utan problem. Sedan var det bara att börja beta av HSPU som kändes relativt bra i början i alla fall. Men sedan efter sju, åtta stycken tog det stopp och det kändes som att all power bara försvann. Lyckades göra några till och landade på 11 totalt vilket där och då kändes som en liten besvikelse men samtidigt så tog det liksom stopp muskulärt, det var inte en fråga om dålig taktik eller bristande vilja. Jag gjorde i alla fall ett försök till på måndagen och tog det då lite lugnare. Körde ett rep i taget och pustade ut mellan varje och det kändes bättre än första försöket men trots det dök väggen upp även denna gång runt 8 reps. Fick med mig 12 till slut och det var bara att inse att det är min gräns i dagsläget.

Inte så mycket att säga om detta mer än att det återigen under denna Open visade sig vart jag behöver lägga lite krut framöver om jag vill förbättra mig till nästa gång. Det är klart det är surt att fastna så här på vissa moment men det är bara att acceptera att man inte har det just nu och fortsätta öva.

Preliminär placering: 1363 totalt och 193 i M40 vilket är den klart sämsta placeringen så här långt under Open och jag tappar placeringar totalt. Hoppas på att kunna göra min bästa nästa vecka i stället :)

\Mikael Selvin

Open 18.3

Det var en riktigt häftig workout som presenterades denna vecka och jag måste säga att det var intressant att se reaktionerna i sociala medier. Det var oerhört mycket negativ feedback där många menade på att nu har Castro gått för långt och satt en alldeles för hög nivå på Open. Visst, det får man väl tycka men det som förvånar mig är att reaktionerna kommer trots att inget av momenten denna vecka var nya.  

Det som skulle göras var i och för sig ganska galet vid första anblicken men det säger sig väl självt att tanken med upplägget var att komma så långt som möjligt, inte att klara av hela inom tidsgränsen. Sex personer i hela världen har i skrivande stund fixat det och då sa ändå Castro vid presentationen att han inte direkt hade räknat med att någon skulle klara det när han skrev den. På menyn stod:

100 double-unders
20 overhead squat @52kg
100 double-unders
12 ring muscle-ups
100 double-unders
20 hantel-snatch @22,5kg
100 double-unders
12 bar muscle-ups

Två varv av detta med tidsgräns 14min. Jag kan väl säga att för min del skulle detta bli transportsträcka och sedan ett försök att få till en eller ett par muscle-ups. Tyvärr har jag ägnat extremt lite tid i ringarna detta år men jag var inte så naiv att jag trodde att jag på ett magiskt sätt skulle flyga upp bara för att folk stod och skrek på mig (open magic). Mina förutsättningar är ändå att jag kan göra muscle-ups i räcke ganska enkelt och jag har gjort några i ringar också så jag bedömde ändå sannolikheten för att lyckas som ganska hög.

Även denna vecka körde jag i samband med boxens arrangemang och uppvärmningen kändes riktigt bra. Jag fick till och med till en muscle-up i ringarna med lätt känsla så jag var väldigt optimistisk. Väl igång kändes hopprepet ovanligt avslappnat men jag bröt ett par gånger medvetet för att spara lite kraft. Benböjen gick också bra även om det var ganska tungt måste jag säga. Där fick det bli några omtag men jag kom igenom och kunde även klara av andra rundan med hopprep ganska enkelt. Jag var klar med detta på 6.53 så jag hade alltså mer än halva tiden kvar. Tyvärr fick jag sedan inte till det alls i ringarna i skarpt läge men så är det ibland. Efteråt fick jag sjukdomskänsla i kroppen med något skit i bihålorna och det satt sedan i under helgen. Jag gjorde ett nytt försök på måndagen men jag avbröt detta då det inte kändes bra.Helhetskänslan är ändå att jag är nöjd men självklart med mersmak. Det är jäkligt coolt med ringar och jag är nu oerhört inspirerad att lära mig detta på riktigt. I stället för att vara förbannad på Castro så väljer jag att vara tacksam över att detta får mig ta tag i mina svagheter och inte bara syssla med det jag är bekväm med. Nästa år kanske jag till och med önskar att denna wod kommer en gång till, vem vet? :)

Placering: 1203 totalt och 148 i M40-44. Ungefär i linje med tidigare prestationer så det var helt OK!

\Mikael Selvin

Open 18.2

Denna vecka var det dags för en så kallad "burner" och definitionen på en sådan är kort och hårt med sprutande mjölksyra. Momenten som skulle klaras av var benböj med hantlar, burpees över skivstång och sedan avslutades det hela med att maxa i clean. Skönt! För övrigt så är jag en av dem som tycker att den nya standarden på burpees borde ha varit rådande hela tiden och därmed välkomnar den varmt! 

Lite mer specifikt var upplägget att det egentligen var två deltävlingar, 18.2 och 18.2a, som skulle klaras av inom en tid av 12 minuter. Först var det en stege med 1-2-3-4-5-6-7-8-9-10 reps av benböj med två hantlar (22,5kg) och burpees facing bar. Sedan fick man disponera eventuell resterande tid själv till att försöka lyfta så tungt man kunde så det var en taktisk aspekt i hur hårt man vågade gå på del 1. Inför denna kändes det relativt bra för min del eftersom jag gillar benövningar och jag har gnuggat själva tyngdlyftningen en hel del under vintern.

Första försöket så var jag med på eventet FNL (Friday Night Lights) som arrangerades av min box Crossfit Örebro där de som vill kör openwodarna tillsammans på fredagskvällar vilket ger lite mer tävlingskänsla. Taktiken var egentligen inte så jättekrånglig utan det gällde att öppna lagom hårt, bita ihop och sedan köra på utan att tappa tempo helt enkelt. I denna wod handlar 20 sekunder om ganska många placeringar så att minimera ställtid och pauser skulle löna sig. Lite extra utmanande var att det började med 1 rep och gick upp till 10 vilket i praktiken innebär att man bara är halvvägs när man klarat av det sjunde varvet. Jag körde i första heatet så jag fick inte några lärdomar genom att titta på andra men ärligt talat var jag väl hyfsat inställd på att denna wod skulle köras två gånger och att första tillfället mer eller mindre var träning. Första delen gick OK men jag krånglade lite med att få till bra växlingar. Tänkte inte igenom det supernoga och det blev lite ryckigt innan jag fick till det. Kanske låter som en detalj men vi gjorde trots allt 20 växlingar så det var ändå en betydande del av woden, både vad det gäller tid och energi. Och trots att jag mentalt visste att sista två varven skulle bli jobbiga var det ingen lek. Riktigt jobbigt på slutet. Valde att köra i mina nanos och inte byta skor inför clean.

Första delen var avslutad på 8.34 vilket inte sa mig så mycket just då men jag kände att jag återhämtade mig bra och kom igång snabbt med första lyftet. Jag hann med att köra 85-90-93kg och det kändes relativt bra och känslan var att jag hade mer i tanken.

Inför andra försöket hade jag lite mer koll. Dels så gjorde jag i ordning min setup mycket bättre och jag bestämde mig för att hålla styr på hantlarna och inte slänga runt dem som jag gjorde första gången. Lyfta upp och sätta ner på samma ställe varje gång var det som gällde och så nära stången som möjligt. En annan förändring var att jag körde med mina lättaste skor på första delen och sedan bytte till lyftardojorna denna gång. Annars så var lyftschemat det samma fast jag planerade att satsa på 95kg i stället för 93kg. Sagt och gjort. Starten gick och det kändes väldigt mycket bättre på alla sätt och vis. Jag fick ett bättre flyt nu när jag var lite mer van med rörelserna och jag landade på tiden 7.23 denna gång med lättare känsla under tiden men jag var mer trött efteråt och det var segt att ta sig fram till stången för att lyfta. 85kg åkte i alla fall upp men det kändes inte bra. Tog 90 i andra och det gick bättre men tiden hade gått och jag fick bara till ett stressat försök på 92kg som inte ens var nära. Men överlag en stabil insats tycker jag och jag tjänade fler placeringar på att sänka 18.2 med över en minut jämfört med de jag tappade på mina tre färre kilon i 18.2a. 

Så det är med mycket bättre känsla än förra gången jag skriver denna veckas rapport. Självklart hade jag hoppats på att lyfta minst lika mycket andra gången men å andra sidan trodde jag inte att jag skulle förbättra första delen så mycket som jag gjorde. Kanske att det ändå var bättre att köra med samma skor då det ändå tar en stund och det är lite bökigt att byta men jag vet inte. Skulle jag göra om den ytterligare en gång skulle jag nog testa det och sedan gå snabbare på stången på en lägre vikt för att starta igång systemet. Men överlag känns det som att jag fick ut det jag hade i denna just nu och mer än så kan man ju inte begära! 

*Preliminära resultat tisdag förmiddag. Uppdateras på torsdag när det är helt komplett.* 

Resultat 18.2
Världen: 37598 totalt, 2404 i M40
Europa: 2527 totalt, 154 i M40 
Sverige: 550 totalt, 53 i M40

Resultat 18.2a 
Världen: 88434 totalt, 8467 i M40
Europa:  4558 totalt och 393 i M40
Sverige: 1121 totalt, 132 i M40

Totalt efter två veckor: 107:a i min ålderklass i Sverige. Förra veckan blev jag 169:a så jag säger som Lukas Högberg: Just keep climbing. Jag kan också meddela att jag tog hem en meriterande första plats i Europa denna gång i 18.2. Visserligen bland sjuksköterskor +40 men ändå ... :)

Tack Crossfit Örebro för arrangemanget och bilder. Ska bli spännande att se vad som kommer nästa vecka!

Rapport från första veckan: https://mickeselvin.blogspot.se/2018/02/open-181.html

Open 18.1

Eftersom jag är ganska missnöjd är det såklart inte superkul att skriva detta inlägg men av erfarenhet efter att tävlat i olika former i princip hela mitt liv så är det tyvärr så här ibland. Att prestera på topp är ganska svårt och det är dessutom många saker som måste klaffa för att det ska gå riktigt bra. Förutom dagsform så spelar också förberedelserna in med hur träningen har gått sista tiden, hur toppningen lyckas och hur man taktiskt planerar genomförandet. Sedan under själva tävlingen ska det också fattas kloka beslut, det mentala spelet ska klaras av och man måste hitta motivation och energi för att hålla i hela vägen trots muskler som skriker av trötthet. Men kanske är det hur väl prestationen motsvarar förväntningarna och målsättningen det viktigaste av allt för om man ska känna sig nöjd eller inte.

Personligen så spenderade jag en vecka uppe i Vemdalen söndag till söndag och där vi bodde fanns det inget gym och det var ett jobbigt att projekt att ta sig till det närmaste efter en hel dag i backen. Det var liksom inte försvarbart att lägga drygt två timmar på att åka och träna så jag valde att vara cool under veckan och ta det som det blev. När sedan passet släpptes så blev det tyvärr så att mina förväntningar sakta men säkert trappades upp och när jag åkte till boxen för att köra måndag förmiddag så hade jag märkligt nog glömt av att jag nyss kommit hem från skidresan. Det var nämligen på pappret en wod som passade mig väldigt bra med övningar som jag anser mig vara bra på. Jag hade kikat på statistik och mina kompisars resultat och var väl tämligen säker på att 10 varv var någon form av rimlig målsättning. Min taktik var väl skaplig. Jag planerade att bryta upp toes to bar direkt, mata på med hanteln och sedan gå hyfsat kontrollerat på rodden runt 1100-1200 kcal/h första biten och sedan öka efter halva om det kändes bra.

Väl igång så kändes det väl OK men jag insåg redan på varv ett att jag inte skulle klara tio idag. Försökte att inte titta på klockan utan i stället gå in i zonen och bara kötta på i habil fart. Men det gick trögt, jag fick inte igång tävlingskänslan utan det kändes snarare som ett träningspass på 80%. Och det är inte så konstigt. Jag vet det och jag försöker att inte vara missnöjd. Jag drar det inte så långt att jag är besviken eftersom jag ändå kan köpa det med de förutsättningarna som var men jag skulle jävligt gärna vilja göra om den, så mycket kan jag säga.

Jaja, det är fem veckor som ska klaras av och detta var bara den första. Nu är det igång och en ytterligare sak man ska komma ihåg är att jag ska vara glad och tacksam över att ens kunna köra. Det är lätt att glömma bort att jag bara för några månader sedan trodde att jag aldrig mer skulle kunna tävla och jag har inför detta Open varit tydlig med att jag inte förväntar mig några stordåd. Så jag försöker nu komma igen inför nästa och ser fram mot att se vad det blir!

Resultat: 267 reps.
Placering:
Världen: 89298 totalt och 8465 i M40.
Europa: 5615 totalt och 525 i M40
Sverige: 1307 totalt och 169 i M40

Tyvärr inga bilder från min insats denna gång. Bifogar en bild (som tydligt visar min mediokra insats med mina drygt 8 varv) över en analys av 18.1 som är gjord av: https://btwb.blog/2018/02/24/crossfit-open-18-1-preliminary-analysis/

Mikael Selvin