Open 17.5 och en analys över mitt resultat

Mycket jävla jobbigt har jag gjort i mitt liv men detta var nog bland det värsta jag kan komma ihåg i alla fall. Den tog något brutalt på hela kroppen och jag har sällan känt mig så uttömd på krafter som efter denna prövning. 

På menyn denna vecka stod mer eller mindre exakt det som alla hade förväntat sig, nämligen thrusters och double-unders. Det har under alla år varit en riktig griswod som sista gren och jag tror thrusters har varit en del av det samtliga gånger. Thruster är en övning där man med skivstång på axlarna går ner i djup benböj och i en rörelse trycker upp den på raka armar. Double unders är helt enkelt hopprep där man snurrar repet två varv under sig varje hopp. Upplägget var ganska brutalt i sin enkelhet:

10 varv av: 
9st thrusters med 43kg
35 double-unders

Förhandsanalys och strategi
Jag skrev ett inlägg på Instagram så sent som i november om min frustration över hopprepet. Jag kallade det då ett tortyrredskap eftersom jag hade märken av piskrapp över hela kroppen. Dessutom kunde jag bara göra ett par stycken i stöten och det var en hel del frustration innan jag lyckades få till tekniken så att det kändes mer naturligt. Jag kan idag utföra övningen OK men jag har dålig teknik och blir jäkligt trött av den när jag gör många. Thrusters tycker jag funkar bra överlag men 43kg är ganska tungt för mig och då totalt 90st skulle utföras i kombination med hopprepet visste jag att detta skulle bli jobbigt. Riktigt jobbigt. Strategin var såklart att inte öppna för hårt och hålla fokuset hela vägen. Kort vila och hålla farten hyfsat stabilt skulle vara en nyckel idag!

Försök ett - fredag kväll 
Tyvärr kändes det inte speciellt bra inför tävlingen, varken mentalt eller fysiskt. Jag tände aldrig till som jag brukar göra och det kändes mest segt väl på plats. Det brukar ibland lossna med en bra uppvärming men inte denna gång. Troligen var det en kombination av att det var femte veckan på raken och vetskapen om att denna wod skulle bli en riktig prövning som sänkte mig.

Väl igång var mantrat att försöka hålla ett tempo jag skulle klara hela vägen men redan på tredje varvet funderade jag på att bryta. Det var tungt och jag blev sjukt trött helt enkelt men någonstans hittade jag fokus och körde på. Jag kom in i en rytm där jag först delade upp thrusters i 5+4 och slutligen 3x3 samtidigt som jag flåsade ut innan hopprepet för att köra det så snabbt som möjligt. Ärligt talat var det mest en lång plåga och inte roligt någonstans men till slut närmade jag mig målgång och som jag skrev i inledningen var det en brutal trötthet som slog över mig och jag låg på marken en bra stund innan jag lyckades kravla mig upp. Fruktansvärt.  Tiden blev 21:06 vilket jag där och då såg som en stor besvikelse. Jag blev väldigt tagen efteråt och när jag funderat ett par dagar så bestämde jag mig för att ändå vara nöjd med tiden och inte göra om det. Och det visade sig i efterhand att tiden inte var dålig trots allt utan helt i linje med mina övriga prestationer.

 

Ja, detta var grisigt och plågsamt men ser man open som en helhet över fem veckor så har det varit en otroligt rolig upplevelse. För bara några månader sedan hade jag inte ens klarat en bråkdel av det jag nu gjort och jag kan med stolthet säga att jag genomförde open Rx på ett ganska bra sätt. Det var ganska jobbigt att hålla fullt fokus alla veckor där det hela tiden var lite balansgång mellan träning och tävling men det gick bra tycker jag. Framför allt har jag haft kul och känt mig supernöjd med mitt resultat fyra veckor av fem och det är ju helt OK! Och som jag var inne på ovan så är jag i efterhand även nöjd med 17.5. 

Hur gick open då rent placeringsmässigt? 
Alla som genomför deltävlingarna lägger in sina resultat i en databas och det går nu jämföra sina egna resultat med andra. Och det är riktigt intressant för en statistiknörd som mig :) Det är också lite coolt nu när jag har gjort det ett år, då jag nästa gång kan få klockrent svar på min egen utveckling genom att jämföra placeringarna. Jag har alltså i år tävlat i klassen master 35-39år. För enkelhetens skull gjorde jag en tabell utifrån de kategorier som var aktuella för min del. Det finns möjlighet att sortera på några utvalda yrken och glädjande nog var sjuksköterska ett av dessa :) 

Jag ska fundera lite på dessa siffror men jag kan ju direkt konstatera att jag är topp 24% i världen i min åldersklass och topp 27% totalt. Inte så jäkla dåligt för att vara första gången! Bra mycket bättre än vad jag trodde innan, jag hade hoppats på att kanske ligga på övre halvan. Det är också tydligt att nivån i Sverige är ganska bra jämfört med Europa och världen. Det går dessutom konstatera att jag är väldigt jämn. 17.2 var lite bättre och 17.3 lite sämre men annars väldigt jämna placeringar.
Jag vill slutligen passa på att tacka Benny, coacherna och alla medlemmar i CrossFit Örebro för både rolig träning och bra sammanhållning. Ni har verkligen gett mig träningsglädjen tillbaka och jag är väldigt tacksam över det!

Länk till alla resultat 

Tidigare rapporter: 

17.1
17.2
17.3
17.4 

Mikael Selvin 

Open 17.4

Marklyft är inte något jag har kört så mycket genom åren och jag kan tycka att övningen har ett oförtjänt rykte om sig att vara enkel. Det är ofta man hör att det är en basövning där det bara handlar om att böja sig ner, greppa stången, hålla ryggen rak och lyfta. Och visst, det stämmer väl men det finns ändå väldigt mycket att tänka på och förbättra. Att gå in och lyfta en tung vikt 55 gånger var inte något jag direkt såg fram mot ...

Då var det dags för den fjärde deltävlingen i Open och det blev en repris på förra årets 16.4. Tydligen är det hyfsat vanligt att köra med repriser och jag hade mentalt förberett mig på det men typiskt nog blev det kanske den av fjolårets wodar som enligt mig lät minst rolig. Woden var väldigt simpel i sin struktur och såg ut så här:

55st marklyft med 102kg
55st wallballs med 9kg (djup benböj med bollen och kasta den över 3m på väggen)
55st kalorier roddmaskin
55st HSPU, handstand pushups (OK med så kallad kip)

Tidsgräns: 13min  

Förhandsanalys och strategi 
För min del var det två kanonbra övningar och två mindre bra. Jag är skapligt bra på både roddmaskin och wallballs så det såg jag fram mot men marklyften kändes inte helt bra. 102kg är för mig ganska tungt (mitt max ligger runt 150kg) och inget jag bollar med hur som helst. Och att sedan bränna av 55st ... ja, kort sagt skulle det bli en rejäl utmaning. Ärligt talat var jag tveksam till att ens orka 55st på 13min men skulle det gå så kändes som sagt det andra hanterbart. Den övergripande taktiken var att köra stabila marklyft med bra teknik och att försöka hålla nere vilan på wallball. Sedan "vila" på roddmaskinen då det handlar om ganska liten tidsskillnad på bekvämt tempo jämfört med halvhårt. Och sedan på slutet skulle jag väl förhoppningsvis ha några sekunder på att få till ett par HSPU :)

Försök 1 - Fredag kväll  

 Riggat för start

Uppvärmningen kändes ganska bra och jag tyckte plus 100kg var hanterbart. Jag värmde upp ganska rejält och det var faktiskt med bra känsla jag klev in framför min stång. Eftersom det var så många reps valde jag att köra med bälte vilket jag tror var klokt.



Starten gick och jag gjorde vad jag kunde för att hålla tekniken och spara ryggen. Så tempot blev väl inte så högt men det kändes ganska bra hela vägen och det gick lättare än vad jag trodde det skulle göra. Sedan fram till väggen för att snabbt och smidigt klara av bollen (i mitt huvud skulle detta vara en barnlek) och börja. Den första blev en no-rep (alltså icke godkänd). Bra start :) Och så rullade det tyvärr på. Det kändes stelt och enligt reglerna ska bollen träffa väggen över 3m-linjen, det spelar alltså ingen roll om den är högt över men på nedvägen träffar väggen under linjen. Jag lyckades inte få till siktet och hade ganska många missar som gjorde mig både frustrerad och trött. Men till slut var det klart och det var dags att ro. Här kändes det helt OK.

Rodden gick på exakt tre minuter med lätt känsla men vid det här laget hade klockan rullat på ganska fort och jag hade bara 45s på mig att göra HSPU. Upp på väggen för den första och den satt klockrent. Sedan missade jag två stycken och tiden var ute. Känslan efteråt var att det inte gick speciellt bra. Dels så missade jag flera wallballs och dels så klantade jag bort ett par HSPU. Jag bestämde mig därför direkt för ett nytt försök.

Försök 2 - Måndag 
Denna gång gick jag i alla fall med bättre självförtroende in i marken. Jag visste att jag skulle klara av det och i kombination med lärdomarna från förra gången så blev taktiken att försöka köra lite snabbare än sist och att inte slarva bort massa reps på bollen. Jag tycker nog att marlyftet gick ännu lättare än sist trots att jag körde ca 45s snabbare. Det var säkert mycket mentalt men jag upplevde att jag inte behövde ta i lika mycket helt enkelt. Och sedan gick wallball också mycket bättre. Dels så kändes tekniken bra från början och dels så fick jag bara två stycken underkända denna gång så när jag började ro låg jag före min förra tid. Jag körde rodden på exakt samma tid som sist och jag hade ca 90s på mig när jag gick mot HSPU. För säkerhets skull unnade jag mig att vila några sekunder och sedan satte jag tre stycken på raken hur stabilt som helst. Sedan en till lätt och en precis på gränsen. Jag hann med ett försök till som misslyckades. Men fem stycken och en känsla av nöjdhet i stället för besvikelse. Det kändes som att jag fick ut det jag hade denna gång och det var skönt! Jag ska också tillägga att woden var mycket roligare än vad jag trodde den skulle vara. Bra variation på övningar och väldigt mycket taktik inblandat. Nästan så att jag är sugen att köra den igen :)

Nu laddar vi för sista omgången och det ska bli spännande att se vad det blir! Om ni undrar över hur jag placerat mig så kommer ett särskilt inlägg om det efter 17.5.

Tidigare rapporter:
Open 17.1
Open 17.2
Open 17.3

Mikael Selvin 


 









  

Open 17.3

Jag har såklart tittat bakåt bland grenarna som varit under åren sedan 2011 och visste att det förr eller senare skulle komma något extra utmanande för mig. När jag kikade på denna veckas wod så insåg jag att den stunden nu var kommen ... 

Här är laget som hade bäst utklädnad och team spirit denna vecka och det var välförtjänt tycker jag. Samtliga bilder tagna av Benny på CrossFit Örebro!

Denna vecka erbjöd en wod som bestod av två moment, chest to bar (alltså en pullup där någon del av kroppen under nyckelbenet ska vidröra stången) och squat snatch (ett ryck där man också måste komma ner i en djup benböj). Chest to bars är inga problem men rycken skulle ske med riktigt saftiga vikter där man successivt ökade belastningen om man fixade övningarna inom vissa tidsgränser. I detalj såg det ut så här:

3 varv med
6 chest to bar
6 squat snatch med 43kg

3 varv
7 chest to bar
5 squat snatch med 61kg

Om ovanstående är klart innan 8min får man fortsätta med:

3 varv
8 chest to bar
4 squat snatch med 83kg

Om ovanstående är klart innan 12min får man fortsätta med: 

3 varv
9 chest to bar
3 squat snatch med 102kg

Och så vidare upp till 120kg. Jag tror ni förstår vad jag menar när jag säger att utmaningen idag skulle bli tyngderna. För full beskrivning se: https://games.crossfit.com/workouts/open/2017


Förhandsanalys och strategi 
Eftersom crossfit består av så många olika moment så tar det ganska lång tid att få full koll på allt. Jag är en ganska analytisk person och funderar mycket på både styrkor och svagheter men har varit tvungen att prioritera lite inför open detta år. En bit som jag medvetet inte jobbat på speciellt mycket är de olympiska lyften och framför allt inte den mest tekniska övningen ryck. Den taktiken går att diskutera men anledningen har varit att jag vill lära mig rätt från början och att lära sig ryck innebär en ganska stor insats och det räcker inte att kolla på youtube utan man måste få hjälp med det. Därför har jag i stället prioriterat "lättare" övningar och väldigt mycket gruppass för att helt enkelt vänja mig med många olika saker. Jag har provat lite ryck men jag har inte stått och kört själv eftersom jag är fullt medveten om att jag inte har koll på tekniken.

Men men. För att göra en lång historia kort så förstod jag redan när jag läste denna wod att jag skulle hålla på max 8min. Att få upp 43kg trodde jag väl att jag skulle fixa hyfsat lätt men 61kg är tungt. Jag har 67,5 som pb i ryck och det var mer av typen power snatch, alltså att man inte går ner i den djupa benböjen. Så att göra flera reps på 61 var såklart inte att tänka på men jag hoppades i alla fall att jag skulle få upp ett par stycken :) Ingen direkt taktik i detta förutom att hålla fokus, våga gå djupt i böjen och hålla kontrollerat tempo.   

Försök 1 - fredag kväll Jag är som sagt inte van med squat snatch och hade på uppvärmningen problem att få till det så inför start var känslan ärligt talat att jag nog skulle vara glad om jag ens fick prova en gång på 61kg. Jag körde i fjärde heatet så jag hade kollat lite på de andra och blivit grymt inspirerad. Så när jag klev ut och skulle starta var jag i alla fall laddad och sugen. Inledningen med chest to bars var snabbt avklarad men jag fick kämpa med de första sex snatcharna. Kändes inte alls bra men samtidigt blev det bättre och bättre. Andra och tredje varvet gick mycket lättare och det kändes som att jag hade mer kontroll på rörelserna. Så när det var dags för 61kg hade jag över 3min på mig. En jävel skulle jag väl i alla fall få upp! Det var målet :) Men det var tungt. Jag lyckades inte alls få till det även om det var nära ett par gånger men jag skärpte till mig och fokuserade rejält när det var någon minut kvar och fick upp stången! Riktigt skönt!

 

En riktig se och lära-wod. Jag gjorde inget andra försök på denna då jag inte tror jag kan förbättra speciellt mycket mer. Detta gav mig inspiration och planen är att ta tag i tyngdlyftningen efter Open. Att se folk dra snygga snatchar är riktigt mäktigt och jag vill verkligen bli bra på detta! Nu hoppas vi på lite roddmaskin och thrusters nästa vecka! :)

Open 17.2

För min del blev det en glad överraskning när jag läste vad veckans wod i Open skulle innehålla. Jag har de senaste månaderna försökt gå igenom de vanligaste förekommande momenten inom crossfit och i slutet av december gjorde jag min första muscle up som är en av de mer komplexa övningarna. Av någon anledning hade jag ganska lätt att lära mig denna och det var med skapligt självförtroende jag åkte till boxen för att köra det första försöket på Open 17.2. 

På menyn denna vecka erbjöds det en blandning av lite styrka och gymnastik och mer specifikt så var det en 12min AMRAP (vilket betyder så många varv/repetitioner som möjligt på 12min) med följande: 

Varv 1 och 2

15 meter utfallssteg med två hantlar (2x22.5kg) på axlarna 

16 toes to bar (alltså från hängande ska man upp med båda fötterna mot stången) 

8 cleans med hantlarna  

Varv 3 och 4 

15 meter utfallssteg med två hantlar (2x22.5kg) på axlarna
16 bar muscle up
8 cleans med hantlarna  

Om man lyckas bli klar med varv 4 så börjar man om på varv 1 igen. 

Förhandsanalys och strategi

När jag tittade på denna kände jag mig som sagt relativt trygg i de enskilda momenten. Jag kände att jag hade kontroll på allt även om jag naturligtvis inte hade testat just denna kombination. Hur skulle det exempelvis kännas att göra muscle ups när man gjort allt det andra innan? Och jag hade aldrig gjort så många förut så det var absolut med stor ödmjukhet jag gick in i det. Mycket skulle hänga på greppet så en av nycklarna i denna skulle vara att köra utfallsstegen med avslappnat grepp runt hanteln vilket inte är helt lätt med dessa stora klumpar. Inför första försöket var strategin att köra kontrollerat och sedan göra så många muscle ups som möjligt. Jag hoppades jag skulle fixa 16st men var absolut inte säker! 

Team Almost Like Dottirs gör vulkanen före start!

Försök 1 
Jag körde i första heatet så denna gång gick det inte få hjälp av att studera andra innan men jag tror inte det spelade någon roll i detta fall. Jag värmde upp ordentligt men ärligt talat kändes det riktigt jobbigt ett bra tag och jag fick inte alls till en skön position med hanteln. Kändes som att greppet och underarmarna var rökta redan nu men det lossnade och när det väl var dags att starta kändes det OK även om jag var nervös. Jag hade tagit det lugnt hela veckan så kroppen var fräsch och de första två varven gick kanon, jag tror aldrig jag gjort toes to bar så lätt faktiskt. Men på varv 3 började allvaret och nu skulle agnarna skiljas från vetet. Jag började göra muscle ups och det gick som tur var lättare än vad jag trodde det skulle göra. Det var inga större problem och jag körde hela tiden en i taget med vila mellan varje. Höll ett hyfsat jämnt tempo och det var riktigt härligt att fixa 16st och även hinna med cleans och en repetition utfallssteg. Så resultatet blev 103 reps och jag var supernöjd.

  

Försök 2  

Taktiken funkade i och för sig bra sist men jag trodde väl ändå att jag skulle kunna förbättra mig lite om jag försökte igen och det fick bli på söndagen denna gång. Lärdomarna från första försöket var att planen att köra kontrollerat och sedan fokusera på muscle ups var bra men samtidigt skulle jag nog kunna chansa lite på tempot utan att riskera för mycket. Förra gången blev jag knappt andfådd så jag skulle denna gång gå lite hårdare och jag skulle även hålla nere vilan under mina muscle ups. Så det var bara att sätta igång och köra och mycket riktigt så kom jag snart upp till en kontrollerad flåsnivå och jag var klar med de två första varven ungefär en minut snabbare än sist. Jag körde sedan igenom alla 16 muscle ups med max 5-10s vila vilket var klart snabbare än i fredags och det gick bra. Kanske till och med för bra då jag inte missade ett enda försök. Jag låg klart före och jag betade av cleansen och utfallsstegen och gick på en andra omgång muscleups. Tror jag hade 35 sekunder kvar när jag började och hann med 4st. Så en stor förbättring och totalt 116 reps denna gång! 

Riktigt rolig och utmanande wod på andra sätt än enbart att kunna plåga sig. Den kommer jag garanterat testa igen längre fram. Efter mina förutsättningar fick jag nog ut det mesta och jag känner mig väldigt nöjd.  

\Mikael Selvin 

PS. De fyra sista bilderna tagna av Martin Hugelius. DS.

Min resa in i crossfit och Open 17.1

När jag klev in i Crossfit Örebros lokaler i höstas så var ambitionen inget annat än att testa något nytt och ha kul. Jag hade i och för sig spontananmält mig till Pennybridge open som annonserades som ren nybörjartävling och körde denna i oktober, en månad efter mitt första pass. Den gången fick jag ingen direkt rolig tävlingsupplevelse av naturliga skäl men jag hade verkligen fastnat för träningen. Att komma in en crossfit-box som avdankad långdistans-triathlet är en upplevelse kan jag lova och sällan har nog någon stelare människa skådats i lokalerna. Men med en bra kondition och med en vana att träna explosivt och allsidigt från min friidrottstid (visserligen slutade jag med friidrott 1996 men någonstans fanns muskelminnet kvar) så började framstegen komma relativt snabbt. Och som den tävlingsmänniska jag är formades såklart tankar på tävling ganska omgående :)

 

Jag har alltså kört regelbunden crossfitträning nu sedan oktober och har väl ungefär legat på tre, fyra pass i veckan i gymmet snitt plus att jag kört lite här och där på egen hand. Nere på gymmet har mitt fokus varit dagens pass som körs i grupp vilket för övrigt är ytterligare en stark orsak till min träningsglädje. Vanligtvis är det upplagt så att det är ca 10-15min uppvärmning, 20-30min styrka/gymnastik och så avslutas det med en så kallad wod som är gammal hederlig cirkelträning egentligen. På en timme jobbar man alltså igenom lite olika moment och tiden går riktigt fort! 

Som sagt har jag legat bra till på ren kondition och jag tror inte jag får stryk av speciellt många på gymmet om vi skulle ro 5000m eller springa milen men när man börjar blanda in skivstänger, kettlebells, hopprep och annat roligt så är det en helt annan kondition vi pratar om. Det är fruktansvärt mycket teknik, pacing och rörelseekonomi och jag kan säga att jag fått uppleva en trötthet som jag inte fått smaka på sedan jag var tonåring. I vissa wodar så går det som på räls och på andra så ligger jag och flämtar efter 30 sekunder men det är det som är charmen! Under dessa månader har jag fått lära mig nya saker om min kropp, jag har lärt mig utföra mängder av nya moment och jag har blivit mycket starkare. Min stelhet är fortfarande i högsta grad närvarande men har i alla fall blivit lite mindre katastrofal. Så att som 39-åring få känna glädjen att utvecklas och lära sig nya saker är fantastiskt!

Crossfit Open 17.1 
Den mest kända tävlingen är det så kallade Games som är lite av crossfitvärldens motsvarighet till Ironman Hawaii. Och ur den tävlingen har det fötts en kvaltävling som kallas för Open. Det är en serie på fem deltävlingar som har gått årligen sedan 2011 (tror jag) och det som är coolt med detta kval är att man får reda på vad varje deltävling innebär på fredagen och så har man till måndag på sig att genomföra. Sedan lägger man in resultatet i en databas och man får poäng efter placering. Dessutom kan man utföra tävlingen när man vill inne på gymmet eller till och med hemma om man filmar det vilket såklart gör det väldigt tillgängligt för oss som håller på. Nu vet jag inte hur många som genomför detta kval men jag vet att det är många tusen spritt över hela jorden.

Den första deltävlingen körde vi i fredags kväll. När jag gick in på hemsidan och kollade på den på morgonen blev jag i alla fall inte helt avskräckt. Den bestod av två moment som man varvade, snatch med hantel 22,5kg och burpee över box. Snatcharna skulle köras med varannan hand och varje burpee skulle ske med huvudet riktat mot lådan och sedan jämfota hopp över till andra sidan I detalj såg det ut så här:

10 snatch
15 burpees
20 snatch
15 burpees
30 snatch
15 burpees
40 snatch
15 burpees
50 snatch
15 burpees

Helt enkelt på tid och gränsen var 20min. Fixade man det inte inom 20min blev resultatet så många repetitioner man klarade. Jag tyckte den såg hanterbar ut även om det såklart är svårt att bedöma innan men då kanske flåset var mer avgörande än styrkan tyckte jag ändå att jag nog kunde gå in i den med gott mod. Visserligen är en hantel på 22,5kg ganska tung och det var helvetes massa reps men det kändes ändå bra.

Försök nummer ett - fredag kväll 
Väl på plats var det bara att värma upp och studera de stackare som körde i heaten före mig. Det såg ut att vara rätt så jobbigt :) När jag satte igång så kändes det OK ungefär 5 minuter innan jag flåsade lungorna ur mig. Jag hade gått ut för hårt och i kombination med bristfällig teknik så blev det plågsamma 20min och jag hade 12 burpees kvar när klockan ringde. Men jag blev inte nedslagen för det utan bestämde mig i princip direkt för att försöka igen på söndagen eller måndagen. Jag visste att jag skulle fixa det med bättre pacing och en mer energisparande teknik. Ett par konkreta lärdomar jag gjorde var att jag höll emot hanteln även på nedvägen i stället för att låta tyngdkraften sköta sitt jobb och så hade jag alldeles för högt tempo på burpees för att det skulle hålla. Så planen var att åka till gymmet och träna lite teknik och så köra ett nytt försök. (Bilden tagen av Benny Åhlstedt, Crossfit Örebro).


Försök nummer två - måndag kväll 
Jag hade tänkt köra på söndagen men min kropp tyckte annat. Jag tyckte det kändes OK på lördagen men ibland kommer träningsvärken på allvar två dagar efteråt och så blev det denna gång. Det enda jag kunde göra var att röra mig lite lätt, mjuka upp musklerna och hoppas på det bästa. Det var inte med superbra känsla jag åkte ner på kvällen och laddade upp med de andra som också skulle köra. Lite lätt ångest innan start men i alla fall med en solklar taktik: vara följsam med hanteln på nedvägen, köra burpees nästan överdrivet lugnt och åtminstone komma upp till fjärde varvet utan att ta paus. Och det funkade mer eller mindre. Kroppen var med mig när startskottet gick och det kändes i det stora hela sjukt mycket bättre än i fredags. Jag var tvungen att bryta av snatcharna lite tidigare än tänkt men jag hamnade aldrig i djup kris utan höll hyfsat kontrollerat tempo hela vägen. Och jag klarade det inom tidsgränsen! Det var en underbar känsla att hoppa upp sista gången på lådan och se tiden 19.40! Riktigt lyckorus hela kvällen!

Nu är det bara att ladda om här i veckan och så får vi se på fredag vad det bjuds på då. Jag ska verkligen betona att jag går in detta med en ödmjuk inställning och enbart för att det är roligt och för att få erfarenhet.

\Mikael Selvin