Vid Kvarntorpshögen en liten bit utanför Kumla har det byggts en lång trapp och av någon anledning har det blivit extremt populärt att motionera i den. Alla pratar om denna trapp och man ser ständigt uppdateringar på sociala medier på folk som sprungit i den. Sedan ett par år tillbaka har det också tillkommit en officiell utmaning som kallas "besegra trappan" (http://besegrattrappan.se/). Det går ut på att man springer upp för trappan, vidare upp till toppen av högen och sedan ner bilvägen tillbaka till start. Och för att det ska vara lite att bita i så ska detta göras tio gånger. Jag har inte gjort detta tidigare men igår fick jag äntligen tummen ur och genomförde denna utmaning.
Jag ska på en gång säga att jag är i mina mått mätt i dålig löpform så det var med en stor portion ödmjukhet jag blickade upp på de 427 trappstegen inför min start. Min plan var att ta det lugnt och se det mer som ett träningspass än ett lopp så jag värmde inte upp något utan började helt enkelt klättra upp. Inte att rekommendera kan jag lova. Efter ungefär 150 steg (de är numrerade) sprutade mjöksyran och halvvägs var jag nästan på väg att gå ner igen och i det läget tänkte jag absolut inte att det skulle bli tio varv idag. Som tur är var det ju inte första gången jag gjorde något ansträngande så jag visste att bara jag kom igång så skulle det nog börja kännas bättre efter en stund och det gjorde det också. Jag återhämtade mig fint på nervägen och alla kommande varv (till och med det sista) kändes mycket bättre än första. Ganska snart insåg jag att det krävs att man är sjukt vältränad för att orka springa uppför trappan utan det handlade mer om att gå så fort man kunde för att inte dö. Så det blev helt enkelt min taktik. Kontrollerat uppför och så försökte jag släppa på så gott det gick nerför. Jag är ingen mästare på att springa utför men så mycket vet jag att det är ingen barnlek det heller och faktum är att jag under denna dag faktiskt förbättrade den förmågan rejält.
Varven tickade på och jag har tyvärr inga mellantider men jag låg som det kändes ganska jämnt och fint hela vägen. Efter första grisvarvet så kändes det OK och jag försökte hitta ett tempo som jag också skulle kunna hålla hela vägen. Hade det ganska trevligt och jag gillade grejen med att springa upp och ner på något sätt. Det var också kul att det var mycket folk på banan. Det kanske låter enformigt men jag tycker absolut inte att det kändes så. Min sluttid blev 1.31:30 och jag har ingen aning om "hur bra det är" men jag vet att en kille som heter Anton Hallor slog banrekord på 59:53 tidigare i veckan så man hade blivit varvad några gånger om vi hade kört samtidigt :) Men det var träning och lite av en kick off för mig och jag göra ett nytt försök om några veckor igen. Riktigt bra träning och det känns rejält i både ben och rumpa idag. Rekommenderas starkt!
