Bort med mellanmjölken?

Detta är min högst personliga åsikt och det vore kul att höra hur andra tänker, både ni som också tävlar och ni som arrangerar. 

Jag gjorde min första tävling hösten 2016 och sedan dess har det blivit några stycken som glad crossfit-motionär utan ambitioner att vinna på något sätt men för att testa mig själv och för att det är roligt. För mig är tävlandet en viktig del och har alltid varit det genom livet då det någonstans ger ett kvitto och motivation till träning. Jag tänkte med detta inlägg komma med lite input på själva ”insatsen” man lägger som tävlande och själva frågan är det här om endags- eller tvådagarstävlingar. Jag har på de tävlingar jag kört provat lite olika varianter och är väl framför allt en smula ifrågasättande till den mellanvariant som ibland dyker upp för oss som är ”mitten/nedre halvan”-atleter. Alltså att man anmäler sig en tvådagarstävling men sedan får väldigt lite dag två. 

 

För mig är själva konceptet tvådagarstävling lika med ett större mål för året där det sker en satsning inför och helst kräver en viloperiod efter för att återhämta sig. På två tävlingar jag varit med på i år var det tre grenar dag ett och endast en gren dag två för oss som inte gick till final. Jag förstår att en cut är nödvändigt av både logistiska skäl men också show-mässigt då det såklart är coolt med en final för de bästa. Det är inte det jag har problem med men att bara få en gren andra dagen är helt enkelt mindre än vad jag förväntar mig när jag anmäler mig. 

Även om jag inte går till final vill jag testas rejält och jag vill ha känslan att det var typ en mångkamp, annars kan det bli så att det upplevs som att det kostar mer än det smakar. Det är en process både mentalt och fysiskt att starta igång igen och kanske ännu mer för oss med lite äldre kroppar :) Det jag menar är att när man ändå är igång så vill man ha lite mer och inte behöva packa ihop och duscha redan före lunch. Vi har också aspekten att insatsen är den samma för mig som för den som går vidare till final vad det gäller exempelvis förberedelser inför tävlingen, tidsåtgång och kostnader för anmälan/boende/mat mm.

Ett förslag är att vara tydligare med förutsättningarna i inbjudan. Det handlar mycket om förväntningar kontra utfall. Om det på förhand är tydligt och det står att alla exempelvis får tre grenar dag ett, en gren dag två och x antal går vidare och får göra två grenar till så vet man ju det redan när man anmäler sig. Men personligen skulle jag troligen inte anmäla mig i det fallet utan jag tror ni förstår vad jag önskar vid det här laget. För att summera det hela är det nog lite så att antingen vill jag ha ett rejält test över två dagar eller en mer komprimerad och intensiv endagstävling. Bort med mellanmjölken!

Med det sagt så vill jag hylla och tacka de som arrangerar tävlingar. Detta är inte menat som negativt utan förhoppningsvis konstruktivt :)

\Mikael Selvin

Roslagen Open Summer Edition 2018

Roslagen Open har arrangerats i sex år och är som jag förstått det en av de mer etablerade tävlingarna i Sverige. De har gott rykte och nu när de för första gången ordnade en sommartävling med masterklasser så slängde jag in en anmälan då jag tyckte det lät väldigt intressant. Då jag åkte själv denna gång körde jag enkelt och tältade på Norrtälje camping vilket funkade bra. Mindre bra var uppladdningen med semesterdekadens och lite sjukdom men vad fan, detta ville man ju inte missa!

Jag drog upp på fredag eftermiddag och hade en väldigt blåsig natt i mitt tält. Kändes ett tag som att skiten skulle blåsa iväg men det stod stadigt som tur var även om ljudet såklart störde nattsömnen. Fick i alla fall några timmar och jag var inte ett vrak på morgonen så efter lite frukost och kaffe anlände jag till Marholmen där tävlingen skulle gå av stapeln. Vädret var strålande och efter att blivit märkt och fått tröja så var det bara att hänga och insupa atmosfären innan det var dags att värma upp för första gren.

Event 1 passade verkligen inte mig. Jag jobbar med min snatch och tycker fortfarande att 50kg är ganska tungt så denna gren skulle absolut mer bli på nivån att klara inom time cap som var på 11min än att kriga för placeringar. Farmers walk ändrades till suitcase walk men det kändes oväsentligt för min del. I denna skulle det handla om att överleva skivstången. Taktiken jag satte upp var 2:or första rundan, 3:or på andra och sedan fick sista bli som den blev. Kort vila och inte stå och hänga. Och ungefär så blev det, jag lunkade på i mitt tempo och var sist kvar på slutet i mitt heat vilket gjorde att jag fick lite extra rampljus på mig och det var många som hejade på vilket var skoj! Jag tog mig in på 10.32 och jag kunde inte gjort det bättre så jag är nöjd. Placering 12:a av 13st startande i min klass. Lite bitter eftersmak var dock att händerna blev helt mosade av stången som var riktigt vass, förmodligen helt nya? Har aldrig fått så förut och särskilt inte av stång så det var inget jag räknade med innan utan jag hade bara lite tejp runt tummen som vanligt vilket jag ångrade efteråt. Men det var fler än jag som hade liknande bekymmer såg jag :)

Event 2 hade jag dubbla känslor inför. Jag gillade upplägget med intervallstart och övningarna i sig kändes som att det kunde passa mig relativt bra. Däremot så var det lite oroande att jag sprungit extremt lite sprint sista 20 åren och överlag sprungit lite sista två åren. Jag var med andra ord lite orolig för skador både på mig och själv på övriga gamlingar där ute på fältet. Att det skulle ryka någon baksida idag var inte orimligt. Uppvärmningen kändes i alla fall bra och jag tog god tid på mig för att göra bästa möjliga. Stegringslopp och ruscher klarades av utan känning så det kändes bra inför start. Väl igång fick jag en no-rep på en thruster när jag tappade balansen och blev stressad när de andra började springa iväg och nästan direkt när jag drog iväg så högg det till i baksidan. Riktigt surt! Jag hade ont men tog mig igenom kommande två varv geåndes och sedan var det bara att starta upp behandling. Först fick jag av sjukvårdspersonalen kyla och benet hårt lindat så där låg jag en stund med benet i högläge och tyckte synd om mig själv. Därefter så fick jag lätt behandling av massageteamet på plats som gjorde det superbra. Tack till er! Vi kunde snabbt konstatera att det inte var en fullvärdig bristning utan en lindrigare variant. Det gick att gå och småjogga så jag kunde prova genomföra även dagens sista event.

Detta var såklart en glad överraskning när jag såg den annonseras! Som tidigare triathlet var detta vardagsmat och för en gångs skull utsåg jag mig själv till en av favoriterna. Inte ofta man får känna så direkt :) Målet att kriga om förstaplatsen fick dock kraftigt revideras om efter föregående gren och skulle jag ens komma i mål fick det vara gott nog. Väl igång kändes det oväntat bra och jag hängde ändå med i svansen av klungan utan problem utan att det kändes något i benet. Den glädjen var dock kortvarig för sekunden efter jag tänkte att det här går ju bra så högg det till igen när det gick svagt uppför och jag fick börja gå. Efter en stund testade jag jogga/gå om vartannat och jag fick efter en stund till någon konstig haltande variant där jag försökte jobba med det friska benet som måste sett helt vansinnig ut. Mina kompisar i klungan var sedan länge borta och jag blev till och med omsprungen av några stycken från gänget bakom. Jaja, det var som det var och när jag kom till vattnet så var det bara att börja veva på. Vi simmade ungefär 150m så jag visste att det i alla fall skulle gå och plocka in minst en minut på de som bröstsimmade. Väl i vattnet passerade jag mycket riktigt person efter person och den sista precis när vi klev upp ur vattnet. Så en rolig avslutning i alla fall och jag slutade här på en 7:e plats. Helt OK efter förutsättningarna men jag kan konstatera i efterhand att jag var 1.35 efter han som vann min klass och mindre än en minut efter 3:an. Undrar hur mycket jag tappade på löpningen ...

Jag vaknade upp med en baksida som inte blivit värre under natten utan snarare bättre så jag bestämde mig för att starta även andra dagen, särskilt när det blev ett sådant här event. På pappret en helt OK gren för mig då jag gillar räcket och 75kg är hanterbart. Lite extra jobbigt idag med såriga händer men jag gick i alla fall in i det med syfte att tävla, inte bara att genomföra. Pullupsen kändes OK och även frivändningarna men klockan gick fort jag fixade inte riktigt första delen inom time cap så det blev lite vimsigt inför b-delen. Min tanke var väl att börja lätt här (75) och sedan lägga på vikt andra försöket beroende hur det kändes. Problemet var att jag snabbt insåg att jag bara skulle ha tid med ett försök och jag funderade lite. När han bredvid körde på 75 så slängde jag på 80 och testade. Det gick väldigt lätt och jag ångrar mig lite i efterhand att jag inte gick på 85 men är ändå nöjd att jag gick lite utanför bekvämligheten i alla fall. På a-delen kom jag 9:a och på b-delen 8:a så det var ändå helt OK. Lite trött i ländryggen kände jag men benet påverkade inte så pass att jag kan skylla något på det :)

Överlag kom jag 12:a till slut men jag knappade in poängmässigt på de framför sista två grenarna så det var inte så jättelångt upp till 10:an. Jag hade kollat upp mina medtävlande i den mån det gick innan och hade väl känslan att nivån var ganska hög så jag hamnade där jag hörde hemma men ändå med lite mersmak tycker jag. Stort tack till organisationen och till övriga deltagare för en grym helg!

Hoppas tävlingen återkommer igen!

Fullständiga resultat: http://ros18.boxpeak.com/showCompetition.do?competitionId=145

Tävlingens hemsida: http://www.roslagenopen.com/

\Mikael Selvin