Jag kommer kommande säsong inte satsa på någon Ironman utan det blir ett mellanår till. Vi ska köpa hus och även om kalkylen håller redan idag tänker jag jobba ihop några procent till av kostnaden. Så är det.
Hoppas såklart att tid kommer finnas till träning och tävling så vi kanske ses ute på banan någon gång i alla fall under 2011!
Kör hårt!
Thursday, December 02, 2010
Wednesday, October 27, 2010
Igång igen!
Efter ett oförtjänt långt säsongsbreak har jag nu kört igång officiellt med 2010/2011! Som vanligt när man vilat länge känns kroppen lite mosig och seg men det är ju lite med tjusningen tycker jag. Dels så är motivationen på topp efter vilan och dels så gör man ju snabba framsteg när man börjar i botten :) Jag vet att många har svårt att acceptera känslan av att tappa form men jag är övertygad om att man behöver ett rejält break varje år. Hur som helst så är det fantastiskt skönt att äntligen ha tid och ork till träning igen!
Jag kommer inte ha något jätteuppstyrt schema till en början utan använda mina tidigare som någon form av mall och sedan blir det att pussla så gott det går. Jag tänkte i alla fall försöka få till en periodisering men vi får se :) Grundstrukturen i träningen blir under hösten/vintern:
Simning: 3 pass per vecka. Rejäla pass där jag kör fokuserat med både teknik och volym.
Cykel: 2 pass. Får bli någon timme här och där och mestadels i intervallform då volymen blir extremt låg.
Löpning: 4 pass. Blir väl ett långpass, ett halvlångt pass, ett med långa intervaller och ett där jag improviserar efter tycke och smak :)
Jag kommer också köra ett styrkepass och även något kortintervallpass då och då när nya friidrottshallen öppnar.
Nu kör vi! Jag ska återuppliva träningsdagboken igen inom kort!
Jag kommer inte ha något jätteuppstyrt schema till en början utan använda mina tidigare som någon form av mall och sedan blir det att pussla så gott det går. Jag tänkte i alla fall försöka få till en periodisering men vi får se :) Grundstrukturen i träningen blir under hösten/vintern:
Simning: 3 pass per vecka. Rejäla pass där jag kör fokuserat med både teknik och volym.
Cykel: 2 pass. Får bli någon timme här och där och mestadels i intervallform då volymen blir extremt låg.
Löpning: 4 pass. Blir väl ett långpass, ett halvlångt pass, ett med långa intervaller och ett där jag improviserar efter tycke och smak :)
Jag kommer också köra ett styrkepass och även något kortintervallpass då och då när nya friidrottshallen öppnar.
Nu kör vi! Jag ska återuppliva träningsdagboken igen inom kort!
Thursday, October 07, 2010
Sunday, September 19, 2010
Analys av säsongen 2009/2010
Man sitter här lite lätt vemodig efter att triathlonsäsongen är över och tänker på hur långt det är till nästa. Det är ju i och för sig två sidor av myntet då det positiva i det är att jag kommer hinna träna ordentligt den här gången. Förhoppningsvis :) Hur som helst tänkte jag försöka göra en kort reflektion av året som gått och det är något jag gör efter varje säsong. För mig är det viktigt att utvärdera och lyfta både sånt som fungerat och inte fungerat så att man kan göra det bättre nästa gång.
Träningen
Hela året har ju egentligen präglats av Norseman som jag lyckosamt fick en plats i. Detta var tänkt att bli året då jag kom igång på allvar igen och som jag såg det var det perfekt att anmäla sig till världens hårdaste Ironman, vad kan vara mer motiverande? Nu blev det (som vanligt) inte som jag tänkt då övriga saker och ting här i livet tog mer tid än beräknat och jag vet inte hur många "uppstartspass" jag hade i vintras ... inte bra. Jag fick aldrig igång någon kontinuitet på min träning och när det helt plötsligt var sommar kändes det som jag nyss kommit igång.
Jag försökte dock göra bästa möjliga med den lilla tid jag hade och nästan varje pass körde jag t.ex. i backar, både cykling och löpning. Kleberg bjöd med mig till Lanzarote när han tävlade och den veckan blev verkligen en kickoff som jag hade nytta av resten av sommaren. Från juni och framåt höll jag i träningen ganska bra och lyfte mig rejält kändes det som. Löptester visade att jag låg bra till och det kändes helt OK på cykeln också även om jag sällan cyklade över två timmar. Simningen blev bortprioriterad men det var jag inställd på så det gjorde inget. I juli kände jag att jag faktiskt började komma i form och gjorde några riktigt bra träningspass. Var nu så tränad att jag i alla fall trodde att jag skulle fixa Norseman på ett skapligt sätt, alltså inte bara "ta sig igenom".
Tävlingarna
Säsongen inleddes med duathlon-SM där jag faktiskt gjorde ett lopp jag är riktigt nöjd med. Hade 41.40 på den inledande milen och det var med extremt lätt känsla. Höll också ihop loppet bra med en avslutande löpning som gick fortare än första. Helt OK. Sedan var det lugnt på tävlingsfronten en period tyvärr och nästa lopp blev inte förrän i början av juli då jag körde Sövde 1/2IM. Det loppet blev en riktigt boost för självförtroendet då jag trots träning ända in placerade mig på topp 10% totalt och framför allt var jag stark hela vägen. Fixar man en halva löser sig alltid en hela, eller hur? Ja, och så klämde jag ju in kalmarsprinten också lite impulsivt som slutade med ett rejält PB. Så när det till slut var dags att gå ombord på färjan i Eidfjord kände jag mig trots allt ganska lugn. Jag var också helt ärligt inställd på att göra mitt eget lopp och inte bry mig om placeringar. Det lyckades och jag fick ut oerhört mycket positivt ur det loppet även om jag hamnade längre ner i listan än vad jag tänkt från början.
Tränande småbarnsförälder
Kort sagt var det en tuffare utmaning än vad jag trott att lyckas kombinera familjelivet och träningen. Det har krävts mycket pusslande och framför allt en förstående sambo för att det skulle gå ihop. Jag känner att jag blivit bättre och bättre på att vara flexibel och jag har också insett att det gäller att ha disciplinen att träna när tillfälle dyker upp, inte när man själv känner för det. Det finns ganska många luckor att slänga in träning i men det gäller att vara förberedd och kunna utnyttja dessa. Viktigaste lärdomarna inför nästa säsong:
- Ha alltid väskan packad och ta med den i princip överallt. Man vet aldrig när det dyker upp tillfälle att träna och jag vet inte hur många gånger jag önskat att väskan hade varit med.
- Dyker det upp tidsluckor så träna i stället för att sitta i soffan och dricka kaffe. Disciplin!
- Börja med morgon- och kvällsjogg. Har svårt för detta men det är ett nödvändigt ont och de som håller i säger ju att det blir skönt så småningom.
- Kostintaget blir extra viktigt under dessa omständigheter. Se till att ha matförråden fyllda hela tiden men var noga med att det ändå blir bra mat. Så lite skräpmat som möjligt!
- Kombinera familjeaktiviteter med träning. Cykla eller spring så tar de andra bilen.
- Var lyhörd och snäll mot familjen. Ett inställt pass i rätt läge är mycket bättre än det omvända ...
- Och viktigast av allt: anpassa ambitionsnivå efter träningsmängd och var tacksam för den träning som blir i stället för bitter över det som inte blir av.
Målsättningar nästa säsong
Jag tycker det är lite tråkigt att de flesta av mina PB är från 2007 så ett av målen blir att förbättra några av dessa i alla fall. Jag vill också köra minst en Ironman och ett projekt. Med projekt menar jag något i stil med superklassikern eller Ö till Ö. Vi får se vad som händer, det känns i alla fall som att suget finns där. Triathlon är sjukt kul!
Träningen
Hela året har ju egentligen präglats av Norseman som jag lyckosamt fick en plats i. Detta var tänkt att bli året då jag kom igång på allvar igen och som jag såg det var det perfekt att anmäla sig till världens hårdaste Ironman, vad kan vara mer motiverande? Nu blev det (som vanligt) inte som jag tänkt då övriga saker och ting här i livet tog mer tid än beräknat och jag vet inte hur många "uppstartspass" jag hade i vintras ... inte bra. Jag fick aldrig igång någon kontinuitet på min träning och när det helt plötsligt var sommar kändes det som jag nyss kommit igång.
Jag försökte dock göra bästa möjliga med den lilla tid jag hade och nästan varje pass körde jag t.ex. i backar, både cykling och löpning. Kleberg bjöd med mig till Lanzarote när han tävlade och den veckan blev verkligen en kickoff som jag hade nytta av resten av sommaren. Från juni och framåt höll jag i träningen ganska bra och lyfte mig rejält kändes det som. Löptester visade att jag låg bra till och det kändes helt OK på cykeln också även om jag sällan cyklade över två timmar. Simningen blev bortprioriterad men det var jag inställd på så det gjorde inget. I juli kände jag att jag faktiskt började komma i form och gjorde några riktigt bra träningspass. Var nu så tränad att jag i alla fall trodde att jag skulle fixa Norseman på ett skapligt sätt, alltså inte bara "ta sig igenom".
Tävlingarna
Säsongen inleddes med duathlon-SM där jag faktiskt gjorde ett lopp jag är riktigt nöjd med. Hade 41.40 på den inledande milen och det var med extremt lätt känsla. Höll också ihop loppet bra med en avslutande löpning som gick fortare än första. Helt OK. Sedan var det lugnt på tävlingsfronten en period tyvärr och nästa lopp blev inte förrän i början av juli då jag körde Sövde 1/2IM. Det loppet blev en riktigt boost för självförtroendet då jag trots träning ända in placerade mig på topp 10% totalt och framför allt var jag stark hela vägen. Fixar man en halva löser sig alltid en hela, eller hur? Ja, och så klämde jag ju in kalmarsprinten också lite impulsivt som slutade med ett rejält PB. Så när det till slut var dags att gå ombord på färjan i Eidfjord kände jag mig trots allt ganska lugn. Jag var också helt ärligt inställd på att göra mitt eget lopp och inte bry mig om placeringar. Det lyckades och jag fick ut oerhört mycket positivt ur det loppet även om jag hamnade längre ner i listan än vad jag tänkt från början.
Tränande småbarnsförälder
Kort sagt var det en tuffare utmaning än vad jag trott att lyckas kombinera familjelivet och träningen. Det har krävts mycket pusslande och framför allt en förstående sambo för att det skulle gå ihop. Jag känner att jag blivit bättre och bättre på att vara flexibel och jag har också insett att det gäller att ha disciplinen att träna när tillfälle dyker upp, inte när man själv känner för det. Det finns ganska många luckor att slänga in träning i men det gäller att vara förberedd och kunna utnyttja dessa. Viktigaste lärdomarna inför nästa säsong:
- Ha alltid väskan packad och ta med den i princip överallt. Man vet aldrig när det dyker upp tillfälle att träna och jag vet inte hur många gånger jag önskat att väskan hade varit med.
- Dyker det upp tidsluckor så träna i stället för att sitta i soffan och dricka kaffe. Disciplin!
- Börja med morgon- och kvällsjogg. Har svårt för detta men det är ett nödvändigt ont och de som håller i säger ju att det blir skönt så småningom.
- Kostintaget blir extra viktigt under dessa omständigheter. Se till att ha matförråden fyllda hela tiden men var noga med att det ändå blir bra mat. Så lite skräpmat som möjligt!
- Kombinera familjeaktiviteter med träning. Cykla eller spring så tar de andra bilen.
- Var lyhörd och snäll mot familjen. Ett inställt pass i rätt läge är mycket bättre än det omvända ...
- Och viktigast av allt: anpassa ambitionsnivå efter träningsmängd och var tacksam för den träning som blir i stället för bitter över det som inte blir av.
Målsättningar nästa säsong
Jag tycker det är lite tråkigt att de flesta av mina PB är från 2007 så ett av målen blir att förbättra några av dessa i alla fall. Jag vill också köra minst en Ironman och ett projekt. Med projekt menar jag något i stil med superklassikern eller Ö till Ö. Vi får se vad som händer, det känns i alla fall som att suget finns där. Triathlon är sjukt kul!
Saturday, August 28, 2010
Sala Silverman
Jaha. Jag har ingen exakt koll på hur många tävlingar jag brutit i mitt liv men det är inte många. Det ska mycket till om jag ska kliva av men idag var det dags. Jag hade ju ärligt talat ingen jättelust att tävla idag men väl på plats började det pirra i kroppen och suget kom. Det är alltid kul med Sala för stämningen är extremt avslappnad och det är många man känner. Helt klart en av mina favorittävlingar.
Simningen gick OK. Det var ganska gruffigt ända fram till andra bojen där det lugnade ner sig och jag kunde simma i mitt eget tempo. Det blev mycket simning i ingenmansland men det gjorde inte så mycket. Jag koncentrerade mig bara på att komma in i rytmen och känslan var bra hela vägen. Uppe på 32min ungefär och första växlingen gick superbra.
Cyklingen förra året här var ju en mardröm rakt igenom och idag var förhoppningen om en något mer behaglig stund i sadeln. Det var lite trögt att komma igång men efter ett par mil hade jag bra tryck. I slutet av andra varvet blev jag omkörd av en liten grupp på fem man och jag chansade lite och la mig på godkänt avstånd bakom. Det är ju mycket psykologiskt men lite lättare går det ju. Kändes lite för hårt och när det blev lite backigt efter en mil på tredje varvet fick jag släppa och köra mitt eget tempo innan jag gick över gränsen. Helt klart en bättre cykling än förra året och det kändes kontrollerat hela vägen men långt ifrån riktigt bra.
Ut på löpningen kände jag direkt att benen inte riktigt var som jag ville att de skulle vara. Jag fick slita från start men jag hoppades det skulle släppa efter en stund. Vid tre kilometer hade jag 4.30 i snitt och det började kännas som att jag kommit in i en lagom ansträngningsnivå. Då började det ömma rejält i vänster hälsena och jag som inte haft några problem med hälsenor sedan 2003 undrade vad det var frågan om. Ibland kan det ju ömma och sedan släppa men nu gick det över i värk och det blev ett väldigt haltande löpsteg. Resten av varvet gick och jag och joggade utan att det blev bättre. Så fort jag höjde farten gjorde det riktigt ont så jag klev av vid varvning. Inte kul men troligen klokt.
Jag tror min kropp inte var redo för det här egentligen och inte min hjärna heller. Det kändes lite omotiverat och lite småtrögt hela vägen. Även om det känns trist med en DNF är jag inte så bitter. Jag har ju kört bra tidigare i år och det hade ju egentligen varit konstigt om jag gjort ett bra lopp idag ... Norseman sitter nog i benen mer än vad man tror. Får hoppas nu att hälsenan inte blir mer än just en känning bara.
Som vanligt ett klockrent arrangemang och det var också kul att ett par stycken som jag inte kände innan kom fram och gratulerade till Norseman och berömde min hemsida. Stort grattis också till Mikael Nordström som lyckades slå klubbrekord på distansen. Att det var mitt tidigare gör inget, det var på tiden att det slogs :)
Även kul att se Puppygrabbarna som fortsätter imponera i sina framsteg. Bra jobb!
Simningen gick OK. Det var ganska gruffigt ända fram till andra bojen där det lugnade ner sig och jag kunde simma i mitt eget tempo. Det blev mycket simning i ingenmansland men det gjorde inte så mycket. Jag koncentrerade mig bara på att komma in i rytmen och känslan var bra hela vägen. Uppe på 32min ungefär och första växlingen gick superbra.
Cyklingen förra året här var ju en mardröm rakt igenom och idag var förhoppningen om en något mer behaglig stund i sadeln. Det var lite trögt att komma igång men efter ett par mil hade jag bra tryck. I slutet av andra varvet blev jag omkörd av en liten grupp på fem man och jag chansade lite och la mig på godkänt avstånd bakom. Det är ju mycket psykologiskt men lite lättare går det ju. Kändes lite för hårt och när det blev lite backigt efter en mil på tredje varvet fick jag släppa och köra mitt eget tempo innan jag gick över gränsen. Helt klart en bättre cykling än förra året och det kändes kontrollerat hela vägen men långt ifrån riktigt bra.
Ut på löpningen kände jag direkt att benen inte riktigt var som jag ville att de skulle vara. Jag fick slita från start men jag hoppades det skulle släppa efter en stund. Vid tre kilometer hade jag 4.30 i snitt och det började kännas som att jag kommit in i en lagom ansträngningsnivå. Då började det ömma rejält i vänster hälsena och jag som inte haft några problem med hälsenor sedan 2003 undrade vad det var frågan om. Ibland kan det ju ömma och sedan släppa men nu gick det över i värk och det blev ett väldigt haltande löpsteg. Resten av varvet gick och jag och joggade utan att det blev bättre. Så fort jag höjde farten gjorde det riktigt ont så jag klev av vid varvning. Inte kul men troligen klokt.
Jag tror min kropp inte var redo för det här egentligen och inte min hjärna heller. Det kändes lite omotiverat och lite småtrögt hela vägen. Även om det känns trist med en DNF är jag inte så bitter. Jag har ju kört bra tidigare i år och det hade ju egentligen varit konstigt om jag gjort ett bra lopp idag ... Norseman sitter nog i benen mer än vad man tror. Får hoppas nu att hälsenan inte blir mer än just en känning bara.
Som vanligt ett klockrent arrangemang och det var också kul att ett par stycken som jag inte kände innan kom fram och gratulerade till Norseman och berömde min hemsida. Stort grattis också till Mikael Nordström som lyckades slå klubbrekord på distansen. Att det var mitt tidigare gör inget, det var på tiden att det slogs :)
Även kul att se Puppygrabbarna som fortsätter imponera i sina framsteg. Bra jobb!
Thursday, August 19, 2010
Norseman
Här kommer en liten rapport från Norge. Mer bilder kommer senare.
När klockan ringde klockan 02.00 var jag redan vaken för det hade börjat röra lite på sig i triathletflocken som oroligt sovit på golvet under natten. Det första jag såg när någon brutalt tände fyra tusen ljusrör i taket var två personer som stod och krängde på sig våtdräkterna. What??? Jag skrattade lite för mig själv och insöp den underbara atmosfären. Äntligen började all laddning och spänning som byggts upp de senaste dygnen i Eidfjord frigöras och det var avslappnat men otroligt fokuserat på samma gång. En liten strimma skräck kunde avläsas i mångas ögon men konstigt vore det ju annars. Jag tror de flesta av oss ägnade en och annan tanke på vad vi gett oss in på egentligen där och då.
Efter att intagit en härlig frukost med förvånadsvärt bra aptit rullade jag ner till starten och gjorde mig klar för att kliva på båten som avgick 04.00. Lite smånojig för att glömma något på land dubbelkollade jag allt innan jag klev ombord. Inte så roligt att stå mitt ute i fjorden utan våtdräkten ... I mån av plats fick även supportteamet följa med ut och med lite tur slank både Mattias och Kleberg med. Ombord på båten luktade det som en neoprenfabrik och i varenda skrymsle satt det folk och laddade. Själv kände jag mig relativt lugn då jag intalade mig att detta har jag gjort förut, det är ju bara en helt vanlig Ironmansimning! Visserligen med en lite annorlunda touch men ändå ... OK! Jag erkänner! Jag hade en och annan släng av ångest när jag satt där och begrundade mina synder. En sak jag i alla fall inte behövde oroa mig över var vädret. Jag såg framför mig hur snöblandat regn skulle piska oss i ansiktet innan vi hoppade i iskallt vatten men vädergudarna var med oss. Det var varmt och skönt både i luften och i vattnet.
När klockan ringde klockan 02.00 var jag redan vaken för det hade börjat röra lite på sig i triathletflocken som oroligt sovit på golvet under natten. Det första jag såg när någon brutalt tände fyra tusen ljusrör i taket var två personer som stod och krängde på sig våtdräkterna. What??? Jag skrattade lite för mig själv och insöp den underbara atmosfären. Äntligen började all laddning och spänning som byggts upp de senaste dygnen i Eidfjord frigöras och det var avslappnat men otroligt fokuserat på samma gång. En liten strimma skräck kunde avläsas i mångas ögon men konstigt vore det ju annars. Jag tror de flesta av oss ägnade en och annan tanke på vad vi gett oss in på egentligen där och då.
Efter att intagit en härlig frukost med förvånadsvärt bra aptit rullade jag ner till starten och gjorde mig klar för att kliva på båten som avgick 04.00. Lite smånojig för att glömma något på land dubbelkollade jag allt innan jag klev ombord. Inte så roligt att stå mitt ute i fjorden utan våtdräkten ... I mån av plats fick även supportteamet följa med ut och med lite tur slank både Mattias och Kleberg med. Ombord på båten luktade det som en neoprenfabrik och i varenda skrymsle satt det folk och laddade. Själv kände jag mig relativt lugn då jag intalade mig att detta har jag gjort förut, det är ju bara en helt vanlig Ironmansimning! Visserligen med en lite annorlunda touch men ändå ... OK! Jag erkänner! Jag hade en och annan släng av ångest när jag satt där och begrundade mina synder. En sak jag i alla fall inte behövde oroa mig över var vädret. Jag såg framför mig hur snöblandat regn skulle piska oss i ansiktet innan vi hoppade i iskallt vatten men vädergudarna var med oss. Det var varmt och skönt både i luften och i vattnet.
Det omtalade hoppet från båten var inte så mycket att hetsa upp sig över. Jag hade förväntat mig lite värre än så men å andra sidan var det väl det minsta problemet den dagen. Jag hoppade i några minuter före start och med 17 grader i vattnet kändes det nästan ljummet. Jag simmade lätt och fint fram till startlinjen och intog en plats ganska långt in nära land. Vid min sida hade jag fjolårsvinnaren så det var ju perfekt! Bara att ta fötter och simma på!
Taktiken var ganska enkel. Simträningen har under året blivit lite bortprioriterad så det skulle bara handla om att komma in en behaglig känsla och hoppas på det bästa. Det gick riktigt bra i början och jag låg fint i liten grupp som jag tyckte simmade lagom fort. Efter första högersvängen vet jag inte riktigt vad som hände men då splittrades gruppen och vi simmade alla åt lite olika håll. Hade själv inte riktigt koll på nästa riktmärke och här förlorade jag helt klart lite tid innan jag fick klart för mig vart jag skulle. Inte för att jag simmade speciellt mycket för långt men jag fick simma resten av vägen i ingenmansland och då simmar jag alltid sämre än om jag har någon att bita fast i. Särskilt när vattnet är lite strömt som det var idag. Jaja, jag hade skaplig känsla hela vägen och det får jag vara nöjd med även om jag just då blev lite besviken över tiden. Det kändes ju fortare! Växlingen gick i alla fall helt smärtfritt och jag var ganska raskt iväg ut på cykelbanan.
Simning: 1.14:00 66:e tid av 210 fullföljande
Växling 1: 1.55 10:e tid
Cyklingen. Ja, vad ska man säga ... efter att betat av både Lanzarote och Nice så trodde jag väl att jag redan upplevt riktigt tuffa cykelbanor men ack så fel jag hade. Detta var en riktig utmaning som var brutalare än vad jag kunde föreställa mig. Det hela började med en lättåkt mil innan allvaret satte igång med en rejäl klättring upp till Dyranut. När klockan är typ sex på morgonen och man precis simmat över en timme i en fjord så blir en sådan här stigning värre än normalt. Jag fick det riktigt tufft hela vägen och funderade faktiskt ett par gånger på att bryta. Kändes det så här nu skulle det inte finnas en möjlighet att överleva resten av dagen ... men dessa tankar var det bara att ignorera och köra på. Det hör liksom till under långlopp att man stundtals vill kliva av och lägga sig i diket i stället men det kan man ju inte göra varje gång dessa tankar kommer. Sakta men säkert blev känslan bättre och när det blev lite mindre brant sista kilometrarna kändes det i alla fall helt OK. Fick armvärmare på toppen och såg nu fram mot 45 ganska lättåkta kilometrar.
Detta parti av banan var hur skönt som helst att komma till! Visst blåste det motvind men det kändes ändå oerhört bra att få några sköna mil i tempoställning samtidigt som jag fyllde upp depåerna inför kommande bergsetapp. Efter Geilo som är halvvägs på banan betar man av fyra toppar men då de är av mer normal längd kändes det ganska lätthanterligt. Inte mycket värre än att köra upp till Ånnaboda några gånger ... Jag kände mig riktigt stark detta parti förutom i slutet av den tredje toppen som aldrig tog slut i motvinden. Sedan återhämtade jag mig bra i nedförskörningen och sista klättringen gick hur stabilt som helst. Vid det här laget hade det gjort ont lite här och där i kroppen ett tag och jag antar att både tiden och de många backarna tog ut sin rätt. Värst var det i ryggen och jag fick ställa mig upp och stretcha mycket på slutet. Sista tre milen är i princip nedför men de blev ändå nästan de värsta på hela cykelsträckan. Det var riktigt dålig asfalt och man kunde inte slappna av en sekund samtidigt som jag började skaka av köld trots vindväst och armvärmare. Jag har inte frusit så mycket sedan jag och Kleberg kom upp ur vattnet under vår superklassiker förra året då vi simmat en timme i 14 gradigt vatten. Jag skakade verkligen och det är därför tiden i växling nummer två är väldigt lång. Det fick bli lite klädombyte och varma kramar av mitt supportteam innan jag tog mig i kragen och lunkade iväg ut på löpningen. Cykeltiden blev ju lite längre än vad jag trodde innan men jag tycker ändå jag körde bra och behöll trycket nästan hela vägen. Tror inte jag skulle kunnat kört så mycket snabbare idag och är nöjd att jag fixade det med skapligt lätt känsla överhuvudtaget.
Cykling: 7.21:11 91:a
Växling 2: 5.11 100:e
Första kilometrarna ut på löpningen kände jag mig som kylskåp då jag var både stel och kall. Jag kommer ihåg att jag såg en kilometerskylt närma sig och efter att tittat på klockan tro att det var 3km blivit lätt förvånad när det bara var 2km. Har för mig att jag hade 15min här och förberedde mig mentalt på en lång dag. Men som så många gånger förut började det konstigt nog kännas bra i kroppen igen och efter 5km låg jag runt 5.20-fart. Jag började också springa om lite folk samtidigt som peppningen från både mitt eget och andras supportteam var kanon. Stundtals var jag och nosade på 5-fart och det rullade på enormt fint. Jag drack cola och vatten och förutom ett litet besök i skogen hade jag inga problem med magen. Löpningen i denna tävling är i princip platt och går runt en sjö första 25km innan klättringen börjar så här hade jag ganska trevligt. Efter halvmaran började det göra lite ont och jag fick börja bita i lite för att hålla farten men det gick. Jag höll mig springande fram till stigningen och och nu skulle jag få mig en riktig käftsmäll.
Jag hade innan givetvis förberett mig på att sista 17km är uppför men jag hade aldrig kunnat föreställa mig detta. Det smällde bara till så var det så brant att det var jobbigt att bara gå uppför. Här kom jag in i dagens mörkaste och djupaste svacka då det kändes som ett nederlag att gå. Jag hade tänkt att vissa partier skulle vara "normala" och relativt löpbara men upp till 32km var det riktigt brant. Det är inte för inte detta parti kallas Zombie Hill. När jag liksom accepterat mitt öde gick jag helt enkelt upp så fort jag kunde, vad annat kan man göra. Jag var grymt trött i benen och trots att det planade ut lite fram till 37km kändes varje stigning som ett stort berg. Nu väntade bara den ökända klättringen uppför Gaustatoppen och jag förstår inte vad som hände men nu kände jag mig stark igen. Det var väl lukten av målgång jag vädrade! Jag kände mig riktigt peppad och tog mig upp på strax över timmen räknat från sista check-pointen.
Löpning: 5.33:10 86:e
Sluttid: 14.15:27 69:a totalt
Att äntligen få kravla sig uppför de sista stenarna och över mållinjen var en mäktig upplevelse. En stolthet och en enorm lättnad att faktiskt klara av detta lopp kom över mig och jag kunde inte låta bli att sitta under min filt och snyfta ett bra tag. Det var så många känslor som bara kom över mig. Den här sommaren har varit stressig och krävt många uppoffringar för att detta skulle vara möjligt. Stundtals så mycket att jag knappt tyckt det var värt det och jag vågar inte tänka på hur det skulle ha känts om jag tvingats kliva av. Jag kan inte tacka min familj nog för att ni stått ut sista månaderna. Utan er hjälp hade det aldrig gått! Den här upplevelsen är verkligen ett minne för livet och jag är tacksam över att få vara en av ganska få som varit med om den.
Självklart vill jag också tacka mitt excellenta supportteam. Mattias och Micke gjorde ett kanonjobb och överträffade alla mina förväntningar. Tack. Det var underbart att få dela detta med er och vi fixade detta som ett team.
Norseman är speciell. Det är en triathlon men ändå inte på något sätt och jag uppmanar verkligen alla som är ute efter en upplevelse utöver det vanliga att anmäla er.
Sunday, August 01, 2010
Kalmar sprint triathlon
Hade inte tänkt åka ner först men blev sugen tidigare i veckan eftersom flera klubbkamrater skulle köra Kalmar i år. Vi lyckades konstigt nog få tag i ett hotellrum fredag till lördag så då var det bara att packa bilen och köra. Jag passade självklart på att köra sprinten på fredag kväll som en liten genomkörare inför nästa helg plus att det alltid är skoj att tävla!
Kalmar triathlon växer stadigt och i år var det över 600 startande på Järnmannen och 500 på sprinten/minin. Riktigt mycket folk alltså och mängder av folk i publiken gjorde detta evenemang till en folkfest. Jag hade en härlig upplevelse trots att jag "bara" höll på en dryg timme!
Loppet
Vattnet var lite kyligt men jag körde ändå några minuter innan start för att känna på det lite och det gjorde verkligen ont i ansikte och huvud i början men det släppte efter en stund. Jag blev väl inte direkt uppvärmd men det var ändå skönt att invänta starten utan att tänka på hur kallt det var :) Jag intog en plats ganska långt fram och sedan minns jag inte så mycket av själva simningen måste jag säga. Det var trångt ut till första bojen och sedan blev det vågigt ut till nästa men jag sluggade mig i alla fall genom utan större besvär. Det var ingen vacker simning men jag är ganska nöjd med tiden och känslan. Det var långt att springa från vattnet till cykeln och väl framme hade jag ovanligt svårt att få av mig våtdräkten. Kanske skulle slitit av mig den direkt när jag kom upp ur vattnet men det har aldrig varit några problem förut. Jaja, inte en lysande växling men iväg kom jag till slut.
Cyklingen gick helt OK men jag hamnade i ett lite för bekvämt tempo kände jag. Hade svårt att trycka riktigt ordentligt men jag blev bara omcyklad en gång och cyklade om några stycken så det var ju bra. Det blåste ganska friska vindar åt alla möjliga håll så det var svårt att hitta en bra rytm. Andra växlingen gick mycket bättre än första och jag sprang ut på löpningen med ambitionen att köra riktigt hårt idag.
Jag rusade iväg i ett ganska högt tempo och passerade rätt så många ut till vändpunkten där jag kom ifatt killen som cyklade om mig tidigare. På tillbakavägen peppade vi varandra och han fick upp farten rejält så jag hängde i så gott det gick. Helt klart gjorde det att jag tog ut mig lite extra jämfört med om jag sprungit själv hela vägen! Han ryckte och fick en lucka när det var 500m kvar som jag inte lyckes täppa men undvek i alla fall med nöd och näppe hålla segraren i 50-årsklassen bakom mig som var uppe och flåsade mig i nacken i början av upploppet :) Jag kände mig sjukt stark idag på löpningen.
Simning 12.05
Cykel: 30.11
Löpning: 19.31
Totalt: 1.04:11 och 17:e av 38st i Herrar senior
Cyklingen var förmodligen något kort då jag tvivlar på att jag snittade nästan 40 idag men hur som helst är jag mycket nöjd. Det var skönt med ännu ett positivt formbesked och som bonus blev det PB på distansen med ca 4min! Jag fixade också övre halvan av resultatlistan vilket får anses bra för mig i ett så här kort lopp.
Lördagen ägnades åt att titta på den långa varianten och vi tog gemensamt beslut i familjen att satsa på denna tävling nästa år. Det är en otrolig trevlig tävling som känns proffsig, det är ganska billigt och det är lätt för närmast sörjande att komma och titta. Sist jag körde var 2007 så det är ju på tiden igen.
Stort grattis till Kleberg som fick på ett riktigt bra lopp! Och grattis till Nordström, Anders och Patrik som debuterade på denna distans och gjorde det bra!
Kalmar triathlon växer stadigt och i år var det över 600 startande på Järnmannen och 500 på sprinten/minin. Riktigt mycket folk alltså och mängder av folk i publiken gjorde detta evenemang till en folkfest. Jag hade en härlig upplevelse trots att jag "bara" höll på en dryg timme!
Loppet
Vattnet var lite kyligt men jag körde ändå några minuter innan start för att känna på det lite och det gjorde verkligen ont i ansikte och huvud i början men det släppte efter en stund. Jag blev väl inte direkt uppvärmd men det var ändå skönt att invänta starten utan att tänka på hur kallt det var :) Jag intog en plats ganska långt fram och sedan minns jag inte så mycket av själva simningen måste jag säga. Det var trångt ut till första bojen och sedan blev det vågigt ut till nästa men jag sluggade mig i alla fall genom utan större besvär. Det var ingen vacker simning men jag är ganska nöjd med tiden och känslan. Det var långt att springa från vattnet till cykeln och väl framme hade jag ovanligt svårt att få av mig våtdräkten. Kanske skulle slitit av mig den direkt när jag kom upp ur vattnet men det har aldrig varit några problem förut. Jaja, inte en lysande växling men iväg kom jag till slut.
Cyklingen gick helt OK men jag hamnade i ett lite för bekvämt tempo kände jag. Hade svårt att trycka riktigt ordentligt men jag blev bara omcyklad en gång och cyklade om några stycken så det var ju bra. Det blåste ganska friska vindar åt alla möjliga håll så det var svårt att hitta en bra rytm. Andra växlingen gick mycket bättre än första och jag sprang ut på löpningen med ambitionen att köra riktigt hårt idag.
Jag rusade iväg i ett ganska högt tempo och passerade rätt så många ut till vändpunkten där jag kom ifatt killen som cyklade om mig tidigare. På tillbakavägen peppade vi varandra och han fick upp farten rejält så jag hängde i så gott det gick. Helt klart gjorde det att jag tog ut mig lite extra jämfört med om jag sprungit själv hela vägen! Han ryckte och fick en lucka när det var 500m kvar som jag inte lyckes täppa men undvek i alla fall med nöd och näppe hålla segraren i 50-årsklassen bakom mig som var uppe och flåsade mig i nacken i början av upploppet :) Jag kände mig sjukt stark idag på löpningen.
Simning 12.05
Cykel: 30.11
Löpning: 19.31
Totalt: 1.04:11 och 17:e av 38st i Herrar senior
Cyklingen var förmodligen något kort då jag tvivlar på att jag snittade nästan 40 idag men hur som helst är jag mycket nöjd. Det var skönt med ännu ett positivt formbesked och som bonus blev det PB på distansen med ca 4min! Jag fixade också övre halvan av resultatlistan vilket får anses bra för mig i ett så här kort lopp.
Lördagen ägnades åt att titta på den långa varianten och vi tog gemensamt beslut i familjen att satsa på denna tävling nästa år. Det är en otrolig trevlig tävling som känns proffsig, det är ganska billigt och det är lätt för närmast sörjande att komma och titta. Sist jag körde var 2007 så det är ju på tiden igen.
Stort grattis till Kleberg som fick på ett riktigt bra lopp! Och grattis till Nordström, Anders och Patrik som debuterade på denna distans och gjorde det bra!
Saturday, July 24, 2010
Järngutten
Jag har efter Sövde tränat på ganska bra och för första gången på år och dag känner jag mig lite nertränad ... Samtidigt har det varit en ganska jobbig period med mycket extrajobb och annat i privatlivet så en av lärdomarna till nästa år är att helst lägga A-racet före eller efter sommaren. För mig är det helt enkelt inte optimalt att träna som mest under sommaren som det ser ut just nu i livet. Jaja, vi tar en sak i taget och nu är det fokus på Norseman.
Att jag körde bra i Sövde var väldigt skönt för självförtroendet och motivationen framöver. Jag är nu säker på att jag med lite flyt kan tävla mig igenom en Ironman och inte bara ta mig igenom. I Norge har jag såklart inga högre ambitioner resultatmässigt men jag ska göra allt jag kan för att hålla trycket uppe hela dagen. Jag ser verkligen fram mot loppet och nu är vi inne på slutspurten när det gäller förberedelserna. Jag kommer fram till onsdag träna på ganska mycket och eventuellt kör jag sprinten i Kalmar på fredag. Sista veckan blir mest att hålla igång lite och att simma i princip varje dag. Jag tror på en lite kortare toppningsperiod än vanligt när man inte har så mycket tung träning i bagaget.
Har jag kvar någon motivation efter Norge så kommer jag köra Sala som säsongsavslutning plus en och annan löptävling. Nu ska jag upp till Kilsbergen och springa i backarna!
P.S. I morgon går Ironman i Zurich av stapeln och det ska bli skoj att följa med många svenskar på startlinjen. Jag var ju själv anmäld till detta lopp 2009 men körde inte på grund av ändringar i familjesituationen :) Är dock ett lopp som jag av någon anledning är väldigt sugen att köra någon gång i livet. D.S.
Att jag körde bra i Sövde var väldigt skönt för självförtroendet och motivationen framöver. Jag är nu säker på att jag med lite flyt kan tävla mig igenom en Ironman och inte bara ta mig igenom. I Norge har jag såklart inga högre ambitioner resultatmässigt men jag ska göra allt jag kan för att hålla trycket uppe hela dagen. Jag ser verkligen fram mot loppet och nu är vi inne på slutspurten när det gäller förberedelserna. Jag kommer fram till onsdag träna på ganska mycket och eventuellt kör jag sprinten i Kalmar på fredag. Sista veckan blir mest att hålla igång lite och att simma i princip varje dag. Jag tror på en lite kortare toppningsperiod än vanligt när man inte har så mycket tung träning i bagaget.
Har jag kvar någon motivation efter Norge så kommer jag köra Sala som säsongsavslutning plus en och annan löptävling. Nu ska jag upp till Kilsbergen och springa i backarna!
P.S. I morgon går Ironman i Zurich av stapeln och det ska bli skoj att följa med många svenskar på startlinjen. Jag var ju själv anmäld till detta lopp 2009 men körde inte på grund av ändringar i familjesituationen :) Är dock ett lopp som jag av någon anledning är väldigt sugen att köra någon gång i livet. D.S.
Wednesday, July 14, 2010
Sövde 1/2 Ironman
Jag hade milt sagt en viss oro inför detta lopp och framför allt när det gällde simningen. Den lilla träningstid jag haft i år har jag lagt på cykel och löpning och jag vet av tidigare erfarenhet hur snabbt jag förlorar simform. För att spä på olustkänslan ytterligare var det 24 grader i vattnet och därmed ingen våtdräkt. Nice! För övrigt kände jag mig stark och i bra form så bara jag överlevde badet så skulle det nog ordna sig. Dock såg jag framför mig hur andra varvet liknade en drunkningsolycka och knappt flytfart :)
Jag vet också att när det vankas tävling så brukar jag konstigt nog för det mesta simma bra så jag intog en position långt fram i det nästan 200 man stora startfältet och inväntade startskottet. Min taktik var lite av bära eller brista och första varvet avklarades som det kändes ganska fort. I varvningen blev jag peppad av att se tiden 16min på klockan! Ut på andra varvet körde jag på och jag fick kämpa lite sista biten och blev konstant omsimmad men det var långt ifrån katastrof och framför allt var känslan kanon. Det var med lätta ben och utan mjölksyra jag sprang igenom växlingsområdet och ut på cykeln. Fick dessutom till en av mina bättre växlingar någonsin och var ute på cykeln blixtsnabbt. Sett till min simträning måste jag nog säga att det gick bättre än vad jag förtjänade ;) Möjligen något kort bana men de snabbaste hade över 25min så den var nog ganska korrekt.
Simtid: 32.05 och 19:e tid
Ett nyckelmoment idag var helt klart att inte påbörja löpningen med allt för mycket minus på vätskekontot. Det var riktigt varmt ute och även om det inte märktes så jättemycket när man cyklade var jag hela tiden noga med att dricka. I en artikel jag läste i en triathlontidning när jag var på Lanza gavs rådet att dricka när man är törstig och äta när man är hungrig. Detta råd tycker jag är klockrent och det fungerade bra idag (svårare än vad man tror att följa dock ... ). Jag kände mig stark genom hela cyklingen och banan tyckte jag var perfekt som tävlingsbana! Det var vändpunktsbana på tre mil där i alla fall jag använde i princip hela växlingsregistret. Det gick lite upp och ner hela tiden och man var hela tiden tvungen att vara aktiv i sin cykelåkning och när jag är i något så när anständig form är det på sådana banor jag kör som bäst. Sövde är ju känt för att erbjuda mycket blåst men jag tror det var förhållandevis lugnt idag. Eftersom jag var ganska långt ner i resultatlistan när jag började cykla så var det skönt att börja passera lite folk. Jag cyklade om ganska många fick t.ex. "bara" stryk med 5min av Hultgren så det var klart godkänt! Under sista varvet kände jag att det var synd att man inte fick cykla lite längre ... :) Jaja, jag hade läget under kontroll och kände mig fulltankad så nu var det bara att ge sig ut på halvmaran i 34 graders värme.
Cykeltid: 2.34:33 och 11:e tid
Ut på löpningen kändes det ganska bra och nu kände man också hur varmt det var i luften. Banan var på fyra varv och höjdpunkterna var idag helt klart vätskestationerna :) Annars så var banan ganska variationsrik och gick både genom skog, villaområden och på stekheta fält. Jag gick väl ut skapligt hårt tror jag men kände ganska snart att idag inte var en dag att ligga på yttersta gränsen på. Idag skulle det löna sig att hålla sig springande hela vägen och därför safade jag lite och sänkte tempot lite. Jag visste att det snart skulle bli jobbigt ändå ... Mycket riktigt så skördade värmen ordentligt med offer idag. Det var riktigt många som fick gå alternativt lunka fram så även här hade jag nöjet att få passera en hel del folk. Vid vätskan hävde jag i mig två, tre muggar vatten och hällde lite över mig och det var en underbar känsla varje gång! Som vanligt när jag kör fyra varv så var tredje varvet tyngst men sedan var det bara spurten kvar. Jag fick plocka fram en hel del pannben för att hålla farten nu men det var väldigt få negativa tankar i mitt huvud som det annars kan vara under långlopp. Jag tänkte bland annat på de som skulle hålla på ett par timmar till så inte skulle jag klaga över att det gjorde lite ont här och där. Sista biten längs stranden och in på upploppet var helt sjukt underbar! Jag har skrivit detta förut i mina rapporter men det var helt klart en av de skönaste målgångar någonsin. Inte för att jag gjorde någon märkvärdig tid men att jag ändå genomför loppet så bra som jag gör med tanke på träning och de tuffa förhållanden som rådde. Jag är väldigt stolt och nöjd över det här loppet!
Löptid: 1.46:22 och 11:e tid
Totalt: 4.55:16. 11:a i min klass och 19:e totalt av 187st startande.
Fullständiga resultat
Idag hade jag också min familj på plats som hejade och fanns där för min skull. Det betyder otroligt mycket med det stödet och självklart vill man ju göra bra ifrån sig när de står och tittar. Det var också trevligt att bli omhändertagen av dem när jag låg och gnydde efter målgång :)
Jag vill också rikta ett tack till Triathlon Syd som ordnade en kanontävling! Banan var fin och att anordna en tävling en sådan här varm dag är ingen dans på rosor. Funktionärerna längs banan var positiva och glada hela tiden. En stor eloge!
Detta lopp rekommenderas starkt!
Jag vet också att när det vankas tävling så brukar jag konstigt nog för det mesta simma bra så jag intog en position långt fram i det nästan 200 man stora startfältet och inväntade startskottet. Min taktik var lite av bära eller brista och första varvet avklarades som det kändes ganska fort. I varvningen blev jag peppad av att se tiden 16min på klockan! Ut på andra varvet körde jag på och jag fick kämpa lite sista biten och blev konstant omsimmad men det var långt ifrån katastrof och framför allt var känslan kanon. Det var med lätta ben och utan mjölksyra jag sprang igenom växlingsområdet och ut på cykeln. Fick dessutom till en av mina bättre växlingar någonsin och var ute på cykeln blixtsnabbt. Sett till min simträning måste jag nog säga att det gick bättre än vad jag förtjänade ;) Möjligen något kort bana men de snabbaste hade över 25min så den var nog ganska korrekt.
Simtid: 32.05 och 19:e tid
Ett nyckelmoment idag var helt klart att inte påbörja löpningen med allt för mycket minus på vätskekontot. Det var riktigt varmt ute och även om det inte märktes så jättemycket när man cyklade var jag hela tiden noga med att dricka. I en artikel jag läste i en triathlontidning när jag var på Lanza gavs rådet att dricka när man är törstig och äta när man är hungrig. Detta råd tycker jag är klockrent och det fungerade bra idag (svårare än vad man tror att följa dock ... ). Jag kände mig stark genom hela cyklingen och banan tyckte jag var perfekt som tävlingsbana! Det var vändpunktsbana på tre mil där i alla fall jag använde i princip hela växlingsregistret. Det gick lite upp och ner hela tiden och man var hela tiden tvungen att vara aktiv i sin cykelåkning och när jag är i något så när anständig form är det på sådana banor jag kör som bäst. Sövde är ju känt för att erbjuda mycket blåst men jag tror det var förhållandevis lugnt idag. Eftersom jag var ganska långt ner i resultatlistan när jag började cykla så var det skönt att börja passera lite folk. Jag cyklade om ganska många fick t.ex. "bara" stryk med 5min av Hultgren så det var klart godkänt! Under sista varvet kände jag att det var synd att man inte fick cykla lite längre ... :) Jaja, jag hade läget under kontroll och kände mig fulltankad så nu var det bara att ge sig ut på halvmaran i 34 graders värme.
Cykeltid: 2.34:33 och 11:e tid
Ut på löpningen kändes det ganska bra och nu kände man också hur varmt det var i luften. Banan var på fyra varv och höjdpunkterna var idag helt klart vätskestationerna :) Annars så var banan ganska variationsrik och gick både genom skog, villaområden och på stekheta fält. Jag gick väl ut skapligt hårt tror jag men kände ganska snart att idag inte var en dag att ligga på yttersta gränsen på. Idag skulle det löna sig att hålla sig springande hela vägen och därför safade jag lite och sänkte tempot lite. Jag visste att det snart skulle bli jobbigt ändå ... Mycket riktigt så skördade värmen ordentligt med offer idag. Det var riktigt många som fick gå alternativt lunka fram så även här hade jag nöjet att få passera en hel del folk. Vid vätskan hävde jag i mig två, tre muggar vatten och hällde lite över mig och det var en underbar känsla varje gång! Som vanligt när jag kör fyra varv så var tredje varvet tyngst men sedan var det bara spurten kvar. Jag fick plocka fram en hel del pannben för att hålla farten nu men det var väldigt få negativa tankar i mitt huvud som det annars kan vara under långlopp. Jag tänkte bland annat på de som skulle hålla på ett par timmar till så inte skulle jag klaga över att det gjorde lite ont här och där. Sista biten längs stranden och in på upploppet var helt sjukt underbar! Jag har skrivit detta förut i mina rapporter men det var helt klart en av de skönaste målgångar någonsin. Inte för att jag gjorde någon märkvärdig tid men att jag ändå genomför loppet så bra som jag gör med tanke på träning och de tuffa förhållanden som rådde. Jag är väldigt stolt och nöjd över det här loppet!
Löptid: 1.46:22 och 11:e tid
Totalt: 4.55:16. 11:a i min klass och 19:e totalt av 187st startande.
Fullständiga resultat
Idag hade jag också min familj på plats som hejade och fanns där för min skull. Det betyder otroligt mycket med det stödet och självklart vill man ju göra bra ifrån sig när de står och tittar. Det var också trevligt att bli omhändertagen av dem när jag låg och gnydde efter målgång :)
Jag vill också rikta ett tack till Triathlon Syd som ordnade en kanontävling! Banan var fin och att anordna en tävling en sådan här varm dag är ingen dans på rosor. Funktionärerna längs banan var positiva och glada hela tiden. En stor eloge!
Detta lopp rekommenderas starkt!
Wednesday, June 30, 2010
Lite inför Norseman
Fullt upp som vanligt och den lilla tid jag har lägger jag hellre på träning än på att blogga. Just nu är det ett litet försök att köra så mycket volym som möjligt fram till två veckor före Norseman för att i alla fall göra bästa möjliga av det jag har. Igår simmade jag i öppet vatten och sprang löpsträckan på vår tävling. Det var faktiskt första gången jag gjorde det och kan nu verkligen intyga att det är en tuff bana :) Nu tog jag inte ut mig direkt men det är inte helt enkelt att springa den banan under 50min. Att springa på 40 blankt som Fredrik Swhan gjorde är sjukt starkt! Jag ska försöka springa några pass där framöver eftersom stigningen är ganska lik avslutningen på Norseman. Det är ju lite speciell teknik att springa uppför ändå.
Jag har också efter lite research ändrat mig om cykelval igen. Det blir inte linjehoj. Jag ska köra på Plasman och troligen lämnar jag Zipphjulen hemma och kör på mina Dure-Ace hjul. Dels känns det lite sådär att ha högprofil när man kommer snitta typ 25km/h och dels så är de mycket enklare att åtgärda en punktering på. Men hjulvalet är inte helt spikat, vi får se.
Det är också en del praktiskt att förbereda sig inför då hela tävlingen är så speciell och det är framför allt samspelet mellan mig och mitt supportteam som måste klaffa smidigt på tävlingsdagen. Som jag sagt förut: ju bättre förberedd man är desto mindre oro och stress inför och under loppet.
Närmast på tävlingsfronten väntar nu Sövde och det ska bli skoj!
Jag har också efter lite research ändrat mig om cykelval igen. Det blir inte linjehoj. Jag ska köra på Plasman och troligen lämnar jag Zipphjulen hemma och kör på mina Dure-Ace hjul. Dels känns det lite sådär att ha högprofil när man kommer snitta typ 25km/h och dels så är de mycket enklare att åtgärda en punktering på. Men hjulvalet är inte helt spikat, vi får se.
Det är också en del praktiskt att förbereda sig inför då hela tävlingen är så speciell och det är framför allt samspelet mellan mig och mitt supportteam som måste klaffa smidigt på tävlingsdagen. Som jag sagt förut: ju bättre förberedd man är desto mindre oro och stress inför och under loppet.
Närmast på tävlingsfronten väntar nu Sövde och det ska bli skoj!
Friday, June 18, 2010
Kilsbergen och inställt Malaysia
Sista tiden hektisk med framför allt förberedelser och genomförande av Kilsbergen Triathlon. Tävlingen gick av stapeln för tredje gången och det är med njutning jag konstaterar att det blev succé! Än så länge har jag i princip bara hört positiva kommentarer från de tävlande. Deltagarantalet ökade rejält och vi klev över första drömgränsen med 103st på startlinjen. Faktiskt 100st i mål då vi "bara" hade tre brytningar. Vi har ju haft skitväder förut och det var en extra bonus att vädret var kanon under dagen, både för de tävlande och för funktionärerna. Räkna med att tävlingen återkommer nästa år!
Annars har jag slängt in lite träning här och där när det passat och formen är i alla fall inte usel. Jag kommer inte komma i mitt livs form direkt till Norseman men jag tror i alla fall att jag tar mig i mål och det är gott nog. Innan dess blir det inte så mycket tävlande som det ser ut nu. Det enda jag har inplanerat är Sövde halv ironman och det ska bli skoj. Vi tar en weekend i Malmö och jag passar på att få in ett riktigt pass när vi ändå är där. Jag funderar också lite på Säter som är en tävling jag aldrig kört men vi får se.
Jag har ju i ett tidigare inlägg skrivit att jag ska köra Ironman Malaysia. Det ska jag inte. De har nämligen lagt ner loppet!!!!!!!!! Hur jävla typiskt är inte det? Jag har sedan jag började med triathlon tänkt att det loppet ska jag köra någon gång och när man väl spikar det så blir det så här. Och ja, jag är bitter! Vad ska vi hitta på nu nästa år?
Annars har jag slängt in lite träning här och där när det passat och formen är i alla fall inte usel. Jag kommer inte komma i mitt livs form direkt till Norseman men jag tror i alla fall att jag tar mig i mål och det är gott nog. Innan dess blir det inte så mycket tävlande som det ser ut nu. Det enda jag har inplanerat är Sövde halv ironman och det ska bli skoj. Vi tar en weekend i Malmö och jag passar på att få in ett riktigt pass när vi ändå är där. Jag funderar också lite på Säter som är en tävling jag aldrig kört men vi får se.
Jag har ju i ett tidigare inlägg skrivit att jag ska köra Ironman Malaysia. Det ska jag inte. De har nämligen lagt ner loppet!!!!!!!!! Hur jävla typiskt är inte det? Jag har sedan jag började med triathlon tänkt att det loppet ska jag köra någon gång och när man väl spikar det så blir det så här. Och ja, jag är bitter! Vad ska vi hitta på nu nästa år?
Monday, May 31, 2010
Duathlon-SM 2010
Efter en späckad vecka med hemresa från Lanzarote och sista minutenförberedelser av min cykel som var allt annat än tävlingsklar bar det iväg upp till Stockholm på fredag kväll för inkvartering hos Marikas bror. Vi passade på att ta en liten weekend i hufvudstaden när vi ändå höll på.
Vädret var väl ingen höjdare när vi förberedde oss inför loppet. Stundtals vräkte det ner regn och det var 10 grader varmt men värre har man ju varit med om. Nu skulle man ju i alla fall inte börja dagen med att hoppa i vattnet :) Som tur var lättade det faktiskt upp och under loppet föll det bara några enstaka droppar.
Jag stallde mig längst bak i det ganska lilla startfältet och planen att gå ut lugnt och sakta öka mot halvmarafart medförde att jag var sist ett tag men det brydde jag mig inte om. Jag la mig i något så när bekvämt tempo runt 180 i puls och höll mig till min race-plan. Sakta men säkert kom jag in i loppet och det kändes förvånadsvärt bra i benen. Första 10km gick på 41.40 och det är jag riktigt nöjd med. Efter en liten felspringning och en långsam första växling var jag ute på cykeln efter 43.52.
Cykeln var en vändpunktsbana med medvind åt ena hållet och motvind åt andra. Roligare än så var det inte :) Hade det inte varit för vinden hade det varit en riktigt snabb bana då det var helt platt. Jag tycker den dryga timmen gick ganska fort och jag körde i alla fall ikapp några stycken. Cyklingen var strax under 39km enligt min GPS och jag körde på 1.06. Helt OK!
Målet med andra löpningen var att mosa och hålla högre fart än första löpningen. Jag lyckades även om det inte var med mycket (4.08-fart mot 4.10-fart) och det kändes helt klart som att jag fick ut det jag hade för dagen. Jagär riktigt nöjd med mitt lopp och att det kändes så bra hela vägen. Placeringen 14 av 20 är ju inte så mycket att höja ögonbrynen över men jag är glad att vara igång igen och ser nu fram mot mer träning och fler tävlingar!
Vädret var väl ingen höjdare när vi förberedde oss inför loppet. Stundtals vräkte det ner regn och det var 10 grader varmt men värre har man ju varit med om. Nu skulle man ju i alla fall inte börja dagen med att hoppa i vattnet :) Som tur var lättade det faktiskt upp och under loppet föll det bara några enstaka droppar.
Jag stallde mig längst bak i det ganska lilla startfältet och planen att gå ut lugnt och sakta öka mot halvmarafart medförde att jag var sist ett tag men det brydde jag mig inte om. Jag la mig i något så när bekvämt tempo runt 180 i puls och höll mig till min race-plan. Sakta men säkert kom jag in i loppet och det kändes förvånadsvärt bra i benen. Första 10km gick på 41.40 och det är jag riktigt nöjd med. Efter en liten felspringning och en långsam första växling var jag ute på cykeln efter 43.52.
Cykeln var en vändpunktsbana med medvind åt ena hållet och motvind åt andra. Roligare än så var det inte :) Hade det inte varit för vinden hade det varit en riktigt snabb bana då det var helt platt. Jag tycker den dryga timmen gick ganska fort och jag körde i alla fall ikapp några stycken. Cyklingen var strax under 39km enligt min GPS och jag körde på 1.06. Helt OK!
Målet med andra löpningen var att mosa och hålla högre fart än första löpningen. Jag lyckades även om det inte var med mycket (4.08-fart mot 4.10-fart) och det kändes helt klart som att jag fick ut det jag hade för dagen. Jagär riktigt nöjd med mitt lopp och att det kändes så bra hela vägen. Placeringen 14 av 20 är ju inte så mycket att höja ögonbrynen över men jag är glad att vara igång igen och ser nu fram mot mer träning och fler tävlingar!
Resumé av Lanzarote
En vecka i solen, vinden och lavan var ett faktum igen. När jag åkte från den här ön förra gången (IM Lanzarote 2007) trodde jag nog inte att jag skulle komma tillbaka. Den gången var det ju fullt fokus på loppet och ärligt talat tyckte jag själva ön inte var speciellt upphetsande alls. Den här gången kunde jag ta mig an denna mytomspunna ö på ett annat sätt och faktum är att jag älskade att vara där den här gången. Miljön är verkligen speciell och liknar inget annat som i alla fall jag har sett. Landskapet består av berg, svart lavasten, sandstränder och ett fantastisk blått hav. Lägg på en skopa vind och en smula sol på det så har du Lanzarote i ett nötskal.
Vi bodde helt perfekt den här gången på ett lägenhetshotell som låg 200m från tävlingsområdet. Helt perfekt! Dessutom var det grymt prisvärt med fina rum och en sjysst pool på hotellet. Åker jag dit någon mer gång så kommer jag starkt överväga detta ställe igen, särskilt om man ska tävla. Atlantis Las Lomas hette det. Träningsmässigt är det bra att bo i Puerto del Carmen och jag cyklade olika slingor på alla mina cykelpass. Löpningen genomförde jag enbart på strandpromenaden och det var helt OK även om jag tror man kan hitta finare slingor om man vill. Personligen fick jag nog med backar när jag cyklade och ville därför hålla löpningen slät :) Det finns mängder av restauranger och mataffärer så det är bara att välja och vraka.
Jag anlände ju med en något bristfällig form så jag tränade inte så fruktansvärt mycket räknat i timmar men jag tränade varje dag och det kändes bra hela tiden. Jag hyrde dessutom cykel och det kändes väldigt ovant de första turerna innan jag fick till en bra position. I det skedet jag är i nu såg jag det här som en riktig kick-off och inte en vecka där jag tränade ner mig. I skrivandes stund känns kroppen fräsch och motivationen är skyhög nu inför säsongen!
Jag vill självklart också tacka herr Kleberg för en trevlig vecka! Det var skoj att vara med om hans äventyr och vi ägnade oss också åt trevliga icke träningsrelaterade aktiviteter. Tack mannen!
(Själva träningen har jag redovisat under "träningsdagbok")
Saturday, May 08, 2010
Inför Lanza
Har precis ägnat ett par timmar åt att försöka förbereda allt som går att förbereda inför IM Lanzarote om två veckor. Nu ska jag ju inte tävla själv men för att Kleberg bara ska kunna ägna sig åt det han kan bäst, att träna, sköter jag allt annat i egenskap av coach. Dessutom bjuder han på resan så lite nytta för brödfödan ska man väl göra :) Jag var ju där och tävlade -07 men det betyder ju inte att man kommer ihåg allt ... En sak kommer jag dock ihåg och det är att en genomtänkt planering och bra förberedelser gör att man kan slappna på ett annat sätt och bara luta sig tillbaka. Visst kan det alltid hända saker som inte går att förutsäga men det är det ju ingen anledning att oroa sig över innan det händer. Vi har också haft lite strul med flygbolaget som ändrat om sina rutter och därmed tvingat oss att tillbringa en natt i Madrid på tillbakaresan. Jaja, bara vi kommer ner i tid så får väl resten ordna sig.
Idag sprang jag med klubben och det blev 22km med riktigt bra känsla. Efter 45min tryckte vi på lite och jag kände mig stark hela vägen, helt klart årets bästa löppass. Jag börjar känna mig i skaplig form förutom i simningen såklart men det ordnar sig. Jag kommer köra på så mycket jag kan nu innan Lanza och där nere köra väldigt mycket. Jag funderar på hur många varv på IM-banan man fixar på en vecka ... ;)
Statusen på herr Kleberg är mycket bra. Nästa vecka inleds toppningen och det ser riktigt bra ut på alla fronter. Häromdagen simmade han en IM-simning på 55min och 35min på startmilen för några veckor sedan är ju skönt att ha med sig i ryggen. På cykeln är han i fruktansvärd form och det är egentligen mest imponerande med tanke på hur förutsättningarna har varit i år vädermässigt ...
Nu är det bara lite askmoln som oroar lite i bakgrunden ...
Idag sprang jag med klubben och det blev 22km med riktigt bra känsla. Efter 45min tryckte vi på lite och jag kände mig stark hela vägen, helt klart årets bästa löppass. Jag börjar känna mig i skaplig form förutom i simningen såklart men det ordnar sig. Jag kommer köra på så mycket jag kan nu innan Lanza och där nere köra väldigt mycket. Jag funderar på hur många varv på IM-banan man fixar på en vecka ... ;)
Statusen på herr Kleberg är mycket bra. Nästa vecka inleds toppningen och det ser riktigt bra ut på alla fronter. Häromdagen simmade han en IM-simning på 55min och 35min på startmilen för några veckor sedan är ju skönt att ha med sig i ryggen. På cykeln är han i fruktansvärd form och det är egentligen mest imponerande med tanke på hur förutsättningarna har varit i år vädermässigt ...
Nu är det bara lite askmoln som oroar lite i bakgrunden ...
Monday, May 03, 2010
Power!
Jag börjar sakta men säkert bygga upp något som liknar bra form igen. Jag börjar känna mig starkare, friskare och mycket motiverad till regelbunden träning! Det har tagit lite tid att lära sig träna i kombination med familjelivet men nu börjar jag i alla fall få lite kläm på det. Nyckelorden är disciplin, struktur och flexibilitet. Kanske kan bli ett kommande blogginlägg :)
Lanzarote börjar närma sig och spänningen börjar nu byggas upp runt herr Kleberg. Vi har ju haft lite smolk i bägaren sista veckorna orsakat av en snabb startmil, många cykelmil och fel inställda skor. Han har inte kunnat löpa som planerat och det har blvit ett par vändor till kiropraktorn men nu verkar det ha vänt. Positivt är i alla fall att simning och cykel kunnat fortgå ungefär som planerat. Det är nu sista veckan med mycket träning innan nedtrappning och enligt rapporterna ser allt riktigt bra ut! Nu är självklart fokus på att kunna genomföra loppet men vi tar också med oss dessa erfarenheter när vi sedan tar sikte mot nästa mål. Det handlar som sagt inte om att träna mest, det handlar om att träna smartast ...
Jag vill ju också ha ut lite av Lanza där planerar ett litet träningsläger. Måste ju komma i lite form tills dess så jag orkar med mycket fin träning!
Lanzarote börjar närma sig och spänningen börjar nu byggas upp runt herr Kleberg. Vi har ju haft lite smolk i bägaren sista veckorna orsakat av en snabb startmil, många cykelmil och fel inställda skor. Han har inte kunnat löpa som planerat och det har blvit ett par vändor till kiropraktorn men nu verkar det ha vänt. Positivt är i alla fall att simning och cykel kunnat fortgå ungefär som planerat. Det är nu sista veckan med mycket träning innan nedtrappning och enligt rapporterna ser allt riktigt bra ut! Nu är självklart fokus på att kunna genomföra loppet men vi tar också med oss dessa erfarenheter när vi sedan tar sikte mot nästa mål. Det handlar som sagt inte om att träna mest, det handlar om att träna smartast ...
Jag vill ju också ha ut lite av Lanza där planerar ett litet träningsläger. Måste ju komma i lite form tills dess så jag orkar med mycket fin träning!
Sunday, April 18, 2010
Tävlingar i år
Det är inte helt lätt att planera in årets tävlingssäsong måste jag säga. För det första så verkar alla cuptävlingar gå med drafting och det tycker jag är uselt. Jag är av den åsikten att det kan vara kul med drafting men vill gärna ha lite blandat. Dessutom ska väl en segrare i Svenska Cupen kunna bemästra båda formaten? Jaja, jag tror deltagarantalet kommer minska på vissa tävlingar i år men det är väl kanske värt ett försök. För det andra så känns det som att årets tävlingskalender innehåller färre tävlingar än vanligt. Är det bara jag eller är det så? Och var är Sundbyholm????
Jag har i alla fall gjort upp en preliminär plan men är samtidigt flexibel och öppen för annat skoj som dyker upp.
13/6 Kilsbergen Triathlon. Blir inte som tävlande iofs men det blir nog jobbigt ändå :) Kanske att vi klämmer in en funktionärstävling dagen innan.
19/6 KIVHHIM (Kanske Inte Världens Hårdaste Halv Ironman). I år kör vi den som träningstävling men på sikt hoppas vi få till en blivande vårklassiker. Samarbete med Roberth som arrangerar KIVHH. Nästa år blir det i slutet av maj.
9/11 Utmaningen i Nora. Är jag hemma så kör jag självklart denna underbart trevliga tävling!
11/7 Sövde HIM. Synd att stryka Örserum men det här blir en bra genomkörare inför Norseman så det blir bra.
8/8 Norseman. Årets huvudmål.
28/8 Sala HIM. Mycket trevlig tävling som har blivit lite av en tradition för min del. Ligger också bra till geografiskt.
Utöver detta så vill jag självklart få in någon sprint och olympisk också men det löser sig säkert. Kommer också säkert köra några löptävlingar när det passar.
Jag har i alla fall gjort upp en preliminär plan men är samtidigt flexibel och öppen för annat skoj som dyker upp.
13/6 Kilsbergen Triathlon. Blir inte som tävlande iofs men det blir nog jobbigt ändå :) Kanske att vi klämmer in en funktionärstävling dagen innan.
19/6 KIVHHIM (Kanske Inte Världens Hårdaste Halv Ironman). I år kör vi den som träningstävling men på sikt hoppas vi få till en blivande vårklassiker. Samarbete med Roberth som arrangerar KIVHH. Nästa år blir det i slutet av maj.
9/11 Utmaningen i Nora. Är jag hemma så kör jag självklart denna underbart trevliga tävling!
11/7 Sövde HIM. Synd att stryka Örserum men det här blir en bra genomkörare inför Norseman så det blir bra.
8/8 Norseman. Årets huvudmål.
28/8 Sala HIM. Mycket trevlig tävling som har blivit lite av en tradition för min del. Ligger också bra till geografiskt.
Utöver detta så vill jag självklart få in någon sprint och olympisk också men det löser sig säkert. Kommer också säkert köra några löptävlingar när det passar.
Wednesday, April 14, 2010
Satan ...
... vad jobbigt det var att springa idag. Efter typ en månad utan träning och dessutom över en vecka med sjukdom nyligen impulsivstartade jag idag på Örebro AIK halvmaraton.
Väder: Perfekt. Soligt, 14 grader och lite blåst.
Startfält: Förmodligen +100st
Form: Osäker
Ja, det gick som det gick kan man säga. Efter en disciplinerad lugn start började jag beta av kilometrarna på 4.25-4.30. Känslan var bra och ansträngningen var långt ifrån vad jag skulle haft på milen. Vid sju började det dock bli tungt och vid åtta insåg jag att jag var rökt. Det är inte ofta jag bryter ett lopp men idag känns det faktiskt helt OK. Det var inte värt att plåga sig i ett varv till med den känslan halvvägs. Körde i alla fall milen på 43.54 och det är ju ändå inte skandal. Eller ... jo det är klart det är men just nu är jag inte bättre än så här. Går träningen bra nu så kör jag Kumla stadslopp 24/4. Bara tio dagar dit men det ska bli kul(?) att se vad man kan göra på så kort tid. Kan det bli sub 42 tro?
Väder: Perfekt. Soligt, 14 grader och lite blåst.
Startfält: Förmodligen +100st
Form: Osäker
Ja, det gick som det gick kan man säga. Efter en disciplinerad lugn start började jag beta av kilometrarna på 4.25-4.30. Känslan var bra och ansträngningen var långt ifrån vad jag skulle haft på milen. Vid sju började det dock bli tungt och vid åtta insåg jag att jag var rökt. Det är inte ofta jag bryter ett lopp men idag känns det faktiskt helt OK. Det var inte värt att plåga sig i ett varv till med den känslan halvvägs. Körde i alla fall milen på 43.54 och det är ju ändå inte skandal. Eller ... jo det är klart det är men just nu är jag inte bättre än så här. Går träningen bra nu så kör jag Kumla stadslopp 24/4. Bara tio dagar dit men det ska bli kul(?) att se vad man kan göra på så kort tid. Kan det bli sub 42 tro?
Friday, April 02, 2010
Så gick det med att komma igång
Jag hann bara yttra att jag kommit igång igen så blev jag självklart sjuk. Det började i söndags med hosta och snuva efter att i alla fall kört hyfsat några veckor. Det höll i sig några dagar men nu börjar det kännas bättre igen så förhoppningsvis blir det "bara" en veckas tvångsvila.
För övrigt så har arbetet med att arrangera Kilsbergen Triathlon startat och självklart siktar vi även i år på att förbättra tävlingen ytterligare. Det är riktigt skoj att en gång om året stå på "andra sidan" och ordna en tävling faktiskt. Det känns lite som att man ger tillbaka till alla andra som år efter år lägger ner stort jobb på att man själv ska få en bra tävlingsupplevelse. Det är mycket jobb både före, under och efter loppet men de ger mycket mer kraft än vad det tar. Tveka inte om ni funderar på att arrangera en tävling. Triathlonsverige behöver fler tävlingar och gör man bara ett grundligt jobb första året så rullar det på av bara farten sedan. Jag vill också hylla förbundet som på sin hemsida lagt ut all tänkbar information en tävlingsarrangör behöver.
Vi funderar också på att ordna med en träningstävling i början av juni på distansen 1/2IM. Jag återkommer om detta längre fram. Personligen så saknar jag Hjorten (kördes sista gången 2006) enormt mycket då det var perfekt att inleda säsongen med en halva för att se vad vinterträningen gett för resultat. På sikt och om intresset finns kanske vi kan överta den fina traditionen att ordna en halva i säsongsinledningen.
Får jag in lite träning kommande vecka så siktar jag på Startmilen. Satan vad det kommer göra ont ... :)
Är det bara jag eller är tävlingskalendern gleasare i år än vanligt? Som det ser ut just nu kommer jag bara få in två, tre tävlingar förutom Norseman ... draftinglopp är inte intressant i år, annars hade väl Säter och Örserum varit aktuellt. Jaja, vi får se vad som händer. Det får bli som det blir.
För övrigt så har arbetet med att arrangera Kilsbergen Triathlon startat och självklart siktar vi även i år på att förbättra tävlingen ytterligare. Det är riktigt skoj att en gång om året stå på "andra sidan" och ordna en tävling faktiskt. Det känns lite som att man ger tillbaka till alla andra som år efter år lägger ner stort jobb på att man själv ska få en bra tävlingsupplevelse. Det är mycket jobb både före, under och efter loppet men de ger mycket mer kraft än vad det tar. Tveka inte om ni funderar på att arrangera en tävling. Triathlonsverige behöver fler tävlingar och gör man bara ett grundligt jobb första året så rullar det på av bara farten sedan. Jag vill också hylla förbundet som på sin hemsida lagt ut all tänkbar information en tävlingsarrangör behöver.
Vi funderar också på att ordna med en träningstävling i början av juni på distansen 1/2IM. Jag återkommer om detta längre fram. Personligen så saknar jag Hjorten (kördes sista gången 2006) enormt mycket då det var perfekt att inleda säsongen med en halva för att se vad vinterträningen gett för resultat. På sikt och om intresset finns kanske vi kan överta den fina traditionen att ordna en halva i säsongsinledningen.
Får jag in lite träning kommande vecka så siktar jag på Startmilen. Satan vad det kommer göra ont ... :)
Är det bara jag eller är tävlingskalendern gleasare i år än vanligt? Som det ser ut just nu kommer jag bara få in två, tre tävlingar förutom Norseman ... draftinglopp är inte intressant i år, annars hade väl Säter och Örserum varit aktuellt. Jaja, vi får se vad som händer. Det får bli som det blir.
Saturday, March 27, 2010
Coachning part 2
Visserligen börjar jag komma igång själv igen och nu tror jag min träningsdagbok kommer fyllas på lite mer än tidigare framöver. Idag fick jag lida lite när vi sprang långpass med klubben. 24km är inte att leka med i dagsläget men det gick helt OK. Jag ser det som ett litet framsteg att jag ens tog mig runt med min nuvarande form :)
Roligt är att Kleberg som jag coachar gör stora framsteg. Det svåraste med att lägga upp en träningsplan till någon som har hur mycket tid som helst att träna på är att hamna rätt. Vi verkar dock ha lyckats skapligt som det ser ut och vi har båda lärt oss mycket på det här. Jag har också haft lite dialog med min gamla tränare Peter Dahl som kommit med bra input. Herr Kleberg ligger för närvarande och snittar runt 25h/vecka och var 4:e, var 5:e vecka har vi kört återhämtning. Han har inga skadekänningar, han är hyfsat motiverad inför varje pass och framför allt går han framåt i de tester vi kör. Med andra ord ser det riktigt bra ut! Man kan ju tycka att han gått mycket framåt jämfört med förra säsongen och det har han gjort men det beror inte bara på att han tränar mer.
Då och då inom ironmanvärlden dyker det upp exceptionella talanger som redan i första loppet gör toppresultat men för de flesta krävs det flera års gnetande innan resultaten kommer. Tittar man närmare på svenska eliten t.ex. kan vi ju nämna två killar som gjort ganska skilda resor till de riktigt bra resultaten. Ted Ås första resultat på Ironman kom1997 i Kalmar då han gjorde 9.17. Absolut en bra tid men inget man höjer ögonbrynen över. Sedan började han det hårda arbetet och 2001 gör han 8.58, 2005 8.45 och 2009 gör han sub 8.30 och det får ju anses som en riktigt bra tid även internationellt. Som synes sänker han sig en kvart ungefär var 4:e år. Hårt arbete lönar sig till slut …
Clas Björling är lite av motpolen med en karriär som gått lite mer spikrakt uppåt. 2001 gjorde han sin första Ironman på 9.05. 2002 vinner han sin agegroup (18-24) på både Nya Zeeland och Hawaii. 2003 kliver han upp i proffsklassen och blir fyra på NZ. 2004 tar han medalj på både NZ och i Brasilien. 2005 slår han svenskt rekord och förbättrar sedan den tiden till 8.15 2006. Han är i princip med i världseliten redan från början och på fem år är han med och slåss om segern i stora internationella lopp. Nu har han ju varit borta från tävlingarna under två års tid och det kan ju bero på att allt gick för fort men han är nu tillbaka och förhoppningsvis många erfarenheter rikare. Förra året i Kalmar var det lite skoj att just dessa herrars vägar möttes och de hade en stenård fight om guldet. Det visar ju också att den rakaste vägen inte alltid är den snabbaste …
Kleberg är ingen Clas Björling utan hans karriär har än så länge skett i det tysta men nu börjar slitet löna sig. Han har kört i fem år nu och det är väl ungefär vad som krävs för de flesta antar jag för att vänja kroppen vid riktigt tuff träning. Den viktigaste slutsatsen är nog att hålla i och hela tiden ha en långsiktig plan med sin träning. Man blir inte bättre på en vecka med 30h träning utan det gäller att orka vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Oavsett vilket upplägg man har med sin träning är just kontinuitet den absolut viktigaste ingrediensen. Hur långa eller hur hårda intervaller är inte så viktigt egentligen …
Sunday, March 21, 2010
Spännande saker på G
Det har hänt en hel del sedan sist och jag ska försöka fatta mig hyfsat kort ...
- Vi har flyttat till hus som vi visserligen hyr men det är ändå ett hus! Flytten tog mycket tid och kraft i anspråk under några veckor blev det i princip ingen träning. Hur som helst trivs vi enormt bra än så länge och jag tror det blir riktigt bra.
- Jag ska byta jobb i början av april. Jag ska lämna avdelningen och i stället jobba i öppenvård. Känns som ett jättelyft och jag hoppas det kan ge mig en kick i positiv riktning. Fortsätter med delvis föräldraledig men går upp lite grann till 60%.
- Kleberg har bjudit med mig till Lanzarote som verkställande coach. Enormt sjysst och jag är tacksam över att få följa loppet på plats! Detta gör han som tack för hjälpen med träningsupplägget. Tack mannen! Bortsett från att guida herr Kleberg kommer jag också se till att få in några fina träningstimmar där nere.
- Bitarna börjar falla på plats runt Norseman. Nu ska det bara tränas också ...
- Och kanske det största: Det blir Ironman Malaysia 2011! Jag kommer alltså köra två av de lopp jag drömt om att köra sedan jag började med triathlon och det under samma halvår. Galet! Upplägget kommer bli en familjeresa till Thailand med kombinerat tävlande. Mer detaljer om detta framöver men det känns enormt skoj!
Som synes en hel del skoj att se fram mot.
- Vi har flyttat till hus som vi visserligen hyr men det är ändå ett hus! Flytten tog mycket tid och kraft i anspråk under några veckor blev det i princip ingen träning. Hur som helst trivs vi enormt bra än så länge och jag tror det blir riktigt bra.
- Jag ska byta jobb i början av april. Jag ska lämna avdelningen och i stället jobba i öppenvård. Känns som ett jättelyft och jag hoppas det kan ge mig en kick i positiv riktning. Fortsätter med delvis föräldraledig men går upp lite grann till 60%.
- Kleberg har bjudit med mig till Lanzarote som verkställande coach. Enormt sjysst och jag är tacksam över att få följa loppet på plats! Detta gör han som tack för hjälpen med träningsupplägget. Tack mannen! Bortsett från att guida herr Kleberg kommer jag också se till att få in några fina träningstimmar där nere.
- Bitarna börjar falla på plats runt Norseman. Nu ska det bara tränas också ...
- Och kanske det största: Det blir Ironman Malaysia 2011! Jag kommer alltså köra två av de lopp jag drömt om att köra sedan jag började med triathlon och det under samma halvår. Galet! Upplägget kommer bli en familjeresa till Thailand med kombinerat tävlande. Mer detaljer om detta framöver men det känns enormt skoj!
Som synes en hel del skoj att se fram mot.
Monday, February 15, 2010
Kleberg - Selvin - Coachning - Part 1
I brist på egna idrottsliga framgångar för tillfället så får jag glädja mig åt de killar jag hjälper i träningen. Kleberg som jag har haft många trevliga äventyr med, både på träning och tävling gör nu en satsning på elitnivå och jag har fått äran att styra upp träningen. Han har under hösten och vintern lagt en fin grund och från och med nyår tagit tjänstledigt från jobbet och tränar alltså på heltid. Jag är impad och avundsjuk på den mannen att han verkligen gör slag i det vi flesta av oss någon gång önskat och kanske till och med planerat. Living the dream!
Hur som helst så är det ju med skräckblandad förtjusning jag sitter och gör träningsprogrammet. Det handlar ju om lite annorlunda förutsättningar mot vad man är van med men vi har nu tillsammans jobbat fram en struktur som jag tror kommer fungera bra. Första målet är Lanza och sedan vänder vi blicken mot Kalmar.
Kleberg är en man av rätta virket så jag tror verkligen förutsättningarna finns för riktigt bra IM-lopp i sommar. Han har dels den talang som krävs och dels har han förmågan att lyssna på sin kropp och tränar och tävlar smart. Att ha hur mycket tid som helst till träning är inte automatiskt lika med framgång men i det här fallet kommer det lyckas. Det ska verkligen bli spännande att se hur långt detta kan räcka och jag är tacksam över att få vara med på resan!
Följ honom i hans blogg.
Hur som helst så är det ju med skräckblandad förtjusning jag sitter och gör träningsprogrammet. Det handlar ju om lite annorlunda förutsättningar mot vad man är van med men vi har nu tillsammans jobbat fram en struktur som jag tror kommer fungera bra. Första målet är Lanza och sedan vänder vi blicken mot Kalmar.
Kleberg är en man av rätta virket så jag tror verkligen förutsättningarna finns för riktigt bra IM-lopp i sommar. Han har dels den talang som krävs och dels har han förmågan att lyssna på sin kropp och tränar och tävlar smart. Att ha hur mycket tid som helst till träning är inte automatiskt lika med framgång men i det här fallet kommer det lyckas. Det ska verkligen bli spännande att se hur långt detta kan räcka och jag är tacksam över att få vara med på resan!
Följ honom i hans blogg.
Tuesday, February 02, 2010
Analys av säsongen 2009
Säsongen 2009 var väldigt speciell och även om jag aldrig var i någon storform tävlade jag mycket och fick många positiva erfarenheter och upplevelser. Det blev till och med något personligt rekord och ett par insatser jag är väldigt nöjd med även resultatmässigt. Jag hade över säsongen aldrig någon formtopp utan tränade egentligen så mycket det gick utan någon genomtänkt plan. Det som händer då är att man visserligen är jämn men å andra sidan en bit under sin egentliga potential. Detta var dock helt OK och jag gick verkligen in i denna säsong med ambitionen att göra bästa möjliga.
Det som var lite roligt var att innan vi fick reda på att vi skulle få barn i april hann jag med att anmäla mig till Ironman Schweiz och etablera nytt samarbete med Peter Dahl, min gamla coach jag samarbetade med under 2006 och 2007. Uttalad ambition: Hawaii. De planerna fick sedan revideras om och jag fick i stället uppleva allt det fantastiska kring föräldraskapet!
Träningen
Som jag tidigare nämnt tränade jag under 2009 helt utan en plan. Det kändes både skönt och olustigt eftersom jag tidigare varit väldigt strukturerad i min träning. Skönt eftersom lite av pressen släppte då jag sällan ens visste hur nästa dag skulle bli och olustigt då jag stundtals kände att jag inte hade mål att sträva mot. Hur som helst gick det väl ändå ganska bra stundtals i alla grenarna sett över året men jag var aldrig i bra form i alla samtidigt ...
Tävlingarna
Året inleddes med två lite nya erfarenheter för mig. Jag körde mycket skidor med sikte på Öppet spår som till slut blev kanske den tävling som gick bäst under hela året. Jag var bra förberedd och fick till ett riktigt bra lopp sett till den träning jag gjort. Därefter tog jag tillsammans med Kleberg tag i ett gammalt projekt och körde en superklassiker i samband med Vätternrundan. Ja, det gick ju som det gick för min del men det gav mersmak och jag tänker inspirerad av Kleberg genomföra det igen framöver. Sedan blev det triathlon för hela slanten och jag tror nästan jag tävlade mer än jag tränade under sommaren :) Hamnade på nedre halvan av resultatlistorna för det mesta men fick till det väldigt bra i Nora (2:a och min näst bästa tid) och i Sundbyholm där jag gjorde min bästa tävling på olympisk distans. Klämde också in ett PB på sprint i Väsby men där var mitt gamla pers från 2003 så det var ju inte så svårslaget. Jag är också nöjd med Sala där jag gjorde ett superlopp, kanske den bästa triathlontävlingen under säsongen med extremt mycket pannben och lidande på slutet. Som avslutning ett nytt projekt med Kleberg och vi körde Ö till Ö som på många sätt blev den mest minnesvärda idrottsupplevelsen alla kategorier.
Sammanfattning
Är nöjd med att ha tagit mig igenom detta år med ett fortsatt sug på triathlon. Har också varit en utmaning att få ihop familjelivet med träningslivet.
Det som var lite roligt var att innan vi fick reda på att vi skulle få barn i april hann jag med att anmäla mig till Ironman Schweiz och etablera nytt samarbete med Peter Dahl, min gamla coach jag samarbetade med under 2006 och 2007. Uttalad ambition: Hawaii. De planerna fick sedan revideras om och jag fick i stället uppleva allt det fantastiska kring föräldraskapet!
Träningen
Som jag tidigare nämnt tränade jag under 2009 helt utan en plan. Det kändes både skönt och olustigt eftersom jag tidigare varit väldigt strukturerad i min träning. Skönt eftersom lite av pressen släppte då jag sällan ens visste hur nästa dag skulle bli och olustigt då jag stundtals kände att jag inte hade mål att sträva mot. Hur som helst gick det väl ändå ganska bra stundtals i alla grenarna sett över året men jag var aldrig i bra form i alla samtidigt ...
Tävlingarna
Året inleddes med två lite nya erfarenheter för mig. Jag körde mycket skidor med sikte på Öppet spår som till slut blev kanske den tävling som gick bäst under hela året. Jag var bra förberedd och fick till ett riktigt bra lopp sett till den träning jag gjort. Därefter tog jag tillsammans med Kleberg tag i ett gammalt projekt och körde en superklassiker i samband med Vätternrundan. Ja, det gick ju som det gick för min del men det gav mersmak och jag tänker inspirerad av Kleberg genomföra det igen framöver. Sedan blev det triathlon för hela slanten och jag tror nästan jag tävlade mer än jag tränade under sommaren :) Hamnade på nedre halvan av resultatlistorna för det mesta men fick till det väldigt bra i Nora (2:a och min näst bästa tid) och i Sundbyholm där jag gjorde min bästa tävling på olympisk distans. Klämde också in ett PB på sprint i Väsby men där var mitt gamla pers från 2003 så det var ju inte så svårslaget. Jag är också nöjd med Sala där jag gjorde ett superlopp, kanske den bästa triathlontävlingen under säsongen med extremt mycket pannben och lidande på slutet. Som avslutning ett nytt projekt med Kleberg och vi körde Ö till Ö som på många sätt blev den mest minnesvärda idrottsupplevelsen alla kategorier.
Sammanfattning
Är nöjd med att ha tagit mig igenom detta år med ett fortsatt sug på triathlon. Har också varit en utmaning att få ihop familjelivet med träningslivet.
Monday, February 01, 2010
Tack för att jag fick vara med förra året!
Jag är så glad att jag redan genomfört ÖtillÖ. Var precis inne på deras hemsida och blev smått chockad när jag såg vad anmälningsavgiften låg på. Jag har sagt det förut och säger igen att det är Sveriges tuffaste och bäst arrangerade endagstävling men nu har det gått från att vara "en-rolig-grej-att-avsluta-säsongen-med" till en "seriös-tävling-där-man-måste-vara-i-bra form-med-höga-ambitioner". Visserligen har de i år förbättrat arrangemanget ytterligare med bättre boende och lite annat men för min del säger jag tack för mig.
Men de har fått oerhört bra rykte de här åren och det har varit stor efterfrågan på de platser som finns att tillgå så jag antar att det vore dumt att inte höja priset ... men lite synd är det då det kommer medföra en ökad proffsighet bland deltagarna och ett stort tapp av oss "vanliga dödliga". Det är alltså en risk att mycket av charmen med loppet försvinner och därför är jag som sagt glad över att jag gjorde det förra året. Tycker att allt var perfekt då och jag tar hellre en våningssäng i ett flerbäddsrum än ett fint hotellrum ...
Men de har fått oerhört bra rykte de här åren och det har varit stor efterfrågan på de platser som finns att tillgå så jag antar att det vore dumt att inte höja priset ... men lite synd är det då det kommer medföra en ökad proffsighet bland deltagarna och ett stort tapp av oss "vanliga dödliga". Det är alltså en risk att mycket av charmen med loppet försvinner och därför är jag som sagt glad över att jag gjorde det förra året. Tycker att allt var perfekt då och jag tar hellre en våningssäng i ett flerbäddsrum än ett fint hotellrum ...
Friday, January 29, 2010
På gång
Har inte varit en flitig bloggare men det är för en gångs skull positiv tendens i min träning så jag skyller på det :) Förutom ett par smärre avbrott så har årets första veckor innehållit regelbunden träning och det märks. Jag känner mig starkare, piggare och rent allmänt mår jag bättre. Även om jag inte var helt ur form är det ändå stor skillnad på att vara på gång och känna att kroppen återigen hamnat i sitt rätta element!
Att jag kör regelbundet har t.ex. visat sig i simningen och jag gör framsteg i bassängen varje gång jag är där. Jag har på tal om det bytt träningsarena från Hagabadet till Gustavsvik och det är på många sätt ett stort lyft, framför allt när det gäller simningen. Nu har jag en 50:a plus möjlighet till 25:a, vattnet är mycket fräschare och håller perfekt simtemperatur. Toppklass! Nackdelen jämfört med Haga är att konditionsmaskinerna är lite sämre och det blir satans varmt eftersom gymet ligger i simhallen men det är OK. Igår testade jag spinningen för första gången och cyklarna var nya, lokalen fin och instruktören mindre bra men det gör inget. Eller mindre bra är väl att ta i men upplägget passade inte mig helt enkelt. Får testa fler pass framöver och komma med en mer gedigen utvärdering.
Måste också nämna att jag hjälper mina klubbkamrater Fredrik och Kleberg lite grann i deras träning och nu när man själv kanske har toppen bakom sig :) är det skoj att se deras utveckling. Det kommer bli en intressant säsong där båda kommer förbättra sig enormt om de håller i som de gjort hittills!
Närmaste månaden kommer bli intensiv med flytt och företagande så vi får se hur träningen blir men det löser sig nog. Träna på där ute!
Att jag kör regelbundet har t.ex. visat sig i simningen och jag gör framsteg i bassängen varje gång jag är där. Jag har på tal om det bytt träningsarena från Hagabadet till Gustavsvik och det är på många sätt ett stort lyft, framför allt när det gäller simningen. Nu har jag en 50:a plus möjlighet till 25:a, vattnet är mycket fräschare och håller perfekt simtemperatur. Toppklass! Nackdelen jämfört med Haga är att konditionsmaskinerna är lite sämre och det blir satans varmt eftersom gymet ligger i simhallen men det är OK. Igår testade jag spinningen för första gången och cyklarna var nya, lokalen fin och instruktören mindre bra men det gör inget. Eller mindre bra är väl att ta i men upplägget passade inte mig helt enkelt. Får testa fler pass framöver och komma med en mer gedigen utvärdering.
Måste också nämna att jag hjälper mina klubbkamrater Fredrik och Kleberg lite grann i deras träning och nu när man själv kanske har toppen bakom sig :) är det skoj att se deras utveckling. Det kommer bli en intressant säsong där båda kommer förbättra sig enormt om de håller i som de gjort hittills!
Närmaste månaden kommer bli intensiv med flytt och företagande så vi får se hur träningen blir men det löser sig nog. Träna på där ute!
Wednesday, January 06, 2010
Träningsdagbok
Jag har ju en längre tid struntat i att föra träningsdagbok eftersom "jag ändå tränar så lite" ... dumheter! Nä, nu börjar jag igen och tänker använda den som det verktyg den faktiskt är. Man inser när man inte skriver hur dålig koll man har egentligen på hur mycket man tränar, i alla fall jag. Ska bli intressant att se hur 2010 blir! Nu kör vi!
Subscribe to:
Posts (Atom)