Om vi återgår till min egen upplevelse så blev det väldigt stressigt i samband med att allt tog längre tid än vad jag trodde men jag hann i alla fall förbereda mig någorlunda och hoppade i vattnet fem minuter före start. Vid startlinjen letade jag upp Danny som hade intagit en bra position och då jag visste att han var i bra form bestämde jag mig för att ta fötter på honom. Efter vad det kändes som en evighetslång vattentramp fick vi äntligen komma iväg och det kändes förvånansvärt bra! Jag gick ganska lätt med i den lilla tätgrupp som bildades bakom Danny som fick några meter på oss andra. Jag hade ju en liten förhoppning om att kunna vara med i hetluften en bit in i loppet i alla fall bara jag kom upp bra ur vattnet och det var riktigt skönt att få till en demonväxling och vara först ut på cykeln!
OK … jag leder ett lopp … jag satt på cykeln och småflinade och passade på att njuta så länge det varade helt enkelt. Hade aldrig förväntat mig riktigt ett så här bra scenario men det gjorde inget. Jag tryckte på max fram till backen där jag slog av ett snäpp och körde kontrollerat upp. Tanken var nämligen att kommer det ifatt någon så har jag lite krut att hänga på och mycket riktigt så fick jag sällskap en bit upp av klubbkamraten Robin Månbrant. Han körde på bra och vi bildade en liten tätgrupp. Efter backen är det ett ganska långt parti där det går svagt nedför och här rullade det på fint. Dock kände jag att trycket i benen saknades och mycket riktigt fick vi också sällskap efter att vi svängt in mot Nora igen. Så in på torget var vi en grupp på fem stycken tror jag och jag växlade ut som tvåa. Njut Micke, njut!
Jag visste att det skulle ske ett mirakel om jag skulle hålla min pallplats. Hade jag varit i gammal god form hade det förmodligen inte varit några problem men nu var det bara att acceptera de trötta benen och köra så hårt det gick och hoppas så få som möjligt skulle komma om ... Det kändes ganska jobbigt redan från början och efter vändpunkten kroknade jag rejält men låg fortfarande fyra strax bakom trean så jag sprang så hårt jag kunde för att hålla den platsen. Tyvärr kom det en snabb grupp när det var 500m kvar med bland annat Per Eklöf i och vips så låg jag åtta och givetvis tappade jag lite mentalt här. In på torget lyckades jag tackla sidospegeln på en polisbuss som stod där (sorry) och jag har fortfarande lite ont i axeln efter det. Skönt att komma i mål var det och överlag är jag supernöjd med min insats. Gick mycket bättre än väntat och jag fick ”bara” en minuts sämre sluttid än vad jag haft som bäst förut och slog i alla fall några som jag trodde skulle spöa mig idag. Gött!
Kul också med ganska många ÖAIK:are även om flera saknades på startlinjen och extra stort grattis till Eknor som plockade hem klubbtiteln!
Resultatlista: www.ifknora.com/Utmaningen/utman_2013.htm Bilder: Per Eklöf
