Sunday, August 30, 2009

Sala Silverman

Dags för årets sista triathlontävling i Sala på distansen halv ironman. Denna tävling är en av mina favoriter med trevlig bana och ännu trevligare funktionärer. Det är inte för inte att jag varit på plats fyra år i rad. Sällskapet från Örebro AIK var för dagen sex tappra atleter så även om två dragit sig ur strax innan hade vi en ganska stor trupp. Jag var glad att kunna tävla överhuvudtaget med tanke på hur det kändes häromdagen och mina mål med tävlingen var inte speciellt storslagna. Jag hade simmat och srungit en hel del sista tiden men förstod att cyklingen skulle bli tung. Förra gången jag cyklade var på Sundbyholm för två veckor sedan ...

Vi var ett hyfsat stort startfält på plats i vattnet och jag intog min sedvanliga lite defensiva position ute på kanten. Kände direkt att simformen var där jag ville att den skulle vara och cruisade med lätt känsla igenom första varvet ihop med några andra. Då det kändes bra ökade jag trycket och fick som det kändes på ett snabbare andravarv. Tittade på klockan när jag klev upp och blev riktigt förvånad att den stod på 25min. Funderade till och med på om det inte var tre varv vi skulle simma ... :) Det kändes verkligen kanon i kroppen när jag sprang upp till cykeln. Oavsett hur korrekt simsträckan var är jag grymt nöjd med genomförandet och känslan. Helt klart årets bästa simning för mig.

Växlingen gick perfekt och jag satte iväg ut på cykelbanan som i år bestod av tre varv i stället för två. Kändes väl helt OK till en början men snart fick jag smaka på det tråkiga i att vara i bra simform men dålig cykelform. Jag blev förnedrad och omblåst av ganska många och efter fem, sex mil kändes det helt ärligt som om jag var sist kvar på banan. Med pungskav, konstant motvind och trötta ben var det svårt att tycka cykling var kul men jag hängde i så gott jag kunde. Även om det gick sakta tycker jag att jag lyckades anpassa farten efter min form ganska bra och hade i alla fall hyfsat jämna varvtider. Efter omständigheterna är jag ändå nöjd, jag är helt enkelt inte tränad för nio mil hård cykling just nu.

Ut på löpningen var frågan hur cyklingen skulle påverka min löpning då en snabb triathlonlöpning handlar om lite mer än hur snabbt man springer i vanliga fall. Jag var i alla fall fast besluten att försöka göra den här tävlingen så bra som möjligt och det var inget fel på motivationen när jag stack ut på den första rundan av tre. Om inte annat hade jag ju ett par klubbkamrater att jaga :) Det kändes helt OK och efter några kilometer kom jag in i en ansträngningsnivå som kändes lagom hård. Första varvet gick på drygt 32min och jag kände i och för sig att jag fick slita mer ont än exempelvis förra året men det flöt på skapligt och jag borrade ut på varv två. Detta varv körde jag stabilt och faktiskt lite snabbare än första utan någon svacka. Sedan fick jag plocka fram pannbenet för nu började det göra riktigt ont och kroppen skrek att den ville lägga sig ner i diket och vila men lite mer fick den tåla. Jag mosade på och det enda jag hade i huvudet var att hålla farten uppe ända in i mål vilket jag ville komma till så fort som möjligt så att jag kunde lägga mig ner. När det var 4km kvar gick jag om en kille som jag legat bakom en bra stund och tryckte på lite för att avgöra det hela utan snack. Det var droppen som fick bägaren att rinna över och härifrån var jag rökt. Benen gick knappt framåt och i motluten var det jävulusiskt jobbigt. Höll mig i alla fall springande och målgången var en av mina absolut skönaste kan jag lova. Det gjorde ont överallt och det tog ett bra tag och mycket sockerintag innan jag slutade skaka.

Resultat:
Simning: 26.35 7:e tid
Cykel: 2.34:30 18:e tid
Löpning: 1.40:25 11:e tid
Totalt 4.41:30 och 12:a av 25st i Seniorklassen.

Fullständiga resultat

Thursday, August 27, 2009

Dålig buk och ÖtillÖ-träning

Efter en orolig natt med massa mardrömmar och ständiga uppvaknanden tillbringade jag förmiddagen i ryggläge. Jag kände mig riktigt risig med feberkänning och orolig mage, nästan precis samma känsla som under Superklassikern. Då jag tillbringat en ansenlig mängd tid i Hästhagens bakteriefyllda vatten de senaste dagarna trodde jag det var dags för en rejäl magsjuka. Alla prover har i och för sig varit godkända men viss förekomst av E.Coli har ändå förekommit och sväljer man tillräckligt så kanske det märks :) Jaja, det blev ingen träning idag men i skrivandets stund känns det i alla fall OK och jag hoppas det bara var en känning av något skit.

Jag och Kleberg har kört ganska mycket ÖtillÖ-träning nu och börjar hitta ett koncept som vi tror blir en framgångssaga :) Det är ju en del logistiska problem att lösa om man säger så ... Då tävlingen är ganska ny gick vi in i det här med inställningen att den perfekta lösningen ännu ej har använts (i alla fall inte publicerats) och därför själva testat oss fram. Vi har landat i en lösning som faktiskt ser lite olika ut för oss båda då vi upptäckte att vi simmar på olika sätt. Jag kommer inte gå in på detaljer nu innan loppet men kort sagt satsar vi på enkelhet á la Colting (som för övrigt har börjat blogga igen). Vi kommer lägga lite krut på att simma fort då det ändå är i vattnet den mesta tiden kommer spenderas. Det ska bli riktig jävla skoj och nu när det faktiskt känns helt OK att ta sig fram i både vattnet och på land är vi riktigt laddade.

Här är en video som visar lite vad Ö till Ö handlar om:



Men först väntar Sala i helgen och jag hoppas jag kan köra. Känner jag mig risig står jag såklart över då jag hellre är i form helgen efter. Wish me luck!

Saturday, August 22, 2009

Friidrott

Jag är ett stort friidrottsfan och älskar sporten eftersom den är så enkel. Den som springer fortast, hoppar högst eller kastar längst vinner, that's it. Som jag ser det är detta en av anledningarna till att sporten är så populär hos så många plus att det är lätt att sätta sig in i deltagarnas prestationer. De flesta av oss har ju själva någon gång i livet provat många av grenarna och vem har inte som barn tävlat i "friidrottsliknande" lekar. Vi förstår liksom hur svårt det är att hoppa över åtta meter i längd eller springa milen på 26min eftersom vi själva förmodligen har ett PB att relatera till.

Höjdpunkterna än så länge under VM är självklart Usain Bolts båda världsrekord men detta tjatar ju alla andra om så det behöver inte jag göra ytterligare. Förutom detta hyllar jag mångkamparna som jag ser som de mest kompletta idrottsmännen. Nu är jag visserligen partisk eftersom jag själv höll på med detta som junior men finns det något mer imponerande än allsidighet? Särskilt kul är det att Henrik Dagårds gamla rekord från -94 äntligen slogs av Niclas Wiberg. Han må se ut som en förvirrad, tanig skolpojke men satan vilken potential den mannen har. Fortsätter han sin utveckling så är det inte omöjligt med medaljer kommande mästerskap. Respekt!

Måste också beklaga mig lite över friidrottens svarta får som jag alltid sett som lite av en freak show - gångsporten! Här går vi emot allt friidrotten står för och inför både onaturlighet och dessutom bedömning. Visserligen är gång kanske det mest naturliga vi gör i vardagslivet men inte i 4-minutersfart och på ett sätt som är skrattretande att titta på. Som jag ser det är det som att tävla i vem som viskar högst och jag tror inte många skulle bli ledsna om skiten ströks ur mästerskapsprogrammen. Dom fick ju inte ens gå i mål på stadion i år utan blev förpassade till någon bakgata någonstans och det var fler funktionärer än publik längs banan ... :)

Friday, August 21, 2009

Blodomloppet

Sprang Blodomloppet igår och det var en trevligare upplevelse än jag trodde det skulle bli. Var inte laddad för fem öre och hade inte haft tid att träna sedan loppet i lördags men det gick bra. Körde på känsla med planen att ta loppet som det blev och försöka att inte vara helt slut efter 6km som jag varit de senaste milloppen jag gjort ...

Det är kul att se hur många man faktiskt har framför sig när man öppnar första kilometern på fyra prick i ett sånt här lopp. Lätt att ryckas med i strömmen men jag höll mig i skinnet och log lite när jag hörde en del flåsa redan efter två kilometer. Jag lunkade på och efter halva loppet som gick på 20.45 tyckte jag det kändes helt OK. Mellan sju och åtta kilometer hade jag den sedvanliga lilla svackan och Magnus kom upp och förbi. Försökte hänga på men tappade några sekunder som sedan var omöjligt att ta in igen och han fick sin revansch :) Andra halvan på 21.04 och sluttid 41.49 är ändå ett bra lopp efter omständigheterna och just nu är jag inte bättre. Är nöjd att jag körde på känsla och att det gick stabilt hela vägen.

Placering: 25 av 365 i herrar 10km.

Bra jobb Mange!

Bilder från Sundbyholm

Lite bilder från Sundbyholm. Fotograf: Pontus Bengtsson

Monday, August 17, 2009

Bra lopp i Sundbyholm!

Då var det dags för duellen alla hade snackat om innan. Vem skulle ta hem Sundbyholm? Skulle rutin eller stegrande formkurva fälla avgörandet idag. Skulle detta bli första gången Mange kom före mig i en triathlontävling? Stämningen hade trissats upp ungefär som i mötet Bolt - Gay och det var till och med så spänt att vi var tvungna att färdas i olika bilar till tävlingen ... :)

Det bjöds på perfekt tävlingsväder dagen till ära med solsken och en inte allt för stark vind. Cykelbanan hade i år ändrats till fyra varv och det var vändpunkt som gällde så man hade bra koll på sina motståndare. Sundbyholm är en tävling jag kört två gånger tidigare och jag framhåller nog detta lopp som det trevligaste i Svenska Cupen (av de jag kört). Arrangemanget känns proffsigt så som sig bör av en arrangör på den här nivån men samtidigt behåller de charmen och den avslappnade atmosfären som man oftast får på mindre tävlingar. Dessutom kör de med masstart för alla på olympisk distans och det tycker jag är ett plus. Kanske att det var lite väl tjockt ute på cykelbanan stundtals och den smala löpstigen var väldigt smal i år, särskilt sista biten innan vändpunkt.

Då jag simmat några pass den här veckan och känt att formen börjar ta sig stallde jag mig på startlinjen med gott mod och såg fram mot simningen, särskilt när vi fick ha våtdräkt! Höll mig långt ute på högerkanten ut till första bojen och hade det väldigt behagligt måste jag säga. Låg hela tiden ihop med andra och första varvet avklarades som det kändes väldigt lätt och snabbt. Hoppade glatt i igen och behöll min position ganska lätt genom andra varvet, simmade till och med om några stycken och det är ju inte något jag varit bortskämd med i år ... Sprang upp till cykeln med lätta ben och jag vet inte när det kändes så här lätt att simma senast. Gött!

Hade lite strul med att få på mig cykelskorna men i det stora hela en helt OK växling och jag cyklade iväg ganska lugnt. Taktiken var att köra de första två varven stabilt och sedan trycka på lite extra de sista två. Blev omcyklad av ett par stycken de första kilometrarna men sedan började jag plocka folk. Det blåste ganska rejäl motvind på vägen ut och jag ändrade därför taktiken till att trycka på utåt och köra mer avslappnad på vägen tillbaka varje varv. Detta fungerade väl och känslan var bra hela vägen och jag hade grymt skoj där ute på vägen.

Växlingen ut till löpning gick nästan perfekt och jag hittade omgående en skön fart att ligga på och det var bara att köra på. Backen med trappan var som vanligt otroligt seg men annars kändes det bra och de fyra varven avklarades i något så när jämnt tempo. Hade lite spurtstrid från sista vändpunkten med damtrean och det var skoj. Denna fartökning gjorde att jag precis kom under 45min på löpningen.

Simning: 24.44, 24:e tid
Cykel: 1.12:21, 18:e tid
Löpning: 44.53.
Totalt: 2.21:57 och 21:a av 38st i min klass.

Simningen lär väl varit någon minut för kort men jag är hur som helst riktigt nöjd med känslan genom hela loppet. Jag hade bestämt mig för att köra detta som träning i första hand och se det som ett pass inför Sala om två veckor. Jag ska inte säga att jag gled igenom. Givetvis tryckte jag på men det fanns mer att ta av, helt klart. Nu är det bara att köra på någon vecka till och sedan trappa ner lite inför Sala.

Och hur gick det i vår interna kamp? Mange har fortfarande något att sträva mot ... ;)

Tuesday, August 11, 2009

Den vilda jakten på formen

Eftersom jag har tre tävlingar framför mig nu närmaste månaden inleddes i lördags operation formjakt. Jag kommer köra i mina mått mätt mycket träning och planen är i grova drag följande:

1. Simma så mycket jag har möjlighet till. Ö till Ö 5/9 består av 10km simning ... vill inte komma helt oförberedd.

2. Springa i princip dagligen. Behöver inte vara långt eller hårt alla gånger men ett litet löpfokus blir det nu. Några pass måste dessutom ske i våtdräkt av samma orsak som ovan nämnda tävling.

3. Vara jävligt effektiv och inte försaka familjelivet allt för mycket!

Igår körde jag ett kul pass. Cyklade till en liten sjö, simmade 30min, sprang 15min, cyklade hem och sprang 15min. Tog 2.30h inklusive växlingar och det kändes som en timme :) Idag var det duathlonträning och det kändes helt OK. Kanske att formen börjar ta sig.

Tävlingar

13/8 Nu på lördag kör jag Sundbyholm som jag inte kommer bry mig om särskilt mycket. Tränar hela vägen och enda målet är att spöa Mange ;) Får väl också se till inte få stryk av Teddie ...

29/8 Sala Silverman. Halv ironman där målet blir att göra ett stabilt lopp och gärna med en bra simning och löpning. Här vill jag köra bra!

5/9 Ö till Ö. Team Kleberg/Selvin tar sig an ännu ett vansinnesprojekt! http://www.otillo.se/

Saturday, August 08, 2009

Tungt på Hälleby Triathlon

Satan vad jobbigt det var! På menyn stod 225m simning-8,4km cykel-2,6km löpning. Det mesta i terräng. Sist jag körde detta lopp var 2004 och det var väl ungefär så länge sedan jag använde min MTB. Jag fick leta fram den längst in i garaget och efter lite smörjning och pumpning av däck fick den duga att köra på :)

Det roliga med det här loppet är att det är intervallstart och det är ju lite annorlunda i triathlonsammanhang. Jag hade ganska bra utgångsläge med Per Eklöf en minut före mig och planen var att simma ikapp honom, glida med på cykeln och sedan bli ifrånsprungen med mindre än en minut. Efter lite plaskande lyckades jag faktiskt växla ut tillsammans med honom men sedan var det god natt. Första kilometern är en saftig backe och med mjölksyra ända ut i underarmarna var allt jag fick se av Per hans rygg som försvann längre och längre bort i fjärran. Efter backen var det nerförskörning som var ganska lätt som tur var men lite läskigt var det i rullgruset. Cykeln avslutas med ca 3-4 km på asfalt och jag pumpade på så gott jag kunde men det var bara jobbigt hela vägen. När jag började springa fick jag fick flashbacks från min första triathlontävling då jag knappt kunde stå på benen. Det blev inte bättre av att underlaget var stig av väldigt mjuk modell ... Efter en löpning som förmodligen var en av dagens långsammaste kom jag i mål som 10:e man och faktiskt PB på banan med hela 10 sekunder! Oj, det är fantastiskt vad 5 års träning kan göra ;)

Hur som helst en otroligt trevlig inramning och en annorlunda triathlonupplevelse. Stort grattis till Fredrik som tog hem segern trots enligt egen uppgift dålig form ... :) Och till Per Johansson som vann klassen 40+. En bra dag för Örebro AIK!

Resultat

Sunday, August 02, 2009

Kanon i Kalmar

Är på lite semester på västkusten och vi har varit i Varberg för att dra vidare till Smögen i morgon. Riktigt nice och givetvis är träningskläderna med även om jag tränar lite "när jag känner för det" och inte efter något program.

Följde Kalmar igår via datorn och det var en riktigt spännande show det bjöds på. Live-resultaten fungerade klockrent och det var inga problem att hänga med här hemma. Stort grattis till Clas Björling som tar hem detta och jag kan inte ens föreställa mig hur stort det måste kännas för honom. Att gå in i väggen så totalt att man inte ens tar sig ur sängen för att komma tillbaka och spränga målsnöret som svensk mästare tre år senare är fruktansvärt stort. Jag glädjer mig med Clas och hoppas och tror detta bara var början. Vi kommer få se mycket av honom några år till!!!

För att inte tala om Eva Nyström som gör 9.09 och krossar det svenska rekordet! Detta är alltså en tid i absolut toppklass även internationellt! Nu slog visserligen Chrissie Wellington världsrekord häromdagen på 8.31:59 men hon är ju från en annan planet. Efter henne är det väldigt få kvinnor som gör tider som Eva presterade igår. Grymt jobbat och förhoppningsvis är detta också bara början. Det är spännande tider svensk långdistanstriathlon står inför!

Kleberg gör ett bra jobb och sätte sub10 även om han hoppats på lite mer än så. Du är på väg mannen och det är ju bra att inte slå FÖR stora PB:n. Nu finns det ju lite kvar att förbättra! ;)