Visserligen börjar jag komma igång själv igen och nu tror jag min träningsdagbok kommer fyllas på lite mer än tidigare framöver. Idag fick jag lida lite när vi sprang långpass med klubben. 24km är inte att leka med i dagsläget men det gick helt OK. Jag ser det som ett litet framsteg att jag ens tog mig runt med min nuvarande form :)
Roligt är att Kleberg som jag coachar gör stora framsteg. Det svåraste med att lägga upp en träningsplan till någon som har hur mycket tid som helst att träna på är att hamna rätt. Vi verkar dock ha lyckats skapligt som det ser ut och vi har båda lärt oss mycket på det här. Jag har också haft lite dialog med min gamla tränare Peter Dahl som kommit med bra input. Herr Kleberg ligger för närvarande och snittar runt 25h/vecka och var 4:e, var 5:e vecka har vi kört återhämtning. Han har inga skadekänningar, han är hyfsat motiverad inför varje pass och framför allt går han framåt i de tester vi kör. Med andra ord ser det riktigt bra ut! Man kan ju tycka att han gått mycket framåt jämfört med förra säsongen och det har han gjort men det beror inte bara på att han tränar mer.
Då och då inom ironmanvärlden dyker det upp exceptionella talanger som redan i första loppet gör toppresultat men för de flesta krävs det flera års gnetande innan resultaten kommer. Tittar man närmare på svenska eliten t.ex. kan vi ju nämna två killar som gjort ganska skilda resor till de riktigt bra resultaten. Ted Ås första resultat på Ironman kom1997 i Kalmar då han gjorde 9.17. Absolut en bra tid men inget man höjer ögonbrynen över. Sedan började han det hårda arbetet och 2001 gör han 8.58, 2005 8.45 och 2009 gör han sub 8.30 och det får ju anses som en riktigt bra tid även internationellt. Som synes sänker han sig en kvart ungefär var 4:e år. Hårt arbete lönar sig till slut …
Clas Björling är lite av motpolen med en karriär som gått lite mer spikrakt uppåt. 2001 gjorde han sin första Ironman på 9.05. 2002 vinner han sin agegroup (18-24) på både Nya Zeeland och Hawaii. 2003 kliver han upp i proffsklassen och blir fyra på NZ. 2004 tar han medalj på både NZ och i Brasilien. 2005 slår han svenskt rekord och förbättrar sedan den tiden till 8.15 2006. Han är i princip med i världseliten redan från början och på fem år är han med och slåss om segern i stora internationella lopp. Nu har han ju varit borta från tävlingarna under två års tid och det kan ju bero på att allt gick för fort men han är nu tillbaka och förhoppningsvis många erfarenheter rikare. Förra året i Kalmar var det lite skoj att just dessa herrars vägar möttes och de hade en stenård fight om guldet. Det visar ju också att den rakaste vägen inte alltid är den snabbaste …
Kleberg är ingen Clas Björling utan hans karriär har än så länge skett i det tysta men nu börjar slitet löna sig. Han har kört i fem år nu och det är väl ungefär vad som krävs för de flesta antar jag för att vänja kroppen vid riktigt tuff träning. Den viktigaste slutsatsen är nog att hålla i och hela tiden ha en långsiktig plan med sin träning. Man blir inte bättre på en vecka med 30h träning utan det gäller att orka vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Oavsett vilket upplägg man har med sin träning är just kontinuitet den absolut viktigaste ingrediensen. Hur långa eller hur hårda intervaller är inte så viktigt egentligen …
