Open 18.1

Eftersom jag är ganska missnöjd är det såklart inte superkul att skriva detta inlägg men av erfarenhet efter att tävlat i olika former i princip hela mitt liv så är det tyvärr så här ibland. Att prestera på topp är ganska svårt och det är dessutom många saker som måste klaffa för att det ska gå riktigt bra. Förutom dagsform så spelar också förberedelserna in med hur träningen har gått sista tiden, hur toppningen lyckas och hur man taktiskt planerar genomförandet. Sedan under själva tävlingen ska det också fattas kloka beslut, det mentala spelet ska klaras av och man måste hitta motivation och energi för att hålla i hela vägen trots muskler som skriker av trötthet. Men kanske är det hur väl prestationen motsvarar förväntningarna och målsättningen det viktigaste av allt för om man ska känna sig nöjd eller inte.

Personligen så spenderade jag en vecka uppe i Vemdalen söndag till söndag och där vi bodde fanns det inget gym och det var ett jobbigt att projekt att ta sig till det närmaste efter en hel dag i backen. Det var liksom inte försvarbart att lägga drygt två timmar på att åka och träna så jag valde att vara cool under veckan och ta det som det blev. När sedan passet släpptes så blev det tyvärr så att mina förväntningar sakta men säkert trappades upp och när jag åkte till boxen för att köra måndag förmiddag så hade jag märkligt nog glömt av att jag nyss kommit hem från skidresan. Det var nämligen på pappret en wod som passade mig väldigt bra med övningar som jag anser mig vara bra på. Jag hade kikat på statistik och mina kompisars resultat och var väl tämligen säker på att 10 varv var någon form av rimlig målsättning. Min taktik var väl skaplig. Jag planerade att bryta upp toes to bar direkt, mata på med hanteln och sedan gå hyfsat kontrollerat på rodden runt 1100-1200 kcal/h första biten och sedan öka efter halva om det kändes bra.

Väl igång så kändes det väl OK men jag insåg redan på varv ett att jag inte skulle klara tio idag. Försökte att inte titta på klockan utan i stället gå in i zonen och bara kötta på i habil fart. Men det gick trögt, jag fick inte igång tävlingskänslan utan det kändes snarare som ett träningspass på 80%. Och det är inte så konstigt. Jag vet det och jag försöker att inte vara missnöjd. Jag drar det inte så långt att jag är besviken eftersom jag ändå kan köpa det med de förutsättningarna som var men jag skulle jävligt gärna vilja göra om den, så mycket kan jag säga.

Jaja, det är fem veckor som ska klaras av och detta var bara den första. Nu är det igång och en ytterligare sak man ska komma ihåg är att jag ska vara glad och tacksam över att ens kunna köra. Det är lätt att glömma bort att jag bara för några månader sedan trodde att jag aldrig mer skulle kunna tävla och jag har inför detta Open varit tydlig med att jag inte förväntar mig några stordåd. Så jag försöker nu komma igen inför nästa och ser fram mot att se vad det blir!

Resultat: 267 reps.
Placering:
Världen: 89298 totalt och 8465 i M40.
Europa: 5615 totalt och 525 i M40
Sverige: 1307 totalt och 169 i M40

Tyvärr inga bilder från min insats denna gång. Bifogar en bild (som tydligt visar min mediokra insats med mina drygt 8 varv) över en analys av 18.1 som är gjord av: https://btwb.blog/2018/02/24/crossfit-open-18-1-preliminary-analysis/

Mikael Selvin