Jaha. Jag har ingen exakt koll på hur många tävlingar jag brutit i mitt liv men det är inte många. Det ska mycket till om jag ska kliva av men idag var det dags. Jag hade ju ärligt talat ingen jättelust att tävla idag men väl på plats började det pirra i kroppen och suget kom. Det är alltid kul med Sala för stämningen är extremt avslappnad och det är många man känner. Helt klart en av mina favorittävlingar.
Simningen gick OK. Det var ganska gruffigt ända fram till andra bojen där det lugnade ner sig och jag kunde simma i mitt eget tempo. Det blev mycket simning i ingenmansland men det gjorde inte så mycket. Jag koncentrerade mig bara på att komma in i rytmen och känslan var bra hela vägen. Uppe på 32min ungefär och första växlingen gick superbra.
Cyklingen förra året här var ju en mardröm rakt igenom och idag var förhoppningen om en något mer behaglig stund i sadeln. Det var lite trögt att komma igång men efter ett par mil hade jag bra tryck. I slutet av andra varvet blev jag omkörd av en liten grupp på fem man och jag chansade lite och la mig på godkänt avstånd bakom. Det är ju mycket psykologiskt men lite lättare går det ju. Kändes lite för hårt och när det blev lite backigt efter en mil på tredje varvet fick jag släppa och köra mitt eget tempo innan jag gick över gränsen. Helt klart en bättre cykling än förra året och det kändes kontrollerat hela vägen men långt ifrån riktigt bra.
Ut på löpningen kände jag direkt att benen inte riktigt var som jag ville att de skulle vara. Jag fick slita från start men jag hoppades det skulle släppa efter en stund. Vid tre kilometer hade jag 4.30 i snitt och det började kännas som att jag kommit in i en lagom ansträngningsnivå. Då började det ömma rejält i vänster hälsena och jag som inte haft några problem med hälsenor sedan 2003 undrade vad det var frågan om. Ibland kan det ju ömma och sedan släppa men nu gick det över i värk och det blev ett väldigt haltande löpsteg. Resten av varvet gick och jag och joggade utan att det blev bättre. Så fort jag höjde farten gjorde det riktigt ont så jag klev av vid varvning. Inte kul men troligen klokt.
Jag tror min kropp inte var redo för det här egentligen och inte min hjärna heller. Det kändes lite omotiverat och lite småtrögt hela vägen. Även om det känns trist med en DNF är jag inte så bitter. Jag har ju kört bra tidigare i år och det hade ju egentligen varit konstigt om jag gjort ett bra lopp idag ... Norseman sitter nog i benen mer än vad man tror. Får hoppas nu att hälsenan inte blir mer än just en känning bara.
Som vanligt ett klockrent arrangemang och det var också kul att ett par stycken som jag inte kände innan kom fram och gratulerade till Norseman och berömde min hemsida. Stort grattis också till Mikael Nordström som lyckades slå klubbrekord på distansen. Att det var mitt tidigare gör inget, det var på tiden att det slogs :)
Även kul att se Puppygrabbarna som fortsätter imponera i sina framsteg. Bra jobb!
No comments:
Post a Comment