Jag har nu åkt skidor i drygt två veckor och det är en intressant upplevelse. Någonstans har man ju en tro på sig själv som någorlunda vältränad men jag har upptäckt att kondition har ganska lite att göra med hur fort man åker skidor. För det första gäller det att hålla sig på benen och det är faktiskt inte så lätt som det låter. Spåret i Ånnaboda är mycket kuperat och jag fick finna mig i att ramla omkull flera gånger per varv de första vändorna. För det andra så är det otroligt mycket teknik och det är svårt att ta sig fram effektivt. För det mesta blir man t.ex. dyngtrött i armarna långt innan flåset tar slut. För det tredje måste man ha bra fäste för att komma uppför backarna i någorlunda god stil. Det här med vallning är en djungel och en stor anledning till att jag aldrig kommer bli skidåkare. Ett jäkla bök. För det fjärde så måste man svälja sin stolthet och vara ödmjuk inför uppgiften. Man blir lika förvånad varje gång när gubbar på plus 60 år blåser förbi men det får man ta :)
Det blir dock bättre och bättre och faktum är att det inte bara är jobbigt och besvärligt. Det är riktigt skoj att åka skidor och nu i början gör man ju dessutom framsteg varje gång. Nu har jag t.ex. inte ramlat på tre gånger och jag klarar också av att ta mig runt några varv utan konstant blodsmak. Det är grymt bra träning och jag är övertygad om att den kommer ge mig en bra grund inför kommande bravader. Det är ju väldigt förmånligt att ha denna möjlighet att kunna åka skidor fast vintern ser ut som den gör. Örebro är verkligen bra sett ur träningssynpunkt. Kolla in hemsidan och åk upp och testa vet jag!
No comments:
Post a Comment