Ö till Ö epilog

Det här inlägget skulle kommit för länge sedan men jag har haft en sjukdomsperiod efter Ö till Ö. Var först förkyld ovanligt länge med en jobbig seghet i kroppen och detta gick sedan över till sinuit. Så nästan två veckor med sjukdom i kroppen ... helt klart min längsta period jag minns. Till 100% den längsta de senaste fem åren i alla fall. 10km simning i kyligt vatten varvat med varma löpningar, vätskebrist och allmän utmattning kanske inte var helt sunt ändå ... men det var det värt!

När man läser mitt förra inlägg kan det låta som jag hade ett 13 timmars helvete i skärgården men så var naturligtvis inte fallet. Tvärtom var det en av mina absolut roligaste och mest minnesvärda tävlingar alla kategorier och då tänker jag inte bara på själva loppet. En anmälan till Ö till Ö innebär en hel helg med all inclusive i Stockholms skärgård. Tävlingen får man liksom på köpet :) Det var grymt skön stämning bland deltagarna och hela konceptet att man sov och åt tillsammans gjorde mycket för helhetsintrycket. Man mötte en hel del intressanta människor som det var kul att snacka med och det kändes på något sätt som att man gjorde detta tillsammans trots att vi tävlade mot varandra. Lite svårt att förklara men jag tror de flesta var relativt ointresserade av sin tid och placering i mål utan det var fokus på upplevelsen. Ni som var med eller kört innan vet vad jag snackar om ...

Jag kan ärligt säga att vi inte åkte dit med ambitionen att "bara ta sig runt" utan vi ville göra det fortare än de flesta andra. Vi var bra förberedda med en taktik som vi ansåg vara riktigt bra och framför allt kom vi dit med en hel del erfarenhet av långlopp. Kleberg var såklart den starkare av oss men jag trodde nog att jag skulle kunna pumpa på ganska bra. På pappret lät ju inte sträckorna så farliga - 10km simning, 38km löpning och 16km cykel. Hur svårt kan det vara? Dessutom uppdelat på mängder av etapper så visst hade jag respekt för loppet men jag kände ingen oro. Nu visade ju sig terrängen vara av en lite annan karaktär än vad jag som mesig triathlet är van vid och det gick som det gick.

Det var som ni förstått oerhört tufft för mig och helt klart det lopp jag fått kämpa mest i. När besvikelsen över att falla genom fältet lagt sig la vi helt enkelt om fokus till att genomföra så fort det gick under de förutsättningar som rådde. Nu i efterhand kan jag inte fatta att jag kom i mål överhuvudtaget men någonstans tog man en simning till, en löpning till och så vidare och timmarna rullade på. Att omgivningarna och miljön var otroliga gjorde sitt till och det är synd att säga att det någon gång blev enformigt! Kleberg var grym att ha vid sin sida och han agerade inte en sekund som att han tyckte det var jobbigt att ha mig på släp utan pushade och stöttade i rätt lägen. Det var ett extremt sätt att testa sina gränser på men jag är oerhört stolt och glad över att jag kämpade på och tog mig i mål. Att dessutom få göra det i ett lag tillsammans med Kleberg var en oerhörd kick och något jag kommer minnas lång tid framöver.

Givetvis dröjde det inte länge innan tankar om hur vi nästa år ska göra allt lite bättre men nu känner jag mig kluven. Det var kanske en grej som man gör en gång, jag vet inte, men hur som helst så uppmanar jag alla som är simkunniga och sugna på en annorlunda tävling att anmäla er till nästa år. Ni kommer inte ångra er!

Läs också detta:
Klebergs tävlingsrapport finner ni att läsa här
Colting rapporterar på Slowtwitch här