Ensam hemma betyder självklart träning och jag har innan tänkt spendera ett par timmar på Hagabadet. Jag ändrar mig dock när dagen utvecklas till kanske den vackraste vinterdagen jag varit med om. En sån här dag måste man ju utomhus! Enda haken är temperaturen som visar -16 men jag har kört i kallare väder än så, det är bara en fråga om klädsel. Funderar ett tag på skidåkning men orkar inte göra i ordning på grejerna som ligger orörda sedan Öppet spår så jag drar på mig löpskorna i stället och sticker iväg.
Jag tar mot min vana med mig telefonen eftersom jag måste vara nåbar. Egentligen gillar jag inte att ha musik i öronen när jag springer men jag sätter på radion när jag ändå har lurarna i öronen. Det är strålande solsken och jag kommer snart in i en smått euforisk känsla. Jag har pigga ben, löpsteget känns bra och jag möter knappt en själ på vägarna. Jag bestämmer mig för att springa Tysslingerundan och tar den åt "fel håll" för omväxlings skull. Funderar en stund om det är klokt att springa +2h med min dåliga form men vad fan ... en sån här dag gäller det att utnyttja till max och vad kan vara bättre att göra än detta?
In på Runnaby kvarnväg och miljön är fantastisk med snöiga träd och helt OK underlag så jag kör på och kilometrarna rullar raskt på. Efter drygt en timme svänger jag in mot Tysslingen och en liten väg mitt ute på Närkeslätten. På slutet av den här vägen är jag glad att radion är på. Benen börjar kännas lite tyngre nu 90min in i passet och den euforiska känslan börjar sakta men säkert ersättas av en längtan till värme och något sött ... det är ett program där man får önska låtar och då som på beställning dyker kanske en av världens bästa låtar upp och ger mig en enorm kick. November Rain med Guns n' Roses ljuder i öronen när jag springer här ute mitt i ingenstans. Det är magiskt och jag visualiserar mig själv som i en film när jag svävar på lätta steg genom det gnistrande snölandskapet.
På nästa parti av rundan kommer helt plötsligt en sträcka som är helt oplogad. Jag får pulsa fram och det känns fint i mina nu mörbultade ben. Ut på slät väg igen och jag försöker öka farten för att komma hem fortare och jag kommer återigen in i en skön rytm. Ännu ett parti med djup snö dyker upp men nu börjar jag närma mig målet så det gör inget. Det går inte särskilt fort längre men det går framåt och det känns nästan som en målgång i ett stort lopp när jag kommer fram till Karslunds herrgård. Nu är det bara en kort bit kvar hem och klockan stannar på 2.27h när jag kommer fram till lägenheten.
Jag ser ut som en isbjörn med is i hela ansiktet och jag är riktigt trött men mycket nöjd med den här löpningen. I badet suger jag i mig en kall cola och njuter av varenda sekund. Detta måste upplevas!
No comments:
Post a Comment