Dagen började dock väldigt behagligt. Sömnen hade varit relativt bra och då allt var i sin ordning dagen innan var vi snabbt på väg ner till växlingsområdet med glatt humör. Med mig på min sida på detta äventyr hade jag Mikael Kleberg och Daniel Ögren. Kleberg var dessutom med förra gången jag körde loppet så det var med helt annat lugn jag tog mig an utmaningen denna gång. Vädret var kanon med skön temperatur och uppehåll så efter incheck önskade de mig lycka till och jag klev på färjan som skulle ta oss ut till startpunkten. Stämningen på båten var god och jag hade det ganska trevligt och småpratade med de som satt runt omkring mig. När det var 20min till start gick vi ner till bildäcket och det var en grym känsla att stå där och insupa atmosfären. Det märktes nu att folk blev laddade och det gick inte undvika ett visst pirr när man stod och väntade på att rampen skulle fällas ner. Jag var bland de första som hoppade i det hyfsat varma vattnet och simmade fram till startlinjen och inväntade signalen.
Simningen gick bra. Det var såklart mäktigt att ligga där i fjorden tidig morgon och tänka på att det är sjukt djupt där vi simmade men jag kan nog säga att jag njöt större delen av simningen. Det var blåsigt och vågorna gick förhållandevis höga men vi simmade med vågorna så det funkade bra. Det är en simning som är väldigt lättnavigerad då man håller sig längs med kanten fram till en gul boj och sedan i princip rakt mot uppstigningen. Det gick inte direkt lätt men jag tycker ändå att jag var stark hela vägen och tappade inte placeringar vad jag märkte. Jag hade också folk omkring mig nästan hela tiden och försökte ligga på fötter så mycket som möjligt. Efter den gula bojen vände vi upp mot vågorna och här gick det lite trögt men överlag kändes simningen otroligt bra. Jag blev därför förvånad när jag klev upp på 1.22 men jag bestämde mig direkt för att inte bli besviken utan fokus på snabb växling och ut på cykeln. En tid säger inget utan att ha något att relatera till och det visade sig i efterhand att strömmarna var emot oss så alla hade några minuter sämre än beräknat.
När de kom ifatt mig så startades omgående operation uppvärmning. Kleberg som är gammalt befäl tog kommandot och styrde upp både kläder och varma drycker som han blandade till i bilen. Daniel körde och jag bara gjorde som jag blev tillsagd och faktum är att det löste sig. Som tur var hade jag med en stor mängd kläder och teamet hade fixat termosar med varmt vatten så det fortsatte vara svinkallt ända ner till Geilo som är halvvägs men jag kände att kroppstemperaturen vände uppåt i alla fall. Vi varierade lite mellan olika kläder och de försökte torka det blöta inne i bilen så gott det gick och jag säger det rakt ut. Hade jag inte haft Kleberg och Daniel med mig i det läget så hade jag inte kommit i mål och kanske hade jag legat infrusen i något dike uppe på fjället :) Efter Geilo så kommer del två på cykelsträckan kan man säga. Där börjar klättringarna igen och det är fyra toppar som ska besegras innan man får köra nedför sista 25km in mot den andra växlingen. Fördelen med backar i det här läget var att jag inte blev nedkyld av fartvind och att jag var tvungen att ta i för att komma upp så uppför den fjärde backen kunde jag till och med ta av mig lite kläder. Vädret fortsatte vara dåligt hela cyklingen men temperaturen hade i alla fall klättrat upp till behagliga +12 så det var inget större problem. Jag kände mig lite seg och det gjorde mer eller mindre ont överallt men överlag så höll jag ett hyfsat tempo. Tålamod var nyckeln idag och skulle jag ens komma i mål så var jag tvungen att anpassa farten efter min form och det lyckades. Jag hade ett leende på läpparna större delen av dagen och många andra team frågade mig hur jag kunde se så pigg ut men det var min överlevnadsstrategi. Race with a smile! Inte blir eländet bättre av att vara sur och bara tänka på hur jobbigt det är :) Inför sista utförskörningen så tog jag på lite extra kläder och rullade så småningom ner till växling nummer två i skapligt skick. Det blev ett komplett ombyte då jag ville ha torra kläder i början av löpningen i alla fall. På Norseman nästan uppmuntrar man nakenhet i växlingsområdet så självklart tog jag mitt ansvar och visade lite rumpa. När jag sprang iväg så visade funktionärerna min position och den var 159 när jag sprang ut från T2 ...
I detta lopp får bara de 160 första deltagarna vid 32,5km på löpningen fortsätta och gå i mål på den beryktade Gaustatoppen. Går man i mål på den toppen får man en svart tröja. De övriga får fortsätta i en annan riktning och gå i mål 10km längre bort på en mer flack avslutning nära hotellet. Förra gången jag körde loppet plockade jag en svart tröja relativt "lätt" och hamnade då på plats 69 har jag för mig så givetvis var den svarta tröjan lite av ett delmål även denna dag och under cyklingen trodde jag ärligt talat att jag hade lite marginal men så var det inte. När jag sprang ut på löpningen förstod jag att det kunde bli svårt. Dels så hade jag tunga ben efter cyklingen och dels så tänkte jag att det skulle mycket till om jag inte skulle bli omsprungen av några stycken i alla fall. Det var lite surt att ligga så precis på gränsen men återigen så styrde jag om mitt fokus till att vara positiv. Om det nu var så att 160 personer än mig var snabbare idag så var det ju så. Jag kunde bara påverka mitt eget lopp och jag höll mig till planen som var att försöka springa kontrollerat fram till 25km och sedan göra allt jag kunde för att klara av Zombie Hill så raskt som möjligt. Och jag sprang första 25. Visserligen med några gångpauser när jag åt och drack men jag sprang hela vägen även om det gick långsamt och det är jag nöjd över.
Det var upplagt så att det var 4km landsväg fram till hotellområdet och sedan skulle man springa 10 varv på en liten slinga som var ca 600m. Det var såklart inte samma känsla som att bestiga Gaustatoppen men jag försökte njuta och ta in upplevelsen. Det var en fin stämning bland deltagarna och funktionärerna och ingen hade direkt bråttom. Jag sprang och snackade med alla möjliga och ibland sprang man ett varv eller två med någon annan. Till slut var det dags för mitt sista varv och självklart följde mitt supportteam med på detta varv och det var skönt att kliva över mållinjen som en Norseman!
Nu kanske ni tror jag att jag är missnöjd med att "bara" få den vita tröjan men jag är väldigt stolt och glad över min insats. Jag är också stolt över mitt team som gjorde ett jättejobb denna dag. Det var extrema förhållanden och det var väldigt tufft där ute. Jag gjorde något som ändå är ganska mäktigt måste jag säga. Jag ska inte tjata mer om hur fantastiskt detta lopp var men jag avslutar med att säga att allt ni hör om Norseman stämmer. Anmäl er. Ni kommer inte ångra er!
Stort tack till Daniel och Mikael! Och stort tack till min familj som låter mig göra sådana här tokigheter! :)
Reportage och resultat: http://nxtri.com/wet-wet-cold/
\Mikael Selvin
No comments:
Post a Comment