Klassikern - epilog

Denna helg är jag tyvärr inlåst på jobbet 7-19 båda dagarna så det blir väl inte mycket gjort i träningsväg antar jag. Får se om jag orkar med att cykla en kort sväng på söndag kväll i ett förmodat underbart sommarväder. Riktigt skönt att det äntligen är sommar och att slippa frysa under cykelpassen. Gött!

Helgens stora händelser annars är ju Lisa Nordéns försök att vinna 200000 dollar och Ironman France. Ska bli riktigt skoj att följa tävlingen i Nice där bland annat en revanschsugen Fredrik och en grymt tränad Filip startar. Och Towe Wiklund förstås som helt klart har möjlighet att kriga om pallplatserna.

Jag tänkte också skriva en kort reflektion nu några dagar efter mitt misslyckade klassikerförsök.

1. Jag är stolt över att jag bröt. Många har faktiskt kommenterat just detta att de är mer förvånade att jag klev av än de skulle blivit om jag hade klarat det. Att magen pajade finns det självklart anledningar till och jag tar med mig dessa erfarenheter till nästa gång men just då fanns det inget att göra. Jag är nöjd att jag lyssnade på kroppen och inte envist fortsatte.

2. De flesta i min omgivning har varit väldigt positiva och stöttat mig fullt ut i detta projekt men jag har också hört några uttalanden i stilen ”vansinnigt”, ”idiotiskt”, ”hur kan man utsätta sig för något sånt här” osv. Till viss del förstår jag den inställningen då det faktiskt är ganska galet att köra en klassiker non-stop men det ger ju en upplevelse att minnas resten av livet. Att komma hem från jobbet på fredagkvällen, ta några starköl i TV-soffan innan man somnar och sova till lunch på lördagen som ägnas åt förberedelser och genomförande av förfest, utgång och efterfest till halv fem på morgonen följt av en lång, lätt ångestfylld söndag med pizza och chipsätande är ju i och för sig en alternativ helgsysselsättning …

3. All heder åt min kombattant Kleberg som gör en insats så stor att han inte förstår det själv. Vi skulle ju inte snacka om tider men sub10 på VR och en efterföljande löpning på drygt 2.30 måste ju faktiskt nämnas. Dessutom med första sex, sju milen av cyklingen med mig som bromskloss … Har ni inte gjort det så finns hans tävlingsrapport att läsa här!

4. Även heder åt Niklas som ägnade sin fredagskväll åt att åka sju mil i ett riktigt skitväder för att hjälpa oss under rullskidorna. Dessutom sprang han sedan med Kleberg dagen efter. Stort tack för det Niklas! Och tack till Karl som åkte med oss sista fyra milen på rullskidorna. Kul att få lite sällskap!

5. Som det ser ut nu blir det ett nytt försök nästa år om jag inte kör någon Ironman i den vevan. Samma upplägg, samma bana och samma härliga upplevelse väntar!