Innan vi ens kom iväg på cyklarna fick jag gå och skita flera gånger och det var inte med en bra känsla jag rullade upp till starten. Där uppe blev det ytterligare ett toabesök innan vi rullade ut 02.49 från startfållan.
Magen krånglade direkt och jag kände att den blev mer och mer uppsvälld samtidigt som jag var tvungen att pissa flera gånger. Inget av det jag stoppat i mig togs alltså upp av kroppen utan samlades i magen. I första depån försökte jag få ordning på det genom att häva i mig saltgurka då salt kan vara lösningen på just detta problem. Först trodde jag att det blev bättre men efter en halvtimma var det samma visa igen. Det hade förmodligen gått för långt och för sent att rädda situationen, jag vet inte. Hur som helst kämpade jag på ett par mil till men det gjorde riktigt ont.
Till slut bestämde jag mig för att det inte var värt att fortsätta även om det var ett tungt beslut att fatta. I det läget var det 22mil kvar att cykla och det hade blivit misärcykling resten av vägen om jag ens tagit mig i mål. Riktigt trist med tanke på att benen faktiskt kändes riktigt bra. Vi åkte med i klungor som hade skaplig fart och det gick förvånadsvärt lätt. Jag är övertygad om att jag hade orkat hela vägen om inte magproblemen uppstått ... hade nästan varit bättre att få bryta på grund av gammal hederlig trötthet :(
Jaja, Kleberg kör fortfarande och nu får jag agera stöd åt honom i stället. Han beräknas in vid ett-hugget och kör då igång med löpningen. Jag vill också tacka Kleberg som hela tiden stöttade mig och gjorde allt för att vi skulle klara detta tillsammans trots att jag agerade bromskloss! Kör hårt nu mannen!
2 comments:
Jag är imponerad! Själv brukar jag få diarre efter en timmes hårt innebandyspelande ibland...jag tyckte du höll dig ganska länge.
Rån bög (inte mördad) av farbror vitargo, du kommer igen mannen
Post a Comment