Sala Silverman

Dags för årets sista triathlontävling i Sala på distansen halv ironman. Denna tävling är en av mina favoriter med trevlig bana och ännu trevligare funktionärer. Det är inte för inte att jag varit på plats fyra år i rad. Sällskapet från Örebro AIK var för dagen sex tappra atleter så även om två dragit sig ur strax innan hade vi en ganska stor trupp. Jag var glad att kunna tävla överhuvudtaget med tanke på hur det kändes häromdagen och mina mål med tävlingen var inte speciellt storslagna. Jag hade simmat och srungit en hel del sista tiden men förstod att cyklingen skulle bli tung. Förra gången jag cyklade var på Sundbyholm för två veckor sedan ...

Vi var ett hyfsat stort startfält på plats i vattnet och jag intog min sedvanliga lite defensiva position ute på kanten. Kände direkt att simformen var där jag ville att den skulle vara och cruisade med lätt känsla igenom första varvet ihop med några andra. Då det kändes bra ökade jag trycket och fick som det kändes på ett snabbare andravarv. Tittade på klockan när jag klev upp och blev riktigt förvånad att den stod på 25min. Funderade till och med på om det inte var tre varv vi skulle simma ... :) Det kändes verkligen kanon i kroppen när jag sprang upp till cykeln. Oavsett hur korrekt simsträckan var är jag grymt nöjd med genomförandet och känslan. Helt klart årets bästa simning för mig.

Växlingen gick perfekt och jag satte iväg ut på cykelbanan som i år bestod av tre varv i stället för två. Kändes väl helt OK till en början men snart fick jag smaka på det tråkiga i att vara i bra simform men dålig cykelform. Jag blev förnedrad och omblåst av ganska många och efter fem, sex mil kändes det helt ärligt som om jag var sist kvar på banan. Med pungskav, konstant motvind och trötta ben var det svårt att tycka cykling var kul men jag hängde i så gott jag kunde. Även om det gick sakta tycker jag att jag lyckades anpassa farten efter min form ganska bra och hade i alla fall hyfsat jämna varvtider. Efter omständigheterna är jag ändå nöjd, jag är helt enkelt inte tränad för nio mil hård cykling just nu.

Ut på löpningen var frågan hur cyklingen skulle påverka min löpning då en snabb triathlonlöpning handlar om lite mer än hur snabbt man springer i vanliga fall. Jag var i alla fall fast besluten att försöka göra den här tävlingen så bra som möjligt och det var inget fel på motivationen när jag stack ut på den första rundan av tre. Om inte annat hade jag ju ett par klubbkamrater att jaga :) Det kändes helt OK och efter några kilometer kom jag in i en ansträngningsnivå som kändes lagom hård. Första varvet gick på drygt 32min och jag kände i och för sig att jag fick slita mer ont än exempelvis förra året men det flöt på skapligt och jag borrade ut på varv två. Detta varv körde jag stabilt och faktiskt lite snabbare än första utan någon svacka. Sedan fick jag plocka fram pannbenet för nu började det göra riktigt ont och kroppen skrek att den ville lägga sig ner i diket och vila men lite mer fick den tåla. Jag mosade på och det enda jag hade i huvudet var att hålla farten uppe ända in i mål vilket jag ville komma till så fort som möjligt så att jag kunde lägga mig ner. När det var 4km kvar gick jag om en kille som jag legat bakom en bra stund och tryckte på lite för att avgöra det hela utan snack. Det var droppen som fick bägaren att rinna över och härifrån var jag rökt. Benen gick knappt framåt och i motluten var det jävulusiskt jobbigt. Höll mig i alla fall springande och målgången var en av mina absolut skönaste kan jag lova. Det gjorde ont överallt och det tog ett bra tag och mycket sockerintag innan jag slutade skaka.

Resultat:
Simning: 26.35 7:e tid
Cykel: 2.34:30 18:e tid
Löpning: 1.40:25 11:e tid
Totalt 4.41:30 och 12:a av 25st i Seniorklassen.

Fullständiga resultat